Minisemester

Det är så lätt att bli hemmablind och glömma bort hur mycket vackert det finns att se i Sverige. Oftast tänker man sig att man vill åka utomlands om man ska resa bort, medan det kan vara nog så härligt att åka nånstans i Sverige.
I veckan kom vi hem från några dagar i Vadstena till exempel. Två nätter blev det på Klosterhotellet med tillhörande mat- och dryckespaket. Och det blev minst sagt en lyckad vistelse i gulliga lilla Vadstena.
Maten var otroligt bra i hotellrestaurangen, med goda viner som var anpassade till varje rätt. Så fick vi ett stort rum med utsikt över Vättern. Just den där lilla vardagslyxen som man behöver någon gång ibland och få känna sig lite bortskämd.
Och just Vadstena Klosterhotell var en riktg lyckträff. Man har bevarat otroiligt mycket av den gamla interiören och inrett otroligt smakfullt. Dagarns i ända brann ljus runtom i de allmänna utrymmena och det fanns gott om lounger med soffgrupper att sitta i om man inte ville tillbringa tid på rummet. 
Och maten gick verkligen inte av för hackor. Vi hade trerättersmiddag med vinpaket båda kvällarna. Och på eftermiddagen fanns afternoon tea i en av loungerna. Man snålade inte med mängderna på portioner eller kakfat, så att ställa sig på vågen var liksom inte riktigt aktuellt när man kom hem. Första kvällen fick vi röding som var helt kosmisk och andra kvällen bjöds det på oxfilé som inte vara av denna världen. Minst ett av glasen som ingick i vinpaketet var äkta champagne - och man märkte verkligen att det fanns en tanke bakom kombinationen av mat och dryck.
En av dagarna strosade vi runt i Vadstena centrum, som var hur gulligt som helst. Man har bevarat många gamla byggnader och det kändes som perfekta platsen för inspelning av en Astrid Lindgren-film.
 
AFTERNOON TEA
 
 
RUMMET MED UTSIKT MOT VÄTTERN
 
 
 
 
 
STÄMNINGSFULL FRUKOST I DEN GAMLA FESTSALEN
 
   
 
DET MYSIGT INREDDA HOTELLET
 
    
   
 
STADSVANDRING I VADSTENA
 
    
 

 
Textbilden lånad från Emma kliniken
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Vecka 6

Så börjar en intensiv vecka närma sig sitt slut. Kalendern har varit fulltecknad denna vecka och det är inte många timmar som varit fria under de gångna dygnen.
Förutom jobb har det avverkats såväl anställningsintervjuer som träning och en filminspelning. Intervjuer vet man ju aldrig hur de går, ibland tycker man att man gjort jättebra ifrån sig och blir ändå inte erbjudet anställning. Andra gånger tycker jag mig ha gjort bort mig totalt och ändå blivit erbjuden jobbet. Så jag har slutat ta ut något i förskott, utan låter dem som hållit i intervjun att göra bedömningen helt enkelt.
Men det är alltid kul att man kallas på intervju, det bevisar ju att man trots allt fortfarande är attraktiv på arbetsmarknaden. Sen håller jag inte riktigt med om vad någon sa på en intervju, att man ska se det som en seger att komma till intervju även om man inte får jobbet. Där dristar jag mig till att vara en dålig förlorare och tycka att man trots allt vinner ett guld, men förlorar ett silver. Det är alltid lika bistert att snubbla på mållinjen.
Jag har i alla fall överträffat mig själv och kört bil genom Stockholms stad i rusningstrafik. Trots mina 19 år i stan, skyr jag fortfarande att köra bil i stan som pesten. Med största sannolikhet är det ovanan att köra bil i storstand som gör det. Jag har ju aldrig ägt en bil och alltid åkt kollektivt inom Stockholm, så jag har liksom aldrig lärt mig att "hitta" med bil i stan.
Men igår var det dags för veckans filminspelning i Tungelsta och jag hade bara en timme på mig att ta mig från jobbet på Kungsholmen till inspelningsplatsen. Så det fanns liksom inte något alternativ till bil - och lägligt nog har bilpoolen jag är med i bilar i ett garage tvärs över gatan från jobbet.
Lite kul är ju att jag nu börjar bli efterfrågad för lite mer avancerade roller, på sista tiden har det liksom lossnat litegrann på den fronten. Senaste rollen var en ganska framstående roll i en reklamfilm, vilket även gällde förra filminspelningen. Och i och med att det blir lite mer avancerade roller, ökar förstås även gaget för varje inspelning. Även om pengarna inte är den största anledningen till att jag ställer upp som statist, så är det ett klart plus att man tjänar några kronor på sin hobby också.
 
Sen har jag tvingats inse att jag gjort en aningen udda viktresa denna vinter. Normalt brukar man ju gå upp lite i vikte över jul och nyår för att sedan gå ner igen. Men denna vinter blev nån miss i planeringen uppenbarligen. Vikten höll sig bra över helgerna, för att sedan gå upp oförskämt mycket i vikt efter helgerna. Det borde inte vara biologiskt möjligt egentligen, men jag lyckades. Så denna vecka togs beslutet att lägga om matvanor och att lägga ner än mer energi och tid på träningen.
Visserligen har träningen gått ovanligt bra denna vecka och orken och räckt ovanligt långt både på löpbandet och i simbassängen. Så närmsta tiden får man lägga manken till lite extra för att komma tillrätta med vikten. Målet har ju trots allt hela tiden varit att gå ner, inte tvärtom. Även om konditionen blivit markant bättre, så är det inte enda målet med träningen.
 

 
Bilden lånad från Kurvillan
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Film;
Taggar: film

Skådespelartalang

Jag måste säga att jag är sjukt imponerad av skådespelare, inte minst dem som agerar på film och i TV-serier. Det måste vara ett av få yrken som har en glamourstämpel som ligger väldigt långt ifrån verkligheten.
Det är ofta långa dagar med oändligt många omtagningar av samma scen - och vid varje omtagning ska man ha lika stor inlevelse som vid första tagningen. De gånger jag varit med som statis vid olika filmningar har jag varit helt slut efter en arbetsdag och kan bara fantisera om hur skådespelarna känner sig.
Idag har jag själv fått prova på att just ha repliker, att ha "huvudrollen" i en reklamfilm. Det var inte många omtagningar och hela inspelningen tog totalt 1,5-2 timmar. Men svetten rann längs ryggen på mig och jag var helt slut efteråt. Men när regissören tyckte vi skulle ta omtagning fem i ordningen, var jag inte långt ifrån att börja känna mig lite trött på den korta scenen som skulle spelas in. Trots att jag ju vet att denna inspelning inte är någonting i jämförelse med de flesta andra filminspelningar.
Och jag fick mycket beröm och positiv feedback efter inspelningen, vilket ju kändes extra kul när det var min första roll med "riktigt" agerande och repliker. Jag var rätt nervös på väg till inspelningsplatsen, men blev väl bemött och omhändertagen så det tog inte många minuter innan jag började slappna av igen.
Och det är ju naturligtvis kul med filminspelningar och jag kan verkligen förstå charmen i att kunna försörja sig på att jobba med detta. Jag skulle själv inte ha något emot att kunna göra det, även om det nog är rätt osannolikt att kommer att bli så.
Nu får ni dock hålla utkik efter en man på kryckor under reklampauserna på TV framöver. Kanske är det då mig ni ser. 😉
 

 
Bilden lånad från Bleeding Cool
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Film;
Taggar: film, statist

Visa fler inlägg