Går det fortfarande att skylla på utanförskap??

Vid en busshållplats i Rosengård står två personer och väntar in sitt offer. När 16-årige Ahmed Obaid kliver av bussen går de till attack och skjuter mot honom. Skottsalvan träffar hans ben och överkropp. Därefter börjar gärningsmannen gå därifrån, men vänder och går tillbaka för att skjuta ytterligare skott. Denna gång mot offrets huvudet.
En händelse som vid det här laget verkar vara vardagsmat om man bor i Malmö eller Göteborg. Två städer där mord och skjutningar tycks avlösa varandra vid det här laget. Förutom att det den här gången tycks vara två saker som sticker ut. Nämligen att det är ett barn som åtminstone enligt Polisen inte varit i klammeri med rättvisan tidigare. Visserligen får man väl tillstå att Polisen inte kan ha koll på allt, det vore en praktisk omöjlighet. Det kan givetvis finnas saker som Polisen och/eller allmänheten faktiskt inte känner till.
Men låt oss nu utgå ifrån att den bild av en helt oskyldig 16-åring som skjuts ihjäl på väg till gymmet som målas upp i media faktiskt stämmer. Vi utgår ifrån att det denna gång inte är en yrkesgangster, utan faktiskt en helt oskyldig pojke som fått sätta livet till. Då ser vi en bild som tidigare bara varit vardag i exempelvis USA, där man mer eller mindre är tvingad att gå beväpnad och utrustad med skottsäker väst på kvällarna om man vill röra sig i utsatta områden. Det är definitivt inte något som hör hemma i Sverige år 2017 - och inte något annat år heller. En tragik för såväl offret som för dennes anhöriga, milt uttryckt.
Och överallt rasar debatten om hur det eskalerande våldet ska stoppas i utsatta områden. I Rinkeby/Tensta är det kravaller, man kaster sten på blåljuspersonal och man eldar bilar. I Rosengård och vissa delar av Göteborg skjuter man hejvilt på varandra, så till den grad att det nästan kan liknas vid Kabul eller Aleppo.
Man pratar om utanförskap och segregation som orsak till den stegrande våldsspiralen. Och jovisst, det är garanterat en stor del av sanningen. Absolut, jag tänker inte förneka att det säkerligen är så. Men ibland undrar jag i mitt stilla sinne, vart tog det personliga ansvaret vägen? Oavsett din livssituation, har du ändå inte ett ansvar för dina handlingar? Kan du alltid skylla allt på samhället och komma undan med vad du gör?
Givetvis har samhället ett stort ansvar att stävja våldsutveckling och kriminalitet. Självklart behövs samhällets insatser med poliser, straff liksom förebyggande åtgärder. Naturligtvis ska personer som hamnat fel förutom ett straff för eventuella brott även ha stöd och hjälp att återgå till ett laglydigt liv. Men ibland blir jag så trött på att man aldrig nämner det ansvar som varje individ faktiskt har för sina handlingar. I min värld kan man aldrig begå brott och sedan skylla det hela på samhället. Oavsett om det är frågan om tutta eld på bilar, kasta sten på poliser, snatta, skattefuska eller mörda. Det går liksom inte riktigt ihop.
 
Punkt slut.
 

 
DN 1 2 3 4 SvD 1 2
 
Bilden lånad från 24Blekinge
 

 
Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow