Att vara privat

När jag började blogga var jag extremt privat och utlämnande på bloggen. Blogginläggen kretsade då mycket kring den depression jag lidit av sedan många år tillbaka. Jag lämnade ut stora delar av mitt mående, upp- och nedgångar, medicinering, ångestattacker och sömnproblem. Det var nakna och ärliga inlägg om saker som verkligen berörde det mest privata i min tillvaro.
På den tiden hade jag 800-1.000 besökare per dygn på bloggen, något som kan anses vara väldigt bra besöksstatistik.
Men så har depressionen stabiliserats i och med ändrade mediciner och doser och att jag lärt mig att hantera det hela på ett helt annat sätt. Jag har inte haft samma behov av att "skriva av mig" på bloggen när eventuella ångestattacker kommit eller jag haft svårt att sova. Tillfällena då dessa saker kommit har blivit allt färre och sällsynta och jag har haft allt lättare att hantera dem.
Och jag har fått se hur besökssiffrorna på bloggen drastiskt dalat till bara någon tiondel av de besökssiffror jag hade för bara några år sedan. Numera ligger jag mellan 50 och 100 besökare per dygn...
Jag vet att jag inte längre är lika privat och personlig i mina inlägg. Kanske har jag mognat lite i mitt bloggande och inwett att jag inte längre vill vara lika privat som jag tidigare varit. Man måste också tänka på att arbetsgivare, kolleger och många andra faktiskt kan tänkas läsa det man skriver på bloggen. Ur den aspekten får man avväga vad man vill att folk faktiskt ska få veta om ens privatliv och inte få veta. Numera tampas jag med andra problem, som trilskande armar och axlar till exempel. Saker som kanske inte är fullt lika spännande att läsa om i ett blogginlägg, eller hur?!
Det finns absolut saker jag aldrig skulle lägga ut på bloggen, av respekt till både mig själv och andra människor. Men många saker lämnar jag gärna ut så länge det berör enbart mig själv som person. Jag resonerar att kan jag hjälpa en eller några få personer i en svår situation, då är det värt att skriva om det på bloggen. Det läskiga är att om jag skriver om en fysisk åkomma, då reagerar inte särskilt många över att jag är privat. Men lämnar jag ut psykiska åkommor, då kan det plötsligt bli väldigt känsligt.
I grunden undrar jag faktiskt varför?! Jag kan hantera en psykisk åkomma genom medicinering på exakt samma sätt som en fysisk åkomma. Har jag reumatism som jag medicinerar korrekt är det ingen som reagerar oavsett sammanhang, så länge det inte direkt påverkar en arbetsinsats eller liknande negativt. Men säger jag att jag har en psykisk åkomma, drar många örone åt sig direkt. Trots att jag kan leva ett helt normalt liv så länge jag tar mina mediciner.
Minst sagt märkligt. Och det visar sig även på besöksstatistiken på bloggen: psykiska besvär är uppenbarligen mer spännande än trilskande axlar. Vill jag ha fler besökare på bloggen, får jag väl se till att bli lite mer deprimerad helt enkelt. ;-)
 

 
Bilden lånad från ATA
 


Statistiskt sett

Med tiden har jag börjat inse att man nästan kan förutspå vädret genom besöksstatistiken på bloggen. Jag har bloggat tillräckligt länge för att börja se ett system i hur besökssiffrorna faktiskt svänger. Julafton och nyårsafton är två praktexempel, då besökssiffrorna alltid går ner rejält. Visserligen har detta ingenting med vädret att göra, utan snarare att folk generellt har annat för sig än att sitta framför datorn.
Men sedan slutet av maj har jag insett nästa tendens, som egentligen inte är någon nyhet alls. Nämligen att besöksstatistiken går ner markant under vackra sommardagar.
Statistiken går upp så fort det är en regnig dag och tvärvänder neråt så fort det blir en varm dag igen. Egentligen är det inte något konstigt i det hela, utan mitt resonemang är mest ett konstaterande. Ett konstaterande att man faktiskt märker av om det är en regnig sommardag i någon del av Sverige. Eller att merparten av Sverige står helt still på julafton.
Så fort det är mer än 20° och solsken ute, då märks det direkt på antalet besökare. Och varje höst har sedan besöksstatistiken börjat stiga igen. Något som faktiskt kan tolkas som något positivt, att folk inte sitter hemma framför sina datorer när det är vackert väder ute. En annan del av sanningen är förstås att jag själv också sitter mindre framför datorn under vackra sommardagar. Vilket leder till färre blogginlägg och därmed färre besökare...
Jag minns väldigt väl de första somrarna i min "bloggarkarriär", då jag nästan skräckslaget på allvar trodde att bloggläsarna var på väg att svika mig totalt. Tills jag insåg att så inte var fallet, utan att folk prioriterar annorlunda beroende på årstid och dag.
Numera tar jag det hela me ro och vet att besökssiffrorna går upp igen så fort hösten kommer och folk i större utsträckning sitter hemma framför sina datorer.
 

 
DN 1
 
Bilden lånad från DECC
 


Bloggerfy

Jag är långt ifrån den enda bloggare som gjort och gör ett och annat försök att tjäna en liten slant på mitt bloggande. Det blir inga stora slantar, men dock en välkommen extrainkomst (ja, jag betalar skatt på pengarna!).
Ett av detta försök har varit genom Bloggerfy, där man dels får betalt per visning av annonser men också kan skriva sponsrade inlägg om olika ämnen. Men efter några månaders medlemskaps, har jag insett att det inte på något sätt är en bra affär som bloggare att vara medlem på Bloggerfy.
Ersättningen per annonsvisning är ett skämt och jag har tjänat knappt 10 öre i veckan på att ha annonserna på bloggen. För de sponsrade inläggen var ersättningen aningen bättre och man kunde få uppåt en dryg hundralapp före skatt för ett inlägg. Men här kommer ett ännu större krux än den låga ersättningen för annonsvisningarn! Man måste komma upp i ett visst antal hundralappar för att få sin ersättning utbetald. Kommer man inte upp i den lägsta summan en månad, läggs den summan på det man tjänar månaden efter - och så fortsätter det tills man nått upp till den lägsta gränsen för utbetalning.
Enligt uppgift från Bloggerfys kundtjänst kan det ta upp till 60 dagar att få ett sponsrat inlägg godkänt och ersättningen därmed läggs till de intjänade pengarna. Något som det tycks vara lite si och så med, även det. När jag nu bestämt mig för att gå ur, hade jag väntat nästan tre månader på att få intäkten för ett inlägg godkänt! Något som inte känns riktigt okej någonstans...
Jag har mejlat kundtjänst och bara fått svar att man ska "ligga på annonsören" att godkänna inlägget - men ingenting händer. Så till sist gav jag upp, plockade bort mitt konto hos Bloggerfy och raderade de sponsrade inlägg jag skrivit.
Taktiken hos Bloggrfy tycks med andra ord vara att helt enkelt hålla inne på betalningarna så länge som möjligt för att på så sätt få oss bloggare att stanna kvar och - förhoppningsvis - skriva fler sponsrade inlägg och arrendera fler annonsvisningar under tiden. För många bloggare som funderar på att byta annonsnärverk resonerar säkerligen att man vill vänta tills dess att man fått betalt innan man avslutar sitt konto.
Men mig lurar man inte så lätt! Jag har nu valt att avstå de pengar jag tjänat in och plockat bort kontot och inläggen. Så ett litet tips till er som vill tjäna pengar på er blogg: använd er inte av Bloggerfy!! Förmodligen kommer inte få betalt överhuvudtaget!
 

 
Bilden lånad från Tjäna pengar till klassen
 


Mitt liv som bloggare

Sista tiden har jag reflekterat väldigt mycket över mitt bloggande. Jag har känt att inspirationen börjat tryta emellanåt och att jag haft svårt att komma på ämnen att skriva om. Min tillvaro är inte alla gånger den allra mest spännande; i långa perioder pendlar jag mellan lägenheten, jobbet och mataffären. Så värst mycket mer händer inte och jag tänker inte sänka mig till nivån att lägga upp bilder och inlägg om vad jag ätit till lunch eller frukost.
Jämför man sig med vissa andra bloggare, verkar deras liv vara långt mer intressanta än vad mitt liv är. Sen vet man ju hur det funkar på alla sociala medier; man lägger ut det positiva, det som sticker ut och är liote speciellt. Vardagsrutinerna lägger man oftast inte ut och vem är intresserad av att veta att man ätit korv och makaroner till middag på måndagskvällen? Även om det givetvis finns undantag i form av personer som lägger ut minsta lilla grej till allmän beskådan på internet.
Det sägs att psykisk ohälsa ökar bland unga och att sociala medier till vis del får för detta. Och det kanske inte är så konstigt med tanke att unga redan som det är jämför sig väldigt mycket med andra i samma ålder. När man sedan matas med bilder och statusuppdateringar om andras "perfekta liv" även utanför skoltid, direkt in i sitt eget hem kanske det inte är så konstigt att många mår dåligt.
 
Men för en annan som vill hålla någon form av "kvalitet" i det man lägger ut, är det inte alltid det lättaste att hitta inspiration. Ibland har ja gövervägt att sluta blogga, men samtidigt inte riktigt velat det heller. För man märker snabbt av tendensen att läsarna försvinner om man är dålig på att uppdatera under någon tid.
Bloggen kommer dock att finnas kvar och nu är dessutom designen uppdaterad ordentligt Lite finslipning återstår, men börjar känna mig rätt nöjd. Jag får inse att jag har lite svårt att skilja mig från en blogg som det ligger så oerhört mycket arbete bakom. Och så länge jag tycker det är kul att skriva ibland, så tänker jag fortsätta med det... :-)
 

 
Bilden lånad från Social Factory
 


Ommöblerande bloggande

Jag vet inte hur många som noterat det, men jag har lite smått börjat möblera om på bloggen. För ett tag sedan insåg jag att vissa funktioner i bloggen inte "hängt med" när Blogg.se gjort förändringar i bloggverktyget. Bland annat kunde man inte kommentera vissa av de äldre inläggen, något jag som bloggare förstås vill att man ska kunna göra.
Så jag började gå igenom gamla inlägg för att lägga till kommentarsfunktionen även på de äldre inläggen. Då insåg jag att det fanns ett behov av att skapa även nya kategorier att lägga in olika inlägg i. Så i samma veva började jag skapa nya kategorier.
Jag kan meddela att det är ett rätt gediget arbete när man pratar om en blogg med ungefär 3.000 skrivna inlägg. Visserligen hade jag någorlunda koll på vilka redan befintliga kategorier jag behövde gå igenom eller ej, men jag behövde ändå skumma igenom ganska många kategorier och inlägg för att organisera om bloggen.
Det har tagit X antal timmar, men nu har jag gjort de förändringar jag tänkt och jag misstänker att det kommer ta sin tid innan detta sker igen. Även om det behövs vissa förändringar och genomgångar ibland, så är det inte världens roligaste göra att gå igenom tusentals inlägg. Nu hoppas jag i alla fall att bloggen blir lite mer lättläst - och att jag börjar få lite kommentarer igen! För det var nästa konstaterande jag gjorde när jag gick igenom alla inlägg; jag får inte längre så många kommentarer som jag tidigare fått. Det beror inte bara på att vissa inlägg inte gått att kommentera, det gäller även dem som faktiskt gått att kommentera. Så hoppas jag börjar få lite fler åsikter kring det jag skriver nu! :)
 

 
Bilden lånad från Shasta peak marketing
 


Inspirationsbrist

Ni som följt min blogg genom åren har säkerligen noterat att en viss förändring sista tiden. Från att ha varit ganska flitig bloggare under större delen av tiden, har jag sista tiden varit långt ifrån så flitig som jag brukat vara...
Jag har nämligen mer och mer börjat tappa inspirationen för att blogga. Någonstans börjar det kännas som att det finns en gräns för att komma fram med nya ämnen att blogga om från en dag till en annan år ut och år in. Och i och med bristande inspiration har även intresset sakta börjat avta.
Visserligen har jag haft sådana perioder tidigare och även haft längre pauser från bloggandet, så det är kanske inte ett helt nytt fenomen. Men den här gången har "bloggsvackan" varit längre och djupare än tidigare. Tidigare har tanken att lägga ner bloggen aldrig funnits, men den har sakta börjat växa fram senaste tiden.
Men eftersom jag lagt ner många timmars arbete på bloggen sedan starten 2009, är det inget jag direkt känner att jag vill bestämma mig för i en hast. Lägger jag ner bloggen, kommer alla inlägg att raderas för gott nämligen. Och vi pratar då om ungefär 1700 inlägg.
Men det finns en överhängande risk att det kommer bli lite färre inlägg framöver medan jag överväger hur det kommer att bli med det framtida bloggandet. För jag tänker - precis som tidigare - inte skriva för skrivandets skull, utan när jag känner att jag har något någorlunda vettigt att säga. Kvalitet framför kvantitet helt enkelt.
Under mina år i bloggosfären har jag alltid stört mig på bloggare som lägger ut saker som känts totalt oväsentliga. Och då menar jag "väsentliga" i ordets rätta bemärkelse. Att det sedan finns intresse att skriva om olika saker är en helt annan sak. Just därför har jag själv valt att hellre avstå från att skriva än att lägga ut vad som i mina ögon är oväsentligheter.
Men när sedan ämnena börjar tryta, blir det lite annat. När jag börjar märka att jag inte alltid får fram ämnen som jag tycker är värda att förmedla blir det lite värre. Och det är ungefär där jag just nu står och stampar och funderar över bloggens framtid.
Så då har ni läsare i alla fall en förklaring till varför bloggen åtminstone under en tid framöver inte uppdateras lika ofta som den har gjorts tidigare. Och jag hoppas ni har förståelse för det hela. :-)
 

 
Bilden lånad från Gensept
 


Bloggande

Några gånger under senaste veckorna har det kommit en och annan kommentar kring uppdaterandet på min blogg. Det är mycket smickrande att folk faktiskt noterar detta, det betyder ju trots allt att det finns folk som följer min blogg och som reagerar när den inte uppdateras på det sätt som den brukar.
Jag är nämligen fullt medveten om att uppdateringen inte varit den bästa sista veckorna. Det har ibland gått åtskilliga dagar utan jag skrivit någonting alls, något som ju normalt hör till ovanligheterna.
Detta har delvis varit ett medvetet val, delvis brist på inspiration. Jag vill inte skriva inlägg bara för att producera något, utan vill faktiskt ha något vettigt att säga också. Har jag inget att säga, då skriver jag helt enkelt inget heller!
Det är inga otrevliga kommentarer som kommit kring att jag varit sämre på att uppdatera, men uppenbarligen är det vissa som undrat kring att jag inte skriver lika mycket på bloggen nu som tidigare.
För min del börjar jag inse att det finns vissa gränser när det gäller inspiration. Jag har börjat inse att jag förbrukat många ämnen redan, att jag inte alltid kan komma med nya saker att skriva om. Samtidgt vill jag inte lägga ner bloggen heller. Därmed har kompromissen blivit att det kommer lite färre inlägg. Har jag inget att säga, skriver jag heller ingenting. Punkt slut.
Så under en period framöver kommer det förmodligen bli lite färre inlägg vissa veckor. Jag kommer fortsätta uppdatera när jag känner att inspirationen knackar på, men det kanske inte blir varje dag. Vissa gånger kan det absolut blir ett eller flera inlägg per dag, men andra gånger inte.
 
Förr tillbaka var jag otroligt personlig på bloggen och lämnade ut otroligt personliga och intima saker i mina inlägg. Förmodligen har sista tidens inspirationsröta delvis berott på att jag inte har samma behov längre av att lämna ut alltför intima detaljer om mitt privatliv. Jag vill hålla en viss integritet och känner att jag redan lämnat ut många av de privata saker jag kan tänka mig att låta vara till allmän beskådan.
Men ni som gärna följer min blogg, är naturligtvis välkomna tillbaka. Ibland kommer det går en eller flera dagar mellan inläggen, men nya inlägg kommer att dyka upp! Så det är bara att komma tillbaka när ni känner för det. :-)
 

 
Bilden lånad från Angelina Moniscalco
 


Desperata bloggare

När jag började blogga för ett antal år sedan, var bloggandet hyfsat nytt för de allra flesta. De nu ganska stora bloggarna som Kenza och Blondinbella hade ännu inte blivit särskilt stora, utan hade "bara" några få tusentals besökare per dygn - långt ifrån de 10.000-tals besökare de numera har per dygn.
Själv har jag aldrig drömt eller ens trott att jag ska hamna där en dag, med uppåt 30.000 besökare per dygn. Jag har varit nöjd med de 300-400 besökare jag brukat ha per dygn sista åren. En liten slant har jag också kunnat tjäna genom framförallt lite reklamintäkter, men även ett och annat sponsrat inlägg (där självklart framgått på ett eller annat sätt att inlägget varit sponsrat).
Visst vill man marknadsföra sig som bloggare, visst vill man synas och locka till sig besökare. Det inkluderar även mig. Men ibland kan jag inte låta bli att bli lite full i skratt när man hamnar på vissa bloggar - och ser hur man desperat raggar läsare på ett väldigt genomskinligt sätt!
Sedan Twingly skapades och det plötsligt gavs en möjlighet att länka till olika (framförallt) nyhetssajter och därmed synas på dessa, är det många som sett chansen att på så vis dra till sig läsare genom att länka till olika av dessa sajter. Plötsligt är det många som skriver inlägg under rubriker som "många nyheter", "dagens/nattens/kvällens nyheter", "senaste nyheterna" - och så vidare. Inlägg som visar sig vara ganska intetsägande, bloggaren lämnar någon kort kommentar om en nyhet - och syftet att synas skiner igenom så det brakar om det.
Visst länkar även jag till olika artiklar ibland, men även om alla kanske inte tycker mina inlägg är intressanta så finns det förhoppningsvis ändå en substans i dem. Jag länkar inte bara för att synas, utan för att jag faktiskt har något att säga om det innehållet i artikeln jag länkar till. Något som jag ofta får en känsla av att alla bloggare inte har när de länkar.
 
Sen har vi ju det fenomen som säkert stör irriterar många fler än mig. Spamkommentarer! Jag har skrivit otaliga inlägg om detta, så tänker inte gå in närmare på det. Men även här lyser det ju igenom någon form av desperation att locka läsare, utan att egentligen lägga någon stjäl i att skriva något vettigt.
Personligen klickar jag mig aldrig vidare till personens egna blogg, när hen lämnat kommentarer i stil med "fin blogg", "följa varann på Bloglovin?" och så vidare. Skulle personen däremot skrivit något som av någon anledning fångar mitt intresse - oavsett om jag blir provocerad eller sympatiserar med personen - DÅ kan jag gå in på personens blogg!
Så kommer jag helt "osökt" in på detta med frågstunder!! Ett gissel, som storbloggarna en gång började med. Och hos storbloggarna kan man förstå att man ägnar sig åt frågestunder. Många av dem får säkert massor med frågor från läsarna, som de kanske inte alltid hinner besvara. Så istället samlar man frågandet till vissa specifika tillfällen istället.
Men när en bloggare med i bästa fall 50-100 besökare per dygn börjar ägna sig åt frågestunder känns det som om denne drabbats av någon form av storhetsvansinne. De få frågor dessa bloggare får, bör det knappast vara några problem att hinna med att besvara. Och oftast har säkerligen inte läsarna det intresset för bloggaren att man tycker det är värt besväret att skicka in frågor.
Ofta får jag "inbjudningar" till att delta i olika frågestunder - och ställer mig alltid frågan om varför jag skulle vilja delta i en frågestund på en blogg som jag inte ens följer?! Ibland har jag av en slump hamnat på olika frågestunder, där bloggaren inte fått en enda fråga. Vissa av dessa bloggare kan ses reagera starkt - och kan i inlägg på den egna bloggen hota med att helt sluta blogga om de inte får några frågor i sina pågående frågestunder.
 
Min blogg är inte perfekt, men jag tar mig ändå rätten att ha åsikter om hur vissa bloggare beter sig (precis som jag har åsikter om mycket annat). Precis som det garanterat finns andra som har åsikter om mig. Jag retar säkert gallfeber på vissa, medan andra retar gallfeber på mig genom olika saker...
 

 
Bilderna lånade från Kreafonbloggen, Favourite hobbies
 


Kommentarsfältet

Efter ett antal år med blogg, så har jag märkt en viss tendens när det gäller kommentarerna till inläggen. Vissa gånger är de riktigt otrevliga och snudd på aggressiva, medan jag till andra inlägg får mer genomgående trevliga kommentarer.
Men det finns en väldigt tydlig tendens när man får fler otrevliga och aggressiva kommentarer än andra gånger! Det finns nämligen två ämnen som ger upphov till det ena personangreppet efter det andra, kommentarer som jag slår vad om att personen aldrig skulle våga ge öga mot öga - utan bara vågar kläcka ur sig när man kan gömma sig bakom en dataskärm.
Det ena ämnet är religion, ett ämne som alltid orsakar väldigt livliga diskussioner i kommentarsfältet. Och förvånansvärt många som påstår sig tillhöra olika kyrkor lämnar väldigt aggressiva kommentarer - och visar framförallt enorma bevis på en extrem intolerans gentemot oss som inte bekänner oss till någon tro. Något som ju faktiskt förvånar mig ganska mycket, eftersom jag någonstans inbillar mig att religion just bygger på respekt för andra, på kärleksbudskap och människors lika värde. Men oavsett religionstillhörighet på dem som kommenterar, haglar intoleranta kommentarer in när jag skriver om religion...
Men det ämne som - inte riktigt lika förvånande - klår det mesta är när man skriver om invandring. De som känner mig vet var jag står i frågan och att jag är för en liberal invandringspolitik. Även om man naturligtvis kan bättra på integrationen av dem som kommer hit - det finns fortfarande mycket att arbeta med. Men så fort jag uttrycker mig liberalt om invandring, eller kritiserar SD eller andra rörelser långt ut på högerkanten, haglar spydigheterna tätt. Nej, de allra värsta kommentarerna publicerar jag förstås inte. De raderas illa kvickt.
Det är knappast särskilt förvånande att personer som redan besitter intoleranta åsikter mot andra människor - som ju rasistiska åsikter faktiskt handlar om - sprider mer intolerans omkring sig, även mot personer av samma ursprung som dem själva.
Dock frågar jag mig vart de tror att de kommer med att sprida spydigheter omkring sig? Hur tror man att man kan föra en vettig debatt genom att bete sig på ett intolerant sätt? Någonstans inbillar jag mig att grundtanken för en medlem eller företrädare för till exempel SD vill få fler medlemmar till partiet, fler som röstar på dem. Men om de spyr galla över dem som har andra åsikter, hur tror de då att de får gehör för sina åsikter? Effekten blir ju snarare den motsatta...
 
Tilläggas ska väl, att även om jag kan gå till angrepp emot folk som inte har samma åsikter eller livsåskådning som jag, så går jag aldrig till regelrätta personangrepp. Jag uttalar aldrig några hot och jag förolämpar ingen. Men det är just sådant som de kommentarer jag syftar på innehåller! För att jag har en annan åsikt, tar man sig rätten att gå till regelrätta personangrepp - och i några få gånger även hot.
Många tidningar har valt att moderera kommentarerna på sina hemsidor - och det kan jag faktiskt förstå. Vissa hävdar att man på så vis begränsar yttrandefriheten, men det är ju knappast en fråga att man generellt begränsar folks möjligheter att säga vad de tycker anonymt. Möjligheten finns fortfarande, fanns inte på just den aktuella tidningens hemsida. Och med tanke på vilka totalt odrägliga kommentarer vissa ämnen "orsakar", är det faktiskt inte så konstigt att tidningarna väljer att gallra bland kommentarerna.
Det är av exakt samma anledning mina kommentarer modereras. Jag vill helt enkelt ha kontroll över vilka kommentarer som publiceras eller ej, Den stora majoriteten publiceras, det ska jag absolut erkänna, och dessa riktigt spydiga och elaka kommentarer utgör en försvinnande liten del av de kommentarer jag får till mina inlägg.
Rötägg finns ju överallt och konstigt vore väl annars om de inte dök även på internet och i kommentarsfälten till blogginlägg eller tidningsartiklar. Det är självklart upp till var och en ha sina åsikter om saker och ting, det är vad som kallas yttrandefrihet. Men det är en frihet under ansvar! En frihet som begränsas vid att inte kränka, såra och göra andra människor illa. Och där tycks vissa gå bet när man anonymt kan gömma sig bakom sin dataskärm - för jag slår vad om att de som skriver dessa kommenterar på min blogg inte skulle våga säga exakt samma sak till mig om de stod framför mig...
 

 
DAG 1
 
Bilderna lånade från Colorlines, Just free wallpapers
 


To be or not to be...

 

 
Jag har placerat min blogg i Skarpnäckbloggkartan.se! Förhoppningsvis kommer alltså bloggen snart synas i Skarpäck.
 

 
Bilden lånad från Sara Öhman
 

 

Ny adress!

Nu är adressbytet till bloggen genomfört. Jag hoppas ni som följer bloggen noterat mitt budskap och adressbytet och hittat tillbaka hit! Ni som länkar hit får gärna ändra i era länkningar så att alla länkar fungerar! Som ni förhoppningsvis ser, är det ett bindestreck som tillkommit.
Nu återstår arbetet för min del att ranka bloggen ordentligt igen. De gånger jag tidigare bytt bloggadress, har det alltid tagit sin lilla tid innan bloggen rankas på Google och i olika topplistor. Under period är det inte mycket till rankning man har och besökssiffrorna brukar sjunka rätt rejält. Men det är oftast under en övergångsperiod, efter ett tag återgår det till det normala igen.
Men bloggen som sådan kommer inte på något sätt att förändras, den kommer förbli densamma som den alltid har varit. Så förutom ett lite bindestreck kommer ni knappast att märka någon skillnad! :-)
 

 
Bilden lånad från Internetdagarna
 


Personlighetsdrag

Jag bruka ofta klaga på folk som är lite för ärliga på till exempel Facebook, folk som lägger ut saker som andra människor inte har med att göra. Själv håller jag stenhårt på vad jag lägger ut och inte på internet - oavsett om det är på Facebook, bloggen eller något annat.
När jag började blogga, var jag groteskt ärlig och la ut väldigt personliga saker. Jag har sedan skurit ner på det personliga på såväl bloggen som Facebook - något som retat gallfeber på vissa människor. Vissa har stört sig på att jag inte har relationsstatus och födelsedag utlagt, liksom att alla vänner inte kan se mitt telefonnummer på Facebook. Men själv anser jag förstås att det ska vara upp till mig vad jag lägger ut, så länge jag inte ljuger eller smutskastar någon.
Detsamma gäller förstås på bloggen. Och jag har märkt ett par tydliga tendenser när det gäller bloggandet, det är en sak som är säker! Dels får man mycket mer respons på sina inlägg om man vågar vara personlig - dels har jag ofta ett behov att faktiskt vara personlig i mina inlägg. Inte för personlig förstås, vissa saker skulle det aldrig falla mig in att lägga ut - i alla fall så länge jag skriver under mitt riktiga namn.
Men för er som saknat mer personliga inlägg på bloggen, kan jag trösta er med att det kommer fler. Jag har börjat tröttna på att enbart skriva om mina åsikter och känner att jag även vill skriva om andra, mer personliga ämnen. Självklart kommer det fortfarande finnas gränser för vad jag skriver om, men det förstår säkert vem som helst. Och jag kommer även i fortsättningen skriva även om mina åsikter i olika ämnen. Så ni som vill se fler personliga meddelanden kan hålla er lugna, det kommer sådana inlägg även i forstättningen! Visserligen uppblandade med andra inlägg, men de kommer - var så säkra!
 

 
Bilden lånad från Stage 2
 


Negativt

När jag gått olika kurser i första hjälpen, har jag lärt mig att de som låter mest är de personer som behöver minst hjälp. Om du låter och skriker, kan man nämligen vara övertygad om att du åtminstone får luft!
Jag undrar ibland om ungefär samma sak gäller när man ska gallra bland kommentarerna här på bloggen. Bland de vanligaste kommentarerna jag får här är nämligen från dem som har negativa åsikter om det jag skrivit. Jämför jag kommentarerna, är det färre kommentarer som säger något positivt om det jag skrivit än tvärtom. Hur kommer det sig?!
Jag undrar om det ibland är så att de som är i störst behov av bekräftelse också skriver de argaste kommentarerna?! Vissa gånger är det negativa kommentarerna riktigt aggressiva, andra gånger aningen mindre. Men de är oftast bitska i någon utsträckning.
Egentligen tror jag att dessa aggressiva kommentarer är just de kommentarer är de som kräver mest uppmärksamhet. Det kommer nog oftast från personer som är väldigt ensamma och som behöver någon form av uppmärksamhet och bekräftelse.
Självklart får man ha vilka åsikter man vill om mina inlägg, det är inte något jag tänker ha några som helst åsikter om. Men det märkliga är att de kommentarer jag får oftare är negativa än positiva. Och jämför man kommentarerna, innehåller oftast de negativa kommentarerna längre text och det ligger mer arbete bakom dessa kommentarer än de positiva...
Kan det vara så att de som låter mest oftast är de personer som kräver mest uppmärksamhet i olika sammanhang? Oavsett om det gäller livsuppehållande åtgärder eller svar på kommentarer på en blogg? För jag har nämligen aldrig varit om någon som lämnat en positiv kommentar på min blogg och sedan återkommer för att kräva svar på det man skrivit... Snarare förekommer det omvända lite titt som tätt!
 

 
Bilden lånad från Tech Hamlet
 


I have no idea



Provokation

Ska man dra läsare till sin blogg, ska man provocera. Man ska provocera och åter provocera, men också vara beredd att ta rejält med skit för sitt provocerande.
Jag hör knappast till de mest provocerande bloggarna, det är en sak som är säker. Vissa inlägg kan vara nog så provocerande visserligen, men de inläggen är å andra sidan ganska få. Det har liksom bara blivit så, jag känner oftast inget större behov av att provocera.
Men jag måste villigt erkänna att av de bloggar jag själv följer, är det ibland av enda anledningen att jag faktiskt blir provocerad av bloggen i fråga. Bakom en av bloggarna finner man en strikt frireligiös man, som betraktar i princip allt som synd. Det spelar ingen roll vad han skriver om, allt kan han få till att vi behöver frälsning, Jesus och omvändelse för att komma tillrätta med världsproblemen.
Och inte bara världsproblemen för den delen. Med samma recept kan man bota sjukdomar, ekonomiska kriser, miljöförstöring, familjeproblem, kriminalitet, datavirus, övervikt, missbruk - och you name it...
Dessutom är precis allt synd! Man ska inte ha sex innan man gift sig, homosexualitet är synd (ja, bloggaren är homofob så det brakar om det), samborelationer är synd, det är synd att nyttja alkohol och det är praktiskt taget synd att ha roligt överhuvudtaget.
Och jag kan inte låta bli att låta mig provoceras - vilket också är den enda anledningen till att jag läser bloggen. Jag kan inte heller låta bli att tycka synd om mannen som ligger bakom denna blogg. Hur lurad är man om man på fullaste allvar tror att Jesus är botemedlet mot allt ont i världen?? Hur lurad är man om man tycker att sex och kärlek faktiskt är en synd??
Men receptet att provocera för att få läsare till en blogg fungerar verkligen när det gäller denna blogg. Det är en blogg med tusentals besökare varje dag, men jag kan inte tänka mig att alla läser bloggen för att de håller med om innehållet. Framförallt inte om man läser kommentarerna till olika inlägg - då kan man finna åtskilliga läsare som å det grövsta misstycker med vad som står i inläggen. Något som ju samtidigt gör att man imponeras av bloggaren, som enträget fortsätter att blogga trots all skit han får ta emot. Vissa kommentarer är verkligen riktigt elaka - och jag ska erkänna att även jag lämnat en och annan kommentar i rätt syrlig ton.
Men så länge en bloggare använder sig av sin rätt att hävda sin åsikt, tar jag mig rätten att hävda min i kommentarer och egna blogginlägg kring vad en bloggare skriver om. Det är inte säkert att alla tycker om det, men det bjuder jag på. :)
 

 
Bilden lånad från Do my own pest control
 


Desperate bloggers

Jag har länge stört mig på de fjortisbloggare (framförallt är det bloggande fjortisar i alla fall), som lämnar totalt ointressanta spamkommentarer på andras bloggar. Ofta i stil med "fin blogg", "allt bra mig dig?" eller "ha en bra dag".
Vad de här bloggarna inte riktigt tycks förstå, är att de ofta motverkar sitt syfte genom att spamma sin blogg på detta sätt. De hoppas förstås dels att jag ska gå in på deras blogg, dels att jag ska publicera deras kommentar så att även andra klickar in på deras blogg och de därmed får fler läsare.
Okej, jag ska erkänna att det en och annan gång faktiskt händer att jag klickar mig in hos någon av dessa bloggare via deras spamkommentar. Men inte för att läsa deras blogg - utan för att istället dränka dem i totalt intetsägande kommentarer på deras egna blogg. Är jag på detta "rethumör", kan jag då ägna 10-15 minuter åt att helt enkelt peppra denna bloggare med antingen helt osammanhängande kommentarer eller med samma kommentar om och om igen. Vissa förstår vinken, andra inte...
Men normalt sett klickar jag mig inte ens in hos denna fjortisbloggare, utan raderar sonika kommentaren. Och på blogg.se har man infört en jättebra finess som man kan använda vid dessa kommentarer (bland andra förstås). Jag kan nämligen anmäla kommentarer som spam!! Något jag nu frekvent gör vid dessa spamkommentarer. För de är inget annat än just spam i mina ögon.
Och i alla fall för tillfället verkar det faktiskt som att dessa kommentarer minskat i antal. Om det sedan beror på att det är sommar och att man överlag ändå har färre besökare och därmed även kommentarer, eller om det har med annat att göra vet jag inte...
Jag undrar dock när dessa fjortisbloggare inser att det visst är bra att kommentera, men att man har större chanser till besökare om man faktiskt skriver något intressant? Lämnar du en intressant kommentar som folk faktiskt gillar av en eller annan anledning, då ökar det chansen att de faktiskt besöker din blogg! Men skriver du bara "fin blogg", då säger det inte ett smack om hur din blogg ser ut eller vad den kan tänkas innehålla.
 
Men det finns även andra sätt att spamma sin blogg om man är desperat efter fler besökare.
Som ganska många andra brukar jag rätt ofta gå igenom tidningars hemsidor när jag söker inspiration efter ämnen att blogga om. Hittar jag något jag vill kommentera, länkar jag förstås till artikeln. Många tidningar länkar sedan tillbaka till min blogg via Twingly.
Kanske något av en win-win-situation av något slag. Tidningarna kan presentera åsikter från bloggosfären om sina artiklar, samtidigt som bloggaren oftast får lite fler besökare på grund av länkningen till bloggen.
Och visst är det ett plus att jag får besökare som kanske inte hittat min blogg annars, men det gör inte att jag desperat länkar till allt mellan himmel och jord bara för att få besökare. Och framförallt skriver jag inte inlägg om något nosens bara för att få besökare heller.
Men även här dyker vissa bloggare som desperat raggar läsare upp! Ibland blir man riktigt paff över vissa länkningar som bloggare gör. Antingen är länkningen totalt irrelevant, eller så skriver man något totalt intetsägande inlägg för att på något sätt ha anledning att länka till en artikel.
Och med "intetsägande", syftar jag inte på blogginlägg som inte intresserar mig av någon anledning. Nej, då är det snarare inlägg som verkligen är intetsägande i sin rätta bemärkelse. Jag har hittat inlägg där bloggare citerat en hel tidningsartikel, enbart följt av en mening i stil med "själv tänker jag inte säga min åsikt i ämnet, för jag känner de inblandade i storyn". Och jag tänker då, varför ens nämna något alls?
Andra skriver inlägg under rubriker som "mycket nyheter", "dagens nyheter" och liknade. Inläggen består oftast till största delen av länkar till olika nyhetsartiklar (enbart sådana som länkar tillbaka till bloggaren, förstås!) och bara en sammanfattning om vad respektive artikel handlar om... Och återigen - varför länka om du inte ens har en åsikt om innehållet i artikeln?
Då förstår ni vilken nivå av innehåll jag syftar på, antar jag?! Att alla bloggar inte intresserar mig, så är det ju bara. Jag är fullt medveten om att inte alla är intresserade av att följa min blogg heller. Men man får knappast fler läsare av att skriva inlägg som är totalt intetsägande.
Det absolut bästa är att vara lite provocerande, att framför åsikter som på ett eller annat sätt kan vara provocerande. Då lovar jag att folk kommer tillbaka - och du får dessutom gott om kommentarer. Intetsägande inlägg kan visserligen vara provocerande på sitt sätt, men inte tillräckligt för att man ska vilja kommentera dem...
 

 
Bilderna lånade från Rebecca och Sticker app
 


Bullshit

I princip varje gång jag lägger ut ett inlägg på bloggen, brukar jag fundera över vilka reaktioner inlägget kan tänkas ge hos er/dem som kommer att läsa inlägget. Kommer någon bli provocerad? Kommer någon bli glad? Tacksam? Eller kommer åtminstone inlägget locka till ett leende hos någon eller några?
Oftast är det roligt med reaktioner, framförallt om jag faktiskt skrivit något för att provocera. Inlägg som är tänkta att vara provocerande är visserligen inte så vanliga på min blogg, men de förekommer.
Andra gånger blir jag mest irriterad över folks reaktioner - och är kommentarerna obefogat otrevliga eller rena personpåhopp, då publiceras aldrig kommentaren. Jag har fått regelrätta hot till inlägg som inte på något sätt kan tolkas som det minsta provocerande - och hotar man inte, kommer man med regelrätta personangrepp.
Samtidigt som jag kan störa mig på dessa otrevliga kommentarer, kan de på något sätt också trigga mig att fortsätta skriva, att inte ge efter för trycket från de få som tycks ogilla mig min blogg, men som ändå lägger ner energi på att kommentera den. Snarare blir min reaktion att faktiskt fortsätta skriva, bara för att fortsätta provocera.
 
Lite då och då tipsar jag om länkar till bloggen på sidor som Cuzz, dels för att nå ut till fler, men även för att jag publicerat något jag vill sprida lite extra. Cuzz funkar så att man tipsar om länkar, sen är det personerna bakom sidan som bestämmer vilka länkar som ska publiceras. Det är alltså inte alla länkar som publiceras och jag som tipsare kan inte alls styra över vilka länkar som publiceras.
Men det händer då och då - kanske i snitt 1-2 gånger i månaden - att länkar till min blogg publiceras på Cuzz, med ett ramaskri av protester som följd. Plötsligt får jag höra att min blogg är ful, att jag inte kan skriva, att jag är dum i huvudet, en hora som marknadsför min blogg - och så vidare.
Det är oftast ungefär samma personer som lämnar dessa kommentarer och det handlar om kanske 4-5 personer som uttryckligen ogillar att min blogg dyker upp ibland på Cuzz. 4-5 personer av uppåt dryga 1.000 som klickar på länken.
Men kommentarerna gör att jag nästan på ren djävulskap fortsätter tipsa om min blogg på Cuzz. Samtidigt är det ju inte upp till mig vilka länkar som faktiskt publiceras, det är trots allt personerna bakom Cuzz som bestämmer det. Så i grunden är det Cuzz som sida och personerna bakom sidan som man klagar på, inte på mig som tipsar om länkarna.
Att sedan merparten av de länkar jag tipsar om på Cuzz och sedan publiceras går till helt andra sidor än min blogg, det tycks dessa klagande personer inte se - eller i alla fall vilja se. Men deras ständigt klagande när min blogg dyker upp triggar mig att fortsätta tipsa om bloggen. Det är inte så att de avskräcker mig, tvärtom. Och att man sedan ändå lägger energi på att skriva arga kommentarer, betyder ju att jag väckt någon form av reaktion också, eller hur? Klickar jag via Cuzz mig in på en länk jag av någon anledning ogillar i slutändan, då ägnar jag mig knappast åt någon smutskastning utan klickar mig vidare till nästa...
Det är självklart orealistiskt att tro att alla skulle älska min blogg, att alla som hittar hit tycker den är snygg och läsvärd. Och det är heller inte vad jag väntar mig. Men skulle jag tillmötesgå alla som har åsikter om min blogg på ett eller annat sätt, då skulle jag aldrig få göra annat än ändra på layout och texter...
 

 
Bilden lånad från Capische
 


Ny adress

Några av er som följer min blogg har kanske redan sett det, andra har förmodligen inte gjort det. Men ja, jag har skaffat en egen domän nu - tyckte liksom att det var dags. Den tidigare adressen fungerar alldeles utomordentligt fortfarande, det enda som händer är att adressen i webbläsare automatiskt omvandlas till det nya domännamnet.
Men jag skulle gärna vilja be er som länkar till min blogg om en liten, liten tjänst! Nämligen att ändra till den nya adressen i era länkningar. Är det någon som har fertalet länkar hit i olika blogginlägg, begär jag självklart inte att ni ska gå igenom alla inlägg. Det vore totalt orealistiskt! Men har ni en eller några få länkar som ni lätt hittar, skulle ni ha lust att ändra till http://tobiaslindqvist.se? Det blir på så sätt lättare för folk att hitta hit nämligen. Både genom Google och andra sökvägar...
 


Gallring av kommentarer

För en tid sedan bytte Blogg.se plattform och man införde en lång rad nya förändringar och nya finesser. De flesta väldigt bra, även om det hittills också varit en hel del strul med många av de nya funktionerna än så länge.
Jag har ju haft en ganska stenhård policy vad gäller kommentarerna och gallrat ganska hårt bland de kommentarer som kommit. De som inte publicerats har jag aldrig raderat, utan de har gått att leta fram för mig när jag varit inloggad.
Jag har nämligen tyckt att det varit bra att gå tillbaka och titta bland kommentarerna. Men igår kväll upptäckte jag att de kommentarer jag valt att inte publicera plötsligt publicerats i och med övergången till den nya plattformen. Självklart ingen större katastrof egentligen, men dock finns det ju en anledning till att kommentarerna aldrig publicerats. Nämligen att jag av någon anledning helt enkelt inte vill att de ska synas på bloggen.
Så jag fick påbörja arbetet att gå igenom alla kommentarer - och det är några stycken på en blogg som uppdaterats dagligen i snart tre års tid. Det gör att det är hundratals kommentarer att läsa igenom ytterligare en gång - plus att bedöma dem på nytt.
Nu har jag gjort den första gallringen och kommer göra ytterligare en genomgång igen. Men jag måste erkänna att det många gånger är en ganska rolig läsning att titta igenom alla kommentarer. För jisses, vilka kommentarer man fått på vissa inlägg!!
De allra flesta opublicerade kommentarerna är givetvis olika spamkommentarer från desperata bloggare försöker att "marknadsföra" sina bloggar. Men det är också rejält otrevliga kommentarer, många gånger till inlägg som inte alls borde väcka några starka känslor överhuvudtaget.
De roligaste kommentarerna är förstås när man skrivit om invandring, religion - och homosexualitet. Många totala rättshaverister, men också personer som uttalat regelrätta hot. Jag är normalt väldigt frikostig när jag publicerar kommentarerna, men när det går till rena personangrepp, hot eller liknande publiceras inte kommentaren. Oftast skrattar jag mest åt dessa kommentarer, men har ingen som helst lust att de ska ligga ute på bloggen.

Dock har man nu infört en funktion som jag har en känsla av att jag kommer använda flitigt. Det går nämligen att anmäla kommentarer som spam numera! Och den knappen kommer jag klicka flitigt på när alla desperat fjortisbloggare hädanefter bjuder in till frågestunder eller "tycker" att jag har en "fin blogg". Hur effektivt detta kommer att vara har jag ingen aning om, men jag hoppas detta kommer inverka avskäckande på många bloggare, att man faktiskt kan bli blockerad från att skicka fler kommentarer....



Bilden lånad från PSD Detail



Problem

Så har Blogg.se börjat införa det nya bloggverktyget. Själv tycker jag det ser bra ut och det blir säkerligen bra i slutändan. Allt känns plötsligt mycket proffsigare på något sätt och det har kommit en del funktioner jag faktiskt saknat.
Att sedan alltid blir en del "barnsjukdomar" när man inför något nytt kanske inte är så konstigt. Så är det ju faktiskt ibland. Men sedan jag gick över till det nya verktyget för några dagar sedan, känns det nästan bara varit problem! Plötsligt är det jättemycket som inte fungerar.
Länkar har försvunnit, andra syns på bloggen men fungerar inte när man klickar på dem. Och på kategori- och arkivsidan har nästan halva vänsterkolumnen försvunnit helt. Detta utan att jag ens ändrat i den. Jag har kollat i html-koderna för att se om något kan ha blivit fel någonstans, men kan inte hitta några fel.
Jag har mejlat flera gånger till supporten, men vissa saker har man inte besvarat. Och det är väl det som stör mig allra mest egentligen. För det första bör man väl faktiskt ha kollat igenom allt så man det allra mesta fungerar innan man inför ett nytt system. Men är det sedan så att det ändå blir strul, borde man ju åtminstone åtgärda detta så fort som möjligt, Det är inte utan att man börja om man haft full koll på allt innan ma införde det nya verktyget. Nu blir man istället dränkta i felanmälningar från olika bloggare, så man inte hinner med allt.
Skulle inte det kunna vara en rimlig tankebana, att det är just så det ligger till? I min värld känns det ganska oproffsigt måste jag säga. Skulle jag vara ansvarig för ett bloggverktyg, skulle jag vilja att man var hyffsat säker på att inte få några barnsjukdomar redan innan man inför det nya verktyget - för att sedan ha extrapersonal i tjänst för att snabbt åtgärda sådant man inte kunnat förutse. Även på helgerna.
Jag tillhör dem som betalar för min blogg, även om det ju inte är några större summor det är frågan om. Men betalar jag för en tjänst, förväntar jag mig att den ska fungera. Enstaka problem är en sak, men inte så mycket som det faktiskt är i perioder på Blogg.se. Och inte minst så mycket som det varit sedan de införde det nya verktyget...
 

 
Bilden lånad från MLM Buisness Opportuinties Blog
 


Tidigare inlägg