Familjer på äventyr

Igår kväll hamnade jag framför Familjer på äventyr på SVT. Alla som sett programmet vet att det handlar om svenska familjer som givit upp sin trygga tillvaro i Sverige och givit sig ut på olika äventyr runtom i världen. En familj seglar jorden runt, andra har tillfälligt eller tillsvidare flyttat till mer eller mindre udda länder.
Det går inte att neka till att jag imponeras av människor som faktiskt ta chansen att göra dessa udda, intressanta och roliga saker. Att man faktiskt vågar det som inte alla vi andra har modet att göra, nämligen att ta ett rejält steg utanför sin comfortzone.
Samtidigt blir jag lite undrande när jag ser programmet och frågar mig vems drömmar som familjerna faktiskt förverkligar. Gemensamt för alla familjerna tycks vara att föräldrarna är lyriska övr den nya tillvaron, medan barnen mår mer eller mindre dåligt. De är borta från kompisar, skola, hemmiljö och allt som känns tryggt, något som givetvis inte är helt lätt för ett barn. Nu menar jag givetvis inte att barnen verkade fara illa, men det var också de som verkade tycka det var som jobbigast med familjens nya tillvaro. Samtidigt ser jag också familjer med mycket kärlek och som också verkar väldigt lyckliga.
Jag är övertygad om att det är bra för barn med miljöombyte och att se olika delar av världen. Men just när man märker att barnen blir ledsna, tycker det är jobbigt eller inte hänger med i skolan har jag inte fullt lika mycket förståelse för att man rycker upp dem med rötterna och flyttar iväg. Det är just de gångerna jag undrar vems dröm som de vuxna faktiskt förverkligar. Familjer flyttar givetvis utomlands hela tiden, så självklart finns det många exempel där det går väldigt bra också.
 
Jag tror vi alla någon gång drömmer om att få göra något riktigt annorlunda, något som inte så många andra gjort. Det gäller även mig själv förstås. Jag har svårt att se mig själv sälja alla ägodelar och ge mig iväg på vinst och förlust, det är jag på tok för bekväm för att göra. Backpacking har heller aldrig stått särskilt högt på min lista över saker att göra innan jag dör.
Det kan kännas lite synd att det så ofta hänger på pengar bara, man är ju ganska beroende av att ha fungerande ekonomi varje månad. Tiden är ju oftast det minsta bekymret om man säger så.
 

 
Bilden lånad från Visitfjällen
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow