Göra karriär

Igår skrev jag ett inlägg om diverse olämpliga arbetsgivare och chefer jag råkat ut för genom åren. Inlägget innehöll faktiskt bara ett axplock av de mer eller mindre olämåliga arbetsgivare och chefer jag varit med om.
Sen har givetvis merparten av mina chefer och arbetsgivare varit bra att ha med att göra på de allra flesta sätt.
Personligen får jag nog erkänna att jag inte skulle vilja vara chef eller arbetsledare. Är det någon som alla på en arbetsplats har åsikter om, så är det definitivt chefen. Och den enda som inte känner till hur åsikterna är, så är det nog just chefen själv.
Det finns nog inte någon arbetsplats där det inte pratas bakom ryggen på chefen i någon utsträckning. Och hur mycket chefen anstränger sig för att man ska ha en öppen kommunikation, så funkar det nog aldrig på önskat sätt.
Att sedan vara den som ska reda ut eventuella konflikter mellan anställda, stå ut med all kritik för diverse beslut (det spelar ingen roll vilka beslut man tar, någon kommer ha åsikter om dem), försvara och argumentera för såväl bekväma som obekväma beslut, jag skulle nog inte riktigt palla med det.
Jag kan nog själv inte riktigt definiera exakt hur en bra chef ska vara, det finns alltför många egenskaper som man kan önska hos en chef. Förutom det mest självklara förstås, som att vara kunnig i det arbete man ska leda och kunna vara demokratisk respektive diktatorisk när situationen så kräver. Så det krävs nog ett speciellt psyke för att klara att jobba som chef. Vissa klarar det helt enkelt inte - och som på många andra positioner är det synd att vissa inte inser att de inte passar in där... Själv har jag självinsikt nog för att inte söka några chefstjänster alls...
 

 
Bilden lånad från KLT
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow