Nattarbete

Hur slitigt det än är, kan jag inte komma ifrån att det faktiskt är något visst med att jobba nattpass. Jag gör det många, många gånger hellre än att stiga upp vid fem för att åka till jobbet.
För det är något visst med att bege sig till tunnelbanan på kvällen, medan det fortfarande är liv och rörelse i stan. På helgkvällarna möter man uppklädda människor på väg till fester eller någon krog eller bar någonstans. De fortfarande relativt nyktra och överlag glada och förväntansfulla inför kvällens och nattens festligheter.
Andra ser man vara på väg hem för att äta middag med familjen, kanske se något bra på TV tillsammans eller spela något spel.
Väl på jobbet kan jag följa hur stan sakta slår sig till ro och framåt småtimmarna sakta börjar slumra till. Gatubelysningen tänds upp, trafiken glesnar och det blir mörkt i allt fler lägenhetsfönster. Så följer några timmar av lugn, där stan sover inhöljd i mörker.
Framåt femsnåret på morgonen börjar stan sakta, sakta vakna till liv igen. En och annan bil börjar svepa förbi på väg till någon arbetsplats någonstans, en och annan fotgängare går morgontrött längs trottoarerna. Och lagom tills den riktiga morgonrusningen drar igång runt sjutiden kan jag börja bege mig hemåt. Medan jag möter människor som är minst lika trötta som jag, kan jag åka hem till min efterlängtade säng för att sova. När dagens aktiviteter sakta börjar ta fart på gatan utanför mitt sovrumsfönster, kan jag dra för persiennerna, lägga mig i sängen och sova några välförtjänta timmar. För det är något visst med att borra ner huvudet i kudden och sakta somna in medan man hör plogbilen arbeta med den snö som fallit under natten, morgonbussarna börja rulla och sopbilarna komma för att hämta soporna. Det inger en känsla av frid att ligga där i sängen och tänka att nu får någon annan ta över ruljansgen därute medan jag vilar upp mig inför nästa pass.
Framåt eftermiddagen vaknar jag med vetskapen att medan jag sovit, har samhället rullat på där utanför fönstren. Gatorna har plogats och sandats, soporna har hämtats, posten levererats, folk har avverkat ytterligare en arbetsdag. Och medan många beger sig till bussen eller tunnelbanan för att komma hem till sina familjer igen, baxar jag mig upp ur sängen för en dusch och dagens första kopp kaffe.
 
Så ja, det är något visst med jobba när normala människor sover och att själv sova när de mest normala människorna är på sina arbeten. För att vakna och äta frukost när de flesta andra förbereder sin middag. Och jag har väldigt svårt att se mig själv byta bort denna känsla mot att istället bara jobba kontorstider. Det finns liksom inte på världskartan.
 

 
Bilden lånad från Livestrong
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
0 kommentarer publicerat i Dagbok
Taggar: nattskift, nattuggla, skiftarbete
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow