Kickin' and alive!

Imorgon går jag in på vecka nummer tre på min ny anställning på Trafikverket. Jag har fortfarande svårt att förlika mig med grejen att jobba kontorstider. Å ena sidan är det som en helt ny värld som öppnar upp sig. Plötsligt åker jag till jobbet när "alla andra" gör det, jag åker hem och via mataffären ungefär samtidigt som merparten av den svenska befolkningen. Jag har plötsligt söndagsångest, kan ägna mig åt lördagsmys varje helg och med mord i blicken ägna mig åt shopping i Stockholm city på lördagarna.
Samtidigt är det en rätt tuff omställning att ställa om till fem tidiga morgnar i veckan efter att i 20 år jobbat skift i någon form.
Men den absolut bästa omställningen är i nuläget att slippa jobba med människor! Jag vet, det låter hemskt, men det är faktiskt otroligt skönt att inte längre ha med allmänheten att göra i sin vardag.
Efter nästan 15 år inom Polisen och sedan 1,5 år på Stockholms stads felanmälan har jag så smått börjat ge upp hoppet för mänskligheten. Hur makabert hemskt det än låter.
Men efter nästan 17 år i allmänhetens tjänst har jag med besked insett att vi svenskar fått det för bra helt enkelt. Numera har individen inget som helst ansvar för sitt väl och ve, utan myndigheterna ska ordna precis allt åt Svea rikes invånare. Om jag berättade vad folk faktiskt ringer till myndigheterna om, skulle vissa bli förvånade. Tro mig, somliga tycker att vissa saker är självklara att myndigheterna ska ställa upp med - enbart på grund av att de är skattebetalare. Det gäller alltifrån att polisen ska skjutsa hem folk när tunnelbanan slutat gå till att Polisen skall halkbekämpa diverse gator, gatukontoret skall skotta folks trädgårdar eller att snöröjningen av stans gator skall ske innan snön börjat falla.
Jag lovar, jag överdriver inte det allra minsta, utan just sådana saker ringer folk till myndigheterna om. Det är hämtat direkt från verkligheten. Och som offentliganställd får man stå ut med hot, kränkningar och förolämpningar när folk inte anser att de får vad de anser att de betalar för via skattesedeln.
Det är inte en fråga om att man ska få tycka vad man vill, utan att många har helt orealistiska synsätt på vad skattemedlen skall räcka till. Liksom att alltför många inte kan hålla sig till att bara säga vad man tycker, utan mer än gärna kombinerar det hela med att hota och kränka sina medmänniskor.
 
Så det är faktiskt riktigt skönt att inte längre behöva ha med allmänheten att göra i sitt vardagliga arbete. Det är en av de största anledningarna till att jag sökt mig vidare och velat göra något annat. Och nu kan jag jobba i lugn och ro liksom svara i jobbtelefonen utan att bära på en daglig oro över att behöva motta hot och kränkningar bara för att jag gör mitt jobb.
 

 
Bilden lånad från Deviant art
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
0 kommentarer publicerat i Dagbok
Taggar: arbetsmarknad, jobb, trafikverket
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow