På grönbete

Det är först när man varit sjuk och inspärrad hemma eller på sjukhus som man börjar uppskatta sådant som man annars har en tendens att ta för givet.
Jag minns hösten 2014 när jag var inlagd på rehabilitering efter min operation och efter mycket tjat fick till att ha en stol utanför mitt rum, där det fanns en pytteliten uteplats. Jag ville helt enkelt kunna gå ut och sätta mig ibland när det var fint väder. Då hade jag varit inlagd först på sjukhus och sedan rehabiliteringen i Solna i nästan en månad utan att knappt ha varit utanför dörren på hela tiden.
Nu har jag bara varit hemma någon vecka, men börjar redan känna mig rastlös och trippa runt på tårna i väntan på att kunna återgå till en normal tillvaro igen. Tröttheten sitter fortfarande i till viss del, men i övrigt kan jag leva som vanligt. Men det har varit en nästintill euforisk känsla att kunna komma ut och vara utomhus igen.
Normalt sett är jag inte mycket av en friluftsmänniska, det mesta jag kommer ut är till och från jobbet, tunnelbanan och liknande. Men att igår och idag kunna komma ut och faktiskt andas annat än unken lägenhets- och sjukhusluft är något minst sagt värt guld när man varit sjuk. Att kunna äta och dricka som vanligt, att känna att en sjukdom inte längre begränsar ens tillvaro är en märkligt fantastisk känsla. Även om man bara varit sjuk några få dagar.
Något som format även mitt vuxna liv, är barndomens förbud att titta på TV på dagtid. Det hör verkligen till ovanligheten att TV:n står på här hemma på dagtid, och de gånger det händer känns det som att man gör världens busstreck. Under de senaste dagarna har TV:n gått mer eller mindre oupphörligen från morgon till kväll och det har varit en märklig känsla. Jag har fått tiden att gå, jag har plöjt igenom mängder med serier och fått mig en hel del goda skratt. Men det har inte gått upp emot att kunna leva ett normalt liv. När jag nu kunnat göra några vändor på stan är det dock som att det hela fallit på plats igen på något märkligt vis... Att känna den friska höstluften, känna solen värma och så vidare. Det klår ganska mycket. :)
 

 
Bilden lånad från Kwaai
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: magsjuka, sjuk, sjukhus

Lägenhetsbyte

Stockholms bostadsmarknad är minst sagt en djungel. Utan ett bättre sparkapital och/eller de rätta kontakterna är det en omöjlighet att få ett boende. Åtminstone ett boende med ett någorlunda bra läge.
Själv har jag haft tur, en nästan sagolik tur har jag förstått så här i efterhand. Jag är inne på mitt andra förstahandskontrakt i Stockholmsområdet och har nu ett mina egna ögon drömläge. Nära till stan, men samtidigt naturen runt husknuten.
Men ändå har vi börjat snegla på en annan lägenhet. Vi vill gärna ha ett rum extra, ett kombinerat gäst- och arbetsrum. När man är två skiftarbetare går man om varandra hela tiden och det vore skönt att ha ett rum extra att husera i när den andre sover.
Av den anledningen har vi haft annons om lägenhetsbyte ute några gånger och hållt ögonen öppna på olika bytessajter. Det är inget ambitiöst letande och vi har gått in i bostadletandet med förutsättningen att vara kräsna och inte ta första bästa objekt som dyker upp.
Men ett lustigt fenomen som uteslutande alltid dyker upp när man annonserar om lägenhetsbyte, det är folk som inte tycks vara läskunniga överhuvudtaget. Även om man skriver uttrykligen i annonsen att man inte vill hyra ut i andra hand, får man i princip alltid mejl från personer som vill hyra lägenheten i andra hand. Och trots att det står i annonsen att vi vill ha ett boende inom tunnelbanenätet, får vi erbjudanden om byten med lägenheter på de mest udda ställen - som Åkersberga, Haninge och Nykvarn. Jag vet inte om jag missat något, men mig veterligen går inte tunnelbanan ut till länets ytterområden.
Visan är dock alltid densamma och det slår faktiskt aldrig fel. Aldrig. Jag kan förstå att folk chansar om det inte står uttryckligen i annonsen vad man är ute efter. Men när vi uttryckligen säger att vi vill bo inom tunnelbanenätet och ändå får svar från ställen som Haninge och Nykvarn, undrar jag faktiskt vad det är för fel på folk.
En annan hade minst sagt bra självförtroende och skrev ett kort och koncist mejl: Jag har en trea i Östertälje. När kan vi ses och skriva på pappren om lägenhetsbyte?.
 
För min del har det aldrig varit aktuellt att köpa en lägenhet. Jag kan liksom inte riktigt köpa argumenten om att man "betalar till sig själv" när man har en bostadsrätt. Allt prat om att man kan göra en bra affär, att det är som ett bra sparande bygger ju på att man faktiskt en dag kommer att sälja sin bostad. För mig är en bostad något mer permanent.
Det hade självklart varit något helt annat om jag bott i något avsides område och haft en taskig kötid i bostadskön. Men nu har jag bra förutsättningar att byta bort den nuvarande lägenheten till något annat med bra läge och det finns ingen anledning att köpa en lägenhet. Skulle det bli aktuellt med köp av bostad, är det i så fall en villa som är aktuellt.
Visserligen är det mycket pengar man lägger på en hyresrätt, som man aldrig kommer att få tillbaka. Men räknar man ihop avgift och ränta på lån för en bostadsrätt, är det ju otroligt mycket pengar som bara försvinner ut i tomma intet. Jämför man med en hyresrätt, betalar man åtminstone för en service via hyran. Man behöver inte ha en massa pengar låsta på sparkontot ifall något går sönder, utan händer något ringer man bara ett samtal och så är det hela fixat inom några dagar.
 

 
Bilderna lånade från Taksprånget, Internetarbete
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Inredning och boende
Taggar: bostad, bostadsmarknad, bostadsrätt, bostäder, lägenhet, lägenhetsbyte

På banan igen

Det är grosteskt vad man blir medtagen av en magsjuka. Nu var den jag råkade ut för visserligen extrem, så det är väl egentligen inte så konstigt att man är lite matt några dagar efteråt. De flesta vet hur man känner sig efter en vanlig magsjuka, men nu har jag varit matt i flera dagar.
Idag har det dock blivit en markant skillnad i måendet. Tröttheten är borta, jag känner mig inte längre så där "ruggig" i kroppen som man gör när man har en infektion i kroppen. Det enda jag verkligen känner av fortfarande är ett nästan omättligt vätskebehov. Kanske inte så konstigt efter flera dagars diarré, men samtidigt med konsekvensen att jag springer på toaletten stup i kvarten - dygnet runt.
Nu äter jag i alla fall i stort sett normalt utan att kroppen säger ifrån. Det är nästan förundrande vilken smaksensation den enklaste maträtt kan vara efter att man har varit mer eller mindre fastande några dagar. Till och med den annars så tråkiga sjukhusmaten kändes som en gourmetmåltid när jag fick något att äta för första gången efter den rejälaste fastan. Till en början fick jag ju inte ens dricka vatten, utan fick i mig all näring via dropp.
Jag har till och med orkat med en vända in till stan idag, även om det inte blev några långa promenader. Och till veckan ska jag nog vara på banan så pass bra att jag kan börja jobba igen.
 

 
Bilden lånad från Genetic literacy project
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: magsjuka, sjuk, sjukhus

Visa fler inlägg