Underskattade yrken

I veckan hade vi konferens med jobbet. Vi var inbokade på en konferensanläggning på Dalarö och en buss var chartrad för att köra oss dit. Buss i all ära, men jag har inte riktigt nerver för att sitta i en stor buss som snirklar sig fram längs små, kurviga landsvägar där knappt två personbilar kan mötas. Men chauffören var coollugn och rattade med - till synes - all enkelhet fram bussen längs de trånga vägarna på Dalarö, trots möten med traktorer, bussar och andra stora fordon.
Men när jag satt där på bussen, slog mig tanken hur duktiga vi ofta är att underskatta och "se ner på" på vissa yrkeskategorier. Både i avseende hur folk ser på vissa yrken, liksom hur lönerna sätts. Just busschaufför är väl inte ett yrke jag själv tycker att jag ser ner på, jag skulle till och med faktiskt kunna tänka mig att jobba som det. Men tittar man på hur lönerna ligger i jämförelse med det ansvar och den stress som säkerligen jobbet innebär så är de inte alltid i helt rätt nivå. Det är ju trots allt också ett yrke som många gånger kräver ganska mycket skärpa och yrkesskicklighet för att man ska kunna göra ett bra jobb. Som när man till exempel ska köra en fullsatt buss längs dessa smala vägar eller genom Stockholms rusningstragik (varav det sistnämnda skulle ge mig både magsår och hjärtinfarkt inom några få minuter).
När jag pluggade brukade jag jobba extra som städare på helgerna och jag märkte rätt ofta att det fanns en viss nedlåtande/nedvärderande attityd hos många andra gentemot detta jobb. Det kändes liksom som att många såg ner på en när man gick runt i butikerna (som var fallet i mitt jobb) och städade.
Även om jag själv inte skulle kunna tänka mig att jobba som städare på heltid mer än det var enda alternativet till arbetslöshet, så får jag ju erkänna att jag är grymt imponerad av alla dem som faktiskt gör det år efter år. Det är ett tungt jobb och inte direkt överbetalt.
Samtidigt behövs alla yrkesgrupper i samhället. Senast idag hörde jag på radion om att det eventuellt är strejk på G för städare och fastighetsskötare om löneförhandlingarna strandar i helgen. Man kan ju tänka sig hur det ganska snart kommer se ut på arbetsplatser, i butiker, skolor och andra ställen om städarnas arbete ligger nere ett tag. Och där kommer vi ju in på hur vi ibland ser på många "lågstatusyrken". Samhället skulle snart se helt annorlunda ut om till exempel brevbärare, bussförare, städare eller renhållningsarbetare plötsligt inte gick till jobbet på morgonen. Jobb som säkerligen många nedvärderar (jag själv är inget undantag), men som behövs och säkerligen kräver kunskap och skicklighet som man inte alltid tänker på om man själv inte jobbat med det.
 

 
Bilden lånad från Bioingiøren
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Jobb och arbetsmarknad
Taggar: arbete, arbetsmarknad, jobb, jobba, yrke

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Det är verkligen svårt att hinna och orka med att söka jobb när man samtidigt jobbar heltid. Att plöja igenom jobbannonser, som ju ploppar upp i en strid ström och sedan gallra ut de jobb man är intresserad av för att slutligen skicka iväg individuella ansökningar till var och en är i sig nästan en heltidssysselsättning.
Till det ska tiden räcka till att gå på de intervjuer man kallas till. 
Nu jobbar jag skift och har en hel del ledig tid på vardagarna. Men jag undrar faktiskt hur man löser det om man har kontorstider? Skulle kännas lite olustigt och illojalt att ta ledigt för att gå på anställningsintervju hos en annan arbetsgivare. Nästan lite som att vara otrogen på nåt vis... 😉
Nu är väl inte intervjuerna det största problemet, det är ju inte så att jag kallas på intervjuer stup i kvarten. Men jag har i princip aldrig varit med om en intervju utanför kontorstid, så det är rätt svårt att få det att gå ihop med att själv jobba kontorstider. Men så länge jag har ett vikariat, ligger jag i alla fall i och söker annat. Inte för att jag vantrivs på det jobb jag har - tvärtom! - utan mer för att jag saknar tryggheten med en fast anställning.
Jag har hittat en lång rad sidor som publicerar platsannonser - och bara att gå igenom dessa sidor tar en bra stund. Alltid hittar man någon annons som känns mer eller intressant och man går in och läser. Ibland är jobbet tillräckligt intressant för att söka, andra gånger klickar jag mig vidare. Varje platsansökan tar ju sedan en bra stund att skriva. Jag skulle ledigt kunna lägga åtta timmar per dag på att söka jobb, det är inga som helst problem. Men den tiden finns inte när man jobbar.
 
Idag har jag dock varit ledig och kunnat beta av en del saker som behövt göras, däribland jobbsökande. Det har blivit X antal timmar framför datorn och nu börjar ögonen klia betänkligt av trötthet (en kombination av många timmar vid datorn och att jag behöver nya läsglasögon).
Samtidigt är det roligt att ögna igenom platsannonser på sitt vis. Man hittar yrken man inte visste existerade - och andra som man känner att wow, just DET HÄR skulle jag kunna tänka mig att jobba med. Ytterligare andra kan man direkt känna sig minst sagt frågande till att någon ens söker. Vissa jobb låter så exceptionellt tråkiga att jag får panik bara av läsa annonsen...
Sen är det ju en spännande tanke att man inte vet hur tillvaron kommer se ut - kanske bara några månader bort i tiden. Kanske blir jag kvar inom kommunen, kanske hittar jag något annat. Frågan är bara vad.
 
Min arbetsplats för dagen...
 

 
Textbilden lånad från Linkedin
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Jobb och arbetsmarknad;
Taggar: arbete, arbetslös, jobb

Stelbent samhälle

Sedan millenieskftet har jag haft förmånen och tryggheten med en fast anställning. Jag har liksom hunnit vänja mig vid fördelarna med den trygghet som en fast anställning innebär och haft lite svårt att ställa om till att gå på ett vikariat.
Visserligen har jag tolkat det som att jag sitter rätt tryggt och anställningsformen mest är en formalitet. Så personligen känner jag mig egentligen inte särskilt orolig, det är snarare det formella som kan sätta käppar i hjulen.
I ett ganska stelbent samhälle som vårat är det svårare att få både lån och hyreskontrakt om man bara har ett vikariat. Även om jag givetvis kan förstå anledningen, så är det ändå ett irritationsmoment att det faktiskt är så. Min tanke är lite att ett fast jobb egentligen inte alls är någon garanti för en person faktiskt betalar hyran eller sina amorteringar i tid. Det finns garanterat många arbetslösa och vikarier som är långt mycket mer skötsamma än vissa som har fast jobb.
Men det är trots allt något som avspeglar sig i mycket annat. Har du en betalningsanmärkning är det praktiskt taget omöjligt att teckna hyreskontrakt, mobilabonnemang eller ett lån till skälig ränta. Sen spelar det ingen roll om det är en enstaka anmärkning för någon fjantsumma eller flera anmärkningar på enorma belopp.
För att inte tala om ifall du har en prick i brottsregistret (vilket visserligen kan vara lite mer förståeligt). Det kan minst sagt ställa till det för att få jobb och även vissa andra saker.
 
Nu menar jag givtvis inte att du ska kunna vara dömd för vad som helst och ändå ha möjlighet att få vilket jobb som helst. En dömd pedofil ska självklart inte kunna få jobb på dagis till exempel. Har du verkligen misskött din ekonomi och massor med anmärkningar förstår jag att du inte får lån eller kan teckna abonnemang. Givetvis förstår jag att man måste kunna visa för en hyresvärd att man har en skälig inkomst för att kunna klara hyran.
Men det är idag rätt lätt att dra på sig en betalningsanmärkning. Det räcker med en räkning man missat, vissa går till indrivning ganska fort. Och företagen ser oftast inte vilken summa en betalningsanmärkning avser, utan bara att den existerar. och det blir lite stelbent, det blir som att man straffas onödigt hårt för en enkel tabbe...
 

 
Bilden lånad från Lånupplysning
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Betraktelser, Ekonomi och pengar, Jobb och arbetsmarknad;

Visa fler inlägg