Döden döden

Senaste nätterna har jag plöjt igenom serien Meltzer & döden på TV3. Ganska makabert ämne på sitt vis att göra en serie om döden, men det var samtidigt en serie som gjorde en ganska varm i kroppen att se.
Största anledningen till att jag såg serien från första början var att jag är med i sista avsnittet. När jag ställde upp i programmet, hade jag inte någon riktig aning om vad jag skulle vara med i, utan tyckte nästan idén lät lite larvig. Men nu när jag sett den har jag radikalt ändrat uppfattning.
Döden är ju något som människan grubblat över under hela sin existens. Och serien väckte minst sagt en del tankar kring ämnet, även för mig. Jag brukar inte tänka så mycket på döden, mer än att den kommer när den kommer.
Men visst filosoferar man emellanåt kring den, det gör nog alla. Vad som händer efter döden och om man lever vidare i någon annan dimension. Personligen skulle jag inte påstå att jag är rädd för döden. Skulle jag få besked att jag kommer dö snart skulle jag förmodligen inte känna rädsla, men snarare en sorg över att det skulle vara alldeles för tidigt. För säga vad man vill om döden, men det är jäkligt definitivt.
Mest funderar man nog kring vad som händer; om allt bara är slut eller om man hamnar någon annanstans. För min egen del är det nog mest en förhoppning om att det inte bara är över, att det faktiskt fortsätter någonstans. Jag vill liksom inte att det bara ska vara slut. Det är inte utan att man ibland kan ana en nyfikenhet kring vad som faktiskt väntar den dag det är dags. Inte så att jag längtar efter döden - tvärtom - men det ska på något väldigt makabert sätt bli lite spännande att de vad som faktiskt sker.
 

 
Bilden lånad från Wallpaper mania
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Filosofi
Taggar: Meltzer & döden, TV, TV3, döden

Meningen med livet

Ibland tänker jag att det är synd att visdomen kommer med åren. Även om det är ytterst få saker jag ångrar i livet, tänker jag ofta på hur annorlunda beslut man tagit för 20-25 år sedan om man haft den livserfarenhet man har idag. Undrar var/vad man varit idag isåfall?
Det går ju bara att spekulera i, men det är ganska eggande många gånger. Förmodligen hade man gjort helt andra yrkesval, gått helt andra utbildningar och bott på helt andra ställen.
Någon gång läste jag om en undersökning man gjort bland äldre och frågat vad de ångrade i livet. Och det enda som kom igen gång efter gång i svaren, var tydligen att man jobbat för mycket och tillbringat för lite tid med sina familjer. Det säger ju en hel del om hur vi lever våra liv och hur taskigt vi prioriterar ibland.
Och det är även sådana tankar som jag ibland känner komma med åldern. Hur prioriterar jag min tid? Vad betyder faktiskt något i tillvaron? Vad är det som faktiskt är viktigt och betyder något på riktigt? Allt oftare kommer jag nog fram till ungefär samma svar, att jag ofta tycker att jag lägger alltför mycket tid på arbete och för lite tid på allt annat. Men där kommer man ju snabbt in på hur vårt samhälle ser ut idag, hur mycket som faktiskt kretsar kring en dräglig inkomst. Jag skulle mer än gärna gå ner i arbetstid, men vilka möjligheter skulle jag då ha att ha en meningsfull fritid? Pengarna skulle förmodligen inte täcka ens det allra nödvändigaste - och än mindre till sådant som man faktiskt skulle vilja lägga sin tid på.
Den kloke skulle förmodligen hävda att det finns mycket som inte kostar pengar, vilket visserligen är sant. Men åtminstone jag själv tillhör dem som gärna vill sätta lite guldkant på tillvaron och då kommer man inte särskilt långt på till exempel en halvtidslön.
Det är väl också så att man med åldern påminns allt mer om att man har en ganska begränsad tid i livet trots allt. Och då blir det viktigare att tänka på hur man disponerar den tid man har kvar. Även om jag utgår ifrån att jag har åtminstone 40 år kvar i livet, så kan man också tänka på att halva livet redan hunnit gå. Och hur jäkla fort har inte den halvan gått??!
 

 
Bilden lånad från Philosophy society
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Filosofi

Pengar

Varje vecka har jag några stående rader på Lotto. Någon gång ibland händer det att jag lämnar in några rader extra utöver de raderna som jag redan har. Jag har aldrig vunnit några storvinster, det mesta är väl runt 300 kronor.
Men som de flesta andra, funderar man ju ibland på hur livet skulle bli om man vann rejält mycket pengar. Om det blev så att man skulle bli ekonomiskt oberoende och inte behöva jobba en enda dag till i livet.
Ett par saker är säkra. Dels skulle jag med största sannolikhet skänka bort en del av pengarna. Både till välgörenhet och till släktingar. Men jag har svårt att se mig själv att sluta jobba helt och hållet. Jag skulle snabbt bli uttråkad av att bara gå hemma - och förmodligen välsigt rastlös av att dricka paraplydrinkar på olika sandstränder.
Men jag skulle inte heller knega på vilket stället som helst. Förmodligen skulle man välja att jobba med en hobby, kanske volontärt med någon välgörenhet eller liknande. För oavsett pengarna, behöver vi nog alla fylla vår tillvaro med någon form av mening, att få känna oss behövda. Det finns givetvis ansra sätt finna mening än att ha ett jobb att gå till. Men poängen är ändå någon form av sysselsättning, någonting att fylla sin tid med.
 
Sen kommer man tveklöst alltid in på frågan om pengar gör en lycklig. Självklart är det så att allt inte går att köpa för pengar, men det gör onekligen mycket till för ens välbefinnande. Slla som haft låglöneyrken vet hur det kan tära på psyket att behöva bekymra sig varje månad över om pengarna ska räcka till det viktigaste, att behöva prioritera, att kanske inte ha råd att stanna hemma från jobbet fast man egentligen behöver.
Så även om pengar inte löser alla problem, löser de garanterat vissa av dem. Det går helt enkelt inte att förneka.
 

 
Bilden lånad från Mark
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Ekonomi och pengar, Filosofi;
Taggar: pengar

Visa fler inlägg