Tidningsdöden

Att jag börjar bli lite till åren är jag redan fullt medveten om. Men jag har aldrig betraktat mig som särskilt konservativ eller gammalmodig. Tvärtom egentligen.
Men på en punkt är jag nog väldigt konservativ och gammalmodig. Jag föredrar nämligen papperstidning framför att läsa nyheterna på mobilen, surfplattan eller datorn. I dagsläget prenumererar jag på inte mindre än tre morgontidningar (ska tilläggas att en av dem bara kommer ut en gång i veckan) och skulle aldrig i livet vilja byta ut känslan mot en papperstidning levererad i brevlådan under natten mot att klicka fram nyheterna på en skärm. Däremot är de elektroniska nyheterna ett perfekt komplement till papperstidningen, då de uppdateras kontinuerligt under dygnet. Jag tänker på större händelser, som till exempel terrordåd, då det kan vara bra att hålla sig uppdaterad...
Men det finns faktiskt ytterligare en sak som gör att jag väljer bort tidningarnas elektroniska upplagor. All j**la reklam!! Visst finns det reklam i papperstidningarna också, men den är inte lika påträngande och därmed mycket lättare att undvika. Men på en skärm poppar det upp popuprutor, musik och prat som blir så störande att jag ibland inte orkar ta del av de nyheter som jag faktiskt besökt sidan för att läsa.
Jag förstår varför reklamen måste finnas där, men tänker ofta att jag hellre skulle betala en slant för att läsa nyheterna utan att störas av reklam.
Jag kan tänka mig att dagens ungdomar resonerar lite annorlunda. Idag är man mer van vid att få nyheter och annan information serverad gratis via någon skärm. Men någonstans ifrån måste ju informationen komma, någon måste plocka fram den, sammanfatta den och skriva ihop en text eller göra ett filmat inslag. Och sådant kostar pengar, ingen jobbar heltid gratis. Okej, de finns - men de är försvinnande få. Men att ha en opartisk och korrekt mediarapportering kostar sin lilla slant och det är något som man som konsument måste vara beredd att betala för. Detsamma gäller nyheter, oavsett om de kommer i papperform eller digital form.
Sen går det inte att komma ifrån att jag tycker det är synd med den pågående tidningsdöden. Det är synd att tidning efter tidning tvingas läggas ner på grund av den ökande digitaliseringen. I förlängningen kan det ju faktiskt vara negativt för en opartisk mediarapportering, för ett öppet samhälle att aktörerna inom media blir allt färre.
 

 
Bilden lånad från SVT
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Betraktelser
Taggar: tidning, tidningar

Rätten till sin egen kropp

I juridisk bemärkelse blir ett foster ett barn vid inträdet i den tjugoandra graviditetsveckan. Det är från den tiden som sjukvården har relativt goda odds att rädda ett barn som föds för tidigt.
Så fram till och med vecka 21 kan man i vissa fall få genomföra en abort i Sverige. Helt i sin ordning givetvis, jag ser inga konstigheter i en liberal abortlagstiftning. Sen är det givetvis upp till var och en om man vill utnyttja möjligheten till abort eller inte. Är man emot abort är det fritt fram för var och en att avstå om man så önskar. Men möjligheten ska förstås ändå finnas där.
För någon vecka sedan såg jag dock ett inslag på nyheterna om just sena aborter. Aborter då processen dragit igång i vecka 21, men fostret stötts ut i vecka 22. Det har tydligen förekommit att fostret då gnytt, rört på armarna och andats när det stötts ut. Något som förstås ställt sjukvårdspersonalen inför ett etiskt dilemma. Ska man då försöka rädda det potentiella barnet eller ej?
Jag har inte ändrat ståndpunkt i abortfrågan, men just sådana här gränsfall visar på den moraliska gråzon som abort ändå kan vara. Och det debatten kring abort egentligen handlar om är när man drar gränsen för vad som faktiskt är ett liv. Personligen håller jag mig till lagstiftarnas definition, att det är då ett liv klarar sig åtminstone med medicinsk hjälp. Det vill säga i graviditetsvecka 22 och senare. Innan dess är det en klump celler som inte har någon möjlighet, strävan, instinkt eller förutsättning att klara sig utanför kvinnans kropp. Med andra ord är abort inte frågan om mord eller några andra dumheter som abortmotståndare försöker argumentera för.
Det enda jag kan hålla med om är att abort inte är helt oproblematiskt, att det finns moraliska/etiska gråzoner som till exempel sena aborter. Någonstans finns det givetvis en gräns för när en klump celler övergår till en människa. För de flesta av oss går inte den gränsen vid befruktningen, utan flera veckor - och till och med månader - senare.
 
Sen finns nästa aspekt. Två vuxna personer har oskyddad sex med varandra och båda två är med på att köra oskyddat. Båda två har i detta läge lika stort ansvar för att skydda sig och därmed undvika en oönskad graviditet. Men det blir ändå en oönskad graviditet och kvinnan tar beslutet att behålla barnet mot killens/mannens vilja. So far so good, givetvis ska ingen kunna eller ens ha rätt till att tvinga en tjej/kvinna till att avstå från respektive genomföra en abort.
Men ibland undrar jag om inte en "juridisk abort" borde vara på sin plats? Det vill säga om tjejen/kvinnan gärna vill behålla barnet mot killens/mannens vilja men att då borde möjligheten för killen/mannen finnas att frånsäga sig ansvaret för det kommande barnet. Självklart pratar jag då att man frånsäger sig hela paketet. Inte bara den ekonomiska biten, utan även umgängesrätt, vårdnad och allt annat. Då bör det hela likställas med en spermadonation och ingenting annat. Självklart ska varje tjej/kvinna ha rätt bestämma huruvuda hon vill göra en abort eller ej. Men behåller man ett barn som killen/mannen motsätter sig kanske man som kvinna också ska vara beredd att ta fullt ansvar på egen hand.
Med andra ord ska en tjej/kvinna kunna ta sitt ansvar utifrån sina synvinklar, men detsamma ska givetvis gälla killen/mannen.
 
Jag vill avsluta detta inlägg med några visdomsord: Om abort är mord, då räknas en avsugning som kannibalism. Punkt slut.
 

 
Bilden lånad från Pinterest
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Barn och barnuppfostran, Betraktelser;
Taggar: If abortion is murder, then blowjobs are cannibalism, abort, abortion

Strejkande sophämtare

 
Jag vet inte riktigt på vilken fot jag ska stå när det gäller strejken bland sophämtarna här i Stockholm. Jag har själv inte drabbats av strejken än, det tycks finnas gott om mariginal i soprummen där jag bor. Annars hade jag förmodligen varit av en mer bestämd uppfattning.
En sophämtare tjänar visserligen idag 35.000-36.000 kronor och har 29,5 timmars arbetsvecka, båda värderna är genomsnittssiffror. Bra avtal får man inekligen säga, framförallt om man jämför med många långt mer ansvarsfulla jobb. Sen kan jag tycka att de faktiskt förtjänar ett bra avtal med tanke på att det är ett viktigt jobb som är slitsamt och faktiskt kan ge en hel del yrkesskador.
Utifrån vad jag läst i media har arbetsgivaren velat försämra avtalet och krävt att de anställda ska gå ner till 28.000 kronor i månaden. Något som jag absolut förstår att det blir ett ramaskri över, det är ju ingen liten lönesänkning man föreslår. Nu vet jag inte exakt vad facket faktiskt har gjort i ärende, men det har inte skrivits något i media om vilka diskussioner de haft med arbetsgivaren. Och jag tycker det är konstigt att man verkar ha gått med på en sådan lönesänkning från fackets sida.
Personligen hade jag förmodligen dock valt en fredligare väg än de strejkande sophämtarna. Jag skulle nog inte välja att gå ut i en strejk som inte facket sanktionerat, utan snarare valt att säga upp mig direkt istället.
Och det är väl där det blir lite marigt på nåt vis. Även om jag förstår ilskan och besvikelsen hos sophämtarna, drabbar deras vilda strejk så otroligt många och jag har svårt att helhjärtat stödja den, även om jag väldigt gärna skulle vilja. Jag värnar absolut strejkrätten, men anser i grunden att det ska gå till enligt arbetsmarknadens spelregler - det vill säga att strejker skall gå genom facket.
Sen kan man givetvis vrida på det hela många gånger om. Just den här typen av händelsutveckling är förstås en konsekvens av att verksamheter läggs ut på entreprenad och uppdraget går till den som erbjuder lägst pris. I förlängningen blir säkert personalen drabbad genom sämre vilkor i vissa fall för att man vill hålla kostnaderna nere.
 

 
KÄLLOR: DN 1 2 3 SvD 1 2 3
 
Bilden lånad från Sydsvenskan
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Betraktelser, Jobb och arbetsmarknad;
Taggar: strejk

Visa fler inlägg