Märkliga arbetsgivare

Efter 20 år på arbetsmarknaden har jag hunnit avverka ett stort antal arbetsgivare. Det är faktiskt så pass att jag vid det hr laget tappat räkningen när det gäller antalet arbetsgivare jag varit anställd hos, framförallt om jag ska räkna in de olika extrajobb jag haft genom åren.
De flesta har varit bra åtminstone i största allmänhet, men inte alla. Jag minns så väl ett av de första jobben jag hade sedan jag gick ut gymnasiet. Det var på en högstadieskola i Hudiksvall unde senare delen av 90-talet. Hudiksvalls kommun som organisation var det inget fel på som arbetsgivare, däremot hade man inte lyckats något vidare vid rekryteringen av skolans rektor.
Han var ganska alkoholiserad och hade en hel del märkliga idéer kring att vara chef. Oftast skrevs det inga papper på anställningar, utan vi var många som gick på osäkra timvikariat, där förutsättningarna kunde ändras från en dag till en annan allt beroende på rektorns humör. Vid ett tillfälle blev jag erbjuden en heltidstjänst under en vårtermin och tackade givetvis ja. Men efter bara några veckor halverades plötsligt tjänsten utan någon vidare motivering. När jag protetserade, fick jag bara veta att om jag inte höll käft och accepterade det hela kunde jag plocka ihop mina saker och gå hem.
Utöver detta hade rektorn en ganska märklig kvinnosyn, vilket bland annat tog sig uttryck i att han tog sig diverse friheter. Bland annat var han rätt intresserad av min dåvarande sambo, som han både flirtade med och tafsade på när han fick tillfälle. Vilket förstås inte var särskilt populärt hos varken mig eller sambon.
Jag sa slutligen upp mig från skolan efter att ha insett att jag inte skulle stå ut terminen ut. Och det var en ganska skön känsla, som jag fortfarande ler åt när jag tänker tillbaka på det där samtalet jag hade med rektorn. I den veva som han halverade den heltidstjänst som jag blivit lovad, gjorde han väldigt tydligt att det inte var hans problem om man som anställd inte trivdes på arbetsplatsen eller om man inte har råd att gå ner på halvtid.
Strax innan fem en fredagseftermiddag ringer jag upp rektorn och meddelar att jag inte kommer dyka upp klockan åtta på måndag morgon när min arbetsdag börjar.
- Du kan inte säga upp dig med så kort varsel, protesterar han.
- Enligt vad då? Det anställningsavtal du vägrat skriva med mig?
Jag hör ett vagt muttrande i andra änden av linjen.
- Det kommer bli stora bekymmer för mig att få tag i någon med så kort varsel.
- Ja, det är inte mitt problem.
 
Det här är väl ett av praktexemplen av mina erfarenheter av olämpliga arbetsledare/chefer. Sen har jag haft arbetsgivare med ganska märkliga rutiner. Som den städfirma jag jobbade extra för medan jag pluggade i Kalmar.
Hela upplevelsen av det relativt stora företaget var att det bara var allmänt struligt att vara anställd där. Man kunde ändra mina arbetstider utan meddela mig först, om man nu meddelade mig så var det oftast med väldigt kort varsel.
Jag jobbade oftast på helgerna och det fanns aldrig någon man kunde ringa om man till exempel blev sjuk eller försov sig. Skulle jag bli sjuk under helgen, skulle kunden alltså bara märka detta genom att städningen inte blev utförd. Detta då jag inte kunde meddela någon att jag inte hade möjlighert att jobba.
Som för de flesta andra anställda städare inom företaget, hade jag flera ställen jag skulle städa på i olika delar av stan. Men resan mellan de olika ställena räknades inte som arbetstid och jag fick inte någon reseersättning utan fick ta mig mellan arbetsplatserna på egen bekostnad. Jag tycker själv att det är väldigt märkligt att facket överhuvudtaget gått med på ett sådant avtal.
Med risk för att låta fördomsfull, har jag fått intrycket att är en viss typ av människor som söker jobb som städare. Det är oftast personer som har svårt att få lite mer kvalificerade jobb. Det kan vara personer med någon form av problem, personer med funktionshinder, låg utbildning, kanske med invandrarbakgrund och som saknar svenska betyg. Och det kändes nästan lite som att företaget utnyttjade detta, att många anställda inte hade så mycket annat val än att finna sig i dåliga anställningsavtal.
 

 
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
#1 - - Anonym:

Den där rektorn var visst fel man för platsen.....hur länge fick han regera? Vet du det?

Svar: Jag vet inte hur länge han varit där innan jag började. Men han gick i pension 3-4 år senare så 5-6 år i alla fall skulle jag tro att han var rektor.
Tobias Lindkvist

#2 - - Marianne :

Förlåt..det var inte meningen att lämna en anonym kommentar

Svar: Ingen fara. ;)
Tobias Lindkvist

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow