Se lugnet svepa in i vikens famn...

Äntligen har i alla fall sommarvädret kommit tillbaka till Söderhamns skärgård. Gårdagens regnoväder var säkerligen välbehövligt med tanke på att man pratat om vattenbrist och så, men det är inte särskilt kul att åka båt i ösregn.
Att väl vara på plats här ute i oväder är rätt mysigt, men jag undviker gärna att ge mig ut på sjön om jag inte absolut måste.
Men idag har solen tittat fram och temperaturen i stugan har faktiskt tagit sig upp till 20°. Viss skillnad från de knappa 13° som rådde inomhus när jag kom ut igår kväll.
Visserligen har det i skrivande stund börjat blåsa rätt duktigt istället. Men nu är jag ju på plats här ute så nu kan vädergudarna få härja bäst de vill.
Förutom personalen i vandrarhemmet, är det bara folk i en stuga till av de 35 sommarstugor som finns på ön. Det är en nästintill magisk känsla i att ha en hel ö nästan för sig själv. Många skulle säkerligen på lappsjuka på nolltid, men jag kan inte annat än bara njuta av lugnet och tystnaden som uppstår. De enda ljud jag hört under dagen är vågskvalp och skriandet från måsarna. Förutom trippandet från min lurviga lilla systerson (hunden på bilden nedan) när han går över golvet.
Ibland tänker jag att det kanske är just så här livet borde vara ungefär hela tiden. Att kunna pendla mellan stan och landsbygden lite som man vill, att själv kunna lägga upp sin tid, att inte ha en massa måsten som ständigt förgöljer en. Det enda som faktiskt stoppar en från den typen av tillvaro är väl ekonomin - åtminstone om jag ska tala för mig själv. Det skulle väl vara idealiskt om man kunde jobba hemifrån en stor del av tiden, men ett sådant jobb har jag hittills inte lyckats få. Å andra sidan är det ju mycket man önskar, men som man aldrig kan få. 😉
För hur vackert Stockholm än är sommartid, är det otroligt skönt att komma ifrån storstan emellanåt. Inte minst den här tiden på året. Någonstans tror jag faktiskt inte att vi människor är skapta för att bo i städer trots allt. Det är bara någon form av konstruktion som kommit de senaste århundradena eftersom det är mer praktiskt så. Egentligen borde vi nog ha en bättre balans mellan stads- och lantliv för att må bra. Åtminstone merparten av oss. 😊
 
 
 
 

 
Textbilden lånad från The Telegraph
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: jobb, semester, skärgård, sommar

Semester light

Det är  typiskt, så jäkla typiskt! Sista tiden har det mer eller mindre varit strålande sommarväder, men givetvis medan jag har jobbat. I helgen har det varit ett helsike att försöka sova efter nattpassen med tanke på värmen.
Men nu när jag är ledig och faktiskt gjort mig ansträngningen att åka ut till sommarstugan i Söderhamns skärgård, då slår vädret om och det blir kallt och regnigt istället. Må så vara att regnet är välbehövligt med tanke på att man pratat om att det varit torka och brist på vatten. Men kunde inte regnet ha kommit förra veckan, eller väntat en vecka till?!
Nu är jag ledig en vecka och för en tid sedan bestämde jag mig för att göra premiär i sommarstugan denna vecka. Avresan var inplanerad till idag, för att ha någon dag på mig att packa och få med allting inför en vecka i skärgården.
Men dagen började dåligt, jag vaknade med ryggont och var för en stund tveksam till om jag skulle vara kapabel att köra 30 mil till kylan och fukten i Söderhamns skärgård. Ovanpå det, var det inte mycket till sommarväder. Termometern visade bara några få plusgrader och ute vräkte regnet ner. Men när ryggen sakta började mjukna och det onda ge med sig, fick det ändå bli att sätta sig i bilen och åka norröver. Regnet har hållit i sig hela dagen och det var bara åtta plusgrader när jag slutligen anlände till stugan tidigare ikväll.
Elementen har gått på max och stearinljusen fått utgöra ett komplement för att få upp värmen i den utkylda stugan från 1800-talets slut. Och slutligen har temperaturen sakta börjat närma sig en någorlunda dräglig rumstemperatur.
 
Sen har jag sedan en tid lovat att vara hundvakt åt den myckdet charmige lilla pudeln ni ser här nedanför. Och vad passar väl bättre för en stadshund än att få komma ut på grönbete i skärgården några dagar?!
Efter X antal timmar i bilen märktes det dock att han började bli lite otålig och när jag satte ner honom i en kall och regnig båt såg han måttlig road ut. Jag, som normalt sett är rätt varmblodad, tyckte också att båtfärden blev rätt kylslagen. Detsamma gällde den lilla pudeln, som såg rätt ynklig ut den sista stunden innan vi åkte in i hamnen på ön.
Men när han väl tycktes inse var vi hamnat, blev han snabbt sig själv igen och började busa och leka som vanligt. Framförallt sedan jag plockat fram lite hundgodis och några bollar att leka med...
 
Nu ska i alla fall jag och den lilla jycken njuta av några härliga dagar i den yttersta av Söderhamna skärgård. Oavsett hur vädret blir. En liten semester light, helt enkelt. På söndag bär det av tillbaka till storstan för att börja jobba igen, men fram till dess är det lantliv som gäller! 
 
Termometern när jag kom till stugan idag...
 

 
Desillusionerad systerson...?
 

 
FÖRSOMMARKVÄLL I SKÄRGÅRDEN
 
 
 

 
Textbilden lånad från Hernodh
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Diet

Jag har ibland lite svårt med att förlika mig med hur kroppen förändras med åldern. Kanske till stor del för att det oftast inte är till det bättre. Det enda som möjligen förändras åt rätt håll är livserfarenheten, som förhoppningsvis gör en lite klokare.
Men annars är det inte bara orken som börjar tryta. De flesta som paserat 30 känner nog igen sig i att man inte orkar lika mycket som för 10-15 år sedan. Och då tänker jag inte bara på att vara ute och festa hela natten för att sedan gå mer eller mindre direkt till jobbet. Det gäller ganska mycket i tillvaron, inte minst när man som jag bara har månader kvar till 40.
Men det mest markanta för min del är nog vikten. När jag flyttade hemifrån för lite drygt 20 år sedan vägde jag 63 kilo, då som nu var jag 182 centimeter. Dock växer jag i en betänkligt fart fortfarande, men inte på längden - utan på bredden. Nästan 40 kilo har jag gått upp sedan dess.
Då kunde jag äta relativt obehindrat att det allra mesta utan att det märktes alls när jag ställde mig på vågen. Och de få gånger jag ändå gick upp i vikt, krävdes det relativt små förändringar i matvanorna för att gå ner igen.
Numera är det bokstavligt talat så illa att det räcker att jag tänker på en pizza eller bulle för att å upp i vikt. Men det är inte lika lätt om man vill gå ner igen. Och det är de riktigt stora "bovarna" jag märker av viktmässigt - saker som socker, alkohol och snabbmat. På nolltid tickar kilona iväg om jag inte tyglar mig rejält. Det har till och med börjat gå så långt att jag på allvar börjat fundera på att helt låta bli socker och alkohol. Helt enkelt för att hålla vikten i någorlunda schack. Kanske inte världens roligaste beslut att ta, men samtidigt börjar jag också ledsna på att det är så svårt att hitta kläder som passar, att jag känner att kroppen inte mår bra av vikten.
 

 
Bilden lånad från Laydownnthink
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Diverse

Visa fler inlägg