Talang 2017

Det är en ibland ganska spännande tillvaro man har när man hoppar in som statist vid olika filminspelningar. Oftast får man strosa runt någonstans i bakgrunden där man inte syns särskilt mycket, man får inga repliker och får nästan vara glad om man överhuvudtaget syns i bild. Då är det dessutom oftast nacken eller ryggen som syns, inte mer än så. Med några få undantag förstås, gränsen mellan "statist" och "skådespelare" är nämligen ibland hårfin. Det är mer än en gång man blivit inkallad för att ha repliker och agera ganska mycket framför kameran.
Igår eftermiddag skulle jag vara statist i en kriminalserie, men hann inte så hemskt mycket mer än komma till inspelningsplatsen innan jag blev tillfrågad om jag ville agera bartender i den scen som skulle spelas in. Lite kaxigt tackade jag ja, utan att riktigt veta vad jag gav mig in på.
Oftast får man inte heller så hemskt mycket regi som statist, utan man blir ombedd att improvisera. "Min" regi bestod i att några av skådespelarna skulle beställa i baren, jag skuller servera och däremellan agera som vilken bartender som helst. Jag fixade det ju, men när man står med ett stort filmteam inklusive en rad kända skådespelare omkring sig är det inte alltid helt lätt att improvisera. Jag blev förstås fruktansvärt nervös och fumlade hejvilt med flaskor och glas när jag skulle agera framför kameran. Fram tills jag sakta började inse att inget blev bättre av mitt fumlande, utan det var bättre att säga som skådisarna och regisören sa till mig. Även om det två skådisarna tillhör dem som jag sett i flera filmer och serier och dessutom beundrar väldigt mycket för deras talangar, lyckades jag slutligen hälla upp deras drinkar på ett bra sätt och regissören blev till sist nöjd med scenen.
 
Men med min sjuka humor och vilda fantasi, är det inte alltid helt problemfritt att påträffa viss rekvisita när man väntar på sin tur att agera framför kameran. För hittar man en back med två par handklovar, en flaska rödjut och en rulle aluminumfolie i statisternas uppehållsrum strax innan tagning, börjar i alla fall jag själv undra vilken typ av film det är man ska delta i (bildbevis nedan). Så det var med viss lättnad jag insåg att platsannonsen jag sökte jobbet på inte ljög, utan att det var ett kriminaldrama jag skulle vara med i.
Oftast är det relativt centralt belägna platser man ska infinna sig på för olika filminspelningar, men just igår skulle jag ta mig till ett litet stället utanför Hallastavik. Och det är alltid en viss utmaning att ta sig till sådan ställen. Som tur är, har jag gått med i en bilpool och ordnade en bil till gårdagens inspelning. För en stund hann jag bli orolig att jag knappat in helt fel adress på GPS:n, då jag hamnade långt ute i skogarna. Men vips var jag i ett litet samhälle där det utan tvekan pågick en filminspelning. Utmaningen var ungefär densamma när jag skulle hem i mörkret frampå kvällskvisten, då det dessutom hunnit bli mörkt. Mörkerkörning är inte direkt någon favorit, framförallt inte på slingriga skogsvägar utan belysning när det precis regnat och temperaturen ligger precis på nollan. Men jag kom hel helskinnad och en erfarenhet rikare.
 

 
 

 
Textbilden lånad från Roshni
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Dagbok, Film;
Taggar: film, statist

Nybliven skådis

För den som missade Familjen Rysberg ikväll (10/11), är tipset att se programmet! Ett nytt stjärnskott till skådespelare kan anas i kulisserna. :)
 
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Film
Taggar: Familjen Rysberg, film

Det gåtfulla folket

Statister är ett minst sagt uthålligt släkte. För en minimal lön ställer man upp på långa arbetsdagar i ur och skur då man ständigt är ajour och ständigt alert. Det är korta varsel, ändrade planer och ibland långa resvägar till inspelningsplatserna.
Det är ingenting man blir rik på, knappt ens att leva på. Oftast är det några hundralappar man får i lön för en hel dags arbete. För de flesta är det mer en hobby som man kanske kan tjäna en liten slant på som ren bonus.
Tanken slog mig nästan igår, när jag ställt upp på en filmning som ägde rum ute i Roserberg. Vi var utomhus merparten av dagen och alla som var utomhus i Stockholm igår vet hur kallt det var. Efter ett par timmar var man stelfrusen från topp till tå - och samtidigt innerligt glad att det ingick i rollen att springa fram och tillbaka efter en gata. De korta språngmarscherna var väl det som gjorde att man inte frös ihjäl...
Samtidigt är det just mest för att det är kul som man ställer upp som statist. Att det sedan ger några kronor extra i plånboken är ju bara ett plus. Vissa månader blir det flera uppdrag, sedan kan det gå veckor utan att man blir tillfrågad. Men det ger lite extra variation i vardagen att komma iväg och göra något annat emellanåt.
 

 
Bilden lånad från Forbes
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Film
Taggar: film

Visa fler inlägg