Sjukhusvistelse

Ibland blir tillvaron inte riktigt som man har tänkt sig och tar de mest oanade vändningar. I onsdags kom vi hem från Mallorca och jag hade lite smått sett fram emot att komma tillbaka till vardagen och börja jobba igen.
Men i fredags morse började jag känna mig dålig, ni vet så där ruggig man kan känna sig i kroppen om man har något virus på gång. Jag tog ett par alvedon och gick och la mig igen, när jag vaknade igen kände mig helt bra och tänkte inte mer på det hela.
Men frampå eftermiddagen, medan jag var och tränade, började jag få ont i magen. Smärtan tilltog rätt snabbt och det kändes som en magsjuka var på G. Jag åkte hem och la mig på soffan för att vila. Efter nån timme kändes det bättre och jag åt lite middag, vilket gjorde att jag kände mig nästan helt återställd.
 
Men frampå nattkvisten kom frossan. Jag låg bokstavligen och skakade i sängen när frossattackerna kom. Jag alvedon efter alvedon och framåt morgonen kom istället de kraftiga svettningar som uppstår när febern går ur kroppen. Och det onda i magen ville inte riktigt ge med sig.
Men under lördagen tilltog det onda i magen rejält, det var som kramper i magen som blev alltmer outhärdliga. Till sist fanns inget annat val än att åka in akut till sjukhuset, där kramperna tilltog allt mer och jag kunde slutligen inte ligga still sjukhussängen när de slog till, varje gång med lika obönhörlig smärta. Jag hade sedan länge förstått att det inte var en vanlig magsjuka det var frågan om längre. Nu började jag fundera på om det istället var frågan om brustet magsår, gallsten, njursten eller någon annan mindre rolig åkomma.
 
Efter några timmar fick jag träffa en läkare och blev grundligt undersökt. Magen röntgades och jag fick lämna en lång rad prover - efter att ha injicerats med morfin för att ha en sportslig chans att stå ut med magsmärtorna. Det tog inte läkaren särskilt lång stund att boka ett rum åt mig på inektionsavdelningen, jag blev inlagd minst till på måndagen - något som jag nog inte riktigt räknade med när jag åkte in.
Halv fem på söndagsmorgonen fick jag mitt rum, jag fick dropp och man påbörjade en antibiotikabehandling. Till en början skulle jag vara helt fastande, jag fick inte ens dricka vatten utan all näring kom via droppet.
 
Under söndagen var jag konstant hög på morfin, men sen började det trappas ut och på kvällen fick jag även äta lite soppa till middag. Sjukhusvistelsen förlängdes till tisdagen, men under tiden gjorde antibiotikan sitt och magen blev snabbt bättre. När jag slutligen fick en smörgås som första fasta föda att äta, kändes det som en skänk från ovan - en smörgås har nog aldrig smakat så gott.
 
Vad det är jag drabbats av, vet man fortfarande inte. I skrivande stund har provsvaren fortfarande inte kommit. Men man misstänker salmonella eller liknande.
Jag har nog aldrig haft så ont i magen som jag hade i lördags, men jag trodde nog faktiskt inte på fullaste allvar att jag skulle bli inlagd för det utan snarare få åka hem efter några timmar. Mest på grund av att man så ofta hör om patienter som skickas hem så fort det bara går. Så det var faktiskt en positiv överraskning att jag blev inlagd - och dessutom så pass många dagar.
Nu går jag mest och väntar på att kroppen ska hämta sig helt. Jag kan äta någorlunda normalt igen, men känner mig fortfarande rätt matt. Som jag ofta blir när jag är eller har varit sjuk, blir jag lite smått otålig när kroppen inte läker så fort som jag vill. Tålamod är inte alltid min starkaste sida tyvärr...
 

 
Första dagen på sjukhus
 

 
Surfplattan blev min bästa vän under dagarna på sjukhuset. Hur fick patienterna tiden att gå förr tillbaka,
innan dagens streaming- och playtjänster?
 

 
Utsikten från mitt fönster på SÖS
 

 
Ganska snart var jag rätt sänderstucken i armarna av alla blodprover och dropp
 

 
Utsikten från dagrummet
 

 
Utskriven!
 

 
Textbilden lånad från DisiringGod
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
#1 - - Bea:

Aj som... Det lät inte som en smekmånad det där inte!
Fortsätt krya på dig - skickar lite tålamod cyber-vägen 🤗

Svar: Tackar, det lär behövas. 😆
Tobias Lindkvist

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow