Yrkesval

Det kommer emellanåt perioder då jag mer eller mindre intensivt saknar tillvaron till sjöss. Det kanske inte kan liknas vid en sorg, men ibland är det inte långt ifrån. Hur jobbigt jag än tyckte att det var när det var dags att mönstra på ett fartyg, kändes det alltid lika rätt när jag väl befann mig ombord på ett fartyg och vi lade ut på öppet hav.
När jag fick min examen 2011 hade arbetsmarknaden till sjöss vänt rätt radikalt. Från att branschen skrek efter utbildad personal, var det plötsligt nästan omöjligt att få ett jobb. Om man inte var villig att ta "filipinkontrakt", det vill säga sådana kontrakt som många östeuropeer och asiater - i synnerhet filipinare får med törnar på upp till sex månader, ingen betald ledighet och en lön i slängarna runte 15.000 kronor i månaden. Något som för mig hade inneburit en löneminskning på minst 10.000 kronor i månaden i jämförelse med ett okvalificerat jobb iland.
Så på sätt och vis gjorde jag redan då ett aktivt val. Jag sökte inga "filipinkontrakt", utan i princip bara de jobb som innebar tillsvidareansällning på svenska anställningsvillkor. Jag har haft fast anställning inom Polisen sedan 2001 och har - kanske dumt nog - inte velat söka vikariat i någon större utsträckning. Det har inte enbart haft med att göra att jag inte vill ge upp en fast anställning för ett vikariat, utan att man ofta annonserat ut vikariat med väldigt kort varsel. Jag skulle helt enkelt inte kunnat komma loss från Polisen med det varsel som oftast krävts.
Med facit i hand borde jag förstås ha sökt fler vikariat och haft modet att ge upp en fast tjänst långt mycket tidigare än gjorde - och då var det inte ens för ett jobb till sjöss. Då var det istället jobb som tågklarerare som lockade, ett jobb som senare visade sig inte passa mig särskilt bra.
 
Nu har mina certifikat börjat gå ut och jag måste ta skyhöga lån för att eventuellt förnya dem, vi snackar runt 100.000 kronor för alla papper. Själv får jag fundera på en annan yrkeskarriär, hur surt det än känns. Så lite smått får man börja fundera på vad man vill göra istället.
För min del finns det två saker, varav minst den ena måste vara uppfylld för att ett jobb ska vara uppfylld. Det är en väldigt grov generalisering, men ändå något som är ganska viktigt. Den ena är givande och meningsfulla arbetsuppgifter, antingen i bemärkelsen att man gör nytta för andra människor eller att man kan arbeta med till exempel en hobby. För min del skulle det kunna vara resor, mat eller musik. Den andra är väl sedan en rejäl lön. Visserligen skulle jag inte ta ett jobb med urusel lön, oavsett hur givande arbetsuppgifterna är. Och jag skulle inte göra vilket jobb som helst även om det var bra betalt. Men finns minst den ena av dessa faktorer, skulle det vara större sannolikhet att man blev kvar på arbetsplatsen.
Nu återstår att se om man själv hittar det jobbet...
 

 
Bilden lånad från Patrik Eld
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow