Sommar

Är det bara jag som minns barndomens somrar som evinnerligt långa?! Inte i bemärkelsen att de var tråkiga, utan att perioden juni till augusti helt enkelt var väldigt lång.
Minns ni känslan efter skolavslutningen i början av juni? Vilken härlig känsla det var när man lämnade kyrkan (i småskolan) eller aulan (högstadiet och gymnasiet) och visste att man hade 10 veckors ledighet framför sig?! Den där dagen som man längtat efter ungefär sedan jullovet tog slut i januari... Plötsligt väntade 10 veckor utan läxor och annat tvång. 10 veckor av sol, bad och avslappning. Ganska bekymmerslös tillvaro, eller hur?!
Numera kämpar man istället argsint för att de alltför få sommarveckorna ska räcka till så mycket som det bara är möjligt. De ynka fyra semesterveckorna känns inte som en evighet, utan snarare en bättre fikapaus från vardagens tvång och ständiga stress. Man ska hinna resa, åka till stugan, hälsa på i kompisarnas stugor, äta kräftor, äta surströmming, grilla, bada, campa, sola... Puh. Hinner och orkar vi verkligen stressa oss igenom semestern varje år?!
Sista dagen innan semestern känns visserligen fortfarande som en skolexamen i miniformat, men sedan är liknelserna tyvärr förbi. Istället för att njuta av semestern, ägnar man febrilt tiden åt försöka ta tillvara på den. Men oftast kommer man inte längre än till att just försöka.
Okej, jag är aningen negativ just nu. Det är jag faktiskt. Jag älskar sommaren och försöker verkligen koppla av och ta tillvara på denna del av året så mycket som möjligt. Men ibland känns det faktiskt lite grann som jag just skrev här ovanför. Men jag själv fyller 40 om bara några månader. Och jag börjar på allvar inse just det där som alla vuxna/äldre alltid talat om för en i alla år. Nämligen att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir - och det är först när man blir äldre som man börjar inse att ens tid på jorden är väldigt begränsad. Men då är det på sätt och vis för sent, eftersom man som tonåring/ung tänkt att man kan skjuta upp väldigt många saker.
Det är inte längre bara somrarna som går oförskämt fort numera, utan även resten av året. Livet passerar plötsligt förbi med en hiskelig fart. Lagom tills man börjar inse vikten i att ta tillvara på den tid man har börjar man också inse hur fort allting går och hur bräcklig tillvaron faktiskt är.
 

 
Pusha   Follow        
                submit to reddit
0 kommentarer publicerat i Dagbok
Taggar: sommar, sommaren, sommarlov, svensk sommar
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow