Alla helgons dag

Jag tillhör den skara människor som inte har någon religiös tro. Men jag inte låta bli att tycka väldigt mycket om kyrkogårdar. Den ro, den stillhet och frid som råder på en kyrkogård hittar man ingen annanstans. Det är som en outtalad överenskommelse att visa respekt för de döda genom tystnad, stillhet och lugn.
Varje år brukar jag bege mig till Skogskyrkogården där mina morföräldrar vilar för att tända ljus på Alla helgons dag. Varje gång möts man av ett enormt jippo; tiotusentals personer åker till kyrkogården denna dag och SL sätter in extra tunnelbanetåg, bussar och personal för att logistiken ska fungera. Blomsterbutikerna kring kyrkogården beställer containervis med gravljus, blommor och kransar och längs vägarna radar korvgubbar upp sig för att sälja korv, läsk och kaffe. I år hade man till och med satsat på bajamajor som stod uppställda på strategiska ställen.
Men trots den enorma ansamlingen av människor, är stämningen lugn och tyst. Ingen springer, skriker eller hojtar. Det är värdigt och vackert - och obeskrivligt stämningsfullt med alla ljus och lyktor som brinner bland gravstenar och höga tallar på en av Europas största kyrkogårdar.
Jag brukar föredra att ta mig dit på eftermiddagen, precis när det börjar skymma. På något vis är det extra stämningsfullt precis när mörkret börjar lägga sig. Och för mig, som har avlidna anhöriga begravda i spridda delar av Sverige, blir ljuset på mina morföräldrars grav en symbol för saknaden av flera andra bortgångna anhöriga.
Under mina år i Kalmar var jag för långt ifrån några kyrkogårdar med några avlidna anhöriga. Då hade jag en ljusstake i köksfönstret speciellt avsett för lite extra eftertanke. Jag tände alltid ljuset kring Allhelgonahelgen och liknande tillfällen.
För min del finns ingen tro på något liv efter döden, kanske snarare en förhoppning att allt inte bara är över den dagen det är dags att slänga in handduken. Någonstans vill jag att det ska vara så, men tror inte riktigt någon av alla de förklaringar som religioner och filosofier serverar. Och det kan kanske ge en viss tröst i att de man saknar faktiskt finns någonstans - och kanske också kan märka att de är saknade.
 

 
 
 

 
Bilden lånad från Pinterest
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
0 kommentarer publicerat i Dagbok
Taggar: Alla helgons dag, allhelgonahelgen
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow