Polyamori

Inatt slog jag på radion medan jag satt uppe och hamnade mitt i Karlavagnen, där man pratade om förhållanden. Att det finns många typer av förgållanden vet jag - och alla former passar inte alla. Men det är alltid intressant att höra om olika sätt att leva sina liv - och dagen till ära lärde jag ett helt nytt ord. Nämligen polyamori.
En av dem som ringde in levde just i polyamoriskt förhållande och berättade ganska ingående om hur ett sådant förhållande kunde se ut. Jag kunde inte låta bli att googla lite på det hela, mest för att jag blev lite nyfiken (inte för att jag är nämnvärt intresserad ska tilläggas),
Ordet kommer från grekiskans poly (många eller flera) och latinets amor (kärlek) och syftar på utövandet, önskan om eller förmågan till flera samtidiga kärleksrelationer, med samtycke från alla inblandade. Man skiljer på polyamori och polygami, där det sistnmämnda är frågan om giftermål mellan flera personer. Oftast skiljer sig tydligen polyami även från öppna förhållanden i bemärkelsen att det finns kärlek och/eller känslor mellan de inblandade parterna.

Det finns garanterat många som ser rött när de hör om sådana här "illäror" när det gäller förhållanden. Själv kan jag tycka att det är alldeles för mycket moralpredikningar när det kommer till förhållanden och sex. Så länge ingen blir utnyttjad, kränkt, sårad eller skadad vad har då andra med att göra vem eller vilka man är tillsammans med eller har sex med? Men så fort man bryter normen, får moralpredikanterna krupp och börjar gasta om vad som är rätt och fel.
Det gäller såväl homosexuella förhållanden som polygama förhållanden. Nu handlade inte Karlavagnen om att kritisera olika former av förhållanden eller för den delen vad människor i till exempel polyamora förhållanden utsatts för från oliktänkande. Men jag tänka mig att det inte är alltid är en helt lätt situation. Och när folk inte kan acceptera ett polygamt förhållande mellan två personer av samma kön, vad tycker de då när det plötsligt är flera personer inblandade?
Personligen är jag av åsikten att monogami är aningen förlegat och framförallt att det inte passar alla. För vissa är det bra och då ska man naturligtvis leva på det sättet, medan andra inte alls trivs i en traditionell parkonstellation. Och det är ju fantastiskt att man faktiskt kan välja hur man lever sitt liv. Och jag kan inte låta bli att imponeras av dem som har modet att faktiskt bryta dessa normer, för man blir garanterat motarbetad många gånger om.
 

 
Källor: Wikipedia, AB 1 DN 1
 
Bilden lånad från Aftonbladet
 


Flamingo pride

 

 

Homofobiskt troende

Återigen har jag slagit på Uppdrag Granskning (UG) och blivit heligt förbannad över vad man kunnat avslöja. Igår (onsdag) handlade det om präster inom Svenska kyrkan som - helt i strid mot vad man beslutat inom Kyrkan - försöker "bota" och "omvända" homosexuella. Programmet hittas här för den som inte har sett det.
Upplägget för reportaget var att en av UG:s reportrar kontaktade ett antal präster och förklarade att han insett att han är homosexuell men vill bli omvänd, eftersom det inte går ihop med hans kristna tro. Han bad om själavårdssamtal med några präster och fick det också. Samtalen spelades sedan in med dold kamera.
Under samtalen försökte prästerna på olika sätt att ha förbön eller annat för omvända reporterns påstådda homosexualitet (reportern var alltså inte homosexuell egentligen). Någon av prästerna hävdade även att homosexualitet många gånger grundade sig trauman av olika slag från barndomen, som exempelvis sexuella övergrepp. Som exempel på personer där han ansåg att så var fallet nämnde han bland annat Jonas Gardell.
Att man inom Svenska kyrkan ansett att programmet gått över alla etiska gränser genom att bland annat arbetat med dold kamera är bara befängt. Visserligen är det en kontroversiell metod, men i vissa fall är den faktiskt befogad – som i det här fallet. Det finns många bra exempel på när man avslöjat oegentligheter med hjälp av just dold kamera. Och Kyrkan ska naturligtvis inte vara någon fredad zon när det gäller granskning om missförhållanden och oegentligheter. Som en del av det svenska samhället, ska förstås även Kyrkan tåla att granskas.
Sen kan jag tycka att reportaget var lite taffligt gjort, att man ju verkligen provocerade fram de svar man fick och nästan la orden i munnen på vissa av prästerna. Men trots allt bra att detta ändå kommer fram och det är väl knappast oundvikligt att det kommer bli debatt inom Svenska Kyrkan efter det här reportaget. Trots allt kan man tycka att prästernas svar till en person som vill ”omvända” sig från homosexualitet borde vara att någon omvändning inte är möjlig och istället vara ett stöd för personen ifråga om denne upplever det som jobbigt att exempelvis komma ut som homosexuell. För många är detta ett stort steg, framförallt om man lever i en miljö med många fördomar kring homosexualitet.
 
Sen vet jag att de präster man pratade med i reportaget naturligtvis inte är representativa för Svenska Kyrkan. De flesta präster har naturligtvis men långt mer verklighetsförankrad syn på homosexualitet. Men ingen regel utan undantag, som i vilken organisation som helst.

Men det märkliga är ju trots allt, att det inom en organisation som så ofta talar om respekt för andra människor, om Bibelns kärleksbudskap och liknande finns anställda som uppenbarligen inte ställer sig bakom dessa budskap. För att tycka att sex är något syndigt, verkar man otroligt fixerad vid vem som ligger med vem - och framförallt att diskutera ämnet.


 
Apg29 1 2 D 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Bilden lånad från Kaos GL


 


Homosexuella är så fruktansvärt kinky!

Den här ugandiske pastorn har uppenbarligen ansträngt sig för att ta fram dessa "fakta" om homosexuella! Undrar just hur han burit sig åt? Porrfilmer? Egna erfarenheter? Dolda kameror i homosexuellas sovrum? Själv ger jag dock inte mycket för hans så kallade "forskning". Man får ju konstatera att för att vara någon som starkt ogillar homosexualitet verkar han ha en hel del erfarenhet av vad som händer homosexuellas sovrum!
Själv är jag inte så värst troende, men undrar om inte Jesus någon gång sa att "Du skall inte äta en annan människas poopoo om du inte är av motsatt kön"...?! Budord nummer 11, eller? ;-)
 
 

 
DN 1 2 3 4 5 6 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15
 


The games have always been a little gay

 

 
9GAG 1 AB 1 2 3 4 5 D 1 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 LV 1 2 P 1 SvD 1 2 3 4 5 6 7
 


Härliga Ryssland - grattis till OS!!

Så här går det till i det land som i år arrangerar vinter-OS... Uppenbarligen en politik som är helt förenlig med att låtas hålla i en av världens största idrottstävlingar.

 

 
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 D 1 DN 1 2 3 4 5 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
GF 1 LV 1 2 3 4 5 6 P 1 2 3 4 5 6 7 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
 


The video Russian leaders don't want you to see

 

 
DN 1 2 3 GP 1 SvD 1
 


Jag vill sälja min dotter som slav - vad anser prästerskapet om det?

Älskar verkligen den här insändaren...
 
 

 
Bilden lånad från Rickard Söderberg
 


Pride

Idag pratar man om att vi haft årets varmaste dag - och det betvivlar jag inte för en sekund! Redan när jag gick till tunnelbanan strax innan sex i morse för att åka till jobbet, kände jag hur det började bli rejält varmt.
Med andra perfekt dag för Prideparaden - som jag tyvärr missar i år. 600.000 åskådare räknar man med har sett tåget längs vägen Medborgarplatsen och Östermalms IP - och 50.000 deltagare i själva tåget.
Känns extra viktigt just nu att uppmärksamma just frågan kring HBTQ-frågor med tanke på sista tidens debatt kring till exempel de nya lagarna i Ryssland. Att just nu uppmärksamma att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett sexuell läggning (och givetvis många andra komponenter också) är viktigare än på länge.
Jag brukar försöka att på ett eller annat sätt närvara vid Pridefestivalerna. Ibland som åskådare och ett par gånger har jag även gått med i tågot, oftast i delen för "stolta anhöriga" (eller liknande, som det oftast står på plakaten) - en del av tåget som nästan alltid är väl representerad. Och det är alltid härligt att se att så pass många ändå vill delta och vissa att man stolt står för att man i familjen har någon eller några som på ett eller annat sätt är en del av HBTQ-rörelsen eller har anknytning dit på något sätt.
Själv blir jag så ledsen över de människor som trots allt finns och som gastar om att homo-/bisexualitet skulle vara en sjukdom, en synd och att man likställer samkönade äktenskap eller homosexualitet med tidelag och pedofili. Den okunskap man uppvisar genom sådana uttalanden skiner igenom så det nästan är skrattretande. Men framförallt är det tragiskt. Och just därför är det viktigt att frågorna lyfts fram ordentligt - genom till exempel Pridefestivalen. Jag vill i alla fall tro att information och att faktiskt ta debatten är ett viktigt vapen mot fördomar och rasism (som ju också till stor del bygger på okunskap).
Jämför man med fördomar som fanns för 20-30 år sedan, är det ju milisskillnad mot för hu det är idag. När jag gick i småskolan i slutet av 80-talet, var till exempel "bög" ett skällsord i mycket större utsträckning - och dessutom ganska accepterat. Jag har inget minne av att varken lärare eller andra vuxna reagerade när de hörde oss barn kalla varandra för bög eller liknande för att retas eller skämta med varandra.
Idag är det inte lika accepterat och jag tror att de flesta reagerar starkare än då om liknande ord används som något negativt. Men det är fortfarande långt kvar tills vi är ända framme...
 

 
AB 1 2 3 4 5 DN 1 2 3 4 EX 1 2 SR 1 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
 
Bilden lånad från Frihetssmedjan
 


Homogay

I Ryssland finns sedan en tid en lag som förbjuder "homosexuell propaganda". Lagen godkändes av underhuset i januari och i juni undertecknade president Putin lagen. I underhuset röstade 388 ledmöter för den nya lagen - endast en ledamot röstade emot och en avstod från att rösta...
Något som ju säger en hel del om motståndet mot homosexuella i det stora landet i öst. Det är inte heller ovanligt att ryska nazister lurar till sig homosexuella tonåringar via falska dejtingannonser. Tonåringarna blir sedan misshandlade och torterade - och allt filmas och läggs upp på nätet.
Liknande hat finns givetvis även på andra håll i världen - och även i Sverige. Även om det inte tar sig samma uttryck som i Ryssland...
Jag har så svårt att förstå mig på de känslor som homosexualitet tycks väcka hos vissa människor. Men att folk är annorlunda på något sätt tycks verkligen väck ont blod - trots att det är frågan om kärlek mellan två människor.
 
Många religiösa gastar om synd, att homosexualitet är onaturligt - samtidigt som man i nästa andetag börjar predika om Bibelns kärleksbudskap. Hur fasen får man det att gå ihop?? Kärlek som kärlek spelar väl ingen roll, så länge det just är kärlek det är frågan om.
Är det inte märkligt att det går att göra så otroligt skilda tolkningar av samma bok? Medan vissa hävdar att till exempel homosexualitet och kvinnliga präster inte är förenligt med kristen tro finns det inom kyrkan både kvinnliga och/eller homosexuella präster. Att många sedan så blint går efter en 2000 går gammal bok är för mig obegripligt. Är det Gud som skapat människan, då har han/hon även skapat homosexualitet. Finns det en Gud, inser även han/hon att tiderna förändras, att människan förändras - för det är ju i så fall så som Gud skapat människan.
När diskussionen kommer upp och viss bibeltroende hävdar att Bibeln säger att homosexualitet är synd, brukar jag alltid replikera att det även finns citat i Bibeln som skulle kunna tolkas att man ska/bör aga sina barn. Det finns även åtskilliga citat som tolkas som att kvinnan är underordnad mannen och helst ska vara tyst. Jag brukar fråga varför vederbörande då inte agar sina barn och ser till att tukta sin fru. Och då blir de ofta ganska tysta...
Jag har mycket lättare att respektera en bokstavstroende om denne rakt av köper Bibelns (eller vilken helig skrift man nu tyr sig till) rakt av, än om man bara plockar russinen ur kakan. Om man sedan väljer att se Bibeln som någon form av vägledning, där citat och texter ses som något som ska tolkas är det en helt annan sak. Om man tänker sig att aga får stå för att man vissa fall behöver utdela någon form av bestraffning, om man inte tolkar allt helt bokstavligt känns det avsevärt mycket mer sympatiskt.
 
Ett pyttelitet - för att inte säga mikroskopiskt - framsteg gjorde nog den katolska kyrkan, när påven idag gjorde uttalandet att "Om någon är homosexuell och söker Herren med god vilja, vem är jag att döma?". Han ska sedan ha lagt till att homosexuella inte bör diskrimineras och bör integreras i samhället.
Katolska kyrkan är väl en av de mer konservativa kyrkorna, där man är emot väldigt mycket som för de flesta egentligen borde vara en självklarhet. Saker som preventivmedel, aborter och homosexualitet bör ju totalförbjudas om man frågar de "renläriga katolikerna".
Så att påven nu gör ett sådant uttalande är väl ändå ett litet, litet steg i rätt riktning. Men jag lovar er - den dag påven går ut och säger att man tänker acceptera homosexualitet, aborter och preventivmedel, då kommer jag direkt äta upp min högerhand! För jag tror nämligen inte att den dagen kommer att dyka upp under min livstid.
Nej, jag gastar inte om homosexuellas rättigheter för att jag själv har den läggningen. Men under min livstid har många homo- och bisexuella passerat genom min bekantskap på olika sätt och vissa av dem finns fortfarande i min tillvaro på ett eller annat sätt. Liksom inom min familj. Så det är ändå något som berör mig väldigt mycket och något jag känner väldigt starkt inför.
Men oavsett om jag känt några homo-/bisexuella eller ej, hade jag garanterat haft ungefär samma åsikter som jag ändå har idag. Jag kan inte få resonemanget om synd eller att homosexualitet skulle vara en sjukdom att gå ihop. Oavsett om man grundar sådana åsikter på Bibeln och eller något annat.
För absolut, det är absolut inte bara bokstavstroende som vänder sig emot homosexualitet. Det finns många andra som gör det också - och grunar sina åsikter på de mest befängda teser man kan tänka sig. Det är alltifrån förvirrade SD-medlemmar/-politiker till andra mindre pålästa personer. Personer som givetvis vill påstå att de har alla fakta man kan tänka sig, utan att kunna presentera dessa alls.
Och själv kan jag inte låta bli att låta mig provoceras. Trots att jag egentligen inte borde göra annat än bara tycka synd om dessa människor, som ju faktiskt inte vet bättre!
 
 

 
Källor: DN 1 2 3 4 5 6 7 8 GP 1 SR 1 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
 
Bilderna lånade från Sveriges Radio, Salon
 


Apropå homoäktenskap

 

 
SvD 1
 
Bilden lånad från Vildvittra
 


Torka aldrig tårar utan handskar

Häromdagen såg jag sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar - och jag måste säga att få serier, få filmer har berört mig så djupt som denna serie faktiskt gjorde!
För även om historien som berättades kändes som hämtad från medeltiden, så är det frågan om att detta hände för runt 25-30 i år sedan. Inte särskilt länge sen - och i Sverige. Även om homofobin delvis finns kvar i dagens Sverige, är det långt ifrån så illa som det var på 80-talet. Vi har kommit en bra bit på väg, även om det fortfarande är långt kvar.
Jag var själv inte särskilt gammal när det började pratas om AIDS i Sverige, men jag minns väldigt väl vilken hysteri det var kring sjukdomen. Att man inte skulle våga röra vid en AIDS-sjuk, inte våga dricka ur samma kaffekopp i fikarummet, även om den diskats emellan. Många tog till och med med sig egna koppar till jobbet, ifall någon av kollegerna skulle vara smittad.
Att skräcken för AIDS var stor, framförallt innan man hade särskilt stora kunskaper om sjukdomen, kanske inte är så konstigt. Man märkte att folk dog av den, men visste inte hur den smittades och hur den spreds.
Men den homofobi som ändå fanns så långt in som på 90-talet är nästan änmer skrämmande, eftersom det så totalt stres mot bättre vetande. Homofobi finns förstås fortfarande i stora delar av samhället, men vi har kommit en bra bit på väg åt rätt håll, än vad vi hade gjort på 80-talet. Fram till 70-talet räknades homosexualitet som en sjukdom även i Sverige och att alla fördomar skulle försvinna över en natt är ju rätt orealistiskt att tro.
Men ser man hur långt vi trots allt ändå kommit sedan 70-talet, så bör vi förhoppningsvis kommit ännu längre om ytterligare 40 år. Attityder och förutfattade meningar är svåra att ändra på och sådant tar ofta tid. Homofober kommer dessvärre att finnas under många generationer framåt, om de alls kommer att försvinna. Men förhoppningsvis kommer vi dithän att de i alla fall inte är så många.
 

 
Bilden lånad från What makes you believe?
 


Pride 2012

Imorgon drar så årets Pridefestival i Stockholm igång. En festival, där man oftast varit som mest rädd för attacker från extremhögern, en politisk falang som haft svårt att acceptera just sexuellt likaberättigande.
Och det är väl något som kanske inte är totalt oväntad, trots allt. Jag menar, trots allt är det ju ändå frågan om personer som inte har alltför mycket innanför pannbenet. Sen finns det självklart många andra som inte bara motsätter sig homo-, trans och bipersoners samma rättigheter som för oss heterosexuella, utan även Pridefestivalen.
Men just i samband med Priden har det ju varit högerextremister man varit mest rädd för, eftersom det trots allt är de som syns och hörs mest. Och dessutom oftare går till handgripligheter.
Men även inom Priden råder olika åsikter om vilka som ska våra vara med i tåget eller ej, även om det inte går att jämföra med vad till exempel vissa högerextremister gör sig skyldiga till. Politiken har nämligen gjort sig påmind på ytterligare ett sätt i Priden. Sedan fyra år har även anställda inom Försvaret deltagit i Pridetåget, vissa iklädda uniform - något som aktivister inom organisationen Ofog inte gillar.
Under förra årets parad, trakasserade aktivister från Ofog flera av deltagarna från Försvaret genom att omringa dem och att följa efter dem plakat med text som "Mitt jobb dödar" och ”Jag är lika bra på att döda som straighta soldater”.
Vissa av pridedeltagarna från Försvaret beskrev förra årets parad som en enda lång pina på grund av trakasserierna från Ofog. Säga vad man vill om Försvarets verksamhet, självklart är krig och vapenhandel inte någon rumsren verksamhet. Själv är jag vapenvägrare och kan hålla med om vissa av Ofogs ställningstaganden. Men det är å andra sidan inte krig och vapen Pride faktiskt handlar om - och så länge världen ser ut som den gör måste tyvärr även Sverige ha ett försvar. Det funkar liksom inte riktigt så att Sverige ska "föregå med gott exempel" och avveckla sitt försvar (även om vi i vissa avseenden är på god väg) och tro att att resten av världen följer efter. Risken är snarare att någon mindre nogräknad regering någon annanstans i världen istället väljer att inta Sverige när vi inte längre kan försvara oss.
Ofogs ställningstagande att deltagare från Försvaret inte har i Pridetåget att göra tycks stå kvar även i år och frågan är väl om det kommer bli liknande situationer även i år? Själv blir jag lite brydd över att vissa inte kan välja rätt forum för att framföra sina åsikter. Krig är inte roliga saker, men vill påverka så stora saker är knappast Priden rätt forum för att försöka påverka sådana saker.
 
Personligen har jag alltid varit smått kluven till hela grejen till Pride. Det har inte haft något med mina åsikter kring homosexualitet att göra. För min del är det nämligen en självklarhet att alla ska ha samma rättigheter oavsett sexuell läggning (och självklart kön, hudfärg, religion och så vidare) och att Pride ska få existera är inga konstigheter.
Men när jag ser vissa delar av Pridetåget, undrar jag emellanåt om man inte på vissa sätt motverkar sitt syfte genom just denna karneval? Många är så otroligt utspökade och väldigt mycket handlar på ett väldigt utstuderat sätt kring sex. Det är mycket naket, mycket spex och de mest fantasieggande utstyrslar man kan tänka sig.
Jag undrar ibland om inte paraden också kan spä på fördomarna kring homosexuella istället för att motverka dem?! Självklart ska man inte utgå ifrån att alla är dumma i huvudet och tror att det är så här hbt-personer beter sig till vardags. Det är ju just en karneval och ingenting annat. Men tyvärr finns det förmodligen en och annan som inte resonerar så och bara stärker sina fördomar efter att ha sett prideparaden en eller ett par gånger. Tyvärr.
Jo, jag kommer gå på Priden. Om jag kommer gå med i tåget eller "bara" titta på har jag ännu inte tagit ställning till, men jag ska åtminstone in till stan på lördag och se tåget. Inte för att jag själv är något annat än heterosexuell, utan för att jag tycker det - trots eventuella hot från högern, Ofog och andra grupper liksom en viss spektakelvarning - ändå är något positivt och roligt. Seden har jag en rad bekanta som kommer gå i tåget, så bara det är ju anledning nog att se tåget. :-)
 

 
DN 1, 2 - SR 1 - SvD 1, 2 - SVT 1
 
Bilderna lånade från Northern sun, Shapiro Aesthetic Plastic Surgery
 


Grattis USA

Obama har gjort en helomvändning och blivit den första amerikanska presidenten som uttalar sig positivt inställd till samkönade äktenskap. Och det är väl på tiden kan man tycka. Inte bara att Obama som person gjort den omvändningen, utan att det stora landet i väst kanske så småningom även som nation gör denna omvändning.
Obama var innan han valdes emot samkönade äktenskap, men säger sig ha gjort denna omvändning efter att ha påverkats samtal med vänner och familj, och militärer och anställda vid Vita huset som är gay.
I mina öron rimmar det väldigt dåligt att USA, som är ett land som basunerar ut att man är möjligheternas land, demokratins stöttepelare och att man förespråkar de mänskliga rättigheterna samtidigt är så konservativ i många frågor.
Det gäller inte bara homosexuellas rättigheter, utan att man fortfarande till exempel tillåter barnaga och verkställer dödsstraff.
Men man är ju lite av dubbelmoralens väktare i USA. Man anfaller länder för att de har kärnvapen, samtidigt som USA själva har kärnvapen. Med förevändningen att man vill demokratisera länder går man till attack emot dem, men egentligen är det sina egna intressen man värnar. Vietnam och Irak är väl praktexemplen. Amerikanarna är livrädda för allt som på minsta sätt påminner om kommunism - och inte var det Saddam Hussein man i grunden ville åt när man attackerade Irak. Självklart var det landets enorma oljetillgångar som bilens förlovade land i väst ville säkra.
Nu hoppas jag att man luckrar upp ältenskapslagarna, att man faktiskt tillåter samkönade äktenskap med tiden. Även om Obamas uttalande självklart inte är detsamma som en lagändring. Kanske blir det ett litet steg i rätt riktning när det gäller att inte vara fullt så dubbelmoraliska som man hittills varit. Även om jag självklart anser att det finns andra saker man också borde jobba med - men som kanske är orealistiska att tro att de faktiskt kommer att ändra på.
Kommer jänkarna sluta aga sina barn och avrätta kriminella? Tveksamt, men man kan ju alltid hoppas att man en dag kommer dit också...
 

 
AB 1 DN 1, 2 SR 1 SvD 1 SVT 1
 
Bilden lånad från Northern sun
 


Medfödd homosexualitet

Tig - eller betala böter! Det är det hot som riktas mot homosexuella i Sankt Petersburg, där stadsfullmäktige vill stoppa propaganda för homosexualitet.
Det är "offentligt agerande, ledande till propaganda för sodomi, lesbianism, bisexualitet, transsexualitet bland minderåriga" som kan bestraffas med böter enligt ett förslag som lagts av maktpartiet Enade Ryssland. Det ryska överhusets talman Valentina Matvijenko, som tidigare varit guvernör i Sankt Petersburg, har uttalat sig positivt om att genomdriva de lokala reglerna även på nationell nivå.
– Om det inte finns något i förslaget som står i konflikt med gällande lagstiftning så är det fullt möjligt att överföra det här till federal nivå. Gränser bör sättas upp för allt som skadar barn, sade Matvijenko för någon vecka sedan.
Liknande lokala regler har tidigare drivits igenom i bland annat Rjazan och Archangelsk.
Det är inte direkt första gången liknande trångsynta och totalt okunniga lagförslag kommit upp - både vad gäller Ryssland och andra länder. Det skulle ju vara intressant att få veta vad man anser är så skadligt i att prata om homosexualitet? Borde inte information vara det allra bästa för att få bort fördomar och för att folk ska kunna bilda sig en uppfattning? Hymlar man med saker och ting och hindrar information att komma ut, ökar ofta fördomar, hatbrott med mera.
Själv vågar jag nämligen påstå att rasism, främlingsfientlighet, homofobi och liknande hatrelaterade åsikter i grunden bygger på okunskap. Det man inte vet något om skrämmer oss och då känns det lättare att tycka illa om fenomenet istället för att ta reda på fakta. Jag propagerar ofta för att man ska visa sina medmänniskor respekt - och det står jag fortfarande för. Men när man kommer till rasister, homofober och så vidare, då är det personer som själva inte visar sina medmänniskor respekt och därmed själva inte förtjänar respekt tillbaka.

Enligt vissa skulle homosexualitet gå att bota - och enligt ytterligare vissa skulle frälsning och en kristen tro vara enda rätta vägen. Något som återigen inte bygger på annat än total okunskap. Homosexualitet råkar nämligen vara medfött och inte något man göra särskilt mycket åt. Det finns till och med forskning som pekar på fysiska skillnader i hjärnan mellan homo- och heterosexuella. Stämmer DEN forskningen, är det i så fall hjärnkirurgi som möjligen kan "bota"...
Det är nästan skrämmande att man så sent som 1979 klassade homosexualitet som en sjukdom, en psykisk störning i Sverige. Något som det ju faktiskt inte fins några som helst vetenskapliga belägg för.
Minns ni debatten när man skulle tillåta homosexuella vigslar? Helt plötsligt började många hävda att man då lika gärna kan tillåta tidelag och att hästarna också borde få gifta sig med varandra. Ytterligare andra liknar homosexualitet med pedofili - som ju är något helt annat. Framförallt med tanke på att pedofili är frågan om att den ena parten utnyttjas. Våldtäkt förekommer givetvis även mellan personer av samma kön och är förstås även då brottsligt. Men vari ligger felet att två vuxna personer av samma kön älskar varandra? Vissa troende hävdar bestämt att detta är "synd", men hur kan kärlek vara synd?
För mig sticker det extra i ögonen, när folk som kallar sig troende å ena sidan vill bära fram vad man kallar kärleksbudskap, men samtidigt kallar en viss kärlek för synd. Det går liksom inte riktigt ihop! Ändå försöker dessa personer hävda att de har rätt, samtidigt som de i mina ögon bara gör sig till åtlöje.
 

 
Källor: DN 1
 
Bilderna lånade från Arnia consulting, Mega flags
 


Den nya tiden

I år har jag ovanligt frenetiskt gästat årets Pridefestival! Visserligen har den ju pågått hela veckan och jag masade mig iväg först i lördags - men det är ändå mer än jag brukat besöka denna härliga festival sista åren! Även om jag själv är helt heterosexuell till 100 %, så tycker jag ändå att det är något speciellt med denna festival.
Och ett bra argument med att gå dit, är förstås att visa stöd och sympati för dem som är homo-, bi- och transsexuella.
Och igår var jag på min första högmässa sedan jag konfirmationsläste för 20 år sedan! Då jag har en svägerska som är präst och som skulle predika på Kärlekens mässa i Storkyrkan, kunde jag liksom inte riktigt motstå att gå dit.
Visserligen är jag inte troende det allra minsta, men jag kan inte låta bli att tycka om kyrkor och tycka att det är något väldigt speciellt att gå dit.
Att det sedan finns alldeles för många bakåtsträvare inom olika kyrkosamfund är ju ett välkänt faktum. Att i ena andetaget säga att man värnar om kärleken mellan människor, men sedan fördöma en form av kärlek - den mellan till exempel homosexuella - är en dubbelmoral utan dess like. Och är det så att Gud skapat oss människor till sin avbild - då har han också skapat homosexualitet. Kärlek mellan två vuxna människor kan i mina ögon aldrig vara fel. Att sedan folk jämför det med pedofili, tidelag och allt vad det är gör mig bara rosenrasande. Gud är säkerligen väl medveten om - eftersom han enligt Bibeln skapat oss - att tiderna och därmed människorna förändras och därmed torde han inte ha något emot homosexualitet. Men att Bibeln är skriven under helt andra tider och omständigheter för ungefär 2000 år sedan tycks inte alla inse. En hel del har förändrats sedan dess.
Så just därför kände jag att det var extra viktigt att gå på denna mässa. Att visa att man står för att nya vindar ska kunna blåsa, inte bara i samhället i stort utan även i kyrkan. Och jo, jag är faktiskt medlem i Svenska kyrkan även om det inte är särskilt ofta jag går dit. Jag skulle säkerligen gå dit oftare om jag märkte att man inte är så konservativ som många är idag. Självklart finns det otroligt många som inte har dessa trångsynta, stelbenta och konservativa värderingar som man hör om ibland. Min svägerska - för att ta ett exempel - är en av dem. Men det skulle inte skada om fler var så öppensinnade, trots att man tror på vad som står i Bibeln.

Under den gångna veckan har vädret överträffat sig själv på flera sätt, åtminstone här i Stockholm. Det har varit varmt och soligt - och man har varit genomblöt av svett av minsta rörelse utomhus. Och lördagen började ju bra, med strålande solsken och värme. Men halvvägs genom paraden, började det förstås att ösregna. Folk blev genomvåta och speciellt synd tyckte jag om alla som verkligen lagt ner stort arbete på kropps- och ansiktsmålningar. Dessa målningar måste blivit totalförstörda i skyfallet som kom. Snacka om "lagen om alltings djävlighet", när vädret varit så underbart en längre tid - och just när man verkligen vill ha bra väder, då regnar det!
Skönt var det dock att regnet var ganska kortvarigt, det höll i sig någon dryg halvtimme innan det sprack upp igen. Och alla ni andra som var ute i lördags kväll, vet ju hur snudd på tropiskt varm denna kväll var! Vi satt ute på uteserveringarna i Kungsträdgården till långt inne på natten, utan att frysa ett smack!
Att det sedan hällregnade till och från under hela söndagen gjorde väl inte fullt lika mycket, men upplevelsen i storkyrkan hade nog varit en helt annan om solen skinit in genom det stora kyrkofönstren. Men trots allt är vädret en av de saker vi människor fortfarande inte kan rå på, vi kan bara beklaga oss när det inte blir som vi hoppats på. Och oväder eller ej, så var det ju en upplevelse i sig att både vara på Pride och sedan högmässa på det.
Trots allt är vi alla människor och ska kunna visa ömsesidig kärlek utan att råka illa ut för det. Och för den som nu tänkt sig att dra liknelser med till exempel tidelag och pedofili, är ju detta en av det stora skillnaderna mellan dessa störningar och homo-, bi eller transsexualitet! Nämligen att det är en kärlek som är ömsesidig; vid tidelag/pedofili blir uteslutande den ena parten utnyttjad på mer eller mindre vedervärdiga sätt.
Så inte nog med att jag fått en trevlig helg, har jag visat mitt stöd för dem/er som det inte alltid är självklart för att öppet få visa sin kärlek till varandra! Men jag hoppas vi en dag kommer dit - och att även kyrkan samlad kan stå för för samma sak! :-)



AB 1 DAG 1 DN 1 SvD 1, 2
 
Bilderna lånade från Det perfekta livet. Matilda
 


Död åt flatorna! (?)

På tunnelbanan kysser Sofia (bilden) sin flickvän. Detta provocerar en 26-årig man som börjar kalla paret horor och filmar dem mycket närgånget med sin mobiltelefon. Sofia föser då bort mannens mobil från sitt ansikte, vilket provocerar honom så till den milda grad att han slår ner henne med flera knytnävsslag.
I tingsrätten döms mannen för misshandel och Sofia tilldöms ett skadestånd på 18.690 kronor. Men mannen betalar inte (föga förvånande) några pengar och då vänder sig Sofia till sitt försäkringsbolag, Länsförsäkringar för att gå sin ersättning.
Men där blev det kalla handen. Inga pengar eftersom hon j faktiskt provocerat mannen; hon kunde slutat kyssa sin väninna - och dessutom hade hon ju skjutit undan mannens mobiltelefon, vilket också var en provokation.
Från Länsförsäkringars sida nekar man förstås till att man uttalat sig på det sätt som Sofia säger, dock medger man att man varit otydlig. Dock har det blivit en sådan proteststorn på bland annat Facebook och Twitter, att man nu ändrat sitt beslut och faktiskt kommer betala ut ersättning till Sofia.
Men är det inte märkligt att det måste tas upp i media och spridas på internet innan försäkringsbolag (och andra bolag och myndigheter också för den delen) kan erkänna att de gjort fel? Först då backar man, ber om ursäkt och ändrar sitt beslut. Oftast i alla fall. Själv undrar jag förstås när homosexuella par ska kunna visa sina känslor helt öppet utan vare sig bli nedslagna, utslängda från krogen eller bli utsatta för annan särbehandling på grund av sin läggning?!
Exakt vad Länsförsäkringars handläggare faktiskt sagt vet förstås bara Sofia och hon själv, vi andra kan bara gå på de andrahandsuppgifter som finns i Aftonbladet. Men utgår man från att Sofias version är den som ligger närmast sanningen, är det horribelt att ett av Sveriges största försäkringsbolag beter sig på det här sättet! Hoppas de verkligen skäms rejält.
 

 
Källa: Aftonbladet
 


Döm inte hunden efter håren

Varje gång jag träffar nya människor har jag en liten vana att försöka gissa mig till hur den här personen är. Jag brukar fundera över hur han/hon har det inrett hemma, hur personen är som förälder, man/hustru och så vidare.
Väldigt, väldigt ofta har jag otroligt fel - men ganska ofta också rätt på en eller flera punkter. Är det en person man inte känner särskilt väl, är det ju inte särskilt mycket man har att gå på - så det är knappast så konstigt att det blir fel en och annan gång. Samtidigt upptäcker jag ofta att jag inte är ensam om att ha förutfattade meningar, fördomar - och att göra ungefär samma tolkningar och bedömningar av andra människor som andra gör. När väl en viss person kommer på tal i fikarummet eller vid middagsbordet visar det sig ofta att även andra upplevt en viss person som ungefär samma sätt som jag.
Väldigt ofta blir det uppenbart för mig hur duktiga vi människor är på att dela in varandra i fack, att ha förväntningar på varandra kring hur vi ska och bör vara utifrån olika mallar och stereotyper. Med en viss klädstil, ett visst rörelsemönster, sätt att prata eller politisk eller religiös tillhörighet förväntas vi vara på ett visst sätt. När det sedan visar sig att en person som passar in i en viss mall visar sig vara någon helt annan än vi från början trott, blir vi plötsligt förvånade. Som om vi inte redan visste att vi människor faktiskt är olika, att det som bland skiljer oss från djuren är att vi har riktigt särpräglade personligheter.
Jag tänker absolut inte påstå att jag själv skulle vara annorlunda på något sätt! Jag har säkerligen minst lika många förutfattade meningar och fördomar som alla andra.
Bara ett exempel kan nämnas när jag i januari var på mitt livs första prästvigning. Någonstans trodde jag nog att en präst skulle vara lite "timidare" än andra människor; vara mer städad, inte dricka särskilt mycket, prydligt klädd med mera. Men på festen efter själva vigningen, kryllade det plötsligt av präster med enorma tatueringar över hela underarmarna, stora ringar i öronen, piercingar - och de bälgade i sig alkohol i mängder som nästan fick oss sjömän att ligga i lä! Och detta iklädda prästkläder. Jag insåg plötsligt att präster faktiskt precis som alla andra. I alla fall de allra flesta präster. Och detta är inte den enda gången jag medvetet eller omedvetet lagt in andra människor i olika fack.
En person med visst utseende, klädstil eller yrkesval förväntas ofta vara på ett visst sätt men kan många gånger visa sig vara någon helt annan i slutändan.

Ett fack jag själv ofta tycks hamna i, är bland de homosexuella. Trots att ja aldrig haft den läggningen, har det hänt oräknerligt antal gånger att jag fått frågor om min läggning. Till det har det gått rykten på olika arbetsplatser, pratats en del bakom min rygg.
Visserligen är detta inte något jag tar särskilt illa upp av, eller rättare sagt rör det mig inte särskilt mycket alls. Snarare blir jag lite full i skratt över hela situationen de gånger den uppstår. För det är en sak att ha förutfattade meningar och en annan att börja prata bakom ryggen på någon. Oftast jag inte upplevt det som något som gjorts av elakhet, utan snarare det faktum att vi alla har våra fördomar och förutfattade meningar. Så varför ska jag då ta illa upp egentligen?
På ett eller annat sätt dyker dck ofta frågan upp - på arbetsplatser, fester och diverse andra sammanhang. Själv tycker jag väl inte direkt att jag tillhör någon av "stereotyperna" av homosexuella killar, så kan inte riktigt förstå att så många drar den slutsatsen så pass omgående som många gör. Men med tanke på att det ändå sker så pass ofta som det gör och så pass fort varje gång, så måste det ju finnas något i mitt sätt att vara som ger det intrycket.
Jag tycker bara det är lite festligt hur snabba vi är att "döma" varandra, att sortera varandra och förvänta oss våra medmänniskor ska vara på ett visst vis utifrån vissa intryck. Men sådana är vi uppenbarligen och jag själv är absolut inget undantag.
 

 
Bilden lånad från Nonsensakuten
 


Tillbaka till stenåldern

 

 
En kvinna söker tjänsten som präst i ett pastorat i Strängnäs. Saken var bara den att kvinnan är lesbisk och lever tillsammans med annan kvinna. Detta ska ha föranlett att kyrkohedern i församlingen ska ha sagt att han visste att prästen var ”en sån” och att han lovat ledningen att ingen ”sån” fick komma dit.
Pastoratet är nu anmält till Diskrimineringsombudsmannen för diskriminering.
Själv tycker jag det är märkligt och skrämmande att vi inte kommit längre än så här i Sverige! Jag har full respekt för den som är troende och vill leva efter en viss tro, men när man bokstavligt tolkar en 2000 år gammal skrift är det inte längre frågan om tro utan kort och gott trångsynthet.
Bilden här ovanför, med KG Hammars citat talar sitt tydliga språk. Det känns som att många använder Bibeln när det så att säga passar in. Det står nämligen inte bara att i Bibeln att kvinnor att ska hålla tyst utan även att man ska aga sina barn. Så jag utgår därmed att de som rabiat försöker hävda att homosexualitet är emot Bibeln även agar sina barn och ser till att "kärringen där hemma" håller käft.
Finns det en Gud som skapat människan, är jag fullt övertygad om att denna Gud även skapat homosexualitet och att Gud även är fullt medveten om att tiderna och människorna förändras. Homosexualitet fanns garanterat redan när Bibeln skrevs för 2000 år sedan, men då såg tiderna och samhället annorlunda ut än vad det gör idag. Sedan dess har mycket förändrats och det får mig praktiskt taget att se rött när jag hör om personer som tycks vilja att vissa ting ska förbli som för 2000 år sedan...
 

 
DAG 1 SvD 1
 
Bilderna lånade från Fredrik och Fotö Sionförsamling
 

 

En riktig karl

Det har inte bara hänt en eller två gånger, utan flertalet gånger att det börjat gå rykten om mig på olika arbetsplatser. Rykten om min sexuella läggning, att jag helt enkelt ska vara homosexuell. Och även utanför arbetet, i sammanhang som på fester och liknande, har även frågan kommit med jämna mellanrum.
Varje gång frågan kommer upp, kommer givetvis mitt givna svar: att jag inte är lagd åt det hållet, att man måste vara tjej för att få mig på fall.
Ett par dagar innan jag skulle flytta hem till Sverige från London, ville några av killarna jag jobbat med ta med mig ut på en sista pubrunda i Londons uteliv. Det fick de naturligtvis och eftersom jag var den enda i sällskapet som inte var gay, fick jag ge vika mig för majoriteten och följa med på gayklubb. För min del var det första gången på ett sådant ställe, så jag tyckte förstås det var lite spännande också.
Väl inne spanade förstås killarna i mitt sällskap in andra killar och alla tre hittar nästan samtidigt samma kille, som de tyckte var fantastiskt snygg. De sitter en bra stund och spanar in denna kille och diskuterar hur snygg han är. Jag kan givetvis inte låta bli att kasta en och annan blick på honom, för att se om jag själv kan se vad de andra ser hos honom. Det gjorde jag givetvis inte. Jag insåg att han förstås hade utseendet med sig, att han säkerligen inte hade svårt att hitta killar - men någon attraktion kände jag förstås inte.
Men så var det som att han kände sig iakttagen och började spana mot vårat bord. Och vem tror ni han föll för och bestämde sig för att ta med sig hem? Ja just det: TOBIAS! Han stötte på mig å det vildaste, men särskilt bra gick det inte. Han fick inte med sig mig hem den kvällen!
Men det var inte sista gången detta hänt! Det har hänt fler gånger att killar stött på mig - och det är inte heller alla som gett upp särskilt lätt. Så uppenbarligen ger jag intrycket att ha en annan sexuell läggning än vad jag faktiskt har.
Andra killar har under andra förevändningar tagit mitt telefonnummer innan jag fattat varför de vill ha det, för att sedan ringa gång efter gång efter gång tills jag antingen bett dem dra till något mycket varmt ställe eller helt enkelt låtit bli att svara när de ringt. För i grunden är det inte så att jag tar illa upp när en kille stöter på mig. Jag känner mig faktiskt smickrad, eftersom det ju trots allt är någon som uppenbarligen tycker jag verkar trevlig och ser bra ut. Men där går sedan gränsen, för jag skulle inte för något i världen krypa i säng med en kille! Så så länge de respekterar mig, min integritet och mitt nej så kommer jag också visa dem respekt, det är för mig en självklarhet.

Dessa rykten är absolut inget som jag egentligen tar illa upp av. Jag börjar vänja mig vid dem och lära mig att jag uppenbarligen ger det intrycket. Att folk frågar stör mig ännu mindre, för det som kanske snarare kan störa mig är att folk börjar sprida rykten om sådant de inte vet ett smack om. Vad vet folk egentligen alls om vad händer i min säng utöver att jag sover där?!
Det folk överlag kanske istället ska ta sig en funderare på är hur man sorterar in andra människor i fack - och jag själv är säkerligen inget undantag. Jag har också mina förutfattade meningar och fördomar. Många gånger kan jag se personer i olika sammanhang och direkt tänka att "Han eller hon är si eller så".
Som heterosexuell förväntas man vara på ett sätt, som homosexuell på ett annat - bara för att ta ett exempel. Men sedan finns ju alltid undantag, som till exempel personer som mer eller mindre kan falla in under hur man förväntas vara som homo men som inte är det.

Det som kanske mest stör mig själv, är att om man som kille uppfattas som feminin, anses det vara en svaghet och nästan något negativt. Alltmedan en tjej som är grabbig anses vara tuff och den maskulina sidan något positivt.
"En riktig karl" ska ha jeans och skjorta, spotta snus, svära och dricka sprit enligt de mallar som finns. Själv har jag gärna jeans ibland och visst händer det att jag dricker sprit och snusar, men inte på det manliga/grabbiga sätt som jag förmodligen förväntas som man. Och svär gör jag inte särskilt ofta.
I mina ögon är istället "en riktig karl" - likväl "en riktig kvinna" - en person som vågar vara sig själv, även om det innebär att man sticker ut. Är man sedan som kille/man/karl feminin, grabbig - eller vad det än må vara - så spelar det ingen roll. Bara man är sig själv och inte förställer sig och vågar stå upp för det. Det är inte lätt, det är det verkligen inte! Men där har ni min definition på "en riktig karl/kvinna".
 

 
Bilderna lånade från Emelie, Anya
 


Tidigare inlägg