Barnrumpor

I förra veckan fälldes den 1000-åriga ek utanför TV-huset om varit så otroligt omstridd sista tiden. Åtminstone ni som bor i Stockholmstrakten har kunnat följa debatten i lokalnyheter och stockholmstidningar. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka, eftersom jag inte är någon trädexpert. Ska man tro de experter kommunen anlitat, är trädet en säkerhetsrisk och enda lösningen är att fälla trädet. Och så långt är det ju okej! Är trädet faktiskt en säkerhetsrisk är det klart det ska fällas om det är enda lösningen.
Sen säger vissa (läs översta kommentaren till det här inlägget) som påstår att eken fälls för att man ska kunna utöka trafiken på Oxienstiernsgatan - och då är det förstås helt horribelt! Och ökad trafik eller ej, borde man inte fälla ett så gammalt träd på grund av ökad risk om det fanns andra lösningar. Som att till exempel beskära det.
För man måste ju säga att det är häftigt med så gamla träd! Det har stått på samma fläck sedan 1100-talet - och med andra ord har det hänt otroligt mycket under den tiden.
Så jag kan ju absolut förstå att det orsakar protester i och med trädets ålder - och att det finns experter som kommer med olika lösningar. Det finns andra som nämligen påstår att det skulle ha räckt med att beskära trädet. Så okej att man protesterar, men nu har det visat sig att bland dem som varit med och tagit beslutet måste en nu ha livvakt och flera andra har utrustats med överfallslarm. Allt på grund av hot från personer som ogillade att man fällde trädet.
Och DÄR har man passerat alla gränser för vad som är okej när man vill protestera mot något. Jag är absolut för att man ska få säga vad man tycker, att man ska ha yttrandefrihet - men det är inte detsamma som att uttala hot!
Och det är ju inte första gånger detta händer, att folk får ta emot hot från personer som ogillar beslut eller olika typer av agerande. Även om det nu skulle visa sig att beslutet om eken är felaktigt, kan man tycka det är klantigt och ogenomtänkt - men fortfarande rättfärdigar det inte att begå lagbrott. Och det gör knappast dessa personer (vilka de nu är) får något förtroende om de skulle protestera i andra sammanhang. Då kommer de ju bara att tas för några ligister som inte skyr några medel för att säga vad de tycker. De straffar ju dessutom sig själva i och med att fokus hamnar på att de begår brott istället för att protestera mot sådant de tycker är fel.
Poängteras ska väl - förstås - att jag inte tror att alla som ligger bakom protesterna mot fällningen av eken även ligger bakom hoten. Men någon eller några gör ju det uppenbarligen.



DN 1 SVT 1

Bilden lånad från Bodyguard jobs



Galne Gunnar

Igår kom så det psykiatriska utlåtandet om Anders Behring Breivik - och som jag knappast var ensam att tro, är den människan inte riktigt frisk. Man kanske inte nödvändigtvis måste vara ett psykfall för att begå hemska handlingar, men med tanke på många av Breiviks väldigt märkliga uttalanden i kombination med vad han är skyldig till så får man nästan utgå ifrån att något inte är som det ska uppe i hjärnkontoret.
Rapporten beskriver en person som befinner sig i ett eget universum, med stora vanföreställningar som styrde alla hans handlingar den 22 juli. Breivik var psykotisk under terrordåden och även psykotisk under samtalen med psykiatrikerna. Breivik har enorma vanföreställningar och att han anser sig vara utvald att bestämma vilka som ska leva och vilka som ska dö. Han har sett sig tvingad att skydda "sitt folk" och anser sig vara den mest perfekta krigaren sedan andra världskriget.
I samtalen med psykiatrikerna har Breivik även sagt att hans tempelriddarorganisation kommer att ta makten i Europa och att han ser sig själv som framtida regent i Norge.
Breivik ska ha en lång lista av personer han planerar att döda, där även de två psykriatiker som undersökt honom nu finns med.
Man man undrar verkligen verklighetsförankring denne man har? Utan tvivel har han varit kapabel att planera sina dåd väldigt väl och länge. Han har tillverkat bomber och kommit över polisuniform. jag frågar mig ibland hur lätt det är att lura till sig att få en sådan här diagnos till exempel? Är det fullt möjligt om man har tillräckliga kunskaper om sådana sjukdomar?
Själv ska Breivik känna sig kränkt av det psykriatiska utlåtandet och vill inte acceptera det. Utlåtande i sig kan innebära att han kan komma slippa fängelse och dömas till vård. Något som i praktiken kan innebär att han blir fri väsentligt mycket tidigare än om döms till fängelse - men han kan likväl bli fri väsentligt mycket senare. Det finns tydligen såväl i Norge som Sverige inte helt ovanligt att sådan vård kan bli livstid, beroende på läkarnas bedömning. Det finns visserligen en möjlighet att Breivik flyttas över till ett fängelse om blir friskförklarade under vårdens gång, men ändå anses vara en säkerhetsrisk.
Men det faktum att Breivik kan slippa fängelse har tydligen lett till heta känslor i Norge. Många tycker att han förtjänar fängelse istället för vård. Och där vi den ganska vanliga hämndlystan, att man "vill se" blod flyta när någon begått ett grovt brott. Själv undrar jag om personer som Breiviks verkligen hjälps av att hamna i fängelse? Är det inte en större risk att han begår nya brott om han inte för vård? Jag vet visserligen inte om han går att bota, men i ett fängelse lär han knappast botas alls.
Men oavsett vad påföljden blir, har Breivik verkligen visat sig vara kapabel att planera hemskheter väk under mycket tid - och hur mycket tid har han inte till sådant när han kommer sitta inspärrad (oavsett om det är på psyk eller ett fängelse). Vågar man släppa ut honom igen överhuvudtaget?



Avdelningen där Brevik kommer sitta...?

 


 

Källor: DN 1, 2, 3 SvD 1 SVT 1, 2 VG 1, 2, 3

 

Bilderna lånade från Tau, Cartoonstock

 



Ekstas

Själv är jag några år för ung för att minnas Almstriden 1971, men det är en historia man ju om och om igen fått berättad för sig under sin uppväxt - och även senare förstås. Då handlade det 13 almar som skulle fällas i Kungsträdgården för att ge plats åt en tunnelbaneuppgång. Något som skapade våldsamma protester och slutändan gjorde att träden fick stå kvar.
Det är inte utan att man påminns om historien med almarna när man - som jag - lite sporadiskt följt debatten om den 1000-åriga ek utanför TV-huset på Oxenstiernsgatan här i Stockholm som gatukontoret sedan länge velat fälla. Den här gången är det dock inte för att ge plats åt några fler byggnader, utan helt enkelt för att eken anses vara en säkerhetsrisk. Den ska vara ganska illa åtgången säger man och skulle riskera att falla ihop vid en större storm. Samtidigt som motståndarna säger att det skulle räcka om man kapade en del av grenarna.
Jag är själv ingen trädexpert på något sätt och har heller inte läst de utlåtanden som olika experter ska ha gjort kring denna ek. Klart står väl ändå att man inte riktigt är överens om den är en säkerhetsrisk eller ej. Jag håller med om att det trots allt är synd att man ska behöva ta bort ett så passa gammalt träd. 1000 år är en ganska respektabel ålder trots allt. Men utgår man ifrån att kommunen har rätt i att trädet kan vara en säkerhetsrisk, måste självklart något göras. Och finns inga andra alternativ - som att på något sätt beskära trädet eller "spärra av" det närmsta området kring trädet, då måste man ju helt enkelt fälla det. Och det är ju viss skillnad att fälla gamla träd för att ge plats för till exempel en tunnelbaneuppgång och om trädet är en säkerhetsrisk.
Så utgår man ifrån att de experter kommunen anlitat har rätt, då är ju fällningen helt i sin ordning. Ändå satt ett 30-tal aktivister runtomkring och uppe i trädet när det skulle fällas vid 1-tiden inatt. Man fick ta hjälp av polis för att hålla aktivisterna borta när trädet fälldes.
Skulle det framkomma att man tagit beslutet på helt felaktiga grunder, då är jag absolut villig att ändra åsikt. Då har kommunen självklart gjort bort sig rätt grovt. Men är så inte fallet, håller jag helt med kommunen om att trädet måste bort...
 

 
DN 1 EX 1 SR 1 SvD 1, 2 SVT 1
 
Bilden lånad från Passagen
 


Lösnummerjournalistik

Jag vet inte när jag köpte en kvällstidning senast. Förr tillbaka kunde jag göra det lite då och då, men sista åren har jag valt mer eller mindre bojkotta tidningar som Aftonbladet och Expressen.
Varför? Därför att de helt enkelt inte ger mig något! Nyhetsvärdet i deras artiklar är ju inte särskilt stort har jag fått en allt starkare känsla av. Man märker direkt när en kvällstidning har lite nyhetstorka och inte riktigt vet vad de ska skriva om. Medan det i lite mer seriösa tidningar blir aningen färre artiklar, väljer kvällstidningar att "avslöja" saker som varenda människa redan vet eller lätt kan slå upp i vilken uppslagsbok som helst. Man avslöjar "farligheter" med vardagsmediciner som Alvedon - saker som man lätt kan slå upp i FASS. Eller så kommer med långtidsprognoser för flera månader framöver - trots att det inte går att förutse vädret med något sånär säkerhet mer än något dygn framåt. Och mer än en vecka är nästintill omöjligt. Det räcker med några få högskolepoäng i meteorologi för att veta det.
Men av någon väldigt outgrundlig anledning har jag ändå svårt att låta bli att läsa tidningar som Aftonbladet och Expressen på nätet. Okej, det är inte frågan om att jag lusläser dem, jag mest ögnar igenom rubrikerna - och någon enstaka gång kan jag klicka in mig på någon artikel. Den största anledningen - det erkänner jag - är att söka inspiration till ämnen att skriva om på bloggen. Det har oftast inte särskilt mycket med att göra att jag faktiskt är intresserad av att läsa dessa tidningar.
Men jag skulle definitivt inte lägga pengar på dessa tidningar, om det inte var något extremt speciellt. Och senast idag kom AB med ytterligare ett avslöjande som smått får mig att dra på munnen. Nu kan vi bli sjuka av våra tandborstar! Blodförgiftning, hjärtkärlsjukdomar och njurproblem är några av de sjukdomar våra tandborstar kan orsaka eftersom det lagras bakterier i dem när de används. Konstigt att inte fler får dessa sjukdomar, eftersom jag kan tänka mig att 99,99 % av Sveriges befolkning borstar tänderna mer eller mindre dagligen. Om man nu lyckades genomföra att vi bytte tandborste mycket oftare, hur mycket skulle då dessa sjukdomsfall minska? Knappast särskilt mycket... Men Aftonbladet har ju i brist på vettigare nyheter fått något att skriva en artikel om.
Och jag i min tur har fått något att förfasa mig över och blogga om - i ren ilandsproblemsanda...
Jag kommer även hädanefter hålla mig till DN som dråsar in i mitt brevinkast varje morgon. Det är en inte en perfekt tidning, men absolut en av de bättre. Och oftast skriver man inte saker bara för att fylla ut tidningen. Och Aftonbladet ska inte få äran att få mina snålt förvärvade pengar heller framöver.
 

 
Relaterat: AB 1, 2 EX 1
 
Bilden lånad från Bodens kommun
 


Fars dag

Så börjar denna söndag och denna helg lida mot sitt slut. För min del har det varit jobbhelg och jag har tillbringat merparten av min tid på jobbet. Dagpass var det som vankades och eftersom tunnelbanan inte riktigt klaffar med mina arbetstider på helgmorgnarna har jag varit uppe kvart över fyra två morgnar i rad. Det tar på krafterna kan jag säga - och det är först fram emot lunch jag sakta börjar känna mig som människa. Och då först sedan man bäljat i sig koffein och socker i mängder för att sparka igång kroppen.
Ni har väl kommit ihåg att ringa era pappor idag? Själv har jag inte riktigt hunnit, eftersom jag jobbat - men under kvällens gång ska det bli ett litet samtal. Trots att jag egentligen inte riktigt sympatiserar med den här typen av "temadagar" som ju almanackan fylls på av för varje år som går. Det gäller såväl fars/mors dag som Alla hjärtans dag och allt vad det nu är. Det känns mest som något som handlarna hittat på för att kunna tjäna ännu mer pengar på oss konsumenter. Men samtidigt säger det ju en hel del om det samhälle vi lever i på något sätt. Varför ska det behövas speciella dagar för att vi ska tala om för våra nära och kära att vi håller av dem? Varför kan vi inte spontant komma med en liten present till våra föräldrar, våra pockvänner, flickvänner, sambos eller "äkta hälft"? Dessa dagar kanske inte bara fyller funktionen att fylla på handlarnas kassakistor ännu mer, utan även som en påminnelse för oss andra att vi är för dåliga på att tala om för våra nära och kära att vi älskar dem och vad de betyder för oss...?!
Jag själv slås faktiskt emellanåt vad dålig även jag själv i perioder kan vara på att ens höra av mig till nära och kära. Det kan ibland gå veckor utan att jag ringt någon ens i den närmsta familjen. Men på något sätt känns det ändå som att detta ska göras utan att det böhövs några speciella dagar i almanackan. I vår familj brukar exemeplvis mors och fars dag inte "firas" mer än att jag ringer mina föräldrar. Slumpar det sig att vi ändå ses, kan jag emellanåt köpa någon symbolisk present, men aldrig något dyrt...

Lite på skoj letade jag efter alla de temadagar som finns - och lyckades hitta en lista som tycks vara något sånär komplett. Jag kompletterade listan med Internationella orgasmdagen, som inte fanns med från början. Det är ju en dag som ändå verkar ganska trevlig på nåt sätt, eller hur? Medan Musikfria dagen istället låter ganska tråkig.
 

 
Årets alla temadagar:

Januari
7: Temadagens dag
15-18: Tulpanens dag (beror på var i landet man bor)
Tredje söndagen i januari: Världsreligionsdagen
21: Kramens dag
24: Frufridagen
27: Förintelsens minnesdag

Februari
2: Internationella våtmarksdagen
4: Internationella cancerdagen
(??): Vargens dag
6: Samernas nationaldag
10: Safer Internet day
12: Darwins födelsedag
(??): Djurförsökens dag
14: Alla hjärtans dag
15: Internationella barncancerdagen
Första tisdagen efter fastlagssöndagen: Fettisdagen. Samma dag firar engelsmännen Pannkaksdagen)
21: Internationella modersmålsdagen
22: Alla scouters dag
(??): Internationella brottsofferdagen

Mars
Första fredagen i mars: Världsböndagen för fred
8: Internationella kvinnodagen
11: Europeisk minnesdag för terrorismens offer
14: Pi-dagen
Andra söndagen i mars: Världsnjurdagen
Infaller mellan 14 februari och 31 mars: Internationella vaginadagen
15: Internationella dagen mot polisvåld
17: St Patrick's Day
På vårdagjämningen: Världsberättardagen
21: Världspoesidagen
(??): Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering
(??): Internationella sömndagen
22: Internationella vattendagen
23: Nordens dag
(??): Världsmeteorologidagen
25: Marie bebådelsedagen (Våffeldagen)
(??): Trandagen
Sista helgen i mars: Rädda Barnen-dagen

April
1: Skojardagen (första april)
2: Internationella barnboksdagen
7: Världshälsodagen
8: Romernas nationaldag
11: Internationella Parkinsondagen
22: Jordens dag
23: Världsdagen för böcker och upphovsrätt
26: Världsdagen för intellektuell äganderätt
27: World Tapir Day
28: Arbetsmiljödagen
29: Dansens dag
(??): Ledarhundens dag

Maj
1: Arbetarrörelsens dag
Första söndagen i maj: Världsskrattdagen
3: Internationella dagen för pressfrihet
Första tisdagen i maj: Internationella astmadagen
9: Europadagen
Andra tisdagen i maj: Internationella strokedagen
12: Hyresgästens dag
(??): Internationella fibromyalgidagen
Andra onsdagen i maj: Gamla vänners dag
13: Barnens dag (i Sverige)
Firas på Kristi himmelsfärds dag: Folknykterhetens dag
14: Teckenspråkets dag
15: Internationella familjedagen
17: Internationella telekommunikationsdagen
21: Världsdagen för kulturell mångfald för dialog och utveckling
22: Internationella dagen för biologisk mångfald
24: Nationalparkernas dag
25: Handduksdagen
29: Internationella dagen för FN:s fredsbevarande personal
Sista söndagen i maj: Mors dag
31: Internationella dagen mot tobak

Juni
1: Mjölkens dag
(??): Mobilfria dagen
4: Internationella dagen för barn som har blivit offer för aggression
5: Världsmiljödagen
6: Sveriges nationaldag
(??): Dagen D
(??): Fruktens dag
(??): Färskpotatisens Dag
12: Internationella dagen mot barnarbete
Andra lördagen i juni: Världsstickningsdagen
14: Internationella blodgivardagen
17: Världsdagen för bekämpning av ökenutbredning och torka
20: Världsdagen för flyktingar
Tredje söndagen i juni: Vilda blommornas dag
På sommarsosltåndet: Internationella ALS-dagen
23: FN:s dag för offentliga tjänster
26: Internationella dagen mot missbruk av handel med narkotika
(??): Internationell solidaritetsdag med offer för tortyr

Juli
1: Falukorvens dag
Första lördagen i juli: Internationella dagen för kooperativ
9: Internationella dagen för oskadliggörande av handeldvapen
11: FN:s befolkningsdag
13: Paltdagen
26: Bellmandagen
27: Sjusovardagen

Augusti
4: Hembygdsgårdagens dag
6: Hiroshimadagen
8: Internationella orgasmdagen
9: Internationella dagen för världens ursprungsfolk
12: Internationella ungdomsdagen
13: Vänsterhäntas dag
Tredje torsdagen i augusti: Surströmmingspremiär
Tredje hela helgen i augusti: Internationella fyrdagen
23: Internationella dagen till minne av slaveriet och dess avskaffande
Vid skolstarten i augusti: Skolans dag
Sista söndagen i augusti: Arkeologidagen
Sista söndagen i augusti: Porslinets dag
Olika dagar i landet under augusti-september: Skogens dag

September
Första lördagen i september: Epilepsidagen
Första söndagen i september: Dansbandens dag
8: Internationella läskunnighetsdagen
(??): Kulturhusens dag
10: Internationella självmordsdagen
11: Terrorist-attackerna mot World Trade Center i New York och Pentagon i Washington
12: Internationella munhälsodagen
Andra måndagen i september: Klamydiadagen
16: Internationella dagen för bevarande av ozonskiktet
19: Internationella piratdagen
(??): Software Freedom Day
21: Internationella fredsdagen
(??): Internationella Alzheimerdagen
22: Internationella bilfria dagen
Sista söndagen i september: Dövas dag
Sista söndagen i september: Världshjärtdagen
Sista veckan i september: Internationella sjöfartsdagen
Månadsskiftet september/oktober: Frimärkets dag
(??): Äpplets dag (i år 27 september)
28: Geologins dag
30: Skolmjölkens dag

Oktober
1: Internationella dagen för äldre
(??): Vegetariska världsdagen
(??): Nationella bröstcancerdagen
4: Kanelbullens dag
(??): Djurens dag
Första söndagen i oktober: Gräddtårtans dag
En lördag eller söndag i oktober: Europeiska donationsdagen
5: Internationella dagen för lärare
Första måndagen i oktober: Internationella dagen för boende– och bebyggelsefrågor
Första måndagen i oktober: Internationella barndagen
6: Internationella dagen för boende- och bebyggelsefrågor
9: Världspostunionens dag
Andra fredagen i oktober: Äggets dag
10: Världsdagen för mental hälsa
12: Internationella reumatikerdagen
(??): Civilkuragets dag
Andra onsdagen i oktober: Internationella dagen för begränsning av naturkatastrofer
15: Vita käppens dag
16: Världslivsmedelsdagen
En torsdag i oktober: Måltidens dag
17: Internationella dagen för utrotande av fattigdom
(??): Hörselskadades dag
22: Internationella stamningsdagen
24: FN-dagen
(??): Världsdagen för information om utvecklingsfrågor
27: Internationella nalledagen
(??): Internationella skolbiblioteksdagen
29: Internationella psoriasisdagen
31: Grannens dag

November
(??): Halloween
(??): Lutfiskens dag
(??): November
6: Gustav Adolfsdagen
(??): Svenska Dagen (firas av finlandssvenskar i Finland)
(??): Internationella dagen för att förhindra exploatering av miljön i krig och väpnade konflikter
7: Kladdkakans dag
8: Arkivdagen
Andra söndagen i november: Fars dag
10: Mårten gås
11: Astrid Lindgren-dagen
(??): Hågkomstens dag (Stilleståndsdagen)
14: Internationella diabetesdagen
(??): Ostkakans dag
16: Internationella dagen för tolerans
Tredje onsdagen i november: Världs-KOL-dagen
19: Världsdagen mot barnmisshandel
(??): Internationella toalettdagen
Tredje torsdagen i november: Filosofidagen
20: Industrialiseringsdagen för Afrika
(?): Barnkonventionsdagen
21: Världshejardagen
(??): Världsdagen för tv
(??): Musikfri dag (låter rätt tråkigt, eller hur?!)
25: Internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor
Sista lördagen i november: En köpfri dag
Sista lördagen i november: Stora lögaredagen
29: Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket
Första advent: Brandvarnardagen
Första advent: Kattens dag

December
1: Världsaidsdagen
2: Internationella dagen för avskaffande av slaveri
3: Internationella handikappdagen
5: Internationella dagen för frivilligas arbete för ekonomisk och social utveckling
7: Internationella dagen för civil luftfart
9: Pepparkakans dag
10: Mänskliga rättigheters dag
(??): Nobeldagen
11: Tangons dag
13: Luciadagen
18: Internationella migrationsdagen
28: Värnlösa barns dag
 
Källa: Allehanda

 
Bilderna lånade från Expert de la bauté, PaljettenQ, Nordvux, CSracing
 
AB 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 GP 1, 2, 3
 


Allhelgona

Så är det Allhelgonahelg och som så många andra valde jag igår att ta en sväng till Skogskyrkogården för att tända ljus och ägna bortgångna anhöriga en tanke. Och jag måste ju säga att denna stora kyrkogård är något i särklass just en sådan dag som igår! Ljus lyste överallt och det var horder med folk som tagit sig dit. Det var verkligen otroligt vackert.
Men på något sätt stör det mig ändå att en sådan helg som Allhelgonahelgen blivit ett så otroligt jippo som det faktiskt blivit. När man kommer till Skogskyrkogården, står rader och åter rader med korvgubbar och försäljare av olika slag. Köerna ringlar sig långa och en hela armé med ordningsvakter står i entrén till tunnelbanan för hålla koll på ordningen. Trafiken ska vi ju inte ens tala om! Köerna ringlade sig oändliga och bussarna hade förseningar på 15-20 minuter på grund av trafiken. Och för många ungdomar tycks Allhelgonahelgen blivit en "festarhelg", nästan i klass med Valborgsmässoafton. Nu jobbade jag inte denna helg, men har förstått av tidningarna att min kolleger på polisens larmcentral haft en hel del att göra.
Nu är jag inte det minsta religiös för egen del, men Allhelgonahelgen har för mig alltid vart en helg som på något ska bestå av lugn och att tända ljus för att hedra de avlidna i min närhet. Att det sedan övergår till fylleslag känns på något sätt lite märkligt. Fast jag tänker inte komma med några moralpredikningar, jag känner inte att jag är rätta personen att komma med sådana. Men jag kan ändå tycka att det känns som att helgen blivit lite för kommersiell på nåt sätt.
För min del blev - som sagt - en promenad på kyrkogården och sedan middag med gäster. Visst, vi satt uppe sent och visst drack vi vin till maten. Men fylleslag tänker jag inte kalla det...
 

 
DAGEN 1, 2 DN 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Clipart ETC
 


Snigelpost

Ett av mina allra första jobb var som chaufför på Posten i Söderhamn. Jag stortrivdes och de fick nästan slänga ut mig på kvällarna när det var dags att stänga postkontoret.
Genom åren har jag alltid på ett eller annat sätt återvänt till Posten och jobbat i olika sammanhang. Antingen extra eller tills vidare.
Under studietiden i Kalmar, jobbade jag mycket extra på Posten och det gav bra extrapengar för att dryga ut CSN-pengarna. Och jag har på något sätt alltid trivts bra med postarbetet, även om det inte är vad jag skulle vilja göra varje dag livet ut. Det är fritt och man får vara ute och röra på sig på betald arbetstid. Samtidigt som det ger en hyfsat lön för att vara ett så pass okvalificerat jobb som det ändå är.
Under min senaste tid på Posten - under hösten/vintern 2010 - fick jag vara med och känna på de stora omorganisationer Posten gjort sista tiden. Eftersom postmängderna minskar, var idén att man som brevbärare skulle tillbringa mindre tid inne på kontoret och mer tid ute på rundorna. Man fick helt enkelt större distrikt där man skulle dela ut post.
Och vad vi slet, det vill jag lova! Vissa dagar var de sista brevbärarna inne vid 7-tiden på kvällarna. En tidpunkt som nog inte ledningen hade tänkt sig att vi skulle hålla på till. Det gick till och med så långt att man köpte in pannlampor till oss för att vi skulle kunna läsa adresserna på breven ute i trappuppgångarna, som blir ganska mörka när dagsljuset försvinner.
Och klagomål fick vi givetvis så att det stod härliga till! Det blev en stor följetong i lokaltidningarna och vi fick dagligen kommentarer när vi kom med posten framåt 5-6-tiden på eftermiddagarna.
Just i Kalmar har jag hört att man nu löst situationen och får ut posten i hyfsad tid på dagarna. Men så tycks inte vara fallet i söderort här i Stockholm - där jag själv bor. Mestadels har jag märkt av detta av genom skriverierna i tidningarna som varit. Till och Post och Telestyrelsen har kritiserat Posten för att postgången fungerat så dåligt. Många gånger tycks post blivit liggande i flera dagar utan att ha blivit utdelat, något som förstås är ren katastrof.
Men nu har även jag så smått börjat märka av att postutdelningen inte riktigt fungerar som den ska. Det har hänt flera gånger att brev blivit kraftigt försenade eller inte kommit fram alls. Nu senast är det papper för ett lån som skulle kommit idag som senast men ännu inte dykt upp. Så jag håller tummarna att det bara är försenat och att det inte är något annat.
Postgången är ju en viktig samhällsfunktion och även om postmängderna kraftigt minskar hela tiden, är det ju många funktioner i samhället som skulle snudd på sluta fungera om inte postgången fungerade som den skulle.
Posten har gång på gång lovat att postutdelningen ska fungera normalt igen, så jag hoppas man snart är där! Jag har ingen lust att se min ekonomi påverkas för att postgången inte fungerar som den ska...
 

 
Bilden lånad från Mignificient
 


Vad händer i Sigtuna?

Söndagskvällar brukar normalt sett vara ganska lugna när man jobbar inom polisen. Men gårdagskvällen blev ändå ganska dramatisk, åtminstone på vissa håll. Själv märkte jag inte nämnvärt av det, men har ju läst en del om det i tidningarna (lugn, kära kolleger! Jag håller stenhårt på tystnadsplikten och tänker inte kommentera detta mer än vad som redan nämnts i media).
Först har vi en mördad kvinna, där man misstänker en man hon känt sedan tidigare. Därefter skottlossning, en man som blir skottskadad. Och så två försvunna pojkar på 4 och 8 år - som idag hittats mördade.
Det märkliga är att allt detta hänt i Sigtuna med omnejd. Vad jag själv vet finns inget samband mellan händelserna (och tänker inte spekulera i sådant jag inte vet här på bloggen med tanke på att vad jag jobbar med). Men hemskt - förstås - och märkligt med så tragiska saker inom så kort tid och inom ungefär samma geografiska område.
Vad gäller de två pojkarna, tycks det nu bekräftat att det är de försvunna pojkarna man hittat - och dessutom misstänker man mord. Mord och grovt våld är och förblir alltid hemskt, men när det nu tycks vara två små barn som mördats blir det plötsligt så hemskt mycket värre! Vem ger sig på två små barn och gör dem så illa att de avlider?? Jag finner verkligen inte ord för en sådan händelse. Man ska ha en familjemedlem anhållen för dådet och jag hoppas verkligen att man fått tag i rätt person och att vederbörande faktiskt döms och får ett kännbart straff.
 

 
DN 1, 2 GP 1 SvD 1, 2, 3 SVT 1
 
Bilden lånad från Jakt och jägare
 


Macho

När jag för 10 år sedan började jobba inom polisen, förväntade jag mig någonstans att hamna inom en väldig machokultur. Jag hade nog någon typ av förutfattad mening kring kulturen som råder inom polisen. Samma sak inbillade jag mig när jag började till sjöss; att det skulle vara en ganska rå och "manlig" jargong.
Men det var egentligen bara vad gäller jargongen till sjöss där jag fick något sånär rätt. Förmodligen därför att man inom polisen kommit väsentligt mycket längre vad gäller att ha en större fördelning mellan könen.
Självklart finns det säkerligen en hel machokultur även inom polisen, men jag inbillar mig att den konstant minskar. Man "tillåts" alltmer att vara sig själv, även som man och även om man inte är alltför "manlig".
Personligen har jag otroligt svårt för den otroliga machokultur som många råder på mansdominerade arbetsplatser. Jag har väldigt svårt att känna mig bekväm i dessa situationer och överhuvudtaget sympatisera med jargongen som uppstår. Det snackas sex på ett ganska nedvärderande sätt och kvinnor nämns nästan i ord som en varelse som ska vara kedjad vid spisen när hon ligger i sängen, glatt bresande med benen för att alltid ställa upp på sex. Jag frågar mig ofta om de män/killar som deltar i denna jargong alltid står för detta? Skulle de våga säga samma sak till sin fru eller flickvän när de kommer hem?
Självklart ska man kunna skämta om väldigt mycket, men när det börjar bli en jargong och "vardagligt snack", har man i mina ögon passerat någon form av gräns.
Självklart har det inte varit så här på alla båtar jag sjäv varit på, utan på flera av dem har man haft en bra och hjärligt jargong. Men "machokulturen" tycks fortfarande hänga sig kvar i ganska stor utsträckning till sjöss, framförallt om man jämför med många andra arbetsplatser.
För några år sedan jobbade jag med en jämnårig tjej, som tidigare arbetat på en byggarbetsplats där det var övervägande män som arbetade. I fikarummat och andra gemensamma utrymmen hängde - som på många liknande arbetsplatser - en rad nakenbilder på tjejer. Min kollega hade opponerat sig mot bilderna och gjort klart att hon inte gillade bilderna. Männen hade mer eller minde klappat henne nedlåtande på huvudet och ansett att hon var känslig. Men en dag hade hon själv - på prov - satt upp nakenbilder på män. Och VIPS hade nakenbilderna på tjejerna åkt ner...

När jag varit på mansdominerade arbetsplatser, har jag alltid märkt en markant skillnad i stämning och jargong när den kvinna kommit in som kollega. Det har varit en skillnad som natt och dag. Det har blivit en bättre stämning och en bättre jargong - allt i en handvändning så fort kvinnan stigit över tröskeln eller gått över landgången.
Så i de allra flesta bemärkelser är jag självklart för att samhälle och arbetsliv ska vara så jämställda som möjligt. Framförallt är det förstås en självklarhet att vi ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett vad vi har mellan benen. Samma lön för samma arbete och samma möjligheter för att göra till exempel karriär. Sådant borde ju vara en självklarhet, eller hur?
Men samtidigt har jag lite svårt för allt prat hit och dit om exempelvis kvotering, något som nästan gör mig illamående ibland. För även om kvoteringdiskussionen givetivis är i all välmening, anser jag själv att man ska få ett jobb på grund av sina meriter och inte sitt kön. Själv skulle jag aldrig vilja få ett jobb för att jag är man - oavsett om det är snack om kvotering eller något annat. Jag vill ha jobbet för att arbetsgivaren anser att jag är rätt person för arbetet.
Man pratar hej vilt om att styrelser med mera ska lagstiftas ha en viss andel kvinnor och män - men då frågar jag mig vad man ska göra om man inte får tag i rätt antal kvinnor och män med rätt kvalifikationer? Ska man då anställa personer med för dåliga meriter bara för att uppfylla kraven på jämställdhet?
Tittar man på hur det såg ut under 80-talet har vi i Sverige trots allt kommit otroligt långt. Då fanns det ytterst få kvinnor på till exempel höga poster, medan det idag jämförelsevis är väsentligt mycket bättre. Man kan också fråga sig varför fler kvinnor inte har högre poster! Är det enbart en fråga om diskriminering? Kan inte felet ligga i att det inte finns kvinnor med rätt kvalifikationer? Borde man inte börja i änden att jobba för att kvinnor söker till högre utbildningar med mera? Tittar vi dessutom 20 år framåt i tiden, är jag övertygad om att vi kommit ännu längre än vad vi gjort idag.
 

 
DN 1
 
Bilderna lånade från Dallas Observer, Utbildarverkstan
 


Dårarnas afton

Att Anders Behring Breivik är mer än lovligt galen, har han väl redan bevisat med all tänkbar tydlighet. Tar man livet av så många människor är det ju redan där något som inte stämmer.
Men när jag idag läste Aftonbladets pappersupplaga, kunde jag knappt hålla mig för skratt! För att Brevik överhuvudtaget skulle samarbeta med polisen, krävde han från början att norske regeringen, kungen och farsvarsledning skulle avgå.
Och inför häktningsförhandlingarna krävde han att få framträda i uniform, liksom att få en egen talarstol där han skulle få framträda under förhandlingarna.
Anders Behring Breivik menar också att han ligger i krig, att han riskerar både tortyr liksom dödsstraff.
Nu tycks han visserligen samarbetat med polisen hyfsat ändå, trots att både regering, kung och försvarsledning sitter kvar på sina poster. Åtminstone har inte jag hört något annat än att han samarbetat.
Men att komma med sådana hör krav säger ju ganska mycket om vilken vrickad verklighetsuppfattning den här mannen lider av. Och givetvis hur farlig någon med konstiga uppfattningar kan vara.
Det tycks inte finnas särskilt många som sympatiserar med honom. Han har fördömts av Hell's Angels och flera andra grovt kriminella gäng. Ett av Norges kriminella gäng - som kallas Björnligan - har till och med satt ett pris på hans huvud, gänget har flera medlemmar som sitter på olika fängelser i Norge och som "kommer ta hand om honom", som man säger. Och på fängelset Ila säger flera interner att de kommer "ta hand om" Behring Breivik om de får chansen.
När det begås sådana här grova brott, höjs genast röster om dödsstraff hit och dödsstraff dit. Detsamma skedde vid till exempel attackerna mot World Trade Center, då man direkt ville se de skyldiga avrättade. Men vill man verkligen ge Behring Breivik ett rejält straff, gör man pinan väldigt kort för genom att avrätta honom. Däremot kommer vistelsen på ett fängelse förmodligen bli en riktig pina - milt uttryckt. Visserligen verkar det som att Bering kommer sitta isolerad en lång tid framöver, så man kan ju fråga sig hur mycket kontakt han kommer att ha med sina medfångar?! Men förr eller senare flyttas han förmodligen till en annan cell och då kan man fråga sig hur han kommer klara sin fängelsetid?
För en person som redan har ett brett brottsregister på sig och sitter av ett lång fängelsestraff kanske det inte gör någon större skillnad om man gör sig skyldig till ytterligare ett grovt våldsbrott...
Att det sedan är "rätt" att "ta hand om" Behring Breivik på det sätt som kan tänkas ske säger jag inte - däremot kvarstår faktum att han knappast får det lätt i fängelset. Så han kanske på sätt och vis har rätt i att han kommer drabbas av både tortyr och dödsstraff - men det kommer knappast vara norska staten som ligger bakom det...
Och kraven Behring Breivik ställer är ju inte bara rejält skrattretande - de känns rejält patetiska. Om man ens tror att dessa ska godkännas, måste man vara rejält rubbad. Jag undrar om han ens inser vilket hat och vilken sorg han orsakat ett helt land? Inser han verkligen vad han faktiskt gjort??
 


Anders Behring Breiviks krav

- Att Jens Stoltenberg och hans regering avgå
- Att det norska kungahuset abdikerar
- Att försvarets ledning avgår
- Att han ska få specialkost och slippa äta halalkött (godkändes)
- Att han ska få en egen dator innehållandes sitt manifest (avslogs)
- Att få bära uniform och uppträda i talarstol i rätten (avslogs)
- Att få bära röda kläder (godkändes)
- Att få penna och papper för att skriva ett tal (godkändes)
- Att få tillgång till Wikipedia
- Att få slippa lämna fingeravtryck
- Att få slippa fotograferas
- En rad okända politiska krav ”bortom allt förnuft”, enligt norska polisen.

Källa: Aftonbladet

 
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 GP 1, 2, 3 SVT 1, 2, 3, 4
 
Bilderna lånade från Alex, Snickargubben
 


Skandinavisk terror

 

 
Efter en mycket lugn dag på jobbet, tar jag mig hem genom det stekheta Stockholm. Jag lyckas NÄSTAN missa den värsta fredagsrusningen, men är ändå genomblöt av svett när jag kommer hem - och strosar nu runt i endast skjorts för att försöka svalka mig då gott det går.
Imorse regnade och åskade rejält när jag åkte till jobbet och det har pratats om mer sådana oväder under helgen. Som det känns just nu, skulle det verkligen behövas en rejäl urladdning! Normalt går jag den relativt korta sträckan från polishuset till T-centralen, men idag orkade jag helt enkelt inte i den klibbiga hettan!
Väl hemma sätter jag mig vid datorn och går in på Aftonbladets hemsida. Direkt möts man av nyheten om en bomd som detornerat i Oslo. I ärlighetens namn reflekterar jag inte så mycket över nyheten just då - helt enkelt för att jag vet hur duktiga kvällstidningarna är på att blåsa upp olika nyheter så att de ges enorma proportioner på löpsedlarna. Men när jag sedan hamnar på DN's hemsida, förstår jag plötsligt vidden av det hela och sätter nästintill fredagswhiskyn i halsen.
Ju mer jag bläddrar runt bland olika tidningar, inser jag det inte var någon liten bomb som small av. Norska VG beskriver till och med Oslo som en krigszon. Det är nu - i skrivande stund - flera personer bekräftade döda och skadade - och den norska polisen avråder folk från att befinna sig i Oslos centrum.
Visst är det märkligt hur vi människor är funtade?! När det är olika sprängdåd runtom i världen med ibland 100-tals döda, tycker man i princip bara på axlarna. Man tänker att visst är det hemskt, men sedan tänker man inte så hemskt mycket mer på det. Men när något händer så här pass nära, blir det plötsligt väldigt påtagligt! Helst plötsligt blir det väldigt dramatiskt och man rycker inte längre bara på axlarna och går vidare... Detta trots att det ju i grunden är en lika stor katastrof oavsett om det är norrmän, irakier eller amerikaner som dödas.

Redan nu spekuleras det förstås i vilka som ligger bakom attentatet. Att det är någon form av attentat råder det förstås inga större tvivel om, men frågan är väl vem som vill attakera Norge? Och om det är en självmordsbombare eller ej.
Och är det finns mycket i den typen av verksamhet som jag har ytterst svårt att förstå! Det är givetvis svårt att förstå att man kan brinna så mycket för något att man är villig att offra sitt liv för det. Men det är givetvis något som man har svårt att sätta sig in i i trygga Sverige. Det finns mycket jag själv brinner för, men jag skulle förmodligen inte offra mitt liv för det. Möjligen för att rädda livet på nära och kära, men där går nog gränsen.
Men att man brinner så mycket för något att man kan tänka sig att sända helt oskyldiga människor i döden för det - det kan jag absolut inte förstå! Att man i en krigssituation attackerar militära mål är en sak - det är spelets regler så att säga. Och vill man protestera mot till exempel ett politiskt beslut, förstår jag om man attackerar dem som ligger bakom beslutet. Men varför spränga bomber på ställen, där helt oskyldiga människor stryker med? Var ligger logiken i det?? Kan någon förklara det för mig?


 
AB 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 EX 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5
 
Bilderna lånade från DN, Photo dictonary
 

 

Fel person på fel ställe

 
Igår skulle jag för första gången ta bussen som går utanför mig. Jag skulle till Skogskyrkogården härifrån Bagarmossen och det enklaste blev att ta buss 161 mot Midsommarkransen. När jag kommer till busshållsplatsen, står en buss inne. Men det står "Bagarmossen" på skylten, trots att det var uppenbart att bussen var klar att snart avgå. Så jag går fram och frågar chaufförn om han skulle köra mot Midsommarkransen.
- Det står på bussen! svarar chauffören surt.
- Nej, det står Bagarmossen! svarar jag
- Men du får väl tänka lite själv också!! säger chufförn ännu surare.
Jag brydde mig här inte om att diskutera vidare med chaufförn. Men chauffören visar verkligen att dumheten talar för sig själv...
 

 
Bilden lånda från Svof
 


11 september

För den som inte känner till det, fyller jag år den 11/9. Och jag, det är faktiskt helt hopplöst när jag nämner min födelsedag! Dels kommer ju alla ihåg den - och jag brukar inte fira den särskilt mycket, så jag försöker in i det längsta undvika att nämna min födelsedag.
Till det kommer alla kommentarer hit och dit. Minns när vi med båten kom till USA och polisen kom ombord för att kontrollera våra pass. Jag satt och assisterade passpoliserna, medan kapten satt i samma rum och höll på med min avmönstring eftersom jag skulle mönstra av dagen efter. Så hojtar kapten till mig och frågar efter mitt födelsedatum - och jag hojtar snabbt tillbaka (på engelska dessutom): Nine-eleven! Det var inte långt ifrån att poliserna drog vapen mot mig kändes det som!
Lite på skoj har jag inte kunnat låta bli att googla på datumet 11 september, bara för att se om det går att hitta fler saker som hänt just detta datum! Att Anna Lindh avled den 11 september kommer jag ihåg. Och statskuppen i Chile visste jag också med mig att jag hört någonstans. Men jag hittade faktiskt ytterligare några händelser som jag har något vagt minne av att jag läst om i media när de inträffade. Så att det är en olycksdrabbad dag som jag faktiskt firar råder det inga som helst tvivel om! Tilläggas bör ju förstås att det är och förblir min födelsedag jag firar - och inte de hemskheter som faktiskt inträffat just denna dag. Här kommer de saker jag själv hittat, det finns säkerligen fler om man tar sig mer tid att leta lite...

1972: Statskuppen i Chile
2001: Attackerna mot World Trade center
2003: Anna Lindh avled
2003: Mord på en 3-årig flicka i Arvika
2010: Mord i Växjö

Och just den 11 verkar - oavsett månad - vara ett olycksdrabbat datum. För söker man på den elfte för olika månader, hittar man dessutom följande hemskheter:

11 juli 1995: Massakern i Srebrenica inleds och 8.000 muslimska män och pojkar avrättas
11 mars 2004: Terrorattackerna i Madrid
11 december 2010: Bombdådet i Stockholm
11 mars 2011: Jordbävning/tsunami i Japan med 10.000-tals döda

Nåväl, den 11/11 klockan 11.11, år 1918 avslutas i alla fall första världskriget! Så det finns i alla fall ett datum där talet 11 ingår då något positivt inträffat... :-)
 

 
Bilden lånad från EM
 


Att ha en dålig dag

Alla har vi dom. De kommer med olika stora mellanrum och av olika anledningar, men i grunden är det bara en fråga om när de kommer - inte om. Ibland beror det på något stort, något avgörande och dramatiskt, ibland på en bagatell. Ibland är det massor av saker som påverkar, ibland en enda.
Vissa blir elaka, andra blir arga eller ledsna. Ytterligare andra stänger sig, sluter sig och skärmar av sig från omvärlden. Men fortfarande är det något som drabbar alla någon gång ibland.
De dåliga dagarna.
För mig finns det en sak som garanterat förstör dagen totalt - och det är om jag försover mig. Det behöver inte betyda att jag blir försenad till något, men en försovning som gör att jag måste stressa på morgonen är en garanti på en dålig start på dagen. Detsamma gäller om jag inte får kaffe på morgonen eller inte får ta en lång, het dusch. Det kan vara att bussen är försenad, att bilen inte startar eller morgontidningen inte kommer som den ska. Man kanske får en obefogad utskällning eller en snorkig kommentar för något. Ja, listan kan föra ganska lång på saker som gör att man kan gå och vara grinig och tjurig resten av dagen.
För min egen del yttrar sig de dåliga dagarna oftast på just det sättet, att jag blir lite grinig, tjurig och tystlåten. Det märks garanterat för min omgivning att jag inte är på topphumör, men oftast vågar man tilltala mig i alla fall. Jag sköter mitt jobb, gör det jag ska men kanske inte är lika social i fikarummet som jag normalt brukar vara. Det är ytterst sällan mitt dåliga humör går ut över någon annan, åtminstone om man bortser ifrån att jag blir lite tystare och inte skämtar lika mycket som vanligt.

Det har hänt på flertalet tidigare arbetsplatser att jag tagit upp dåligt bemötande från kolleger, chefer eller arbetsledare och bara fått höra att "Äsch, han/hon hade nog bara en dålig dag!". Själv anser jag att det möjligen är en förklaring till någons dåliga uppträdande, men det är absolut ingen ursäkt. Har jag inte gjort dig någonting, har du heller ingen anledning att vara otrevlig mot mig - även om du har en dålig dag.
Råkar du sedan kläcka ur dig något överilat på grund av ditt dåliga humör är det förståeligt, men då kan man komma och be om ursäkt för det i efterhand. Ingen är ju perfekt och även jag har självklart kläckt ur mig saker som låtit värre än de varit menade. Men jag själv är inte sämre än att jag också kan be om ursäkt för det. Tyvärr har jag alltför många gånger varit med personer som inte kan göra det - och istället tycks skylla på "en dålig dag"...
 

 
Bilden lånad från Mitt fridfulla liv
 


Dum, dummare, dummast

För några år sedan gick det att läsa om en man som stod åtalad vid tingsrätten i Uppsala för mened. Han dömdes i såväl tingsrätt som hovrätt för brottet - men överklagade ända till regeringsrätten eftersom han ansåg att han skulle slippa fängelse. Anledningen? Jo, mannen lider av CELLskräck!
Och regeringsrätten gav honom faktiskt rätt! Han slipper fängelse och får straffet omvandlat till skyddstillsyn...
Är det inte lite komiskt på något sätt ändå? Jag förringar inte att cellskräck kan vara jobbigt, men det känns som ett ganska komiskt sammanträffande att åberopa just CELLskräck för att slippa fängelse.
Men nu kommer nästa grej som känns om möjligt ännu knäppare! Nämligen den man som satt häktad i Göteborg, men som faller och skadar sig. Hur allvarligt förtäljer inte historien, men skadad blir han - och kräver nu ersättning för sina skador hos Kammarkollegiet.
Dock säger man nej till ersättning eftersom skadan inte uppkommit på häktets mark - utan under ett rymningsförsök! Hur puckad får man egentligen bli? Häktet har knappast tvingat honom att rymma, eller hur?
Mannen vill dock inte godta Kammarkollegiets nej, utan har överklagat till Skiljenämnden. Som i sin tur återförde ärendet till Kammarkollegiet, eftersom man anser att ärendet rör "statlig ersättning vid ideell skada" - och då är det Kammarkollegiets bord.
Själv undrar jag bara om inte personen hamnat på rätt ställe nu, som intagen på Tidaholmsanstalten? Kräva ersättning för att man skadas under en rymning från häktet är ju så skrattretande att jag nästan saknar ord. ;-)
 

 
Källor: EX, SvD, SR, SVT, UNT
 
Bilden lånad från Plognark
 


Första maj

Så är det första maj. De svenska tidningarna fylls med rubriker om förstamajtal och demonstrationer. Tro det eller ej, men jag brukar faktiskt demonstrera ibland på första maj! Det har inte blivit av varje år, men många... I år har jag dock inte så mycket annat val än att köra min egna lilla demonstration här ute till sjöss. ;-) Det går idag att läsa om förstamajtåg i en stor del av världen, inte bara i Sverige. Så man får kanske hålla sig till att sympatisera med alla som demonstrerar, när det inte finns några tåg att tillgå.
Tanken slog mig häromdagen, att det faktiskt "luckrats upp" en del vad gäller flera helgdagar - åtminstone här i Sverige. När jag själv var liten, var det snudd på omöjligt att hitta en öppen affär på första maj! Till och med OK-macken, som annars skyltade med "alltid öppet" hade stängt på första maj. Detsamma gällde många gånger även på till exempel långfredagen, då man förväntades sitta hemma och ha det tråkigt (även om de flesta inte gjorde det). Nu har de allra flesta affärer "söndagsöppet" på första maj, det är inte längre nödvändigtvis "heligt" för arbetarna att vara lediga denna dag.
Just i Sverige kan det ju tänkas att de flesta anser sig ha det så pass bra, att första maj på många sätt tappat lite i betydelse. Man kanske inte längre anser att det är lika viktigt att slåss för de rättigheter som trots allt inte fanns för 100 år sedan men som nu finns.
Nej, jag är inte bitter över att första maj verkar tappa betydelse. För många är det kanske så enkelt att man tycker att man har det bra som man har det, det behövs inga demonstrationer. Men för min egen del är det också en fråga om att bibehålla just det system som finns....
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5,  DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5 SVT 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Vänsterpartiet
 


Tomtebloss

 
Min älskling är som ett tomtebloss, som ett tomtebloss lättantändlig. Hon brinner hett när hon sprakar loss.
Som en mila röd är min älsklings glöd, men ingen glöd är oändlig! Kallt är det för kolaren när milan är död. Min älsklings glöd är så röd så röd - men ingen glöd är oändlig... Min älskling är som ett tävlingslopp där ingen av oss kan vinna, där ingen hinner den andre opp. Min älsklings älskog är ett tävlingslopp där ingen av oss kan vinna.
Ja, kärleken är som ett tomtebloss, som ett tomtebloss lättantändlig... Den brinner röd när den drabbar oss. Min själ, jag är som ett tomtebloss och ingen glöd är oändlig!!


 
Text av Cornelis Vreeswijk
 
Bilden lånad av Rebecca
 


Årets skämt

Är jag den enda som läser tidningarna lite extra kritiskt så här på första april? Nej, trodde väl knappast det... Jag tror nog de allra flesta granskar nyheterna lite extra kritiskt en sådan här dag, det hur ju liksom blivit lite av en "sport" att avslöja vad som är årets skämt i respektive tidning eller nyhetssändning.
Själv hann jag - på grund av tidsskillnaden - inte kolla tidningarna innan avslöjandena publicerats tyvärr. Så i år fick jag aldrig utmaningen att försöka knäcka vad som var skämt i någon tidning. Men måste nog medge att det tycks varit ovanligt bra skämt i år! Vissa hade jag förmodligen genomskådat ganska fort, det är en sak som är säker! Men andra hade jag absolut tänka lite extra kring innan jag faktiskt insett att de varit ett skämt. Gångonykterhet och gratis hårschampo på Sweden Rock känns ju till exempel lite väl långsökt. Precis som den bensinmack i Brunflo som ska ha hittat olja under sin mark och nu är självförsörjande genom ett mikro-raffinaderi. Men att man nu måste ha samtliga bildäck med sig i bilen - sommar- som vinterdäck - oavsett årstid skulle egentligen inte förvånat mig, om det nu kommit en sådan lag. Med tanke på de många gånger helt idiotiska regler som myndigheterna kommer med, så hade detta inte varit särskilt förvånande...

För den som är intresserad, kommer här ett urval av de allra bästa aprilskämten i år:

- Tack vare en ny sponsor får alla som besöker musikfestivalen Sweden Rock gratis hårschampo. (Blekinge Läns Tidning)
- Olja har hittats under en bensinmack i Brunflo och via ett mikro-raffinaderi kan macken nu sälja bensin och diesel till lågpris. (Östersunds-Posten)
- Hundbajs kan återvinnas till miljövänliga fyrverkerier. För varje hekto hundbajs som lämnas in till återvinning betalas fyra kronor. (Länstidningen Södertälje)
- Lions club i Luleå ordnar taxfree-utförsäljning av mobiltelefoner och annan elektronik efter att ha hittat ett dokument från 1800-talet om skattefri handel. (Norrbottens-Kuriren)
- Kommunerna i Blekinge blev så inspirerade av miljökampanjen Earth Hour att ljuset ska släckas en timme varje lördagskväll hädanefter. (Sydöstran)
- SSU i Motala föreslår att gymnasierna ska göras om till nattskolor för att bättre motsvara de ungas dygnsrytm. (Motala-Vadstena Tidning)
- Rökförbudet för vårdanställda i Skåne följs upp med ett förbud att äta fett och socker under arbetstid. (Skånska dagbladet)
- Samtliga bildäck ska finnas i fordonet under färd. Vinterdäcken ska ligga i bakluckan på sommaren och sommardäcken ska följa med på vintern. (Länstidningen Östersund)
- Fotgängare kan dömas för gångonykterhet och hjälmtvång införs när fotgängare klassas som fordon. (Sundsvalls Tidning)
- Försvaret ska ställa upp för gruvnäringen och frakta malm med Herculesplan. (Norrländska Socialdemokraten)
- Omvalet i Västra Götaland stoppas eftersom de borttappade valsedlarna från regionvalet nu har hittats. (SR Skaraborg, som även länkade upp ett anonymt brev som följde med valsedlarna. Men ett klick på länken ledde istället till Wikipedias länk om aprilskämt.)
- Dagens Nyheter berättar om en forskningsupptäckt som bekräftar det som många länge misstänkt: att män mår sämre än kvinnor när de har influensa och feber. Det skulle i så fall förklara varför ”kvinnor kan arbeta trots influensa medan män är oförmögna”. Fenomenet döps till PJ-Osk efter upptäckaren P-J Oskarsson...
 


Källor:
DN, SvD
 
Bilden lånad från BesartaHoti
 


Mörkläggning

Så är det Earth Hour och vi förväntas släcka våra lampor för att istället "sätta ljus på" klimatet. För fyra år sedan började man i Sydney tydligen och det hela kom till Sverige för tre år sedan. I år kommer bland annat Eiffeltornet, Niagarafallen och operahuset i Sydney mörkläggas när timmen mellan halv nio och halv tio passerar hos dem. I Stockholm släcks belysningen i Globen, Hötorgsskraporna och plasmaskärmen på Stureplan. Bland annat. Och kungen släcker belysningen på sina slott.
För en annan, som just ni ligger några timmar efter svensk tid (5,5 timme för att vara exakt), har tiden 20.30 inte infunnit sig ännu, medan jag vet att Earth hour är över för er i Europa och längre österut.
Själv har jag brukat släcka ner hemma just denna timme varje år. Jag släcker, stänger av TV:n och datorn. I år blir det lite svårare, eftersom det skulle bli måttligt populärt att släcka ner hela fartyget! Det är förmodligen ett av de säkrare sätten att bli tvångsavmönstrad i nästa hamn skulle jag tro.
Men vad jag förstått, är det i år rekordmånga som deltagit redan. I alla fall i den del av världen där man just nu passerat klockslaget 21.30.
Det är ju inte så att man själv kan påverka hur mycket som helst vad gäller klimatet, men man kan absolut bidra en del! Och denna manifestation är ju trots allt det minsta man kan göra för att försöka påverka beslutsfattarna vad gäller klimatet.
Jag undrar ibland hur mycket det arbetas för att nå ett bättre klimat? Visserligen kan vi konsumenter påverka ganska mycket genom hur och vad vi väljer, men de tyngsta och största besluten ligger fortfarande högre upp. När det är så mycket prat om växthuseffekt, klimatförändringar och vikten av att tänka ekologiskt och miljövänligt, borde det arbetet ligga ganska högt på prioriteringslistan för politikerna.
Eller? För själv tycker jag det är ganska lite man hör om vad som görs och vilka planer det finns. Det är ju inte många av de energikällor som finns idag som är riktigt bra alternativ långsiktigt sett. Så det borde ju arbetas hårt för att få fram nya alternativ. Där räcker knappast en timmes släkt ljus per år...
 

 
Källor: DAG, DN, SvD, VG
 
Bilden lånad från Asiat
 


Njurtrafficking

När dontationsregistret infördes på 90-talet, var jag först i min familj att registrera mig som donator. Sedan dessa har jag stått registrerad som donator för transplantation efter min död - men inte för forskning utan endast transplantation till någon som behöver organ eller vävnader.
För min del är det en total självklarhet att jag delar med mig av mina organ när jag inte längre behöver dem. Kroppen är i mina ögon ett skal som jag inte längre behöver när jag själv är död, så varför inte kunna rädda livet på någon eller ge någon ett bättre tillvaro om det kan ske med hjälp av något av mina organ?
Skulle någon nära anhörig till mig be mig om ett nytt organ, skulle jag inte tveka en enda sekund att lägga mig på operationsbordet. Om någon nära anhörig skulle avlida och jag haft en chans att rädda personen, skulle jag aldrig kunna leva med mig själv efter det!
Jag brukar också tänka på den omvända situationen! Den dag jag själv blir sjuk och kanske rent av är döende, då skulle jag förstås bli evigt tacksam om det fanns någon som var villig att donera organ till mig. Jag kan inte kräva att någon annan ska donera organ till mig om inte jag gör detsamma för andra.

Idag läste jag på DN's hemsida om att minst 30 svenskar sedan 80-talet ska ha åkt iväg utomlands för att helt enkelt köpa en ny njure. Detta istället för att stå i de långa köer som kan vara upp till tre år långa. Men då ska man ha råd att betala runt de 800.000 kronor som detta kostar.
Min första tanke när jag såg rubriken, var ungefär att "jaha, visst är det beklämmande, men undrar vad man själv skulle göra i den situationen? Var alterantivet att dö, skulle man förmodligen göra allt för att överleva".
Men problemet tycks inte vara att någon kontaktar en fattig person, som erbjuds pengar för ett organ, det är tydligen större än så. Det tycks vara en rätt välorganiserad marknad, där många istället luras att sälja sina organ. Utan att få varken erättning eller den eftervård som faktiskt krävs efter en donation. De pengar köparna betalar hamnar istället hos de läkare som utför donationerna - och de "oranmäklare" som tydligen finns i många fattiga länder.
Och när man inser att det är så det ofta går till, börjar i alla fall jag själv inse hur otroligt viktigt det faktiskt är att man står registrerad i donationsregistret! För självklart ska man inte stödja en sådan verksamhet, där personer far illa och till och med dör. Det är givetvis ett svårt val; du vet att du kanske dör själv om du inte får ett nytt organ och så får någon dig att tro att detta är helt säkert och att ingen far illa av att du köper ett organ utomlands. Förmodligen skulle du göra det om du hade pengarna...
Men jag hoppas innerligt att fler tar sitt förnuft tillfånga och anmäler sig till donationregistret åtminstone, så kanske man kommer ifrån att åtminstone svenskar åker iväg på dessa "organresor"...



FAKTARUTA
OM ORGANHANDEL


Vanligast är att en "organmäklare" dyker upp i en fattig by och erbjuder folk att sälja sina organ. Mäklarna annonserar också i tidningar efter säljare.

En annan variant, som inte är ovanlig, är att det börjar med ett jobberbjudande. Den som nappar forslas iväg till en större stad och får vänta där. Efter ett tag meddelar organmäklaren att jobbet frusit inne, men att personen nu står i skuld. Han eller hon tvingas sälja till exempel en njure som betalning.
Det är vanligt att säljarna blir lurade, man lovas 70 000—80 000 kronor men får i slutändan kanske 10 000. Eller ingenting.

Köparna betalar summor kring 800 000 kronor. Det mesta hamnar i fickan på läkarna som utför operationerna. Säljarna lämnas utan eftervård och blir inte sällan sjuka eller till och med avlider i sviterna efter ingreppet. Det är heller inte ovanligt att de blir utstötta och brännmärkta som parior, av religiösa och moraliska skäl.
 
Källa: DN

 
Källa: DN
 
Bilderna lånade från Reflekterat, Vårdguiden
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg