Teknikstrul

Normalt brukar jag ha rätt lång stubin, det ska till rätt mycket för att jag ska bli irriterad. Men är det någon gång jag verkligen helt saknar stubin och nolltid helt tappar tålamodet så är det när teknik strular.
Jag vet inte hur många gånger saker börjat flyga genom luften när de inte funkar som jag vill. Det spelar ingen roll om det är mobiler, datorer eller en TV. Än så länge har jag inte lyckats slå sönder några dyra saker, men det är väl en tidsfråga.
Jag brukar tycka att jag är rätt allmänbildad när det kommer till exempelvis telefoner och datorer. Det rena handhavandet kan jag oftast gissa mig till utan hjälp av instruktionsböcker eller liknande. Men börjar det komma till programmering, felsökning eller att rent fysiskt öppna en apparat är jag totalt intelligensbefriad.
Och kanske är det också därför jag blir så frustrerad när det krånglar. Man blir så maktlös när det är strul med något som man inte kan göra något åt. Hade jag vetat ungefär vad jag hur jag åtgärdar en strulande mobiltelefon, hade jag förmodligen inte känt mig lika frustrerad. Men nu har jag en tendens att snabbt tappa humöret när det inte går som jag vill.
Men jag tror många kan känna igen sig i känslan när man sett fram emot en film eller se något avsnitt av sin favoritserie - så strular wifi:t, telefonen eller datorn och ingenting funkar. Om man sen försöker alla knep man kan med att starta om, ändra inställningar och allt vad det kan vara utan att det börjar fungera är ju frustrationen total. För att inte tala om när man ser en hockeymatch och det lägger av just när det är som mest spännande.
 

 
Bilden lånad från Style knowledge
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Diverse, Internet;
Taggar: Internet, teknik

På Flashback blir det omöjliga möjligt

Vissa saker kan verka omöjliga, men jag lovar att så inte alltid är till fallet. Åtminstone inte på internet.
Snälla, fråga mig inte varför, men för en tid sedan fick jag för mig att lägga upp en profil på Flashback. Grunden var givetvis inte att sprida en massa hatiska, rasistiska och främlingsfientliga kommentarer omkring mig. Utan mer för att man hört så mycket om just Flashback, att jag helt enkelt blivit nyfiken. Jag har var helt enkelt tvungen att lägga upp en profil för att känna av stämningen på den ökända sajt.
Och visst är det en hatiskt stämning på Flashback, det råder inga som helst tvivel på den punkten. Det spelar ingen roll vilket ämne man skriver om, på ett eller annat sätt är det alltid en viss majoritet som lyckas vinkla det hela till nåt hatiskt mot invandring eller människor av en annan etnicitet, sexuell läggning eller religion.
I skrivande stund har jag gjort tio inlägg på Flashback - kommentarer på andras inlägg inkluderat. Och jag har verkligen hållit en god ton på alla sätt och vis. Men ändå har jag lyckats bli blockerad. Jo, ni läste rätt! Jag har blivit blockerad från Flashback!!
Med all den skit som sprids på den sidan, trodde jag faktiskt inte att det var möjligt, men uppenbarligen är det så som är fallet. I användarvilkoren står bland annat att man inte får gör sig skyldig till hets mot folkgrupp och liknande saker, men sådana överträdelser ser man exempel på X antal gånger varje dag inne på Flasback. Men ingen verkar blockeras för sådana brott mot användarvillkoren.
Däremot blev jag avstängd i en vecka för att jag i ett inlägg lagt in en länk till min blogg. Personligen ansåg jag att länken var relevant, men det ansåg inte moderatorerna - som istället tycker att det är ytterst relevant med angrepp mot folk med annan hudfärg eller religion oavsett sammanhang.
Tro nu inte att jag sitter här och sörjer över att jag varit blockad på Flashback! Det är inte ett forum jag direkt längtar efter att vara delaktig i. Men jag tycker att det är väldigt komiskt att man blockerar någon för en länkning till en i sammanganget oskyldig blogg, när det förekommer så otroligt mycket värre övertramp än så på den aktuella sajten. Framförallt när man påstår sig bekämpa saker som hets mot folkgrupp och liknande brott, men bara ser mellan fingrarna vad gäller dessa övertramp.
Från min tid inom polisen känner jag till problematiken i att Flashbacks administration inte vill lämna ut IP-nummer eller andra uppgifter om sina användare - hur allvarliga brott de än gör sig skyldiga till på sajten. Det var ofta som vi fick anmälningar om rejält kränkande inlägg och flera gånger riktigt hotfulla kommentarer på Flashback, men det spelade ingen roll. Hur grova brott det rörde sig om, vägrade personerna bakom sajten att samarbeta med polisen. Detsamma gällde förvånansvärt nog även när det kom till trådar där folk på fullasta allvar pratade om att ta självmord. Sajtens grundare är alltså inte heller villiga att samarbeta med polisens ens när det gäller eventuellt kunna rädda någons liv.
Så ni som är med på Flashback, var beredda på godtyckliga avstängningar men förväntar er inget annat från den här sidans grundare! 
 

 
En kommentar
    Follow
publicerat i Internet
Taggar: Internet

Fördummande teknologi

Jag som de flesta andra omger mig med en uppsjö högteknologiska attiraljer dagarna i ända. De flesta av oss har dator hemma och mobiltelefonen inom räckhåll i stort sett hela tiden, var vi än är. Dagens moderna telefoner är mer eller mindre datorer i miniformat och innehåller långt mer avancerad teknologi än man hade tillgång till i samband med månlandningen 1969.
Jag har absolut ingenting emot mobiltelefoner och datorer. Det är otroligt mycket som har blivit avsevärt mycket enklare i och med dagens moderna teknik. Alltifrån att man inte behöver memorera folks telefonnummer till att man har tillgång till en GPS eller väderprognoser direkt i fickan. Eller - för den delen - lättheten i att kunna meddela att man är sen när man ska träffa någon. Till skillnad från den tiden då man var tvungen att jaga rätt på en telefonautomat och förhoppningsvis några mynt för att kunna ringa hem till den man ska träffa, hoppas på att någon i familjen är hemma och se om det fanns någon tillstymmelse till chans att kunna nå vederbörande på något sätt.
Förutom att ringa och sms:a är det väl två saker jag använder allra mest i telefonen - och det är just GPS och olika reseplanerare. De första åren jag bodde i Stockholm var det papperstidtabeller som gällde - och rörde man sig frekvent över stora delar av länet, var man tvungen att ha ett smärre bibliotek av tidtabeller. Givetvis gick det ju att ringa till SL:s kundtjänst och fråga om resvägar, men där var det långa väntetider och man hörde det karakteristiska prasslet av papper när den som svarade också var tvungen att bläddra i papperstidtabeller för att få fram den resväg man frågade efter. Och jag kan fortfarande minnas frustrationen när man fått en resväg, började åka mot sitt slutmål - för att det sedan ska bli strul på vägen och man var tvungen att planera om. Var man då i en del av länet man inte kände till, hade man inte den blekaste aning om hur man skulle ta sig fram...
 
Men hur mycket teknologin än förenklar för oss, undrar jag ibland om den inte fördummar oss lite också? Vi behöver inte längre memorera saker på samma vis som tidigare, utan kan bara lägga in saker och ting i mobiltelefonen som sedan kommer ihåg det hela åt oss. Vi behöver inte komma ihåg telefonnummer, tider, vägar, namn eller något annat. Vi behöver inte ens komma ihåg att ställa om till vinter- eller sommartid. Telefonerna och datorerna gör det arbetet åt oss. Vi behöver inte kunna räkna de enklaste tal, eftersom vi alltid har en miniräknare tillgänglig i telefonen, vi behöver inte komma ihåg vännernas och släktingarnas födelsedagar eftersom telefonen väldigt lägligt påminner oss i god tid innan högtidsdagarna infaller.
Vi behöver inte längre ens kunna läsa en karta eftersom telefonens GPS väldigt lägligt talar om hur vi ska ta oss fram - oavsett om det är till fots, i bil eller med kollektiva färdmedel. Vi behöver inte ens titta ut genom fönstret för att se vad det är för väder, det räcker att titta på mobiltelefonens display så får vi det hela presenterat för oss i realtid.
Absolut väldigt enkelt och synnerligen bekvämt i många bemärkelser, men frågan är om det inte fördummar oss en aning?! Vi behöver inte längre kunna eller memorera saker, eftersom våra högteknologiska prylar gör det åt oss. I lite ironiska tankegångar brukar jag ibland tänka att framtidens skolor enbart kommer inrikta sig på hanteringen av datorer och telefoner för att få den information man behöver i varje givet tillfälle istället för att eleverna faktiskt ska kunna något när de går ut skolan.
Den som lever då får se vad vår barnbarn kommer att lära sig i skolan. Oavsett kommer det vara en enorm skillnad jämfört med när jag själv gick i skolan. Då hade vi maskinskrivning* på schemat, serverades pölsa och fiskbullar i skolmatsalen och hade inte aning om vad internet, appar eller GPS var. Datorer hade möjligen de mest välbärgade klasskompisarna och ville man prata med någon, gick man antingen hem till vederbörande eller ringde till hemtelefonen och hoppades att någon i familjen faktisk var hemma och kunde svara.
 
 
* För den yngre generationen var en skrivmaskin ett tangentbord, där det i realtid skrevs direkt på ett papper när man tryckte ner tangenterna. Delete, ctrl+alt+del eller backspace fanns inte. Det man skrivit gick inte att radera.
 

 
Bilderna lånade från Silverserfers, Djjohnchristian
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Internet
Taggar: Internet, data, dator, datorer

Visa fler inlägg