Att söka jobb

Ibland känner jag mig som en bortskämd snorunge när jag söker jobb. En bortskämd snorunge som tror att man kan välja och vraka bland jobb.
I min värld är grundprincipen att alla som kan ska jobba utifrån sin förmåga. Självklart ska man inom rimliga gränser vara beredd att flytta för ett jobb och/eller söka sådant som man kanske är överkvalificerad för eller som inte faller inom det område man vill helst vill jobba. Det ska exempelvis inte att gå på A-kassa hur länge som helst i väntan på drömjobbet med stort D.
Men sen finns det förstås vissa gränser någonstans. Personligen söker jag inga jobb som jag instinktivt känner inte passar mig, där jag av en eller annan anledning redan från början är övertygad om att jag inte kommer att trivas.
Med åren har jag lärt mig att följa min magkänsla, att den känslan i de allra flesta fall är rätt. Sedan jag slutade på Trafikverket för snart år sedan har jag hunnit söka ett rätt stort antal jobb. Och några gånger - även om det inte är särskilt många - har jag antingen dragit mig ur rekryteringsprocessen eller avböjt ett jobberbjudande då jag under processens gång insett att det rör sig om ett jobb som inte passar mig av någon anledning.
Någon ytterst enstaka gång under det gångna året har det också skett att jag blivit erbjuden jobb utan att ha sökt dem. Jag skulle inte kalla det att jag blivit headhuntad, men det har varit tillfällen då jag visat intresse för en arbetsgivare i något sammanhang och sedan har en annan tjänst än den jag sökt dykt upp. Och så har jag blivit kontaktad. Man blir givetvis smickrad när sådana situationer uppstår, men även där har det hänt att jag aböjt erbjudandet.
Men varje gång jag tackar nej till ett jobb, får jag av någon märklig anledning dåligt samvete. Kanske just därför att jag grunden tycker att var och en ska dra sitt strå till stacken. Nu är det visserligen så att jag har ett vikariat och för tillfället är självförsörjande. Jag tackar inte nej till jobb samtidigt som jag går hemma och stämplar. Men när det finns människor som knappt kan få ett jobb, får jag själv tillräckligt många erbjudanden för att kunna tacka nej. Och det får mig ibland att känna mig som en bortskämd snorunge som tycks tro att jag kan välja vraka bland jobberbjudanden. För det ligger ändå en liten bit från sanningen, milt uttryckt...
 

 
Bilden lånad från Shortcut
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow