M + SD = sant

Idag har så Moderaterna inlett sina så omdiskuterade samtal med Sverigedemokraterna. Det är beklagligt får man väl säga, men knappast särskilt förvånande att det varit många moderaters våta dröm att faktiskt få samarbeta med SD.
Även om jag inte på något vis sympatiserar med vad Moderaterna står för, så har de ju ändå varit ett rumsrent parti i mina ögon. När Fredrik Reinfeldt avgick pratade han trots allt om att öppna sina hjärtan, att släppa in folk. Från det känns det som ett enormt steg till att börja samtala med ett parti som Sverigedemokraterna.
Hur mycket Kindberg Batra än bedyrar att hon inte vill ha något eventuellt regeringssamarbete med SD, har jag faktiskt rätt svårt att tro henne på den punkten. Trots allt närmar man sig ett sådant samarbete i små, små steg. Man börjar med att bryta decemberöverkommelsen, som i sammanhanget faktiskt kan tolkas som ett närmande till SD - och inte långt därefter börjar man samtala med SD. Från samtalen kan det knappast var ett långt steg till att så småningom bilda en regering.
Det är givetvis varje partis demokratiska rätt att välja vilka partier de vill samarbeta med, så har vi den punkten avverkad ifall någon tänkte komma med det motargumentet. Men det är också min demokratiska rätt att också ha åsikter om det Moderaterna nu ger sig in på. De vet givetvis att de förlorat många väljare till SD och hoppas säkerligen på en chans att nu locka dessa väljare tillbaka inför valet nästa år. Det är rätt uppenbart att det är en desperat partiledare på röstfiske vi ser när Anna Kindberg Batra drägglande babblar om att få samtala med SD.
Nej, det är rätt tragiskt måste jag säga att ett av Sveriges största partier är så desperata efter röster att man är villig att samarbeta med ett högerextremt parti. Sen kan man dilla hur mycket man vill om att SD är demokratiskt invalda i riksdagen. Det är de, men det behöver inte betyda att man per automatik har samarbetspartners hos alla andra partier i riksdagen...
 

 
AB 1 DN 1 2
 
Bilden lånad av Björn Alvebrand
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Politik(er)
Taggar: Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, moderaterna

Nya bloggtider

Det har nu gått ett tag sedan jag gick från bloggdesign som - åtminstone för mig själv - blivit något av ett signum för Kompasskurs. Det började med att jag tänkte byta header och lite färgtema på bloggen och slutade med att jag gjorde om hela bloggen från scratch.
Jag förstod att det skulle kunna ta sin tid, men otålig som man är så har det känts som en hel evighet innan bitarna nu slutligen börjat fall på plats. Nu har jag fått med de flesta av de widgets och länkar jag vill ha med på bloggen. Jag har pusslat och flyttat runt samtidigt som det kommit ett och annat inlägg varje dag och slutligen har jag nått det resultat jag vill ha.
Jag har tidigare tänkt att designen inte spelar någon större roll, så länge innehållet i inläggen fylls med någon form av meningsfullt innehåll. men sedan jag ändrat designen radikalt, insåg jag att det är helhetsintrycket av en blogg som räknas.
Om jag läser en blogg är det i första hand innehållet i inläggen och språkbruket som får mig att återvända till bloggen igen. jag kan störa mig vanvettigt mycket på ett dåligt använt språk på en sida, oavsett om det är en blogg eller någon annan typ av sida.
men det går inte att komma ifrån att den ena saken kan uppväga den andra och att det är helhetsintrycket som får en bloggläsare att komma tillbaka. Om jag ser att en bloggare inte bara lägger ner själ och tanke på vad inläggen ska innehålla, utan även bloggens utförande ökar det chansen att jag faktiskt kommer tillbaka som läsare.
Oavsett vilket har jag märkt en positiv förändring sedan jag gjorde om designen på bloggen. Sedan designen gjordes om, har antalet besökare ökat radikalt på min blogg - något som jag förwtås tycker är väldigt positivt.
 

 
Bilden lånad från Catalyst web trendz
 

2 kommentarer
    Follow
publicerat i Den här bloggen, Internet;

Manlig fåfänga

När jag var i tonåren, var det otroligt tabu att som kille betecknas som fåfäng. Det var en hårfin gräns mellan att klä sig "rätt" och att tippa över till att betecknas som fåfäng.
Nästan alla former av kosmetika var banlysta, det som godtogs var hårspray, deodorant och möjligen lite parfym. Skötte man det snyggt, kunde det accepteras att man använde något för att dölja sina finnar, men det var ett gränsfall.
Blev man påkommen att vara mer fåfäng än vad som var "acceptabelt" blev man direkt stämplad som "fjolla", "bög" och en lång rad saker som då ansågs nedsättande och negativt.
Jag var nog inte den enda som med största försiktighet använde skönhetsprodukter som kunde tolkas som att jag var aningen för fåfäng. Var mn "alltför" mån om sitt utseende, var man ju feminin - något som ansågs vara något väldigt negativt. En "riktig" man är nämligen inte feminin och håller på en massa larv som kosmetika och annat trams.
 
Men sedan jag var i tonåren (som faktiskt inte är så länge sen om man frågar mig) har det hänt något. Plötsligt är det helt i sin ordning att även som kille få vara mån om sitt utseende. Det anses inte längre som något feminint eller negativt, utan något som är helt okej.
Går man numera genom herrarnas omklädningsrum på gymmet eller badhuset, går man genom dimmridåer och moln av parfymer - på samma sätt som jag misstänker att man i alla tider gjort om man haft tillträde till damernas omklädningsrum. Killarna trängs numera framför omklädningsrummets speglar där man ser till att håret ligger rätt, kletar in sig i olika krämer och salvor, rakar bort oönskad kroppsbehåring - you name it.
Missförstå mig rätt, jag tycker det är helt i sin ordning att man även som kille/man ska tillåtas bry sig om sitt utseende - och att det ska få ta sig vilka uttryck som helst. Fåfänga kan ta sig många uttryck, oavsett du är punkare, hårdrockare, bodybuilder eller bara bryr dig om ditt utseende i största allmänhet.
Sen är det givetvis positivt att det inte längre anses vara enbart tjejer/kvinnor förunnat att få bry sig om sitt utseende, utan att det är upp till var och en hur man gör. Vrider man lite på det, är det förstås minst lika positivt att det inte är negativt att vara just feminin. Kvinnorna utgör ju trots allt ungefär hälften av jordens befolkning och hur kan det vara negativt att vi män tar efter kvinnornas vanor, så länge det är de bra vanorna?!
Utseendefixeringen ska givetvis inte gå för långt, vilket den tyvärr gjort i vissa avseenden. Fortfarande har framförallt tjejer/kvinnor - men även vi killar/män i viss mån - rent sjuka ideal att leva upp till. Minsta tillstymmelse till övervikt eller något annat som avviker från idealen sätter direkt en stämpel i pannan på vederbörande om att man är ett misslyckande, en freak och som helst borde grävas ner, emballaderad i en säck...
 

 
Bilden lånad från Podtail
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Diverse

Visa fler inlägg