Sommaren är kort

 
Det är första gången på många år som jag är ute i stugan så tidigt som månadsskiftet maj/juni. Jag vet faktiskt inte själv när jag senast var här så här pass tidigt på året. Men oavsett tid på sommaren är det en speciellt känsla att komma bort ifrån stan, att få känna av lantluften igen.
Även om datorn står påslagen under merparten av min vakna tid, även om jag har mobiltelefonen påslagen mer eller mindre dygnet runt så hamnar jag i en fridfull lunk av lugn och tillfredsställelse när jag är här. Även om kontakten med omvärlden inte är avstängd, kollar jag av den när jag själv vill. Mobilen har legat inne i stugan merparten av min tid här och jag har satt mig vid datorn först framåt kvällskvisten - när jag själv velat det.
Hemma i Stockholm känner man oftare ett tvång av att vara nåbar och tillgänglig än man känner när man är i sommarstugan. Kanske för att jag inte kan göra så mycket mer än att vara just nåbar när jag är här. Sen kan jag inte göra så mycket mer än så.
Sen må det vara så att man har vissa rutiner hemma i stan, men här ute faller man väldigt snabbt in i en annan sorts lunk. Man vaknar när man är utvilad äter när man är hungrig och går lägger sig när man är trött. Tillvaron kretsar liksom kring det mest elementära behoven och ingening annat. Givetvis till skillnad från när man är hemma.
Bär man sedan varit här en tid längtar man hem till stans bekvämligheter - som toalett, dusch och rinnande vatten. I skrivande stund har jag ungefär 36 timmar kvar på skäret och det känns ändå rätt okej. Då har jag varit här en knapp vecka och slappnat av, sen bär det av hem till stan och vardagen med alla dess bekvämligheter igen. Och just nu kan jag faktiskt sakna min dyra kaffebryggare och DN:s morgontidning igen - följt av en het dusch i badrummet...
 

 
Bilden lånad från Hotel Specials
 

 
Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow