Vecka 28

Helgen denna vecka blev kanske inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag hade hoppats på okej väder och att komma iväg för att sola och simma lite. Men det blev väl lite si och så med den biten. Lördagen bjöd på regn och åska en stor del av förmidddagen - åtminstone över Bagarmossen - och jag bestämde mig tidigt för att det inte skulle bli något solande. Visserligen mysigt med åskoväder, men inte väder som man är särskilt sugen att sola och bada i.
Så det blev lite knåpande hemma istället, något som trots allt behövde göras. Jag har fått iväg några arbetsansökningar för olika jobb som jag länge tänkt söka och avverkat en del pappersarbete. Papper har ju en tendens att bli liggande i väntan på att fyllas i eller sättas in i pärmar och högen började nu bli rött stor.
Senast igår när jag satt med jobbansökningsarna som skulle iväg, insåg jag vilken svängning jag gjort när det kommer till vilka jobb jag faktiskt söker. Tidigare har ett jobb i mina värld mest varit en inkomstkälla, ett ont måste för att man behöver försörja sig.
Men sedan min sjukdomsperiod 2014 har jag nog omvärderat saker och ting, inte bara jobbet. Bland annat har jag npg insett hur viktigt det är att det känns meningsfullt att gå till jobbet varje dag. Det räcker inte längre att "bara" tjäna ihop till brödfödan, utan det ska även kännas meningsfullt med tanke på hur mycket tid och energi man faktiskt lägger ner på jobbet. Det är en stor del av sin vakna tid som man spenderar på arbetsplatsen och det känns allt viktigare att den tiden spenderas på något man uppskattar och som känns meningsfullt.
Så jag har helt enkelt blivit lite mer kräsen när jag läser platsannonserna. Många jobb som jag förmodligen sökt för några år sedan, gallrar jag idag bort. Givetvis hade jag inte resonerat på samma sätt om jag varit arbetslös, då hade prio ett varit att få ett jobb även om det kanske inte är världens roligaste jobb. Men nu har jag ett jobb och söker nytt eftersom jag "bara" har ett vikariat och vill ha tryggheten med en fast anställning.
 
Söndagen började i alla fall med lite bättre väder, så idag blev det en vända till badet. Det blev någon timme på stranden och sedan 2.000 meter simning i utomhusbassängen. Och jag hade rätt bra tajming. När jag började bli klar i bassängen såg jag att det började mulna på lite - och när jag sedan duschat och var på väg till tunnelbanan kom regnet. Sedan har det till och från regnat rätt duktigt.
Imorgon börjar vardagen igen, men nu kan jag glädjas åt att det inte är långt kvar till semestern. Det är tre veckor kvar, men av dessa jobbar jag bara två. Så jag kommer ha en liten minisemester på den vecka innan den riktiga semestern drar igång. Det är den stora fördelen med att jobba skift, att man emellanåt har lite längre ledigheter inlagda i schemat. Jag har var åttonde vecka helt ledig och det är verkligen guld värt.
Semestern kommer bli lite improviserad som det verkar, men det finns en charm i att inte planera så mycket. Eventuellt blir det kanke en liten "roadtrip" under några dagar, men merparten av tiden kommer spenderas i sommarstugan i Söderhamn. Jag har faktiskt svårt att tänka tanken att åka utomlands sommartid. Det är då Serige är som allra vackrast och härligast, så då vill jag inte åka härifrån. Men mellan november och mars har jag inga betänkligheter med att åka utomlands.
Nu kommer dessutom sensommaren och hösten se rätt lättsam ut som det verkar. Jag har semester de tre sista veckorna i augusti, sedan jobbar jag tio dagar för att återigen ha två veckors semester och åka till Mallorca. Sedan jobbar cirka tre veckor och är sedan på en tvåveckorskurs i Halmstad i början av oktober om allt går som planerat. Så minsta möjliga ansträngning närmsta månaderna helt enkelt... 😁
 
Jag fick en liten kompis idag, som var minst lika intresserad av min smörgås som jag. Men jag delade glatt med mig, så även måsen fick lite bröd. 😍
 

 
Textbilderna lånade från Giant bomb, Upplev Eckerö
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: jobb, semester, sommar

Hesa Fredrik

Uppenbarligen var jag inte ensam om att väckas ur TV-tittandet under måndagskvällen när Hesa Fredrik började ljuda. Nu visade det sig visserligen vara ett falsklarm som gått i gång på grund av ett mänskligt misstag. Men det lustiga var att ingen av oss hemma överhuvudtaget reagerade när larmet gick. Vi trodde det var en lastbil som tutade eller något annat. Först när signalerna gått under en längre stund började vi fundera på om det faktiskt var larmet som gick. Då började vi kolla lite på internet vad man skulle göra och då började notiserna komma att det rörde sig om ett falsklarm.
Så här i efterhand kan man nästan tycka att det är lite komiskt att man faktiskt inte reagerar när larmet går. Man tar nästan förgivet att det inte händer något i trygga lilla Sverige. Undrar om vad som skulle hände om vi faktiskt blev utsatta för ett luftangrepp och larmet gick? Många skulle säkert stryka med för att man inte tog larmet på allvar.
Nu var det trots allt ingenting, det får man väl egentligen vara tacksam för. Men det blir ju lite av en tankeställare när larmet går någon annan gång än klockan tre första måndagen i månaden och man faktiskt inte reagerar. Nästa gång kan det ju vara ett skarpt larm och i värsta fall skillnaden mellan liv och död om man inte följer instruktionerna.
 

 
Såhär ska du agera Hesa Fredrik ljuder:
 
• Gå inomhus
• Stäng fönster, dörrar och ventilation
• Sätt på Sveriges Radio P4 eller SVT
 
Källa: DN

 
KÄLLOR: DN 1 2 3 4 5
 
Bilden lånad från Tomellilla kommun
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Sommar

Är det bara jag som minns barndomens somrar som evinnerligt långa?! Inte i bemärkelsen att de var tråkiga, utan att perioden juni till augusti helt enkelt var väldigt lång.
Minns ni känslan efter skolavslutningen i början av juni? Vilken härlig känsla det var när man lämnade kyrkan (i småskolan) eller aulan (högstadiet och gymnasiet) och visste att man hade 10 veckors ledighet framför sig?! Den där dagen som man längtat efter ungefär sedan jullovet tog slut i januari... Plötsligt väntade 10 veckor utan läxor och annat tvång. 10 veckor av sol, bad och avslappning. Ganska bekymmerslös tillvaro, eller hur?!
Numera kämpar man istället argsint för att de alltför få sommarveckorna ska räcka till så mycket som det bara är möjligt. De ynka fyra semesterveckorna känns inte som en evighet, utan snarare en bättre fikapaus från vardagens tvång och ständiga stress. Man ska hinna resa, åka till stugan, hälsa på i kompisarnas stugor, äta kräftor, äta surströmming, grilla, bada, campa, sola... Puh. Hinner och orkar vi verkligen stressa oss igenom semestern varje år?!
Sista dagen innan semestern känns visserligen fortfarande som en skolexamen i miniformat, men sedan är liknelserna tyvärr förbi. Istället för att njuta av semestern, ägnar man febrilt tiden åt försöka ta tillvara på den. Men oftast kommer man inte längre än till att just försöka.
Okej, jag är aningen negativ just nu. Det är jag faktiskt. Jag älskar sommaren och försöker verkligen koppla av och ta tillvara på denna del av året så mycket som möjligt. Men ibland känns det faktiskt lite grann som jag just skrev här ovanför. Men jag själv fyller 40 om bara några månader. Och jag börjar på allvar inse just det där som alla vuxna/äldre alltid talat om för en i alla år. Nämligen att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir - och det är först när man blir äldre som man börjar inse att ens tid på jorden är väldigt begränsad. Men då är det på sätt och vis för sent, eftersom man som tonåring/ung tänkt att man kan skjuta upp väldigt många saker.
Det är inte längre bara somrarna som går oförskämt fort numera, utan även resten av året. Livet passerar plötsligt förbi med en hiskelig fart. Lagom tills man börjar inse vikten i att ta tillvara på den tid man har börjar man också inse hur fort allting går och hur bräcklig tillvaron faktiskt är.
 

 
0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: sommar, sommaren, sommarlov, svensk sommar

Visa fler inlägg