Vecka 26

Ytterligare en hektisk vecka har nått sitt slut. En vecka då jag hunnit med en hel del på kanske aningen för kort tid, men utan att det egentligen blivit för mycket. Det enda som känts aningen betungande är att jag varit uppe klockan 04:30 fyra dagar i rad - mest för att jag inte är någon morgonmänniska snarare än något annat.
Största pusslet blev torsdagen, då jag hade allra flest punkter inplanderade under dagen. Jag insåg rätt tidigt att jag skulle få det svårt att få dagens schema att gå ihop, så fråga mig inte varför jag planerade dagen som jag gjorde. Grejen var nämligen att jag jobbade på Kungsholmen fram till klockan tre. Klockan 15:50 skulle jag infinna mig på polisstationen vid Globen för att beställa ett nytt pass och klockan 16:45 i Sundbyberg för en filminspelning.
Alla som kan den stockholmska geografin inser rätt snabbt att det är ett schema som inte riktigt går ihop. Framförallt inte om man åker kommunalt.
Exakt på sekunden infann jag mig hos polisen för att lämna in en ansökan om nytt pass. Hela proceduren gick dock fortare än jag räknat med och - aningen naivt - tänkte jag att jag hade mer tid än jag räknat med för att komma till filminspelningen i Sundbyberg. Men när jag steg av tunnelbanan insåg jag mitt misstag: jag hade inte kollat hur lång promenadväg det faktiskt var från stationen till själva inspelningsplatsen. När jag väl la in en vägbeskrivning på GPS:en insåg jag att det väntade en promenad på ungefär 15 minuter för att komma fram till rätt ställe. Det hela slutade med att jag blev 20 minuter sen till hela kalaset. Något som i slutändan inte var någon katastrof som tur var, eftersom man inte kom igång med filmningen förrän ytterligare ett par timmar senare. Men jag, som alltid vill vara i tid till saker och ting, tyckte att det var ytterst pinsamt att komma inrantades 20 minuter sen till inspelningen.
 
I fredags hade jag lovat att vara barnvakt åt min systerson några timmar på eftermiddagen, något som jag verkligen sett fram emot. Eller rättare sagt; jag hade faktiskt frågat om jag fick "låna" honom några timmar. I sista stund bestämde jag mig för att vi skulle åka till Eriksdalsbadet för att bada, något som han verkligen älskar. Strax innan morbor började tycka att det var dags att åka hem, fick systersonen för sig att pilla i en gallerbrunn i bassängen varpå han skär upp en del av fingret på en vass kant. Och alla vet ju hur mycket man blöder i fingrarna, eller hur?! Med en hysteriskt gråtande tvååring på armen och blod över hela min överkropp, hans kropp och ansikte går vi ut i omklädningsrummet för att skölja av oss blodet försöka plåstra om skadan.
Men det gick ju sådär, något plåster ville han inte ha. Men blödningen fortsatte och vi var ju tvungna att lägga om såret på nåt vis, annars hade blodat ner både sig och vagnen innan vi kom hem. Slutligen fick jag hjälp av en väldigt tålmodig badvakt att lägga ett rejält bandage om fingret. Men det såg nog bra läskigt ut för dem som såg oss, när vi nedblodade och systersonen hysteriskt gråtande gick genom simhallen. Såg säkerligen ut som han varit med om en värre olycka än att ha skurit sig i fingret.
 
Lite konstigt känns det ändå på något vis att vi redan är inne i juli månad. Juni har gått så fort och dessutom mer eller mindre regnat bort, så man har liksom inte riktigt fattat att det varit sommar i en månad redan. Å andra sidan kommer semestern allt närmare, så man får ju se det från den ljusa sidan. Medan vissa faktiskt börjar komma tillbaka från sin semester, har jag själv en dryg månad kvar tills min börjar. Det är trots allt fördelen med augustisemester, förutom att det är större sannolikhet att det är bra väder. Jag har ju mitt roliga kvar, medan många andra har haft sitt. Sen blir det ofta enklare mentalt att gå tillbaka till jobbet i slutet av augusti, då man faktiskt börjar få lite höstkänning...
 

 
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
#1 - - Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Juni har verkligen gått fort och det känns nästan lite jobbigt att det knappt varit sommar än känner jag :/

Svar: Eller hur?! Man saknar verkligen solen! :(
Tobias Lindkvist

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow