Lite söndagsångest

Idag har kroppen fyllts av en känsla av att det skulle vara söndag. Lite så där som man känner sig när man varit ledig några dagar och vet att man ska upp och jobba dagen efter.
Äntligen har i alla fall vårvädret kommit tillbaka och denna onsdag har bjudit på strålande solsken och relativt höga temperaturer. Jag har faktiskt vågat mig ut litegrann utan att frysa under eftermiddagen.
Jag har sovit fruktansvärt dåligt under påskhelgen, men i natt ändrades detta och äntligen har jag fått en hel natts sömn. Under påskhelgen har jag somnat framåt småtimmarna, men igår kväll somnade jag helt ovaggad vid tiotiden och sov fram till halv nio i morse. Så för första gången på några dagar känner jag mig helt utvilad när jag vaknade.
Till viss del beror det säkerligen på att jag jobbat natt och gick av mitt sista nattpass i fredags morse. Jag har inga om helst problem att ställa om till att vara vaken på nätterna, men med åren har jag börjat få allt svårare att ställa tillbaka dygnet igen. Det går ofta ett antal nätter då jag sover mer eller mindre dåligt efter en period av nattarbete.
Annars har det faktiskt blivit lite påskfirande, även om jag varit trött. Det har blivit påskmat, godis i mängder och avkopplande dagar. Jag fick ett lite abrupt uppvaknande i måndags dock, då man ringde från jobbet och väckte mig och frågade om jag kunde jobba extra under dagen. Snäll som jag är, ställde jag förstås upp - till stor del lockar ju pengarna när det kommer till övertid. Det känns surt när man åker till jobbet för att jobba övertid, men när lönen väl kommer är det ju något helt annat.
 
Nu har jag äntligen kommit mig för att också omvandla mitt sista kassettband till digital ljudfil. Bandet är den enda anledningen till att jag behållit mitt kassettdäck till stereon - och kassettdäcket är därmed praktiskt taget oanvänt. Men det är en intervju jag gjorde med min morfar när jag gick i gymnasiet, så det är ju ett matrial jag väligt gärna vill ha kvar.
Så det blev lite nostalgi nu under eftermiddagen, då jag lyssnade på delar av intervjun. Min morfar hade en intressant levnadshistoria att berätta, dessutom var han väldigt duktig på att berätta, så jag kan nästan ångra att jag inte spelade in fler intervjuer med honom. Han var estlandssvensk och uppvuxen på en ö utanför Estland. När kriget kom, blev han som 17-åring inkallad i SS men deserterade och flydde undan tyskarnas bombräder och kom till Sverige i början av 40-talet. Det är så fascinerande när man hör hans berättelser från flykten och inser hur många gånger han överlevde med bara en hårsmån - och hade han inte gjort det, hade jag själv inte suttit här idag.
Men ofta kommer man på alldeles för sent att man samlat på sig för få minnen som faktiskt är värt något. Som minnen kring sitt ursprung och historia, sådant som bara ens äldre släktingar kan leverera.
 

 
Bilden lånad från Maiburogu
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Glad påsk!

Så har påsken 2017 kommit och för första gången på flera år är jag ledig merparten av påskhelgen. Jag gick av mitt sista nattpass i morse och är nu ledig till och med onsdag. Det har varit några lugna nätter med klar fullmåne och vackra, soliga vårmorgnar när det var dags att bege sig hemåt. Nu väntar några dagars ledigt med påskmat och avslappning.
Det har blivit en markant skillnad i hur det ser ut på stan mot långfredagarna när jag själv var liten. Även om det även då - för runt 25-30 år sedan - var en stor skillnad jämfört med ytterligare några decennier tidigare.
Men då, på 80-talet, var i princip allt stängt på långfredagarna. Allt - då men jag verkligen allt - var stängt. Inte ens mackarna eller stormarknaderna var öppna och stans gator låg öde. Det där med att vara ute och leka var inte helt självklart, många av ens kompisar fick helt enkelt inte gå ut denna dag.
Numera är det ju aningen annorlunda, framförallt i en storstad som Stockholm. De flesta affärer är öppna och många åker till stan för att uträtta ärenden när man ändå är ledig. Numera är det lite mer av en "vanlig" ledig dag än någonting annat - och fullt tillåtet att göra annat än att bara sitta hemma.
Så även för mig - och i eftermiddags kunde jag inte låta bli att ta en vända in till stan. Jag hade egentligen lika gärna kunnat uträtta mina ärenden här i Bagarmossen, men så här en vecka efter det hemska terrordådet på Drottninggatan kändes det helt rätt att ta en vända förbi platsen.
Denna långfredag drog ett lätt snöfall in över Stockholm och temperaturen har legat strax över nollan. Det kändes med det vädret extra vemodigt att gå förbi platsen där all smärta och ond bråd död utspelade sig för bara en vecka sedan. Runt Sergels torg och Åhléns entré var det som att helgrusningen liksom stannade upp och tystnaden la sig markant. Det var som en flashback till när det hela skedde för en vecka sedan. Jag befann mig i stan just när det hände och blev fast på Kungsholmen i fem timmar innan det gick att ta sig hem igen.
Stockholm befann sig under dessa timmar i någon slags "koma". Trafiken var markant glesare än en vanlig fredag, utryckningsfordonen åkte i skytteltrafik med påslagna sirener och blåljus, de flesta affärer och gallerier bommade igen och längs gatorna strövade människor som inte kunde ta sig hem. Stockholm var en belägrad stad, en krigszon. Men bortsett från utryckningsfordonens sirener var det tyst - helt tyst. Folk pratade med låg ton, man såg bekymrade miner överallt och några enstaka personer stoppade folk på gatan i desperata försök att kunna låna en telefon för att kunna ringa hem.
Jag och min sambo insåg hur lyckligt lottade vi faktiskt var i detta inferno av elände. Vi hade inte varit på platsen för terrordåd. Vi är båda vuxna människor, med egna telefoner och pengar. Därmed kom vi lätt i kontakt med våra anhöriga för att meddela att vi var välbehållna och kunde lätt sätta oss på ett fik och därefter en restaurang för att fördriva tiden. Samtidigt är vi inte gamla och skröplig och i behov av rulator och färdtjänst för att ta oss fram.
 
Nu är det i alla fall påsk och livet börjar återgå till det normala... :)
 
 
 
 

 
DN 1 2 3
 
Bilden lånad från Math is in the air
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: Glad Påsk, påsk, terrorism

Livets gilla gång...

Så har vi kommit till den tid på året som naturen formligen kommer explodera. Varje år blir man lika överraskad över att det går så otroligt fort från det gråa, trista och kala i naturen till att det är grönt överallt och allting står i blom.
Man hinner knappt fatta att det är vår förrän det praktiskt taget är sommar ute. Det är knappt aatt man hinner njuta av denna korta tid, som trots allt är den vackraste delen utan någon som helst tvekan.
Varje år tänker åtminstone jag själv att jag ska passa att njuta så mycket det går av våren. Men så tickar liksom tiden iväg och svisch är den över.
Nu är i alla fall semestern beviljad och jag fick min vilja igenom utan några som helst förändringar. Så lite smått börjar semesterplanerna ta form och det ska boka biljetter och hyrbilar. Midsommar är klart, då blir det traditionsenligt firande i Söderhamns skärgård. Huvudsemestern i augusti är inte riktigt färdigplanerad ännu, men merparten kommer i alla fall spenderas i sommarstugan.
Än så länge är det ju lite osäkert hur det blir med jobb och allt, men jag har bestämt att planera utifrån att det inte blir något jobbyte inom överskådlig framtid. Blir det sedan några förändringar på jobbfronten får man helt enkelt planera om.
Det har verkligen gått i perioder hur många jobb jag har sökt på sistone. När jag slutat på Trafikverket, tyckte jag mig hitta hur många jobb som helst att söka, men sista veckorna har det känts rätt svårjobbat. Visserligen höjer man ju ribban vad gäller vilka jobb man söker, när man nu har ett vikariat och "bara" vill byta upp sig. Har man inget jobb alls, söker man det mesta som man har en chans att få. Åtminstone är det så jag själv fungerar.
Just nu är det ju å andra sidan ändå ett antal rekryteringsprocesser jag är med i. På vissa håll har ansökningstiden inte ens gått ut än. Så man ska ju inte ge upp hoppet än. Sen vet man ju aldrig, man kan ju ha turen att erbjudas en fast tjänst på kommunen också - och då handlar ju det hela i ett helt annat läge. Men så länge jag "bara" har ett vikariat söker jag mig vidare...
 

 
DEN MÄKTIGA FULLMÅNEN NÄR JAG GICK TILL JOBBET HÄROM KVÄLLEN
 
 
 

 
 Bilden lånad från Steg för hälsa
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: semester, sommar, vår

Visa fler inlägg