Taskigt kundbemötande

Det pratas ganska mycket om service- och myndighetspersonals bemötande gentemot kunder, klienter. Som servicepersonal ställs det höga krav på kundbemötande och man väntas ta i stort sett vilken skit som helst.
För just det omvända - kunders bemötande mot servicepersonal - diskuteras väldigt lite. Vilket är rätt märkligt, med tanke på vilka friheter många kunder tar sig och vilket arbetsmiljöproblem det säkerligen är på många arbetsplatser.
Absolut att det händer att vissa kunder som beter sig illa faktiskt har en anledning; man får fått usel service (i dess rätta bemärkelse), någon tjänst har utförts på ett mycket uselt sätt eller liknande. Men jag tänker mer på de kunder som beter sig illa utan någon egentlige anledning. De kunder som bara måste ha rätt i alla situationer (vilka petitesser det än handlar om), de kunder som tycker de står över alla andra och kräver en (ibland) orimlig service - detär de som är problemet. Här hittar vi folk som anser sig ha rätten att oprovocerat kalla sina medmänniskor för båd det ena och det andra, att tala om för andra hur de ska göra sina jobb utan att någon som helst bakgrundsinformation eller vara insatt i hur det ser ut i till exempel den aktuella butiken.
 
Jag minns väldigt väl en tågresa jag gjorde för några år sedan. Jag skulle åka tåg från Göteborg och Kalmar och efter ungefär halva resan går jag till bistron för att köpa kaffe. Framför mig i kön står en välklädd herre, som uppenbarligen hade någon form av årskort - eller möjligen SJ prio kort - som berättigade honom till gratis kaffe under resan. Dock ville han inte ha något kaffe, utan en flaska vatten och han frågar om det går att göra ett byte mot att han betalar mellanskillnaden (vattnet var 2 kronor dyrare än kaffet, som kostade 15 kronor).
Killen i kassan säger vänligt nej, eftersom det inte skulle stämma i redovisningen sedan. Ville man ha vatten, fick man snällt betala vad det kostade. Detta svar fick den välklädde herren att tända på alla cylindrar. Trots att bara den skjorta han hade på sig förmodligen skulle kostat motsvarande 100 vattenflaskor.
Mannen ifråga kräver att få prata med tågmästaren, för det här var ju ett ondskefullt bemötande som han inte kunde acceptera. Tågmästaren kommer - och argumentationen fortsätter. Jag står hela tiden alldeles intill krigsskådeplatsen och ser tågpersonalens trötta miner. De vill inget hellre än bara bli av med den jobbige herren.
Till sist får viktigpettern till herre sin vattenflaska, men mest för att personalen bara ville bli av med honom. Jag går fram och beställer mitt kaffe - och från killen i kassan (samma kille som nyss argumenterat med den välklädde herren) säger högt och ljudligt att;
- Eftersom somliga kan tigga till sig en flaska vatten, kan du tigga till dig en kopp kaffe. Jag bjuder på det!
Givetvis säger han det så högt att den välklädde herren - som bara hunnit några meter bort - ska höra honom.
 
Så sent som igår var jag in på en skoaffär för att köpa skosnören. Framför mig i kön står en dam som blanda annat ska köpa ett skohorn och några iläggssulor.
Och jäklar vad damen körde med den stackars tjejen bakom kassan. Damen ifråga var supernoga med att skohornet var ett oanvänt direkt från lagret, det dög minsann inte med något av dem som förvarats bakom kassadisken.
Så kom man slutligen fram till betalningen, varpå damen börjer plocka upp mängder med småmynt. Kassörskan förklarar vänligt att man bara bara tar emot maximalt tio mynt per kund (något som många butiker infört på sistone med anledning av att vi är i färd på att byta ut våra mynt).
I väldigt snorkig ton börjar damen häva ur sig en massa kränkningar mot kassörskan och tala om hur dum och okunnig hon är. Man märker hur kollegerna till kassörskan står och ruskar på huvudet åt kvinnans dåliga beteende.
Själv blir jag på något vis illa till mods när folk beter sig som den här damen och den snorkiga resenären i restaurangvagnen. Jag blir beklämd över att det finns människor som tar sig sådana här friheter att trycka ner andra människor - och också att de inte förstår att de gör sig själva till åtlöje. Damen i skoaffären tycktes tro att hon var lite finare och förmer än en kassörska, men själv frågar jag mig hur "fin" man är om måste räkna de sista småmynten i plånboken för en betalning på runt en hundralapp?
Sen kan det ofta vara en frustration som servicepersonal att vara lite "bakbunden" genom sitt yrke i bemärkelsen att man ska ge kunden en god service och bemötande och kanske inte alltid kan hugga tillbaka mot otrevliga kunder. Hade jag varit företagare hade jag givetvis velat att kunderna fick ett bra bemötande och få ett rykte om att ge god service. Men inte tll vilket pris som helst - och framförallt inte till priset att personalen far illa. Jag skulle förmodligen inte ha några problem med att personalen högg tillbaka och även avböjde att göra affärer med kunder som beter sig illa. Det är det minsta förtroendet jag kan visa mina anställda.
 

 
Bilderna lånade från Ugogo, Teachtalk
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
#1 - - Marianne :

Usch vad jag känner igen dessa beteenden....jag förstår att killen på tåget tappade kontrollen, hade jag stått i nörheten skulle jag nog inte kunnat hara tyst, varken på tåget eller skobutiken...

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow