Metoo

Man blir minst sagt förbannad, upprörd och frustrerad. Men samtidigt går det faktiskt inte att låta bli att dra lite på smilbanden också, åt det komiska i hela situationen.
Vem har väl missat debatten kring #metoo som blossat upp de senaste dagarna? Förmodligen ingen om man har tillgång till en telefon, dator och/eller TV. Att problematiken med sexuella trakasserier finns är knappast en nyhet för någon, men alla av oss kanske inte förstått vidden av problemet.
Det mest irriterande, frustrerande och uppseendeväckande i det hela är alla de kända profiler som gjort sig skyldiga till diverse hemskheter, men ändå fått behålla sina positioner inom media eller andra branscher - trots att det inte varit okänt vad de gjort sig skyldiga till. Jag tänker på Martin Timell som nu blivit avstängd från sin tjänst på TV4 eller den chef på SVT som också blivt avstängd först flera år efter sina överträdelser. Men då först efter att det offentliggjorts i media.
När nu allt kommer ut i ljuset händer det grejer, men fram tills dess har det hymlats och man har hoppats på att det hela inte ska komma fram i dagsljuset. Och det är väl också den biten det är så svårt att inte skratta åt. Hur patetisk är inte den inställningen? Minsta misstanke om sexuella övergrepp eller trakasserier borde ju vara skäl nog för en utredning - och beroende alvaret även en avstängning.
Jag undrar hur många män, kända som okända, som just nu sitter och är rädda för att just de ska avslöjas för att varit med fingrarna någonstans de inte borde. De är säker många fler än vi anar. De, som inte fattar att det är mottagarens känsla av ditt agerande som räknas. En kram, en klapp på armen som kanske egentligen är menat i all välmening, men som ges vid fel tillfälle kan tolkas som något helt annat än vad som är avsett.
 
Personligen tänker jag dock inte reduceras till någon som står tyst och tittar på och får bära skulden för vad några idioter till män ställt till med. Självklart ska alla former av trakasserier bekämpas - och det är ju så att man rörs till tårar när man ser vilken spridning kampanjen #metoo fått. Att sådant här kommer upp i ljuset är ovärderligt och man får bara hoppas att det innebär en förändring inför framtiden.
Själv har jag aldrig blivit anklagad för att ha gått över någon gräns vad gäller trakasserier, så något gör jag förmodligen rätt. Men det kan ibland kännas svårt att avgöra vad som är okej kontakt eller ej med andra. Då tänker jag absolut inte på en hand på rumpan/låret eller att lägga en arm runt någons midja, inte ens situationer då man flirtar/raggar. Utan saker som en kram som hälsning, att klappa en kollega på axeln som beröm för ett bra jobb eller sätta sig nära någon för att man ska läsa något från samma papper eller dataskärm.
Jag är själv oftast väldigt försiktig med att vara fysisk bara för att det inte ska bli några jobbiga missförstånd. Först när jag känner mig säker på att mottagaren skulle uppskatta en kram eller en klapp på axeln kan jag utdela något sådant. Men tyvärr är det uppenbarligen långt ifrån alla som resonerar så. Det är svårt att inte bli förbannad när man hör om hur många som på fullaste allvar verkar tro att man har rätt att behandla tjejer/kvinnor som man vill bara för att de är födda med bröst.
 

 
 

 
AB 1 2 3 4 5 6 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 EX 1
 
Bilderna lånade från NDTV, VK bloggen, Yohanna av Skövde
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
#1 - - Tess:

Ärligt så tycker inte jag det är synd alls om män som anser att man inte flirta eller krama en väninna "längre" för att "allt är sexuella trakasserier". Och jo, jag ser att du inte skriver det heller utan skriver om svårigheten att bedöma. Men hur flirtar man egentligen om det man gör kan "misstolkas" som sexuella trakasserier? De "flirtar" jag varit med om som varit hemska har handlat om beröring direkt. Tafs, nyp, juckande rörelser mot en på dansgolvet, att någon hänger på en, att man blir inträngd mot en vägg eller hörn, att man blir förföljd efter att man tydligt visat och/eller sagt nej osv. RIKTIGA flirtar så har män tagit kontakt verbalt, visat intresse, frågat om de får bjuda på en drink eller om man vill dansa. Jag ser en otroligt stor skillnad på de två ovanstående kategorierna :-) Sedan bedömer folk förstås olika, men de som anklagar för sexuella trakasserier på "lättvindiga" grunder är ändå väldigt få enligt min erfarenhet.

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow