Anders Behring Breivik

Så har rättegången mot Anders Behring Breivik börjat och det är ytterst få som lyckats undgå rapporteringen från tingsrätten i Oslo. Skandinaviens mest verklighetsfrånvända, störde och självupptagne massmördare i modern tid ställs inför rätta.
Ständigt säger man att man inte vill att denne man ska få sprida sitt sjuka budskap och ska få komma till tals mer än vad som är absolut nödvändigt - men är det inte just motsatsen man lyckas med under det spektakel som denna rättegång hitintills faktiskt varit?! Visserligen kablas Breiviks egna tal inte ut, men de återges ändå om och om igen av journalister i media världen över.
Det må hända att han inte hann döda så många som han hade planerat från början, men sitt budskap lyckas han ändå nå ut med. Och själv undrar jag hur många andra likasinnade idioter han lyckats med inspirera och sätta griller i huvudet på bara genom att visa upp sig?
Så på sätt och vis lyckas han ju delvis ändå med en del av det han hade hoppats, nämligen att sprida sitt budskap. Hur många som sympatiserar med knäppgöken Breivik går förstås inte att säga, men det finns garanterat en och annan.
Enligt Breivik själv hade han planer på att bilda ett europeiskt al-Qaida, ett kristet terrornätverk med al-Qaida som förebild. Jag tvivlar inte en sekund på att han skulle kunna få ihop medlemmar till ett sådant nätverk! Extremism är ju alltid skrämmande och farligt, sen spelar det ingen roll vilken ideologi som ligger bakom. Personer som inte skyr några som helst medel för att få fram sitt budskap är alltid farliga...
Jag kan på sätt och vis "förstå" en person som själv är beredd att dö för sin sak, men att man sedan är beredd att dra med andra människor - som kanske inte ens har med saken att göra - i döden är för de allra flesta av oss totalt obegripligt. Det gäller förstås såväl självmordsbombare, som vansinnesdåd som Breviks. Är man missnöjd med en viss sak - som Brevik är missnöjd med Norges politik - borde det vara mer rimligt att faktiskt ge sig på de politiker som ligger bakom politiken. Inte meja ner en massa barn och ungdomar. Precis som självmordsbombarna i Afghanistan som vill protestera mot att USA är där med sina trupper. Det verkar ändå mer rimligt att detonera bomben i närheten av de amerikanska soldaterna än på en marknadsplats bland en massa oskyldiga människor.
Men att Breivik inte har alla hästar hemma behöver man ju knappast vara psykolog för att förstå. Det märker man så fort karln öppnar munnen. Själv är jag rätt övertygad om att han inte skulle vara främmande för att begå nya vansinnesdåd den dag han släpps på fri fot igen. Det är nog snarare en tidsfråga än något annat.
 

 



 
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
 
Bilden lånad från Max Gustavsson
 


Earth hour

Ikväll är det så dags för årets upplaga av Earth hour. Klockan 20:30 och en timme framåt uppmanas alla att släcka all eldriven belysning i en manifestation för klimatet och för få fram hållbar energi.
Sista åren har jag själv alltid släckt ner alla elektriska lampor just under Earth hour - något jag kommer att göra även ikväll. Mest för att visa min sympati med just denna manifestation och att man måste få fram mer hållbar energiförsörjning än vad vi har idag.
Visserligen är det ju lite av en dubbelmoral, när man tänker på vad de flesta förmodligen gör när man släcker den elektriska belysning. Istället tänder man säkerligen stearinljus - som i sin tur orsakar större utsläpp än vad en glödlampa gör.
Samtidigt är det ju bra med olika manifestationer för klimatet, framförallt nu när vi börjar märka av alla dessa klimatförändringar. Glaciärer som smälter, temperaturhöjningar, och allt vad som nu börjar visa sig. Frågan är väl om det var just detta man tänkte sig när man en gång startade med Earth hour, att det skulle bli att folk istället tände ljus som i sin tur släpper ut mer koldioxid än vad en lampa orsakar?
Men jo, jag kommer även i år att släcka den elektriska belysningen hemma hos mig under en timme. Visst blir det några stearinljus istället, men dessa ljus skulle jag förmodligen ha tänt i vilket fall - Earth hour eller ej. För min del har jag tagit andra ställningstaganden för att markera min ståndpunkt i klimatfrågan. Bland annat har jag enbart el från vind och vatten, något man kan anmäla till sitt elbolag att man vill ha. Visserligen är det svårt att kontrollera var elen kommer varifrån, men man får väl utgå ifrån att elbolagen är ärliga tills motsatsen är bevisad... ;-)
Men det finns ju otroligt mycket mer att göra för att komma tillrätta med alla utsläpp. Alltifrån att minska utsläppen från alla bilar till hur vi förbrukar energi i till exempel våra hem och i industrierna. Från att det förr tillbaka vara vissa "nördar" som värnade om miljön, börjar det ju numera bli alltmer av en "innegrej" att vara miljömedveten. Att jag hittills i alla år varit utan bil har inte enbart varit av ekonomiska skäl, det kan jag faktiskt erkänna. Jag har varit lite för mycket av en miljövän också. För visst skulle jag haft råd med bil om jag verkligen hade velat ha en bil. Samtidigt har jag tyckt att när det funkar så pass bra som det ändå gör utan bil för mig, varför skaffa en?!
Så, kära vänner!! Ta ställning, även om det är i det lilla! Delta i Earth hour, låt bilen stå när ni kan och ha miljövänlig el! Det finns många saker man kan göra för att ta ställniing! Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite!
 

 
Relaterat: WWF, DN, SvD 1, 2, SVT 1, 2
 
Bilden lånad från WUWT
 


Telefonsed

Jag har alltid fått lära mig att presentera mig när jag svarar i telefon eller ringer till någon. Såvida det inte är någon som känner mig väldigt väl, brukar jag alltid svara med namn när jag svarar i telefon - detsamma när jag ringer till någon. Är det inten en person som borde känna igen mig på rösten, säger jag alltid vem jag är.
Men många tycks sakna denna uppfostran, som jag själv tycker är ganska självklar. Jag kan många gånger bli riktigt irriterad när jag ringer till folk som bara svarar "HALLÅ!!". Det låter riktigt oförsämt många gånger...
Jag har börjat med att alltid fråga "vem pratar jag med?" när någon svarar så. På något sätt vill jag veta det - och framförallt tycker jag det är gott skick att fakiskt presentera sig när man svarar i telefon.
Det händer också titt som tätt när folk ringer hem till mig och söker någon (någon som är på besök eller liknande), att man helt enkelt bara frågar "Är NN där?". Inte så mycket som ett ljud om vem det är som ringer eller varför man söker den personen man frågar efter. Samma sak här - jag frågar alltid vem jag kan hälsa från.
Men var ligger problemet när det gäller att uppvisa någorlunda hyfs när man pratar i telefon? Jag kan absolut svara bara "hallå" när jag ser att det är någon jag känner väldigt väl som ringer. Då gör det lite med glimten i ögat, något som den som ringer då också förstår. Men är det ett nummer jag inte känner igen som visas på displayen, då svarar jag alltid med namn.
När jag själv av någon anledning ringer till en främmande person - kan ju vara när man exempelvis ringer på en annons på Blocket - och personen lite bryskt svarar "hallå", känner jag mig nästan provocerad. Jag är definitivt inte perfekt själv på alla punkter, men vissa saker kan verkligen störa mig när det kommer till hur man beter sig mot sina medmänniskor. Hur ska jag ens veta att jag kommit rätt när någon i andra änden ilsket svarar "HALLÅ!!" när jag ringer?
 

 
Bilden lånad från Södergården
 


Stresstålighet

Det finns några få saker i vardagen som jag skyr över allting annat här på jorden. Dessa ting är inte många, men de finns - och en av dem är stress. Då pratar jag inte om en stressig dag på jobbet eller att det blir stressigt när man ska hinna med flyget på semesterresan. Jag pratar om att stressa för att hinna med tunnelbanan/bussen, att stressa när man är i affären och handlar mat eller att stressa för att hinna med så många ärenden som möjligt när man är på stan.
Jag är inte den som stressar upp mig i första taget i. Jag väljer hellre en senare tunnelbana än att behöva stressa fram, jag försöker uträtta min ärenden hyfsat strategiskt så att jag slipper stressa runt onödigt långa sträckor.
Många gånger när jag är på väg till och från tunnelbanan och ser alla dem som springer allt vad de kan för att hinna med ett specifikt tåg blir jag nästan full i skratt. Det verkar vara någon sport här i Stockholm att springa, stressa och kuta sig blå för att komma fram så fort som möjligt. Trots att nästa tåg går om 5-10 minuter, tränger sig folk fram som om det är frågan om liv och död att hinna med tåget som precis rullar in.
Och står någon i vägen i rulltrappan, är det många som blir skitförbannade. Det spelar ingen roll var det är någonstans. Kan du inte gå i rulltrappan på NK för att komma fram fem sekunder snabbare till nästa affär - då går jorden under. Och här i Stockholm står du fel i rulltrappan om du står stilla på vänster sida. Här står du på höger sida och går till vänster, det är en sådan där oskriven regel. Jag har flertalet gånger sett folk bli rejält förbannade för att de inte kunnat gå i rulltrappan - en reaktion som jag tycker bara blir patetisk. Vad är så illa med att du förlorar några sekunder i nästa affär eller nästa våningsplan på Åhléns? Jag har aldrig riktigt förstått det!
De enda gångerna jag själv kan vara angelägen om att hinna med ett specifikt tåg är om jag har ett byte någonstans under resan och vet att jag måste vänta väldigt länge om jag missar min anknytning. Eller - förstås - när man åker under någon del av dygnet när tågen går väldigt glest. Annars tar jag det lugnt och springer ytterst sällan till tunnelbanan. Faktiskt väntar jag hellre på nästa tåg istället för att springa...
 

 
Bilden lånad från Mental Coachi
 


Posten fördröjer medvetet paket

När jag återgick till att vikariera på Posten under hösten 2010, hade man infört nya rutiner vad gäller så kallade "klumpar". Klumpar är "fackspråk" för små och lätta paket som går som vanligt brev.
Tidigare har varje brevbärare gjort en bedömning under morgonens postsortering vad gäller dessa försändelser. Som brevbärare har man en väldigt bra koll på hur folks brevlådor ser ut och vilka som oftast är hemma eller ej när man kommer med posten. Med andra ord vet man om en försändelse går ner i brevlådan eller ej - och om mottagaren med största sannolikhet är hemma eller ej försändelsen inte går ner i brevlådan.
Alltså: visste man att en försändelse inte går ner i brevlådan och att mottagaren med största sannolikhet inte kommer vara hemma om man skulle ringa på dörren, då skrev man direkt ut en avi som delades ut samma dag, så att mottagaren kunde hämta ut försändelsen på närmsta postkontor. Något som funkade väldigt bra - och kunderna fick möjlighet att få sina försändelser redan dagen efter de postats.
Nu sa man plötsligt att "klumparna" skulle tas med ut på rundan, oavsett vad brevbärarens erfarenhet sa om huruvida försändelsen går ner i brevlådan och om mottagaren är hemma eller ej. Det var inte fråga om "bör" - utan "skall". Går försändelsen inte ner i brevlådan och mottagaren inte är hemma, ska man dagen efter dela ut en avi så att mottagaren kan hämta ut sitt paket.
Men då den stora majoriteten människor inte är hemma när posten kommer, innebär dessa direktiv att posten mer eller mindre medvetet fördröjer försändelser ett helt dygn. Istället för att man som brevbärare utifrån sina kunskaper om sitt distrikt ska få avgöra om en försändelse ska aviseras eller ej för att kunderna så fort som möjligt ska få sin post.
Många företag som pysslar med någon form av postorder utlovar leverans inom ett visst antal dygn - ett löfte som sedan Posten sätter ur spel i och med dessa direktiv. Posten lovar dessutom själv i sina leveransvillkor att försändelser ska delas ut nästa vardag, vilket inte heller sker.
Själv postade jag i söndags en födelsedagspresent till en god vän som fyllde år på måndagen. Utan att tänka mig för - det får jag erkänna - och utan ha en tanke på dessa nya rutiner. Men eftersom paketet inte gick ner i brevlådan, kom inte presenten fram på rätt dag - utan dagen efter födelsedagen.
Är det inte märkligt att ett av Sveriges största företag inte ens följer sina egna leveransvillkor? Personligen blir jag ganska irriterad när ett brev inte kommer fram på den dag Posten trots allt faktiskt utlovar. Skulle vara intressant att veta hur man resonerade när man utformade dessa nya rutiner.
 

 
Bilden lånad från Nannus
 


Myspys

När jag var liten åkte vi några gånger per och hälsade på våra släktingar här i Stockholm. För mig, som uppvuxen i lilla Hudiksvall, var det alltid otroligt spännande att komma till storstan. Allt var så stort och mäktigt på något sätt och jag tyckte det var otroligt spännande bara att åka tunnelbana.
Ofta åkte vi fredag eftermiddag när vi slutat jobb och skola för dagen, vilket gjorde att vi närmade oss Stockholm först när det blivit mörkt. Jag tyckte det var otroligt vackert med alla lampor man såg under den långa infarten mot Stockholm, från det man passerat Arlanda och fram tills vi körde in på den stora parkeringen i området där mina morföräldrar bodde.
Från parkeringen på Liljeholmen hade man dessutom en vidunderlig utsikt över stan och det hörde alltid till att någon gång under vistelsen i Stockholm ta en kvällspromenad till parkeringen för att titta på alla lampor.
Jag älskade verkligen hela atmosfären i Stockholm, bara att vara här. Bara att vara i morföräldrarnas lägenhet och svagt höra bruset från Essingeleden som gick utanför deras hus på Liljeholmen.
Fortfarande kan jag emellanåt få sting av just den där känslan jag ofta hade när jag som barn var på besök i Stockholm. Det är visserligen inte längre särskilt exotiskt och spännande att åka tunnelbana, att armbåga sig fram i lördagsrusningen. Men när jag kvällstid sätter mig på en buss och ser alla lampor, ljuset som speglar sig i Stockholms vatten, broarna - då kan jag plötsligt vara tillbaka till känslan för 20-25 år sedan, då jag tyckte Stockholm var så fantastiskt spännande, mysigt och speciellt. När jag gör i ordning hemma, tänder ljus och känner matos eller kaffedoft, kan jag återigen känna igen känslan från när man var liten och kom in i hallen i morföräldrarnas hall och dofterna av mat slog emot än - och allt bara var så där mysigt som får ett barns ögon att lysa.
 

 
Bilden lånad från Wikipedia
 


Taxi - var god dröj!

Någon som - som jag - hamnade framför Uppdrag Granskning så här på onsdagskvällen? Ett inslag där fick mig verkligen att reagera, nämligen det om taxichaufförer trots domar om brott mot taxikunder och indragna taxilegitimationer fick fortsätta jobba. Bland annat pratade man om en taxichaufför som kört för Taxi Kurir och nu Taxi Stockholm och som inte mindre än tre gånger dömts för sexualbrott mot passagerare. Trots det, kör han som sagt nu för Taxi Stockholm. Han lyckades även köra för Taxi Kurir trots att hans taxilegitimation var indragen.
Det visade sig att om ett taxilegitimation dras in går det till föraren, det finns inget system för att meddela taxibolagen.
Och jag kan köpa att man inte går ut till taxibolagen med den informationen per automatik, men det borde väl vara upp till taxibolagen att hålla koll på att deras taxichaufförer kör lagligt?! Först när Taxi Kurir visste att man skulle bli intervjuad i TV, då beställde man listor från Transportstyrelsen för att kunna se vilka chaufförer som faktiskt hade giltig legitimation.
Självklart kan man aldrig gardera sig från rötägg inom någon yrkeskår, att det blir fel någon gång ibland händer på alla arbetsplatser. Men självklart måste man vidta de åtgärder man kan för att gardera sig. Som till exempel att hålla koll på att sina chaufförer kör lagligt.
Även om jag håller med om att man ska kunna ha möjlighet och chans att återgå till samhället efter avtjänat straff - då man ska anses ha försonat sitt brott - så finns det helt enkelt personer som inte är lämpade inom vissa yrken just på grund av sitt kriminella förflutna. En taxichaufför som flertalet gånger döms för upprepade brott mot sina passagerare är knappast lämplig i sitt yrke. Uppdrag Granskning hittade även chaufförer som var dömda för brott mot sina passagerare, förare så psykiskt sjuka att de anses vara farliga för allmänheten - och så vidare. Uppenbarligen behövs det bättre koll och en rejäl skärpning inom branschen!
Att man inte ens verkar ha kontroll på om taxichaufförerna kör lagligt eller ej är ju ingen bra reklam. Och med tanke på hur pass ofta man hör om taxichaufförer som missköter sig radikalt, så känns det ibland riskfyllt att åka taxi, Ofta pratar man ju om att det är säkrare än att ta nattussen eller tunnelbanan, men det tycks inte alltid vara helt säkert. Åtminstone inte när taxibolagen inte ens kollar att chaufförerna faktiskt kör lagligt.

TILLÄGG
Taxicahuffören ovan är nu avstängd från sin tjänst hos Stockholm Taxi. Bland annat ska man från och med nu ha tätare kontroller mot Transportstyrelsens register över behöriga taxichaufförer. Källa: DN, SVT

 
M 1 NY24 1 SVT 1, 2 SYD 1
 
Bilden lånad från Taxi Sweden
 


Stolt som en bödel som bara gör sitt jobb

– Jag är inte naiv och förskönar inte krig. De värsta stunderna i mitt liv har inträffat som Seal-soldat. Men jag kan stå inför Gud med ett rent samvete för att ha gjort mitt jobb.
Orden kommer från Chris Kyle, som anses vara USA:s dödligaste krypskytt. 255 liv har han på sitt samvete och under irakkrigat kallade motståndsrörelsen honom för Djävulen av Ramadi.
Första gången Chris beordrades att skjuta en människa på långt håll tvekade han, men under de fyra tjänstgöringsperioderna i Irak lärde han sig sluta tveka. Hans mest legendariska skott kom utanför Sadr City, när han såg en fiendesoldat med ett raketgevär i närheten av en amerikansk konvoj. Kyle befann sig mer än 1,9 kilometer därifrån, men med sitt Lapua magnum-gevär träffade han mitt i prick.
– Gud blåste kulan och träffade honom, ska han sagt i en intervju med New York Post.

Argumentet "att bara göra sitt jobb" är ungefär detsamma som bödlarna från Tysklands koncentrationsläger hade! De stod rakryggade och hävdade att de bara lydde order och gjorde sitt jobb. Att sedan säga att man dödar i Guds namn, med Guds hjälp göra bara denna bödel till krypskytt patetisk. Hur kan man vara stolt över att ha som yrke att döda andra människor? Hur kan man komma hem och ses sina barn i ögonen efter ett sådant uppdrag? Hur kan man lära sina barn att våld är fel när man faktiskt lever på just våld?
Och vad säger ett av tio Guds bud? "Du skall icke dräpa" - om jag inte minns fel från mina religionslektioner i skolan. Ett annat säger "Du skall inga andra Gudar hava jämte mig" - men det verkar denne Chris ha. För den Gud jag läste om i religionskunskapen och under konfirmationsläsningen förspråkade inte våld utan kärlek. Nu är jag visserligen själv inte troende, men tycker ändå religion ska vara något som symboliserar kärlek och alla människors lika värde.
När sedan någon i Guds namn dödar - och dessutom med argumentet "jag gör mitt jobb och är stolt över det" - blir personen istället patetisk.
Sen håller jag med om att krig är krig och att det är lite andra "spelregler" då än i fredstid. Men faktum kvarstår: hur kan man med stolthet döda andra människor i Guds namn?
 

 
KÄLLOR: AB, BI, DM, TB
 
Bilden lånad från Resident evil
 


Några saker som inte kommer att ske under 2012

Så är det nytt år och folk har avgivit sina nyårslöften. För många innebär ett nytt år en nystart på många sätt och en möjlighet att börja om. Själv har jag suttit och funderat över vad jag förväntar mig av det nya året, men insåg att det var lättare att komma på saker jag inte tror kommer att ske under 2012! Och tyvärr känner jag mig inte särskilt positiv alla gånger!

- SAAB fortsätter tillverka bilar.
- SJ börjar hålla tidtabellen.
- Socialdemokraterna får över 40% i en opinionsmätning.
- Försäkringskassan börjar ta hänsyn till människan.
- USA slutar agera världspolis.
- Politikerna inser att EURO-samarbetet inte är ett lyckat och framgångsrikt koncept.
- Moderaterna inser att de aldrig kommer bli något äkta arbetarparti.
- Politiker, oavsett partitillhörighet, slutar att fuska.
- Tunnelbanan och pendeltågen i Stockholm håller tidtabellen även om det faller någon centimeter snö.
- Sverige begär utträde ur EU.
- Socialdemokraterna inser att de måste ha en ny partiledare för att ha någon chans att vinna nästa val.
- Främlingsfientligheten minskar, liksom stödet för Sverigedemokraterna.
- Alliansen lär sig svenska och inser att "arbetslöshet" och "lathet" inte är synonymer.
- Kvällspressen slutar använda ordet "chock" i varje mening.
- Alliansen inser att det är fördelaktigt med hyresrätter och utförsäljningen av allmännyttan upphör.

Själv dråsar jag ner i soffan, öppnar upp en tetrapack och ber en stilla bön för att kanske 2013 blir ett bättre år! För hoppet är det sista som lämnar människan och jag har fortfarande ett hopp om en bättre värld. :-)
 

 
AB 1, 2 BAR 1 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2 SVT 1, 2, 3
 
Bilden lånad från My Newsdesk
 


Att lita på försäljare

De finns få yrkesgrupper som jag har så svårt för som telefonförsäljare. Många skulle förmodligen säga att parkeringsvakter, poliser och kronofogden ligger högt på den listan - men för min del hamnar telefonförsäljare överst kan jag säga. Mycket för att parkeringsvakter och kronofogdar kan jag undvika att ha kontakt med genom att faktiskt följer reglerna och betala mina räkningar i tid - men telefonförsäljare kan jag liksom inte riktigt komma undan... Det som mest stör mig, är att många är så otroligt påstridiga, de kan inte acceptera ett nej. Jag brukar oftast försöka tacka nej på ett schysst sätt, men det gör bara att de fortsätter tjata om att jag ska köpa tjänsten eller varan de vill sälja. Först när jag bestämt och nästan otrevligt snäser av försäljaren ger de sig.
Okej, ALLA telefonförsäljare är inte så! Men alltför många! Om jag vill köpa något, då söker jag själv upp företaget i fråga. Jag vill ha möjlighet att själv välja vad jag vill köpa - och framförallt kunna jämföra olika företag. Se vilket som är billigast och har bäst kvalitet.
Även om självklart de flesta telemarketing företag naturligtvis är seriösa, hör man alltför ofta om företag som luras på ett eller annat sätt. Senast i DN om ett företag om Service Response Europe som erbjuder en företagstjänst som kostar runt 8.000 kronor. Med vad som i alla fall enligt artikeln verkar vara ganska tvivelaktiga metoder pracka man på olika företag denna tjänst - utan att knappt ha några som helst avtal om att "kunderna" beställt tjänsten. Som privatperson har man ju visst skydd i och med man har lagstadgad ångerrätt vid telefonförsäljning - något som inte gäller företag.
Om jag märker att det är svårt att bli av med en försäljare, brukar jag många gånger helt enkelt beställa vad de nu vill sälja, för att sedan helt enkelt utnyttja ångerrätten. Absurt nog känns detta ofta enklare än att försöka få försäljaren att inse att man inte är intresserad av produkten de vill pracka på mig. Jag undrar om man som telefonförsäljare tycker sig ha lyckats i sitt jobb när kunderna köper produkten de erbjuder bara för att slippa en??
 

 




DN 1, 2, 3

Bilderna lånade från IT Telemarketing, DN



Tragikens straff

När man hörde om den lilla 4-årige pojken från Ljungby som hittades mördad den 16 oktober, var jag knappast ensam om att blir berörd! Barn som på ett eller annat sätt far illa lämnar inte särskilt många oberörda. Man kan verkligen inte låta bli att lida med barnet, med familjen och alla anhöriga.
Till en början spekulerades det ju väldigt mycket kring vem mördaren kunde vara. Man kunde läsa i tidningarna att familjen tidigare varit föremål för utredningar hos socialen - och åtminstone jag själv tänkte förstås tanken att det kunde vara en trasig familj, där det inte var helt omöjligt att man kunde hitta mördaren inom familjen. Att ha kontakt med socialen gör förstås ingen till mördare, men kan ändå vara ett tecken på trasig och kaotiska förhållanden i familjen. Tidningsartiklarna gav aldrig några ledtrådar om varför familjen haft kontakt med socialen, så det hela lämnades förstås öppet för vilda spekulationer.
Men idag verkar hela historien fått en lösning, även om det är genom att ytterligare ett offer uppdagats. Polisen verkar ganska övertygad om att det är en tioårig pojke som ligger bakom det hela - och strypt fyraåringen med ett hopprep. Av förståeliga skäl säger man inte så mycket mer kring omständigheterna än att tioåringen i förhör sagt sådant som gör att misstankarna riktas mot honom.
Själv fick jag verkligen en klump i bröstet när jag läste om det tragiska att ett litet barn dödat ett ännu mindre barn. Det blir plötsligt inte bara ett offer i denna historia, utan två. Vad gör att ett barn dödar ett annat barn genom strypning? Jag menar, barn kan slåss, lekar kan gå överstyr - men även barn har ju gränser där de märker att något håller på att gå riktigt, riktigt snett. Och att strypa någon är inte något man gör på ett par sekunder, det tar trots allt en liten stund. Borde inte också en tioåring egentligen reflektera över att något håller på att går riktigt, riktigt snett när det andra barnet inte får luft? Nu vet jag inte hur länge polisen känt till att det kunnat vara den här tioåriga pojken som är skyldig, men jag undrar spontant hur ett barn kan hålla hemligt i ganska exakt två månader att han ligger bakom en sådan här händelse?
Och hur reagerar man som förälder om man får veta att ens barn ligger bakom en sådan händelse? Till en början blir man säkerligen heltigt förbannad - det skulle nog åtminstone jag själv bli. Men sen? Man måste ju klandra sig själv som förälder något alldeles oerhört! Fråga sig vad man gjort för fel, hur det kunde bli så här...

I Sverige straffas aldrig barn för brott, hur grova brotten än är. Något som givetvis är helt i sin ordning. Istället blir det ett fall för Socialtjänsten, som får utreda vilken typ av stöd barnet behöver. Det kan vara alltifrån samtalshjälp till tvångsomhändertagande...
Men även om det är väldigt ovanligt med barn som till exempel mördar andra barn, hör man vid varje sådant fall röster som höjs för att barn ska kunna straffas. I mina öron låter det totalt horribelt att man vill sätta ett barn i fängelse - även om det självklart är en hemsk handling att mörda ett annat barn.
Även om självklart lekar emellanåt kan gå över styr, inbillar jag mig att något inte är som det ska när ett barn ändå stryper någon. Går jag till mig själv, hur jag var som barn, fick jag ju jättedåligt samvete om jag visste att jag "bara" gjort någon illa. Och skulle jag märkt att jag gjorde något som gjorde att en annan människa inte fick luft - då hade jag ögonblickligen slutat med det jag gjorde!
När ett barn dödar, är det något annat som är fel. Ett barn kan självklart inte ställas till svars för sina handlingar. Det kan vara alltifrån ett barn med någon form av diagnos eller utvecklingsstörning till ett barn från någon form av struliga hemförhållanden. För en annan som inte känner det här barnet, går det självklart bara att spekulera i orsakerna till hur detta kunna ske. Men något har gjort att den här pojken helt enkelt gått överstyr och av någon anledning inte riktigt kunnat koppla att det han gjorde var fel och kunde skada eller rentav döda den lilla fyraåringen. Och detta något är givetvis något man inte kan ställa ett barn till svars för. Precis som man inte kan ställa någon med psykisk sjukdom till svars för sina handlingar. Att vara barn eller psykiskt sjuk är givetvis två vitt skilda ting, men båda delarna faktorer som gör att man inte kan ställas till svars för sina handlingar. Istället ska man ha vård och hjälp för att det hela inte ska upprepas.
Själv undrar jag hur den här tioåriga pojken ska kunna få en normal uppväxt? Förr eller senare kommer denna händelse ikapp honom - och hur reagerar han då?
 

 
DN 1, 2, 3 GP 1, 2, 3, 4 SMP 1 SR 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6 SVT 1, 2
 
Bilderna lånade från Manish Sidhu, NICM
 


Barnrumpor

I förra veckan fälldes den 1000-åriga ek utanför TV-huset om varit så otroligt omstridd sista tiden. Åtminstone ni som bor i Stockholmstrakten har kunnat följa debatten i lokalnyheter och stockholmstidningar. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka, eftersom jag inte är någon trädexpert. Ska man tro de experter kommunen anlitat, är trädet en säkerhetsrisk och enda lösningen är att fälla trädet. Och så långt är det ju okej! Är trädet faktiskt en säkerhetsrisk är det klart det ska fällas om det är enda lösningen.
Sen säger vissa (läs översta kommentaren till det här inlägget) som påstår att eken fälls för att man ska kunna utöka trafiken på Oxienstiernsgatan - och då är det förstås helt horribelt! Och ökad trafik eller ej, borde man inte fälla ett så gammalt träd på grund av ökad risk om det fanns andra lösningar. Som att till exempel beskära det.
För man måste ju säga att det är häftigt med så gamla träd! Det har stått på samma fläck sedan 1100-talet - och med andra ord har det hänt otroligt mycket under den tiden.
Så jag kan ju absolut förstå att det orsakar protester i och med trädets ålder - och att det finns experter som kommer med olika lösningar. Det finns andra som nämligen påstår att det skulle ha räckt med att beskära trädet. Så okej att man protesterar, men nu har det visat sig att bland dem som varit med och tagit beslutet måste en nu ha livvakt och flera andra har utrustats med överfallslarm. Allt på grund av hot från personer som ogillade att man fällde trädet.
Och DÄR har man passerat alla gränser för vad som är okej när man vill protestera mot något. Jag är absolut för att man ska få säga vad man tycker, att man ska ha yttrandefrihet - men det är inte detsamma som att uttala hot!
Och det är ju inte första gånger detta händer, att folk får ta emot hot från personer som ogillar beslut eller olika typer av agerande. Även om det nu skulle visa sig att beslutet om eken är felaktigt, kan man tycka det är klantigt och ogenomtänkt - men fortfarande rättfärdigar det inte att begå lagbrott. Och det gör knappast dessa personer (vilka de nu är) får något förtroende om de skulle protestera i andra sammanhang. Då kommer de ju bara att tas för några ligister som inte skyr några medel för att säga vad de tycker. De straffar ju dessutom sig själva i och med att fokus hamnar på att de begår brott istället för att protestera mot sådant de tycker är fel.
Poängteras ska väl - förstås - att jag inte tror att alla som ligger bakom protesterna mot fällningen av eken även ligger bakom hoten. Men någon eller några gör ju det uppenbarligen.



DN 1 SVT 1

Bilden lånad från Bodyguard jobs



Galne Gunnar

Igår kom så det psykiatriska utlåtandet om Anders Behring Breivik - och som jag knappast var ensam att tro, är den människan inte riktigt frisk. Man kanske inte nödvändigtvis måste vara ett psykfall för att begå hemska handlingar, men med tanke på många av Breiviks väldigt märkliga uttalanden i kombination med vad han är skyldig till så får man nästan utgå ifrån att något inte är som det ska uppe i hjärnkontoret.
Rapporten beskriver en person som befinner sig i ett eget universum, med stora vanföreställningar som styrde alla hans handlingar den 22 juli. Breivik var psykotisk under terrordåden och även psykotisk under samtalen med psykiatrikerna. Breivik har enorma vanföreställningar och att han anser sig vara utvald att bestämma vilka som ska leva och vilka som ska dö. Han har sett sig tvingad att skydda "sitt folk" och anser sig vara den mest perfekta krigaren sedan andra världskriget.
I samtalen med psykiatrikerna har Breivik även sagt att hans tempelriddarorganisation kommer att ta makten i Europa och att han ser sig själv som framtida regent i Norge.
Breivik ska ha en lång lista av personer han planerar att döda, där även de två psykriatiker som undersökt honom nu finns med.
Man man undrar verkligen verklighetsförankring denne man har? Utan tvivel har han varit kapabel att planera sina dåd väldigt väl och länge. Han har tillverkat bomber och kommit över polisuniform. jag frågar mig ibland hur lätt det är att lura till sig att få en sådan här diagnos till exempel? Är det fullt möjligt om man har tillräckliga kunskaper om sådana sjukdomar?
Själv ska Breivik känna sig kränkt av det psykriatiska utlåtandet och vill inte acceptera det. Utlåtande i sig kan innebära att han kan komma slippa fängelse och dömas till vård. Något som i praktiken kan innebär att han blir fri väsentligt mycket tidigare än om döms till fängelse - men han kan likväl bli fri väsentligt mycket senare. Det finns tydligen såväl i Norge som Sverige inte helt ovanligt att sådan vård kan bli livstid, beroende på läkarnas bedömning. Det finns visserligen en möjlighet att Breivik flyttas över till ett fängelse om blir friskförklarade under vårdens gång, men ändå anses vara en säkerhetsrisk.
Men det faktum att Breivik kan slippa fängelse har tydligen lett till heta känslor i Norge. Många tycker att han förtjänar fängelse istället för vård. Och där vi den ganska vanliga hämndlystan, att man "vill se" blod flyta när någon begått ett grovt brott. Själv undrar jag om personer som Breiviks verkligen hjälps av att hamna i fängelse? Är det inte en större risk att han begår nya brott om han inte för vård? Jag vet visserligen inte om han går att bota, men i ett fängelse lär han knappast botas alls.
Men oavsett vad påföljden blir, har Breivik verkligen visat sig vara kapabel att planera hemskheter väk under mycket tid - och hur mycket tid har han inte till sådant när han kommer sitta inspärrad (oavsett om det är på psyk eller ett fängelse). Vågar man släppa ut honom igen överhuvudtaget?



Avdelningen där Brevik kommer sitta...?

 


 

Källor: DN 1, 2, 3 SvD 1 SVT 1, 2 VG 1, 2, 3

 

Bilderna lånade från Tau, Cartoonstock

 



Ekstas

Själv är jag några år för ung för att minnas Almstriden 1971, men det är en historia man ju om och om igen fått berättad för sig under sin uppväxt - och även senare förstås. Då handlade det 13 almar som skulle fällas i Kungsträdgården för att ge plats åt en tunnelbaneuppgång. Något som skapade våldsamma protester och slutändan gjorde att träden fick stå kvar.
Det är inte utan att man påminns om historien med almarna när man - som jag - lite sporadiskt följt debatten om den 1000-åriga ek utanför TV-huset på Oxenstiernsgatan här i Stockholm som gatukontoret sedan länge velat fälla. Den här gången är det dock inte för att ge plats åt några fler byggnader, utan helt enkelt för att eken anses vara en säkerhetsrisk. Den ska vara ganska illa åtgången säger man och skulle riskera att falla ihop vid en större storm. Samtidigt som motståndarna säger att det skulle räcka om man kapade en del av grenarna.
Jag är själv ingen trädexpert på något sätt och har heller inte läst de utlåtanden som olika experter ska ha gjort kring denna ek. Klart står väl ändå att man inte riktigt är överens om den är en säkerhetsrisk eller ej. Jag håller med om att det trots allt är synd att man ska behöva ta bort ett så passa gammalt träd. 1000 år är en ganska respektabel ålder trots allt. Men utgår man ifrån att kommunen har rätt i att trädet kan vara en säkerhetsrisk, måste självklart något göras. Och finns inga andra alternativ - som att på något sätt beskära trädet eller "spärra av" det närmsta området kring trädet, då måste man ju helt enkelt fälla det. Och det är ju viss skillnad att fälla gamla träd för att ge plats för till exempel en tunnelbaneuppgång och om trädet är en säkerhetsrisk.
Så utgår man ifrån att de experter kommunen anlitat har rätt, då är ju fällningen helt i sin ordning. Ändå satt ett 30-tal aktivister runtomkring och uppe i trädet när det skulle fällas vid 1-tiden inatt. Man fick ta hjälp av polis för att hålla aktivisterna borta när trädet fälldes.
Skulle det framkomma att man tagit beslutet på helt felaktiga grunder, då är jag absolut villig att ändra åsikt. Då har kommunen självklart gjort bort sig rätt grovt. Men är så inte fallet, håller jag helt med kommunen om att trädet måste bort...
 

 
DN 1 EX 1 SR 1 SvD 1, 2 SVT 1
 
Bilden lånad från Passagen
 


Lösnummerjournalistik

Jag vet inte när jag köpte en kvällstidning senast. Förr tillbaka kunde jag göra det lite då och då, men sista åren har jag valt mer eller mindre bojkotta tidningar som Aftonbladet och Expressen.
Varför? Därför att de helt enkelt inte ger mig något! Nyhetsvärdet i deras artiklar är ju inte särskilt stort har jag fått en allt starkare känsla av. Man märker direkt när en kvällstidning har lite nyhetstorka och inte riktigt vet vad de ska skriva om. Medan det i lite mer seriösa tidningar blir aningen färre artiklar, väljer kvällstidningar att "avslöja" saker som varenda människa redan vet eller lätt kan slå upp i vilken uppslagsbok som helst. Man avslöjar "farligheter" med vardagsmediciner som Alvedon - saker som man lätt kan slå upp i FASS. Eller så kommer med långtidsprognoser för flera månader framöver - trots att det inte går att förutse vädret med något sånär säkerhet mer än något dygn framåt. Och mer än en vecka är nästintill omöjligt. Det räcker med några få högskolepoäng i meteorologi för att veta det.
Men av någon väldigt outgrundlig anledning har jag ändå svårt att låta bli att läsa tidningar som Aftonbladet och Expressen på nätet. Okej, det är inte frågan om att jag lusläser dem, jag mest ögnar igenom rubrikerna - och någon enstaka gång kan jag klicka in mig på någon artikel. Den största anledningen - det erkänner jag - är att söka inspiration till ämnen att skriva om på bloggen. Det har oftast inte särskilt mycket med att göra att jag faktiskt är intresserad av att läsa dessa tidningar.
Men jag skulle definitivt inte lägga pengar på dessa tidningar, om det inte var något extremt speciellt. Och senast idag kom AB med ytterligare ett avslöjande som smått får mig att dra på munnen. Nu kan vi bli sjuka av våra tandborstar! Blodförgiftning, hjärtkärlsjukdomar och njurproblem är några av de sjukdomar våra tandborstar kan orsaka eftersom det lagras bakterier i dem när de används. Konstigt att inte fler får dessa sjukdomar, eftersom jag kan tänka mig att 99,99 % av Sveriges befolkning borstar tänderna mer eller mindre dagligen. Om man nu lyckades genomföra att vi bytte tandborste mycket oftare, hur mycket skulle då dessa sjukdomsfall minska? Knappast särskilt mycket... Men Aftonbladet har ju i brist på vettigare nyheter fått något att skriva en artikel om.
Och jag i min tur har fått något att förfasa mig över och blogga om - i ren ilandsproblemsanda...
Jag kommer även hädanefter hålla mig till DN som dråsar in i mitt brevinkast varje morgon. Det är en inte en perfekt tidning, men absolut en av de bättre. Och oftast skriver man inte saker bara för att fylla ut tidningen. Och Aftonbladet ska inte få äran att få mina snålt förvärvade pengar heller framöver.
 

 
Relaterat: AB 1, 2 EX 1
 
Bilden lånad från Bodens kommun
 


Fars dag

Så börjar denna söndag och denna helg lida mot sitt slut. För min del har det varit jobbhelg och jag har tillbringat merparten av min tid på jobbet. Dagpass var det som vankades och eftersom tunnelbanan inte riktigt klaffar med mina arbetstider på helgmorgnarna har jag varit uppe kvart över fyra två morgnar i rad. Det tar på krafterna kan jag säga - och det är först fram emot lunch jag sakta börjar känna mig som människa. Och då först sedan man bäljat i sig koffein och socker i mängder för att sparka igång kroppen.
Ni har väl kommit ihåg att ringa era pappor idag? Själv har jag inte riktigt hunnit, eftersom jag jobbat - men under kvällens gång ska det bli ett litet samtal. Trots att jag egentligen inte riktigt sympatiserar med den här typen av "temadagar" som ju almanackan fylls på av för varje år som går. Det gäller såväl fars/mors dag som Alla hjärtans dag och allt vad det nu är. Det känns mest som något som handlarna hittat på för att kunna tjäna ännu mer pengar på oss konsumenter. Men samtidigt säger det ju en hel del om det samhälle vi lever i på något sätt. Varför ska det behövas speciella dagar för att vi ska tala om för våra nära och kära att vi håller av dem? Varför kan vi inte spontant komma med en liten present till våra föräldrar, våra pockvänner, flickvänner, sambos eller "äkta hälft"? Dessa dagar kanske inte bara fyller funktionen att fylla på handlarnas kassakistor ännu mer, utan även som en påminnelse för oss andra att vi är för dåliga på att tala om för våra nära och kära att vi älskar dem och vad de betyder för oss...?!
Jag själv slås faktiskt emellanåt vad dålig även jag själv i perioder kan vara på att ens höra av mig till nära och kära. Det kan ibland gå veckor utan att jag ringt någon ens i den närmsta familjen. Men på något sätt känns det ändå som att detta ska göras utan att det böhövs några speciella dagar i almanackan. I vår familj brukar exemeplvis mors och fars dag inte "firas" mer än att jag ringer mina föräldrar. Slumpar det sig att vi ändå ses, kan jag emellanåt köpa någon symbolisk present, men aldrig något dyrt...

Lite på skoj letade jag efter alla de temadagar som finns - och lyckades hitta en lista som tycks vara något sånär komplett. Jag kompletterade listan med Internationella orgasmdagen, som inte fanns med från början. Det är ju en dag som ändå verkar ganska trevlig på nåt sätt, eller hur? Medan Musikfria dagen istället låter ganska tråkig.
 

 
Årets alla temadagar:

Januari
7: Temadagens dag
15-18: Tulpanens dag (beror på var i landet man bor)
Tredje söndagen i januari: Världsreligionsdagen
21: Kramens dag
24: Frufridagen
27: Förintelsens minnesdag

Februari
2: Internationella våtmarksdagen
4: Internationella cancerdagen
(??): Vargens dag
6: Samernas nationaldag
10: Safer Internet day
12: Darwins födelsedag
(??): Djurförsökens dag
14: Alla hjärtans dag
15: Internationella barncancerdagen
Första tisdagen efter fastlagssöndagen: Fettisdagen. Samma dag firar engelsmännen Pannkaksdagen)
21: Internationella modersmålsdagen
22: Alla scouters dag
(??): Internationella brottsofferdagen

Mars
Första fredagen i mars: Världsböndagen för fred
8: Internationella kvinnodagen
11: Europeisk minnesdag för terrorismens offer
14: Pi-dagen
Andra söndagen i mars: Världsnjurdagen
Infaller mellan 14 februari och 31 mars: Internationella vaginadagen
15: Internationella dagen mot polisvåld
17: St Patrick's Day
På vårdagjämningen: Världsberättardagen
21: Världspoesidagen
(??): Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering
(??): Internationella sömndagen
22: Internationella vattendagen
23: Nordens dag
(??): Världsmeteorologidagen
25: Marie bebådelsedagen (Våffeldagen)
(??): Trandagen
Sista helgen i mars: Rädda Barnen-dagen

April
1: Skojardagen (första april)
2: Internationella barnboksdagen
7: Världshälsodagen
8: Romernas nationaldag
11: Internationella Parkinsondagen
22: Jordens dag
23: Världsdagen för böcker och upphovsrätt
26: Världsdagen för intellektuell äganderätt
27: World Tapir Day
28: Arbetsmiljödagen
29: Dansens dag
(??): Ledarhundens dag

Maj
1: Arbetarrörelsens dag
Första söndagen i maj: Världsskrattdagen
3: Internationella dagen för pressfrihet
Första tisdagen i maj: Internationella astmadagen
9: Europadagen
Andra tisdagen i maj: Internationella strokedagen
12: Hyresgästens dag
(??): Internationella fibromyalgidagen
Andra onsdagen i maj: Gamla vänners dag
13: Barnens dag (i Sverige)
Firas på Kristi himmelsfärds dag: Folknykterhetens dag
14: Teckenspråkets dag
15: Internationella familjedagen
17: Internationella telekommunikationsdagen
21: Världsdagen för kulturell mångfald för dialog och utveckling
22: Internationella dagen för biologisk mångfald
24: Nationalparkernas dag
25: Handduksdagen
29: Internationella dagen för FN:s fredsbevarande personal
Sista söndagen i maj: Mors dag
31: Internationella dagen mot tobak

Juni
1: Mjölkens dag
(??): Mobilfria dagen
4: Internationella dagen för barn som har blivit offer för aggression
5: Världsmiljödagen
6: Sveriges nationaldag
(??): Dagen D
(??): Fruktens dag
(??): Färskpotatisens Dag
12: Internationella dagen mot barnarbete
Andra lördagen i juni: Världsstickningsdagen
14: Internationella blodgivardagen
17: Världsdagen för bekämpning av ökenutbredning och torka
20: Världsdagen för flyktingar
Tredje söndagen i juni: Vilda blommornas dag
På sommarsosltåndet: Internationella ALS-dagen
23: FN:s dag för offentliga tjänster
26: Internationella dagen mot missbruk av handel med narkotika
(??): Internationell solidaritetsdag med offer för tortyr

Juli
1: Falukorvens dag
Första lördagen i juli: Internationella dagen för kooperativ
9: Internationella dagen för oskadliggörande av handeldvapen
11: FN:s befolkningsdag
13: Paltdagen
26: Bellmandagen
27: Sjusovardagen

Augusti
4: Hembygdsgårdagens dag
6: Hiroshimadagen
8: Internationella orgasmdagen
9: Internationella dagen för världens ursprungsfolk
12: Internationella ungdomsdagen
13: Vänsterhäntas dag
Tredje torsdagen i augusti: Surströmmingspremiär
Tredje hela helgen i augusti: Internationella fyrdagen
23: Internationella dagen till minne av slaveriet och dess avskaffande
Vid skolstarten i augusti: Skolans dag
Sista söndagen i augusti: Arkeologidagen
Sista söndagen i augusti: Porslinets dag
Olika dagar i landet under augusti-september: Skogens dag

September
Första lördagen i september: Epilepsidagen
Första söndagen i september: Dansbandens dag
8: Internationella läskunnighetsdagen
(??): Kulturhusens dag
10: Internationella självmordsdagen
11: Terrorist-attackerna mot World Trade Center i New York och Pentagon i Washington
12: Internationella munhälsodagen
Andra måndagen i september: Klamydiadagen
16: Internationella dagen för bevarande av ozonskiktet
19: Internationella piratdagen
(??): Software Freedom Day
21: Internationella fredsdagen
(??): Internationella Alzheimerdagen
22: Internationella bilfria dagen
Sista söndagen i september: Dövas dag
Sista söndagen i september: Världshjärtdagen
Sista veckan i september: Internationella sjöfartsdagen
Månadsskiftet september/oktober: Frimärkets dag
(??): Äpplets dag (i år 27 september)
28: Geologins dag
30: Skolmjölkens dag

Oktober
1: Internationella dagen för äldre
(??): Vegetariska världsdagen
(??): Nationella bröstcancerdagen
4: Kanelbullens dag
(??): Djurens dag
Första söndagen i oktober: Gräddtårtans dag
En lördag eller söndag i oktober: Europeiska donationsdagen
5: Internationella dagen för lärare
Första måndagen i oktober: Internationella dagen för boende– och bebyggelsefrågor
Första måndagen i oktober: Internationella barndagen
6: Internationella dagen för boende- och bebyggelsefrågor
9: Världspostunionens dag
Andra fredagen i oktober: Äggets dag
10: Världsdagen för mental hälsa
12: Internationella reumatikerdagen
(??): Civilkuragets dag
Andra onsdagen i oktober: Internationella dagen för begränsning av naturkatastrofer
15: Vita käppens dag
16: Världslivsmedelsdagen
En torsdag i oktober: Måltidens dag
17: Internationella dagen för utrotande av fattigdom
(??): Hörselskadades dag
22: Internationella stamningsdagen
24: FN-dagen
(??): Världsdagen för information om utvecklingsfrågor
27: Internationella nalledagen
(??): Internationella skolbiblioteksdagen
29: Internationella psoriasisdagen
31: Grannens dag

November
(??): Halloween
(??): Lutfiskens dag
(??): November
6: Gustav Adolfsdagen
(??): Svenska Dagen (firas av finlandssvenskar i Finland)
(??): Internationella dagen för att förhindra exploatering av miljön i krig och väpnade konflikter
7: Kladdkakans dag
8: Arkivdagen
Andra söndagen i november: Fars dag
10: Mårten gås
11: Astrid Lindgren-dagen
(??): Hågkomstens dag (Stilleståndsdagen)
14: Internationella diabetesdagen
(??): Ostkakans dag
16: Internationella dagen för tolerans
Tredje onsdagen i november: Världs-KOL-dagen
19: Världsdagen mot barnmisshandel
(??): Internationella toalettdagen
Tredje torsdagen i november: Filosofidagen
20: Industrialiseringsdagen för Afrika
(?): Barnkonventionsdagen
21: Världshejardagen
(??): Världsdagen för tv
(??): Musikfri dag (låter rätt tråkigt, eller hur?!)
25: Internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor
Sista lördagen i november: En köpfri dag
Sista lördagen i november: Stora lögaredagen
29: Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket
Första advent: Brandvarnardagen
Första advent: Kattens dag

December
1: Världsaidsdagen
2: Internationella dagen för avskaffande av slaveri
3: Internationella handikappdagen
5: Internationella dagen för frivilligas arbete för ekonomisk och social utveckling
7: Internationella dagen för civil luftfart
9: Pepparkakans dag
10: Mänskliga rättigheters dag
(??): Nobeldagen
11: Tangons dag
13: Luciadagen
18: Internationella migrationsdagen
28: Värnlösa barns dag
 
Källa: Allehanda

 
Bilderna lånade från Expert de la bauté, PaljettenQ, Nordvux, CSracing
 
AB 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 GP 1, 2, 3
 


Allhelgona

Så är det Allhelgonahelg och som så många andra valde jag igår att ta en sväng till Skogskyrkogården för att tända ljus och ägna bortgångna anhöriga en tanke. Och jag måste ju säga att denna stora kyrkogård är något i särklass just en sådan dag som igår! Ljus lyste överallt och det var horder med folk som tagit sig dit. Det var verkligen otroligt vackert.
Men på något sätt stör det mig ändå att en sådan helg som Allhelgonahelgen blivit ett så otroligt jippo som det faktiskt blivit. När man kommer till Skogskyrkogården, står rader och åter rader med korvgubbar och försäljare av olika slag. Köerna ringlar sig långa och en hela armé med ordningsvakter står i entrén till tunnelbanan för hålla koll på ordningen. Trafiken ska vi ju inte ens tala om! Köerna ringlade sig oändliga och bussarna hade förseningar på 15-20 minuter på grund av trafiken. Och för många ungdomar tycks Allhelgonahelgen blivit en "festarhelg", nästan i klass med Valborgsmässoafton. Nu jobbade jag inte denna helg, men har förstått av tidningarna att min kolleger på polisens larmcentral haft en hel del att göra.
Nu är jag inte det minsta religiös för egen del, men Allhelgonahelgen har för mig alltid vart en helg som på något ska bestå av lugn och att tända ljus för att hedra de avlidna i min närhet. Att det sedan övergår till fylleslag känns på något sätt lite märkligt. Fast jag tänker inte komma med några moralpredikningar, jag känner inte att jag är rätta personen att komma med sådana. Men jag kan ändå tycka att det känns som att helgen blivit lite för kommersiell på nåt sätt.
För min del blev - som sagt - en promenad på kyrkogården och sedan middag med gäster. Visst, vi satt uppe sent och visst drack vi vin till maten. Men fylleslag tänker jag inte kalla det...
 

 
DAGEN 1, 2 DN 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Clipart ETC
 


Snigelpost

Ett av mina allra första jobb var som chaufför på Posten i Söderhamn. Jag stortrivdes och de fick nästan slänga ut mig på kvällarna när det var dags att stänga postkontoret.
Genom åren har jag alltid på ett eller annat sätt återvänt till Posten och jobbat i olika sammanhang. Antingen extra eller tills vidare.
Under studietiden i Kalmar, jobbade jag mycket extra på Posten och det gav bra extrapengar för att dryga ut CSN-pengarna. Och jag har på något sätt alltid trivts bra med postarbetet, även om det inte är vad jag skulle vilja göra varje dag livet ut. Det är fritt och man får vara ute och röra på sig på betald arbetstid. Samtidigt som det ger en hyfsat lön för att vara ett så pass okvalificerat jobb som det ändå är.
Under min senaste tid på Posten - under hösten/vintern 2010 - fick jag vara med och känna på de stora omorganisationer Posten gjort sista tiden. Eftersom postmängderna minskar, var idén att man som brevbärare skulle tillbringa mindre tid inne på kontoret och mer tid ute på rundorna. Man fick helt enkelt större distrikt där man skulle dela ut post.
Och vad vi slet, det vill jag lova! Vissa dagar var de sista brevbärarna inne vid 7-tiden på kvällarna. En tidpunkt som nog inte ledningen hade tänkt sig att vi skulle hålla på till. Det gick till och med så långt att man köpte in pannlampor till oss för att vi skulle kunna läsa adresserna på breven ute i trappuppgångarna, som blir ganska mörka när dagsljuset försvinner.
Och klagomål fick vi givetvis så att det stod härliga till! Det blev en stor följetong i lokaltidningarna och vi fick dagligen kommentarer när vi kom med posten framåt 5-6-tiden på eftermiddagarna.
Just i Kalmar har jag hört att man nu löst situationen och får ut posten i hyfsad tid på dagarna. Men så tycks inte vara fallet i söderort här i Stockholm - där jag själv bor. Mestadels har jag märkt av detta av genom skriverierna i tidningarna som varit. Till och Post och Telestyrelsen har kritiserat Posten för att postgången fungerat så dåligt. Många gånger tycks post blivit liggande i flera dagar utan att ha blivit utdelat, något som förstås är ren katastrof.
Men nu har även jag så smått börjat märka av att postutdelningen inte riktigt fungerar som den ska. Det har hänt flera gånger att brev blivit kraftigt försenade eller inte kommit fram alls. Nu senast är det papper för ett lån som skulle kommit idag som senast men ännu inte dykt upp. Så jag håller tummarna att det bara är försenat och att det inte är något annat.
Postgången är ju en viktig samhällsfunktion och även om postmängderna kraftigt minskar hela tiden, är det ju många funktioner i samhället som skulle snudd på sluta fungera om inte postgången fungerade som den skulle.
Posten har gång på gång lovat att postutdelningen ska fungera normalt igen, så jag hoppas man snart är där! Jag har ingen lust att se min ekonomi påverkas för att postgången inte fungerar som den ska...
 

 
Bilden lånad från Mignificient
 


Vad händer i Sigtuna?

Söndagskvällar brukar normalt sett vara ganska lugna när man jobbar inom polisen. Men gårdagskvällen blev ändå ganska dramatisk, åtminstone på vissa håll. Själv märkte jag inte nämnvärt av det, men har ju läst en del om det i tidningarna (lugn, kära kolleger! Jag håller stenhårt på tystnadsplikten och tänker inte kommentera detta mer än vad som redan nämnts i media).
Först har vi en mördad kvinna, där man misstänker en man hon känt sedan tidigare. Därefter skottlossning, en man som blir skottskadad. Och så två försvunna pojkar på 4 och 8 år - som idag hittats mördade.
Det märkliga är att allt detta hänt i Sigtuna med omnejd. Vad jag själv vet finns inget samband mellan händelserna (och tänker inte spekulera i sådant jag inte vet här på bloggen med tanke på att vad jag jobbar med). Men hemskt - förstås - och märkligt med så tragiska saker inom så kort tid och inom ungefär samma geografiska område.
Vad gäller de två pojkarna, tycks det nu bekräftat att det är de försvunna pojkarna man hittat - och dessutom misstänker man mord. Mord och grovt våld är och förblir alltid hemskt, men när det nu tycks vara två små barn som mördats blir det plötsligt så hemskt mycket värre! Vem ger sig på två små barn och gör dem så illa att de avlider?? Jag finner verkligen inte ord för en sådan händelse. Man ska ha en familjemedlem anhållen för dådet och jag hoppas verkligen att man fått tag i rätt person och att vederbörande faktiskt döms och får ett kännbart straff.
 

 
DN 1, 2 GP 1 SvD 1, 2, 3 SVT 1
 
Bilden lånad från Jakt och jägare
 


Macho

När jag för 10 år sedan började jobba inom polisen, förväntade jag mig någonstans att hamna inom en väldig machokultur. Jag hade nog någon typ av förutfattad mening kring kulturen som råder inom polisen. Samma sak inbillade jag mig när jag började till sjöss; att det skulle vara en ganska rå och "manlig" jargong.
Men det var egentligen bara vad gäller jargongen till sjöss där jag fick något sånär rätt. Förmodligen därför att man inom polisen kommit väsentligt mycket längre vad gäller att ha en större fördelning mellan könen.
Självklart finns det säkerligen en hel machokultur även inom polisen, men jag inbillar mig att den konstant minskar. Man "tillåts" alltmer att vara sig själv, även som man och även om man inte är alltför "manlig".
Personligen har jag otroligt svårt för den otroliga machokultur som många råder på mansdominerade arbetsplatser. Jag har väldigt svårt att känna mig bekväm i dessa situationer och överhuvudtaget sympatisera med jargongen som uppstår. Det snackas sex på ett ganska nedvärderande sätt och kvinnor nämns nästan i ord som en varelse som ska vara kedjad vid spisen när hon ligger i sängen, glatt bresande med benen för att alltid ställa upp på sex. Jag frågar mig ofta om de män/killar som deltar i denna jargong alltid står för detta? Skulle de våga säga samma sak till sin fru eller flickvän när de kommer hem?
Självklart ska man kunna skämta om väldigt mycket, men när det börjar bli en jargong och "vardagligt snack", har man i mina ögon passerat någon form av gräns.
Självklart har det inte varit så här på alla båtar jag sjäv varit på, utan på flera av dem har man haft en bra och hjärligt jargong. Men "machokulturen" tycks fortfarande hänga sig kvar i ganska stor utsträckning till sjöss, framförallt om man jämför med många andra arbetsplatser.
För några år sedan jobbade jag med en jämnårig tjej, som tidigare arbetat på en byggarbetsplats där det var övervägande män som arbetade. I fikarummat och andra gemensamma utrymmen hängde - som på många liknande arbetsplatser - en rad nakenbilder på tjejer. Min kollega hade opponerat sig mot bilderna och gjort klart att hon inte gillade bilderna. Männen hade mer eller minde klappat henne nedlåtande på huvudet och ansett att hon var känslig. Men en dag hade hon själv - på prov - satt upp nakenbilder på män. Och VIPS hade nakenbilderna på tjejerna åkt ner...

När jag varit på mansdominerade arbetsplatser, har jag alltid märkt en markant skillnad i stämning och jargong när den kvinna kommit in som kollega. Det har varit en skillnad som natt och dag. Det har blivit en bättre stämning och en bättre jargong - allt i en handvändning så fort kvinnan stigit över tröskeln eller gått över landgången.
Så i de allra flesta bemärkelser är jag självklart för att samhälle och arbetsliv ska vara så jämställda som möjligt. Framförallt är det förstås en självklarhet att vi ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett vad vi har mellan benen. Samma lön för samma arbete och samma möjligheter för att göra till exempel karriär. Sådant borde ju vara en självklarhet, eller hur?
Men samtidigt har jag lite svårt för allt prat hit och dit om exempelvis kvotering, något som nästan gör mig illamående ibland. För även om kvoteringdiskussionen givetivis är i all välmening, anser jag själv att man ska få ett jobb på grund av sina meriter och inte sitt kön. Själv skulle jag aldrig vilja få ett jobb för att jag är man - oavsett om det är snack om kvotering eller något annat. Jag vill ha jobbet för att arbetsgivaren anser att jag är rätt person för arbetet.
Man pratar hej vilt om att styrelser med mera ska lagstiftas ha en viss andel kvinnor och män - men då frågar jag mig vad man ska göra om man inte får tag i rätt antal kvinnor och män med rätt kvalifikationer? Ska man då anställa personer med för dåliga meriter bara för att uppfylla kraven på jämställdhet?
Tittar man på hur det såg ut under 80-talet har vi i Sverige trots allt kommit otroligt långt. Då fanns det ytterst få kvinnor på till exempel höga poster, medan det idag jämförelsevis är väsentligt mycket bättre. Man kan också fråga sig varför fler kvinnor inte har högre poster! Är det enbart en fråga om diskriminering? Kan inte felet ligga i att det inte finns kvinnor med rätt kvalifikationer? Borde man inte börja i änden att jobba för att kvinnor söker till högre utbildningar med mera? Tittar vi dessutom 20 år framåt i tiden, är jag övertygad om att vi kommit ännu längre än vad vi gjort idag.
 

 
DN 1
 
Bilderna lånade från Dallas Observer, Utbildarverkstan
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg