Högtflygande planer

Dags att lära sig att navigera?
 
 


World Trade Center 11-09-01

 


Djurisk design

 


Sjuk hagelstorm

Jag råkade en gång i tiden helt ofrivilligt köra igenom en hagelby med en EU-moped. Det var verkligen inte särskilt skönt och skulle få det allra mesta att framstå som en spabehandling. Och då är ändå våra svenska hageloväder oftast ganska oskyldiga om man jämför. Kan inte låta bli att dela med mig av filmklippet här nedanför, som jag hittade via DN. Är nog glad att jag inte befann mig på den här ryska badstranden!
 
 


Jag är inte trött... *gäsp*

Minns när man var liten och mamma och pappa sa att det var dags att gå och sova? Hur trött man än var, så förnekade man det alltid. Man gäspade så käkarna gick ur led, men trött var man inte. Eller, man ville åtminstone inte erkänna det. 
Det värsta är att jag själv fortfarande är likadan! Den enda skillnaden är att mina föräldrar inte längre säger till mig när det är dags att sova, det är jag själv som gör. Dock utan att lyda särskilt bra, för det är ytterst sällan jag gör som jag säger till mig.
Har jag inga tider att passa under morgonen/förmiddagen dagen efter, blir jag i princip alltid sittande uppe väldigt sent. Snarare till långt inpå natten, skulle jag säga. Ofta kan jag tycka att det är väldigt skönt, jag kan tycka om lugnet och stillheten som infinner sig på nätterna. Det är inte lika skönt dagen efter dock, eftersom jag ofta sover rätt länge istället. Ibland kan jag känne en viss frustration över att jag inte kommer i säng i skaplig tid så att jag kan få ut lite av dagen också. Men allt är givetvis på två sätt, för ofta får jag trots allt en hel del gjort hemma under nätterna istället. På något vis är det då jag vaknar till liv och känner att jag får inspiration att faktiskt ta tag i saker.
Dessutom kan jag verkligen njuta av att komma hem och veta att jag inte ha en tid att passa dagen efter, att veta att jag kan gå och lägga mig när jag vill, inte när jag borde. Det är faktiskt en härlig känsla och jag kan få samma känsla som när var liten och det var något speciellt så man fick vara uppe lite längre. Så som snart 40-åring tar jag igen alla de gånger mina föräldrar mot min vilja körde mig i säng - och känner mig nästan lite busig! ;-)
 

 
Bilden lånad från Bossel Jimmie Johnsson
 


Fyrverkeri från en drönare

 


Så är det bevisat!

Det slår verkligen aldrig fel och är alltid precis samma sak. Är det fullmåne, är det helt hopplöst att få sova ordentligt. Eller, rättare sagt, sover gör jag - det är själva insomnandet som är problemet. Om jag vet att det är fullmåne eller ej spelar ingen som helst roll, jag somnar inte i alla fall. Det kan vara totalt igenmulet så att man inte har en aning om ifall månen är på fyllan eller halv. Är den full har jag bara svårt att somna, punkt slut.
Men så har det i dagarna publicerats en studie kring ämnet. Och man har nu en gång för alla kommit fram till att vår sömn kan påverkas av fullmånen. Säger man åtminstone.
Studien är geomförd vid Sahlgrenska akademin och har analyserat data från en tidigare sömnstudie och sedan jämfört dem med måncykeln. Syftet från början var att undersöka sömnstörningar från buller, men när man analyserat alla data såg man att känsligheten, mätt som aktiviteter i hjärnbarken, var större vid fullmåne.
Studien visar att man i snitt får 20 minuter mindre sömn när det är fullmåne - även om det för mig i bästa fall rör sig om 1-2 timmar. Resultaten bygger på en undersökning av 47 personer mellan 18 och 30 år och studien är med andra ord relativt liten.
Sovrummen i sömnlaboratorierna saknade fönster, vilket innebär att deltagarna inte kan ha drabbats av månljuset. Men forskarna anser att detta tyder på att det kan finnas någon form av inbyggd biologisk klocka som påverkas av månen, liknande den som styr vår dygnsrytm. Men detta är än så länge bara spekulationer och forskarna själva säger att det krävs fler och bättre kontrollerade studier som specifikt behandlar dessa mekanismer innan man kan säga något med säkerhet.
Men utan att varken vara forskare eller ha särskilt mycket medicinsk utbildning, är det för mig ändå rätt uppenbart att månen ändå påverkar oss! Kan månen påverka tidvatten och få enorma vattenmassor att flytta på sig, varför skulle den inte kunna påverka oss människor? 
För mig är det kanske inte ett jättestort problem när det är fullmåne, även om jag är trött under några dagar. Men kommer man en gång för alla fram till vad det är som gör att vi är så pass många som har svårt att sova när det är fullmåne, kanske man också kan komma fram till något som kan lindra besvären? Månen sitter där den sitter, den saken kan man inte ändra på. Men kanske finns det något som kan hjälpa oss som inte sover när den sitter där den sitter?
 

 
SVT 1
 
Bilden lånad från Handbrutens blogg
 


Tekniskt efterbliven?

Jag brukar tycka att jag hänger med rätt i bra i den tekniska utvecklingen. Jag brukar inte har några som helst problem att lära mig nya tekniska prylar och leta reda på olika finesser när jag köper till exempel ny mobil eller dator.
Men någon gång ibland går även jag bet! Det finns faktiskt tillfällen då även jag inser att jag har mina begränsningar. För bara några veckor sedan köpte jag en ny mobiltelefon, en Sony Xperia. Jag har lärt mig de allra flesta funktioner, men med ett enda undantag.
Som så många andra använder jag mobilen som väckarklocka - och jag bara kan inte förstå hur jag enkelt ska slå av alarmet när det ljuder!! Jag har verkligen letat - och det som står i instruktionsboken stämmer inte alls. Där pratar man om symboler som ska dyka upp på displayen när alarmet ljuder, men som inte alls dyker upp. Jag har sökt på internet men inte heller där hittat någon lämplig instruktion på hur man ska göra.
Den enda lösningen jag har hittat är att första aktivera appen, för att sedan inakivera den. Något som kräver flera handgrepp. Visserligen är jag oftast säker på att jag faktiskt hinner vakna när larmet ljuder, det har förr tillbaka hänt alltför ofta att jag försovit mig på grund av att jag mer eller mindre kunnat stänga av larmet i sömnen. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är frustrerande att inte hitta de rätta knepen att göra detta. För så pass omständligt som det är nu, så känns det liksom inte riktigt att det ska vara.
Men är det någon som kan med Sony Xperia, så är man mer än välkommen att höra av sig till mig och tala om hur man gör. För det kommer inte upp några snooze-knappar att klicka på, inga klocksymboler att föra åt höger som står i instruktionsboken. Och även om jag ställer in att jag ska kunna stänga av med högerknappen, så funkar inte detta när alarmet väl ljuder. Så det hela är för mig ett stort mysterium!!
 

 
Bilden lånad från TXU energy
 


Ett försvarstal

Alla födda före 1980 kommer känna igen sig SÅÅÅ väl!
 
 


Nya Slussen

Alla stockholmare och säkerligen en och annan även utanför Stockholm har säkert hört talas om planerna att bygga om Slussen. Själv har jag helt enkelt inte orkat sätta mig in i frågan och bilda mig en uppfattning om det hela. Den enda åsikten jag lyckats bilda mig är att det tveklöst behövs en renovering, med tanke på hur nergånget det är.
Det har ju verkligen blivit en enorm sak kring ombyggnaden av Slussen bland många stockholmare och jag har själv haft svårt att förstå att diskussionen tagit sådana proportioner som den faktiskt gjort. Privatpersoner har överklagat, överklagat, överklagat och drivit rättsprocesser för att förslagen inte ska gå igenom. Nu verkar det mesta ändå vara klart och bygget har till viss del redan börjat. Själv tycker jag mest att det är roligt med lite förändring och något nytt i stadsmiljön.
 
 


Släng dig i brunnen!

 


Så farligt är telefonprat bakom ratten

 


Barn- och djurplågeri

Vi har gått nio dagar in i första sommarmånaden och så har det hänt igen! Ett ettårigt barn blir lämnad ensam i en stekhet bil på en parkering. Varenda år händer detta X antal gånger, både vad gäller barn och husdjur. Trots att det känns som total allmänbildning att veta att det kan vara totalt livsfarligt. I gassande sol är det bara minuter innan det temperaturen når skyhöga nivåer i en stängd bil. Det spelar ingen roll om man lämnar någon liten springa i ett fönster.
Trots att det varje pratas om det i media, så fortsätter folka att lämna sina djur och barn i heta bilar. Är inte det lite konstigt?! Det känns som att informtionen borde ha nåt ut vid det här laget, att det inte är så lämpligt med djur och barn i heta bilar.
Förutom att man förstås riskerar barnets eller djurets liv och hälsa, så riskerar man ju faktiskt att åtalas för det hela. Mamman till just det här barnet misstänks nu för framkallande av fara för annan, men det finns förstås andra brottsrubriceringar som man kan ta till beroende på situationen. 
Av någon väldigt besynnerlig anledning kom jag att tänka på klippet här nedanför. Man behöver inte rakt igenom vara en olämplig förälder för att man lämnar sitt barn i en varm bil, men man kanske behöver tänka sig för lite ibland? Tanklöshet kan ibland vara ens allra största fiende.
 





 
AB 1 DN 1
 
Bilden lånad från Doggson
 


Tar strid för rätt uttal

Häromdagen skrev jag ett inlägg om några språkliga fel jag brukar störa mig på när jag åker tunnelbana. Inlägger var rätt skämtsamt menat och språkfelen är ingenting jag ens skulle drömma om att engagera mig i för att få igenom någon förändring. Jag stör mig på det för att jag oftast är rätt uttråkad när jag sitter på tåget eller perrongen och är rätt uttråkad. Det är ju inget större problem egentligen om man säger så.
Men uppenbarligen finns det folk som tycker att det här är ett väldigt stort problem. Vet inte rikigt vad man ska tycka om det här inslaget? Är det sorgligt att någon inte har mer att bekymra sig över, eller är det bara lite gulligt?! Dock har man nog en ganska bekymmerslös och bra tillvaro när man inte har allvarligare saker att beymra sig över. :-)
 
 


Dubbla reaktioner

En mycket tänkvärd video. När en kille ger sig på en tjej reagerar folk och går emellan (med all rätt), men när tjejen ger sig på killen står man bredvid och skrattar utan att gå emellan...
 
 

 
Mailonline 1
 

 

Trafikvärket

Alla vet väl om att SJ numera är aktiebolag? Vill ni veta varför tågtrafiken fungerar som skit, så är det bara att läsa SJ AB balänges så förstår ni varför!
Har man följt nyheterna sedan igår, så har man knappast missat det totala tågstoppet norr om Stockholm där man nu är inne på andra dagen med tågstrul och tågstopp på sträckan mellan Stockholm och Märsta. Den här gången kan man visserligen inte skylla på SJ då det verkar vara en nedriven kontaktledning som är orsaken. Men vissa av de gånger som strul uppstår är förstås SJ minst lika skyldig.
Jag är alldeles för dåligt insatt för att yttra mig om varför det varit så mycket strul med tågtrafiken sista åren. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är fruktansvärt konstigt att det ska behöva vara så svårt att få tågtrafiken att fungera. Jag menar, vi klarar av att flyga till månen men kan inte få några tåg att gå i tid utan täta och stora störningar. Någonstans måste du ju vara rejält fel!
Det är garanterat lätt att börja dra paralleller med vilken regering vi har, problem började någonstans när Alliansen fick makten för snart åtta år sedan. Samtidigt ska man vara försiktig att uttala sig om de rödgröna skulle lyckas bättre om de hade makten. Men det skulle vara intressant att se om de får underhållet av järnvägarna att fungera bättre när de (förhoppningsvis) vinner valet i höst.
Jag utgår ifrån att Trafikverket, SJ och alla andra aktörer gör vad de kan utifrån de förutsättningar de får av sina uppdragsgivare, det vill säga staten. Det enda märkliga är ju att man även inom Trafikverket verkar ha så olika uppfattningar om läget. Medan banarbetarna säger att man inte har koll och att underhållet är extremt eftersatt, så säger Trafikverkets chefer att man visst har full koll. Själv tror jag ju att cheferna slår ifrån sig för att rädda sitt eget skinn. Med största sannolikhet är det ju cheferna som ryker om det kommer fram att man gjort felbedömningar och felprioriteringar...
 
Att olyckor kan hända, att det blir strul vid extrem väderlek tror jag alla har förståelse för. Men när växlar går sönder stup i kvarten eller fryser så fort temperaturen kryper under nollsträcket, när kontaktledningar rasar ner stup i kvarten, när tågen står stilla så fort det kommer ett par centimeter snö börjar man fungera på vad man har för problem! Det är lite för ofta det är tågstrul för att det ska kännas okej. Det börjar verka som att vi bor i någon gammal Sovjetstat där underhållet är extremt eftersatt och korruption är det som styr de offentliga verksamheterna.
 

 
DN 1 2 3 4 SvD 1 UNT 1
 
Bilden lånad från Arbetsmiljomp2
 


Språkfetischist

I princip dagligen åker jag någonstans inom Stockholm med tunnelbana. Och i princip varje gång jag inte låta bli att störa mig lite på en liten, liten detalj i tunnelbanesystemet Det är egentligen en skitsak och enda anledningen att jag stör mig på det hela är väl egentligen att man inte har så mycket annat att ägna tankarna åt när man sitter där på perrongen och väntar på tåget eller väl ombord är på väg någonstans.
Det jag stör mig på är det ibland ganska taffliga språket i de olika meddelandena på skyltarna. Ni vet de meddelanden som rullar upp på displayerna inne i tågen och på skyltarna med tidsangivelserna om när nästa tåg kommer.
På tågen ser man ibland meddelandet "Var vänlig och ta med din tidning vid avstigning". Fy, vad jobbigt att hålla reda på TVÅ saker!! Jag måste både vara vänlig OCH ta med min tidning, så många saker kan jag inte hålla i huvudet på en gång! En sak att vara vänligt ATT ta med sin tidning, men båda delarna får det faktiskt att bli smått överhettat uppe på hjärnkontoret.
Under rusningstrafik får man på perrongen via skyltarna ofta uppmaningen "Vänligen gå mot mitten av plattformen för ökad chans till sittplats". Okej, det kan jag gå med på om jag absolut vill ha en sittplats. Men sen kommer den engelska översättningen "Please go to the middle of the platform, there is often more space in the middle of the train". Ingen vidare översättning, eller hur? De ser de flesta av oss som hade någorunda skapligt betyg i engelska på högstadiet. Om alla går TILL plattformens mitt blir det ju rätt trångt där, eller hur? Kanske bättre att röra sig MOT (towards) mitten, eller hur?
Men det som faktiskt slår rekordet är när man åker med Gröna linjen frampå kvällskvisten under vardagskvällarna. De flesta vet ju att man brukar köra med korta tåg när det är lågtrafik, som sena kvällar, söndagar och liknande. På Gröna linjen brukar man under en del av kvällen av någon anledning aleterna mellan korta och långa tag. Varför vet jag inte, men så är det.
I vilket fall brukar man informera om detta via skyltarna på både svenska och engelska. Det svenska meddelandet är helt okej; "Vi kör med båda korta och långa tåg på hela Gröna linjen". Ett meddelande som de flesta säkert förstår. Men på engelska skriver man bara "We have both short and long trains". Nähä?? Vilka finesser!! Tänk, vad de kan komma på nuförtiden!! :-)
 

 
Bilden lånad från SR
 


Ericsson BTH535

 


Trångsynta skygglappar

Är det någon fler än jag som brukar följa bloggen Apg29? Det är få bloggar jag läser någorlunda regelbundet, men det finns några stycken och just Apg29 hör till dem.
Tro nu inte att jag gått och blivit frälst och frireligiös, för det kommer faktiskt aldrig att ske. Däremot läser jag bloggen ibland för att jag blir så provocerad och älskar att ibland slänga in lite syrliga och provocerande kommentarer på bloggen.
Det allra mest provocerande är inte bloggens budskap, att alla ska omvända sig till Jesus och bli frälsta. Det provocerande är den fördömande tonen, att alla andra sätt att leva sitt liv än bloggarens är fel och syndigt. Botemedlet mot och lösningen för allt - och då menar jag bokstavligt talat ALLT - är Jesus och frälsning. Om man frågar den aktuelle bloggaren vill säga.
Även om jag inte håller med om budskapet i bloggen, så får ju var och en leva sitt liv på det sätt man vill och det är varje persons val hur man lever sitt liv. Det är det som kallas demokrati och valfrihet. Men det provocerande hos den här bloggaren är att han inte tycks hålla med mig på den punkten. Istället anser han att yttrandefrihet och demokrati är helt okej så länge alla tycker som honom.
Nu är just den här bloggen/bloggaren inte särskilt unik i den här aspekten. Det finns många som resonerar ungefär likadant. Även om vissa åsikter verkligen kan vara provocerande, så blir jag än mer provocerad av personer som anser att de besitter alla fakta och att alla som resonerar annorlunda har fel.
Att sedan bloggaren bakom Apg29 faktiskt kommer med vissa rena faktafel är en helt annan sak. Resonemang kring att homosexualitet inte är medfött utan något man väljer, att frälsning kan bota de flesta sjukdomar och liknande saker är en helt annan sak. Felaktigheter, framförallt sådana som är påhopp på vissa grupper av människor eller enskilda, ska man givetvis kunna bemöta och kritisera.
Det som är skrämmande med den här typen av människor är att de oftast inte kan ta till sig av andras argument och åtminstone inse att man faktiskt har olika syn på saker. Sen kan man tycka olika, men man måste acceptera och respektera att det är så. Jag kan inte låta bli att tycka det är tragiskt med personer som inte inser detta...
 

 
Bilden lånad av Viktor Persson
 


Förnyelse

Jag har senaste tiden verkligen tagit krafttag, rejäla krafttag. Internet och tidningarna lusläses och kontakter och bekanta korsförhöres. Jobb är det jag tänker på. Hjärnan har gått febrilt och jag har funderat på möjligheten att hoppa på ytterligare någon utbildning för att öka chanserna att faktiskt få ett nytt jobb.
Och för första gången i mitt liv har jag börjat inse att det finns aspekter i tillvaron där åldern börjar tala till min nackdel, att jag börjar bli för gammal. Det börjar bli tillfälle att verkligen bestämma sig för en utbildning mycket snart om jag ska ha en chans att få jobb inom området efter avslutad utbildning med tanke på åldern. Och att påbörja en fyraårig utbildning när man inte har så många år kvar till 40 kanske inte är det optimala. Visst, det finns avbsolut folk som utbildar sig när man är äldre än så och jag vill verkligen leva efter att det aldrig är försent för sådant. Men man måste även vara lite av realist och ju äldre man är, ju mindre attraktiv är man på arbetsmarknaden. Det går faktiskt inte att komma ifrån.
Jag vantrivs inte på något sätt på mitt jobb, jag ogillar det verkligen inte. Men det finns en anledning till att jag för några år sedan bestämde mig att börja plugga och det var ingen slump att det blev till sjökapten. Jag ville göra något annat, jag ville ha chansen att göra lite av en karriär och kunna få en vettig inkomst.
Det är med ett sting av sorg jag sakta börjar inse att jag förmodligen inte kommer få nytta av min utbildning, av allt slit och alla pengar jag lagt ner på utbildningen. Kanske hade det varit annorlunda om jag vågat riskera lite mer, om jag sökt vikariat och vågat säga upp mig från min nuvarande fasta tjänst för ett vikariat till sjöss. Kanske hade jag då varit till sjöss vid det här laget. Men samtidigt, säga upp sig för ett vikariat när man har lån, hyra och räkningar som ska betalas. Det är ett stort steg för de flesta och ett steg som jag inte riktigt vågat och velat ta.
Jag tänker inte bli någon som på ålderns höst bittert tänker tillbaka på ett liv som inte blivit som man tänkt sig eller velat att det ska bli. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men då får man istället se möjligheterna i att göra något annat istället.
 
Jag är väldigt duktig på att snabbt tröttna på saker och vilja gå vidare med något nytt. Ganska ofta brukar jag identifiera mig med texten i låten som följer här nedanför, där det finns några textrader som så väl sätter ord till hur jag så ofta känner med saker och ting.
Och visst, genom åren har jag flyttad runt, jag har bytt jobb, jag har pluggat. Väldigt ofta har jobbyten visserligen berott på att jag haft vikariat av olika slag som upphört eller varit på väg att upphöra. Men jag har även flertalet gånger sagt upp fasta anställningar för att prova något nytt.
Men man blir snabbt bekväm, snabbt börjar man vänja sig vid en fast inkomst och någorlunda trygg tillvaro - och anpassar sig därefter. Hur många gånger har man inte svurit att man inte vill bli någon "grå och trist Svensson"?! Sen är jag ganska säker på att det är just det man faktiskt har blivit. Och jag är helt övertygad om att jag är långt ifrån ensam om att känna den känslan, att "shit, nu blev jag just den där jag svor att jag inte skulle bli".
Jag är verkligen glad att jag inte är ung och nykläckt gymnasiestudent idag. Med tanke på att jag varit ute i arbetslivet i någon utsträckning under 20 år och dessutom har en fyrårig yrkesutbildning men att det ändå är svårt med jobb, vågar jag inte fantisera om hur det är som 19-åring och nyss gått ut gymnasiet. Det måste verkligen vara fruktansvärt tufft.
Så man ska väl egentligen vara glad att man faktiskt har ett jobb i dagens läge. Men visst är det trevligt med lite miljöombyte ibland också, att faktiskt få prova något annat. Synd bara att det ska vara så jäkla svårt ibland.
 


 

 
Bilderna lånade från Caddy kontor, The heart of innovation
 


Tidigare inlägg