Rätten till sin egen kropp

I juridisk bemärkelse blir ett foster ett barn vid inträdet i den tjugoandra graviditetsveckan. Det är från den tiden som sjukvården har relativt goda odds att rädda ett barn som föds för tidigt.
Så fram till och med vecka 21 kan man i vissa fall få genomföra en abort i Sverige. Helt i sin ordning givetvis, jag ser inga konstigheter i en liberal abortlagstiftning. Sen är det givetvis upp till var och en om man vill utnyttja möjligheten till abort eller inte. Är man emot abort är det fritt fram för var och en att avstå om man så önskar. Men möjligheten ska förstås ändå finnas där.
För någon vecka sedan såg jag dock ett inslag på nyheterna om just sena aborter. Aborter då processen dragit igång i vecka 21, men fostret stötts ut i vecka 22. Det har tydligen förekommit att fostret då gnytt, rört på armarna och andats när det stötts ut. Något som förstås ställt sjukvårdspersonalen inför ett etiskt dilemma. Ska man då försöka rädda det potentiella barnet eller ej?
Jag har inte ändrat ståndpunkt i abortfrågan, men just sådana här gränsfall visar på den moraliska gråzon som abort ändå kan vara. Och det debatten kring abort egentligen handlar om är när man drar gränsen för vad som faktiskt är ett liv. Personligen håller jag mig till lagstiftarnas definition, att det är då ett liv klarar sig åtminstone med medicinsk hjälp. Det vill säga i graviditetsvecka 22 och senare. Innan dess är det en klump celler som inte har någon möjlighet, strävan, instinkt eller förutsättning att klara sig utanför kvinnans kropp. Med andra ord är abort inte frågan om mord eller några andra dumheter som abortmotståndare försöker argumentera för.
Det enda jag kan hålla med om är att abort inte är helt oproblematiskt, att det finns moraliska/etiska gråzoner som till exempel sena aborter. Någonstans finns det givetvis en gräns för när en klump celler övergår till en människa. För de flesta av oss går inte den gränsen vid befruktningen, utan flera veckor - och till och med månader - senare.
 
Sen finns nästa aspekt. Två vuxna personer har oskyddad sex med varandra och båda två är med på att köra oskyddat. Båda två har i detta läge lika stort ansvar för att skydda sig och därmed undvika en oönskad graviditet. Men det blir ändå en oönskad graviditet och kvinnan tar beslutet att behålla barnet mot killens/mannens vilja. So far so good, givetvis ska ingen kunna eller ens ha rätt till att tvinga en tjej/kvinna till att avstå från respektive genomföra en abort.
Men ibland undrar jag om inte en "juridisk abort" borde vara på sin plats? Det vill säga om tjejen/kvinnan gärna vill behålla barnet mot killens/mannens vilja men att då borde möjligheten för killen/mannen finnas att frånsäga sig ansvaret för det kommande barnet. Självklart pratar jag då att man frånsäger sig hela paketet. Inte bara den ekonomiska biten, utan även umgängesrätt, vårdnad och allt annat. Då bör det hela likställas med en spermadonation och ingenting annat. Självklart ska varje tjej/kvinna ha rätt bestämma huruvuda hon vill göra en abort eller ej. Men behåller man ett barn som killen/mannen motsätter sig kanske man som kvinna också ska vara beredd att ta fullt ansvar på egen hand.
Med andra ord ska en tjej/kvinna kunna ta sitt ansvar utifrån sina synvinklar, men detsamma ska givetvis gälla killen/mannen.
 
Jag vill avsluta detta inlägg med några visdomsord: Om abort är mord, då räknas en avsugning som kannibalism. Punkt slut.
 

 
Bilden lånad från Pinterest
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Barn och barnuppfostran, Betraktelser;
Taggar: If abortion is murder, then blowjobs are cannibalism, abort, abortion

Otacksamma ungar

För någon tid sedan råkade jag snappa upp ett samtal mellan en pappa och hans två små döttrar i omklädningsrummet på badhuset. Det började närma sig lunch och pappan hade sedan tidigare lovat flickorna att äta hamburgare. Men när det kröp fram att hamburgaren skulle intagas på badhusets servering och inte McDonald's, blev det en viss diskussion. Flickorna ville ju ha en leksak med maten - och det får man ju inte på badhuset.
Liknande diskussioner blir det ju ibland med barn och det är alltid lika lätt att som utomstående tänka att det rör sig om otacksamma/bortskämda/ouppfostrade ungar. Undrar hur många gånger man inte sett skrikande/bråkande/stökiga barn och tänkt att de verkar varar riktiga snorungar.
Lika många gånger har man säkerligen blivit irriterad på föräldrar som inte verkar ha någon som helst pli på sina ungar. Föräldrar som inte säger ifrån när ungarna gör något dumt, som försöker få sina stökiga ungar att lugna ner sig - eller vad det nu kan handla om.
Det är svårt att inte vara dömande i flertalet sammanhang, inte bara när det kommer till andras barn. Vissa gånger får man faktiskt bita sig i tungan för att inte säga något dumt. Det jag själv brukar försöka tänka när det gäller folk man inte känner, är att man ju ser familjen under bara några få sekunder eller minuter av deras hela tillvaro. Jag har egentligen ingen aning om vad som hänt precis innan till exempel.
Sen kan man ju fråga sig om ett litet barn faktiskt kan beskrivas som otacksam? Minns ni när man var liten och var skitsur på sina föräldrar för att man inte hade en lika snygg cykel som grannbarnen, reste utomlands lika ofta som klasskompisen eller hade lika snygga märkeskläder som den där populära killen i parallellklassen?! Men som barn har man ingen som helst uppfattning om vad saker och ting kostar. Grannungens cykel kanske bekostats av att mamma just ärvt lite pengar, klasskompisens familj kanske inte har sommarstuga utan reser istället utomlands - medan killen med märkeskläder kanske har föräldrar som tjänar avsevärt mycket bättre än mina. Hela det där sambandet ser man inte alltid som barn, att ekonomin kan se olika ut i olika familjer beroende på inkomst och prioriteringar.
Men just när man störs av härjande ungar som inte lyssnar på sina föräldrar är det ibland svårt att se vissa av dem som något ouppfostrade. Även om det kan finnas tusen andra förklaringar.
 

 
Bilden lånad från Wistful blogging
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Barn och barnuppfostran
Taggar: barn, barnuppfostran

Where is my fork?

 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Barn och barnuppfostran, Roliga timmen;
Taggar: barn

Visa fler inlägg