Lyxfällan

Någon gång ibland händer det faktiskt att jag sveper förbi varuhus som NK och liknande tillhåll för den mer välbärgade delen av befolkningen. I synnerhet om jag är på jakt efter något som kanske inte finns i var och varannan butik.
Men varje gång jag kommer till något av de exklusiva varuhusen förundras jag över vad folk uppenbarligen är villiga att betala för saker och ting. Jag menar, vad gör till exempel en penna så märkvärdig att någon är villig att betala 60.000 kronor för den? Jo, på NK finns faktiskt sådana pennor!
I min värld tänker jag på vilken bra dator jag skulle kunna få för de pengarna. Och vad mycket mer jag skulle kunna göra med den datorn än att krafsa ner några kråkfötter på ett papper. Eller att jag faktiskt skulle kunna köpa en helt okej bil för de pengarna. Och på så vis kunna ta mig runt för att se och uppleva saker. Vad gör en sådan penna så mycket bättre än någon som man får för några hundralappar? Det är ju inte direkt någon revolutionerande teknik i en penna som går att utveckla och förfina - åtminstone inte om man jämför med till exempel elektronik.
Och hur mycket mer värmer eller passar en jacka för 20.000 jämfört en för 5.000? Jag håller absolut med om att det är skillnad om man jämför med en billig jacka från till exempel H&M och att man får vara beredd att betala för kvalitet. Många gånger är det värt att betala lite mer för ett plagg, en dator eller TV. Men någonstans måste det ju ändå komma till en gräns där man inte får mer kvalitet för pengarna, utan man betalar bara för ett märke och att kunna skryta med att något är inköpt på NK.
Jag har själv gått från att betala så lite som möjligt för till exempel skor till att faktiskt vara beredd på att lägga ut uppåt tusenlappen för ett par. Dels har jag ju numera den ekonomin att jag kan göra det, men jag har också insett hur mycket det är värt, att det faktiskt är bekvämare med ett par kvalitetsskor än ett par som kostar 200 kronor paret.
Men jag har svårt att tro att det finns skor som är värda att betala 10.000-tals kronor för bara för att det inte går att få någon liknande kvalitet. Jag skulle nog bestämt hävda väsentligt mycket billigare skor håller exakt samma kvalitet.
 
Somliga skulle förmodligen hävda att jag resonerar som jag gör för att jag är avundsjuk på dem som kan spendera dessa pengar på lyxvaror. Men jag kan lugna er med att så inte är fallet.
Jag kan ibland sakna att inte ha råd med vissa saker, att det kan vara en irritation när lönen inte alltid räcker till det jag vill. Men att ha det pengarna att jag kan köpa en penna för 60.000 bara för att jag kan - den världen vill jag inte leva i.
Pengar gör i sig inte människor lyckligare och det finns absolut en hel del ting som inte går att köpas för pengar. Men att åtminstone ha en ekonomi som inte behöver bekymra sig över, att veta att pengarna räcker varje månad - det är en del av god livskvalitet. Jag har själv varit i situationen som låginkomsttagare och vet hur det kan tära på ens psyke när man aldrig vet om ens pengarna kommer räcka till räkningarna och lite mat.
Men det är skillnad på att inte behöva bekymra sig och att ha obegränsat - eller nästintill obegränsat - med pengar. Och de som lever med enorma förmögenheter är nog knappast lyckligare än någon annan. Ska man göra en grov generalisering är det säkerligen en generell skilnad i mående om man jämför låginkomsttagare med dem som ligger lite över medelinkomsten. Men sen har jag svårt att tro att det är någon skillnad.
Eller vad säger ni andra? Blir man lyckligare av att skriva ett brev med en penna för 60.000 än om man skriver brevet med en penna för 1500?
 

 
Bilderna lånade från GuoGuiyan, Relationslabbet
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Ekonomi och pengar

Vara om sig och kring sig

Jag brukar tyck att jag är duktig på att jämföra, vara kritisk och verkligen kontrollera saker och ting när jag ska köpa eller boka något lite dyrare. Som att köpa en dator eller boka en resa till exempel.
Ekonomisk som jag är, brukar jag med jämna mellanrum gå igenom min ekonomi och kontrollera om jag kan dra ner på några kostnader någonstans. Det kan vara att byta försäkringsbolag eller mobilabbonemang, placera om lån och en massa andra saker. Varje gång jag gör denna revidering brukar jag spara in runt 500 kronor per månad.
Men det gäller vekligen att vara om sig och kring sig och veta hur man ska gå tillväga för att utföra detta detektivarbete. Med internet är det avsevärt lättare förstås, minns ni hur det var så sent som på 90-talet när man fick ringa runt till olika företag, skriva listor med jämförande priser innan slutligen kunde ta ett beslut?
Nu kan man sitta nån timme vid datorn, söka på olika företag och se priserna direkt på skärmen. Det är lite av ett detektivjobb, man måste jha lite koll vad man ska söka efter och vara beredd på att det tar lite tid ibland. Men internet är ändå konsumentens bästa vän, åtminstone en av de bästa. Jag tycker nästan att det märks att konkurrens mellan olika företag ökat sedan internet kom och det blivit lättare för oss konsumenter att jämföra priser.
 

 
Bilden lånad från Publikt
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Ekonomi och pengar

Tänk om landstingsdirektören kunde få en annan syn på skattepengar

 

 
Bilden lånad från SvD
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Berglins, Ekonomi och pengar, Politik(er), Roliga timmen;
Taggar: Berglins

Visa fler inlägg