Årets prideparad

Jag lyckades baxa mig iväg till stan idag för att se prideparaden. Visserligen var jag jättetrött efter den gångna veckans nattarbete och kroppen protesterade till en början. Men väl på plats i solen och festivalstämningen kom kroppen igång igen. Det blev till och med en liten vända under avdelningen för stolta föräldrar. Även om jag själv inte har några barn, finns det andra familjemedlemmar som är en del av hbtq-världen och jag brukar tycka det känns så rätt att gå med i den sektionen under paraden.
Precis som förra året hann det komma några häftiga regnskurar under paraden, men det är sådant man får räkna med när det är svensk sommar.
500.000 åskådare och 45.000 deltagare räknade man visst med vid dagens parad. Ganska mäktigt måste man ju ändå säga.
Men alla höll uppenbarligen inte med om det positiva i prideparaden. Vid Stureparken ställde sig tydligen mågot 15-tal personer från högerextrema Nordisk Ungdom iu syfte att hindra tåget från att passera. Enligt DN ska tåget stått stilla runt 10 minuter, den tid som det tog för polisen att få undan nazisterna.
Jag har så svårt att förstå inställningen att hindra andras rätt att uttrycka sin åsikt, vilket ju faktiskt dessa nazister gjorde idag. Det spelar ingen roll om det är vänsterfolk som förstör en SD-demonstration eller nazister som förstör en prideparad. Båda delarna är lika avskyvärt. Jag reagerar alltid med ilska vid båda scenarierna. När det är vänsterfolk som missköter sig blir jag förbannad eftersom jag tycker att det hela är pinsamt då det är dem jag ligger närmast ideologiskt sett. Och jag vill inte förknippas med antidemokratiska metoder som att till exempel använd våld, hot eller förstöra tillståndsgivna demonstrationer.
När det kommer till nazister blir jag förbannad eftersom det rör sig om personer som uttryckligen är emot demokratiska värderingar. Många hävdar att att även antidemokrater har rätt att framföra sin åsikt i ett demokratikt samhälle, men det kan ju vara en sanning med viss modifikation. Som jag ser det måste det någonstans gå en gräns när det kommer till att motarbeta demokratin. Självklart går gränsen vid terrordåd och liknande, men gränsen går kanske inte alltid mellan svart och vitt och vissa gånger finns det trots allt en gråzon. Det kan vara värt en diskussion om saker som att få synas vid Almedalsveckan, få demonstrationstillstånd och så vidare. Visst att vi har yttrandefrihet och demokrati, men ska det i alla lägen vara tillåtet att motarbeta demokratin? Nånstans finns det ändå en gräns tycker jag. Sen är det farligt om gränsen blir alltför flytande ocgh godtycklig, det håller jag med om. Det enda jag vill ha sagt är att det är sunt med en diskussion i ämnet kring vad som ska anses vara okej, även i en demokrati. För bara för att man har demokrati och yttrandefrihet, är inte allt okej! Vi har fortfarande inskränkningar i yttrandefriheten när det kommer till olaga hot, förtal och hets mot folkgrupp. Bara för att ta några exempel. Och ur det perspektivet borde det vara en självklarhet att även diskutera andra perspektiv i det hela.
 

 
KÄLLOR: DN 1 2
 
Bilden lånad från Racespective
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Homo/trans/bi, Rasism och invandring;

Stockholm pride 2017

Igår inledde Stockholm Pride och Stockholm innerstad kommer förvandlas till en stor festplats. I år kommer jag inte ha möjlighet att besöka priden nånting ker än möjligen själva tåget på lördag. Det får bli under förutsättning att vädret tillåter, något som ju varit lite si och så den här sommaren. Men bara det inte regnar kommer jag säkerligen ta en sväng in till stan och titta.
Jag är själv inte en del av hbtq-rörelsen, men känner många som är det och jag brukar tycka det är ett bra sätt att visa sitt stöd för dem genom att åtminstone se prideparaden. Men också för att det är ett roligt evenemang förstås, hela stan lyser upp på ett härligt sätt under prideveckan.
Sen har jag så otroligt svårt att förstå att priden kan väcka så mycket ont blod hos somliga. Även om de flesta reaktioner man ser är övervägande positiva (åtminstrone i någon utrsträckning), finns det ju en och annan som inte är det - som dessutom är rent hatiska mot hela hbtq-rörelsen i allmänhet och pride i synnerhet. För vissa tycks det inte gå att få ihop pride med att hbtq-personer är som alla andra. Men vad man genom pride bevisar (i mina ögon vill säga) är att vi alla har en sak gemensamt. Nämligen att vi alla är människor, men stöpta olika formar. Alla passar inte inte in under givna mallar och normer i samhället. Och det är bland annat det som skiljer oss från djuren, att vi alla är egna individer som inte ser ut och beter oss exakt likadant som alla andra.
Sen ska vi ju vara glada och evigt tacksamma att vi lever i ett land där detta inte bara är tillåtet utan även skyddas enligt lag. I många länder fängslas och/eller avrättas oliktänkande och hbtq-personer, det är ju knappast ett sådant samhälle vi vill ha i Sverige. I alltför många länder skulle någonting som en pridefestival inte ens vara tänkbart, det skulle vara alltför riskabelt för deltagarna. Så även om man inte sympatiserar med hbtq-rörelsen kanske man ändå borde vara stolt över bo i ett land där alla har möjlighet och rätt att komma till tals. Sen behöver man inte alltid gilla det som framförs, men det är en del av demokratin och yttrandefriheten.
Just yttrandefriheten brukar ju många på högerkanten säga att de värnar om så länge det gagnar deras egna syften. Men kommer det till en prideparad i kärlekens tecken är det många i samma grupperingar som skriker sig hesa om att man ska göra inskränkningar i yttrandefriheten. Märklig dubbelmoral.
 

 
Bilden lånad från Garngalning
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Homo/trans/bi

Malta förbjuder terapi som ”botar” homosexualitet

Malta blev för en tid sedan det första landet i Europa som förbjuder terapi som ska ”bota” homosexuella personers läggning. Lagförslaget innebär att den som gör sig skyldig till att försöka förändra, förtrycka eller omvända en persons sexuella läggning riskerar böter eller fängelse.
Så kallad ”Gay cure Therapy” går ut på att terapeuter ska konvertera homosexuella till heterosexualitet. 

Men terapin är omstridd och fördöms av de flesta inom branschen. I Storbritannien har den statliga sjukvården och alla ledande organ inom psykoterapi undertecknat ett gemensamt uttalande där de beskriver konverteringsterapin som oetisk, ovetenskaplig och potentiellt farlig, skriver The Guardian. 

I USA är terapin förbjuden på minderåriga i flera stater.
Maltas yrkesorganisationer för psykologer, psykiatriker, familjeterapeuter och kuratorer välkomnade förbudet för terapin som de benämner som ”omänsklig”, i ett gemensamt uttalande.
Den nya lagen innebär också att ”ingen sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck utgör en störning, sjukdom eller brist av något slag”, och sänker åldersgränsen till 16 år för att kunna begära en könskorrigering utan föräldrarnas godkännande.
 
Tänk om fler länder kunde följa Maltas exempel! Det skulle verkligen vara ett stort steg i rätt riktning. Det är faktiskt svårt att veta om man ska skratta eller gråta när ämnet om att "bota" homosexualitet kommer upp. Att på fullaste allvar tro att det faktiskt skulle fungera tyder ju mer på okunskap än någonting annat. Sedan är det givetvis synd att ett förbud alls ska behövas, men det är uppenbart att så faktiskt är fallet. Undrar i mitt stilla sinne när fler länder (inklusive Sverige) ska följa efter?
 

 
KÄLLOR: DN 1 ETC 1
 
Bilden lånad från Connecting the dots
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Homo/trans/bi

Visa fler inlägg