Realistiska drömmar

Ibland kan jag verkligen hata de gånger man drömmer riktigt verkliga drömmar. De kan verkligen förstöra en hel dag - eller åtminstone en stor del av den.
En dröm som etsat sig fast i mitt minne är en som dök för några år sedan. I drömmen vaknar jag upp hemma i min säng efter en alldeles för blöt utekväll. Jag är rejält bakis och inser snart att jag har duktiga minneluckor och bara minns fragment från kvällen innan.
Men snart börjar minnena rulla upp och jag inser att jag under den gångna kvällen/natten kommit i samspråk med några miljöaktivister. Dessa ska senare under natten genomföra en aktion mot ett kärnkraftverk och undrar jag vill vara med.
Själva aktionen ska ut på man tar sig in på kärnkraftverkets område och håller sig kvar där så länge som möjligt och undviker att bli gripen av polis (precis som den riktiga aktion som Greenpeace genomförde bara något tag innan). I fyllan och villan hoppar jag förstås på det hela och ska vara med.
Grejen var bara att aktionen inte gick så bra, polisen kom och vi greps allihop. Jag togs in för förhör, men släpptes sen även om misstankarna om brott kvarstod.
Någonstans här vaknade jag ur den realistiska drömmen. Till saken hör att jag även råkade vara lite bakis just den här morgonen, även om jag inte varit på krogen. När jag vaknar, tror jag att jag redan varit vaken en stund och det faktum att jag faktiskt var lite bakis, förstärkte förstås tron att jag gjort bort mig rejält under natten.Det tog en bra stund innan hjärnan faktikt fattade att det hela var en dröm - och obehagskänslorna höll i sig under en stor del av dagen.
 
Inatt var det så dags igen, även om det denna gång var en mycket okyldigare dröm. När jag vaknade i morse, var jag helt övertygad om att jag somnade på soffan igår kväll för att sedan vakna där framåt morgontimmarna. I drömmen var jag väldigt brydd över att jag somnat där och lufsade in till sängen för att sova vidare.
Grejen är att det händer någon enstaka gång somnar på soffan på riktigt och kan vakna först framåt småtimmarna. Av någon anledning tycker jag ofta att det är lite förargligt på nåt vis (fråga mig inte varför). Så fram tills någon gång under förmiddagen faktiskt insåg att jag bara drömt, gick och störde mig på att jag somnat på soffan och inte orkat baxa mig iväg till sängen under gårdagskvällen. Det tog ett tag innan jag kände att jag var på humör för att ta tag i dagens arbete.
 

 
Bilden lånad från Positive truth
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow