Så jävla PK

 


Fuck genus!!

Häromkvällen blev jag tipsad om filmklippet här nedanför. Normalt brukar jag försöka undvika att lägga ut reklamklipp på bloggen, men just den här filmen kan jag faktiskt inte låta bli att publicera. Det ligger så otroligt mycket sanning i filmens budskap, så att så många som möjligt borde få ta del av den.
Jag kan ibland bli lite trött på debatten kring genus och jämställdhet. Inte för att jag på något vis är emot jämställdhet och rättvisa, oavsett om man diskuterar kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning. Utan för att jag helt enkelt tycker att den ibland går lite för långt.
Ta bara användandet av ordet hen. Visst ska man inte göra skillnad mellan könen så länge det innebär något negativt, alla ska samma chanser, möjligheter och - givetvis - även skyldigheter. Men förespråkar man att man inte ens i ordalag ska göra skillnad mellan könen, säger man ju indirekt att det är något negativt att vara kvinna (eller man för den delen). Det är väl fantastiskt att vi är olika och unika individer, inte bara utifrån personlighet utan även kön, hudfärg, kultur och så vidare?!
Ingen ska tvingas in i att fack enbart på grund av att man är född till man eller kvinna. Det spelar ingen roll om man diskuterar vem som ska ha huvudansvaret i hemmet, vilket yrke/utbildning man ska välja. Däremot ska var och en göra det man är duktigast på och utifrån vad som är praktiskt möjligt. Om jag har ett jobb som gör att jag är bort en större delen av dagen än min sambo/fru, kanske det faller sig mer naturligt att hon tar ett större ansvar än jag hemma eftersom har större möjlighet till det. Om jag råkar tycka om att laga mat och är den som är duktigast på det, medan min sambo/fru avskyr att göra det och dessutom inte kan är det väl rätt naturligt att jag tar huvudansvaret för matlagningen? Men varför ska jag tvingas till det för att man förväntas vara jämställd och man tänker sig att min sambo/fru gärna är den som sköter matlagningen? Då blir det trots allt ojämställd åt andra hållet. Jämställt är det när det är upp till varje par/familj att själva avgöra vem ska ansvara för vad utifrån vad man är duktig på och vilka förutsättningar man har att sköta olika saker.
Detsamma gäller när man diskuterar lagstadgad kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Självklart ska kvinnor och män konkurrera på samma villkor. Den med lämpligast meriter ska givetvis få jobbet, men har man två personer som är lika kvalificerade för ett jobb, ska givetvis den som tillhör underrepresenterad grupp få jobbet. Det borde gälla även i bolagsstyrelser.
 
Istället borde det vara upp till var och en att var den man är. Är du tjej och "springer som en tjej" (som man diskuterar i filmklippet), så gör det oavsett vad andra tycker. Springer du "som en kille" fast du är tjej, jamen gör det då! Är du "feminin" som kille, var det oavsett vad andra säger! Och fortsätt "hon" och "han", är det inte fantastiskt att vi är olika?!
Att det sedan finns orättvisor som är knutna till vilket kön man fötts till är en helt annan sak. Det ska självklart bekämpas med alla tänkbara medel!
 

 
 

 
Relaterat: AB 1 SvD 1 2
 
Bilden låna från Dominique Di Primacon
 


Stereotypa könsroller

Numera är det väldigt mycket tal åt höger och vänster om jämställdhet och könsroller. Och det är självklart bra, jag är tveklöst för jämställdhet och att alla ska ha samma rättigheter, förutsättningar och skyldigheter oavsett kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller whatsoever.
Men många könsroller lever otvetydigt kvar, trots allt snack om jämställdhet. Och vissa gånger kan jag bli riktigt trött på det hela - och skulle förmodligen blivit det oavsett vad jag tyckt om jämställdheten mellan könen.
I perioder har jag varit med på olika dejtingsajter på internet och där är de invanda könsrollerna extra markanta. Det kan reta gallfeber på mig att det oftast verkar vara så att jag som kille förväntas vara den som tar kontakt, förväntas vara den som tar initiativ till utveckla relationen till dem som man får kontakt med - som att byta nummer, fråga om man ska ses och så vidare. Det är ytterst sällan en tjej tagit kontakt med mig eller varit den som tagit initiativ till att byta nummer eller fråga om man vill ses.
Man kan ävdm se hur dömande många kan vara utifrån vad som skrivs i medlemmarnas presentationer. En tjej/kvinna som kan uttrycka att man vill ha ett öppet förhållande eller inte är främmande för en flirt/romans anses väldigt snabbt vara en slampa, en hora. Medan en kille/man som uttrycker samma sak bara är ute efter att knulla och inte är något annat än en horbock. Medan jag själv inte ser något som helst fel i att ha ett öppet förhållande, flera partners eller bara kortare romanser - så längd alla parter är med på det hela.
Själv skulle jag bli jättesmickrad om en tjej tar kontakt med mig på en dejtingsajt! Och det är inte frågan om att jag inte får svar när skriver till tjejer på dejtingsajter, för det får jag. Men visst vore det roligt om fler än jag kunde ta initiativ till att få kontakt?! 
Så går man på krogen - och samma sak händer där! Hur ofta händer det att tjejer tar kontakt med killar de är intresserade av? Inte så ofta, eller hur? Själv tycker jag det är fruktansvärt attraktivt med tjejer som vågar ta för sig, som faktiskt tar egna initiativ. Men hur många gör det? Nej, just det...
Självklart är det inte bara på krogen och dejtingsajterna man märker av att vissa stereotypa könsroller fortfarande finns kvar. Man färväntas som kille/man att hålla upp dörrar, ge företräde, spotta snus, ha stora muskler, svära och köra i 140 km/timmen på 50-sträckor.
Och jovisst, jag håller upp dörrar och lämnar företräde - men det gör jag åt alla oavsett kön. Visst, jag spottar ut snusen när jag inte vill ha den kvar i munnen, men det är mest för att de är så äckliga att svälja. Muskulös är jag absolut inte, snarare muskellös. Svär händer det att jag kan göra om jag blir riktigt uppretad, men kör 140 på 50-sträckor skulle jag bara göra om det gällde liv eller död. Men könsrollerna finns där, vare sig vi vill eller inte. Vi förväntas uppträda på ett visst vis, trots att många av oss säkert gärna skulle vilja slippa de invanda könsrollerna. Och framförallt att det vore trevligt om man vände lite på dem.
 

 
Bilden lånad från Pelle Billing
 


Kampanj mot kvinnomisshandel

 


Feminism

 

 
Bilden lånad av Max Gustavsson
 


Det svagare könet

 

 

Demokrati

 

 
Relaterade artiklar: AB 1 2 3 4 5 6 7 8 DN 1 HD 1 SK 1 SvD 1 2 3
 
Bilden lånad från Wisti
 


The best father in the world...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
Bilderna lånad från Chicquero
 


Löjligt och lite perverst!

 
Jaha, så var det dags igen... I år, precis som förra året, har några leksaksbutikskedjor valt att skicka ut vad man kallar könsneutrala leksakskataloger inför julhandeln. Det rör sig om BR och Toys "R" Us, som nu har kommit ut med kataloger där man ser flickor leka med bilar och krigsleksaker och pojkar med dockor, köksleksaker och dammsugare.
Ganska oskyldigt, eller hur? Men alla håller tydligen inte med om det. Nyheten har spridit sig över världen och blivit omnämnd i media i bland annat Kina, Ryssland, Storbritannien, Kanada och USA. Och reaktionerna har tydligen inte låtit vänta på sig;
 
”Fler surrealistiska nyheter från det ockuperade Sverige. Den mest vansinnigt socialistiska, vaksamma, omhändertagande och helt enkelt paranoida samhälle i världen har nått sin bottenpunkt”, skriver John i Dublin på brittiska Daily Mails webbsajt.
 
”Det här är helt sjukt. En galenskap som lägger sig över väst som vi aldrig bad om” svarar Harry på samma sajt. Och Jb från Glasgow fortsätter: ”Att visa pojkar som leker med dockor och dockhus är helt oacceptabelt”.
 
”Jag tycker det är så extremt sjukt med pojkar som leker med dockor”, skriver en svensk pappa till två döttrar på sajten.
 
Och liknande kommentarer ska tydligen gå att hitta på sajter runt om i världen enligt SvD. ”Indoktrinering”, rasar en läsare på kanadensiska Toronto Sun. ”Så politiskt korrekt att jag mår illa”, menar en kommentator på lokaltv-stationen WDIV-TV i amerikanska Detroit.
Alla kommentarer och reaktioner ska dock inte vara negativa, det finns även folk som är positiva till dessa könsneutrala leksakskataloger. Men det är svårt att låta bli att fråga sig vad man är rädd för när man reagerar så starkt på barn som leker? Jag själv lekte mycket med dockor när jag var liten och har inte tagit någon som helst skada av det.
Visserligen tror jag att rapporteringen i svensk media kring detta är rätt vinklad. Jag tror inte - eller vill åtminstone inte tro - att detta är representativt för hela befolkningen i de länder dessa reaktioner har förekommit. Det finns garanterat även svenskar som sympatiserar med dessa negativa åsikter också.
Men medan vissa anser att det är löjligt och lite perverst med pojkar som leker med dockor och flickor som leker med bilar, skulle jag själva att det snarare är motsatsen som skulle vara löjlig och pervers. Om min son vill ha en docka så får han det, var ligger det sjuka och perversa i det? Varför hindra barnen från att leka med de leksaker de har som roligast med? Och det är väl just det som är budskapet bakom de aktuella leksakskatalogerna - inte att man ska tvinga barnen att leka med något de inte vill leka med...
 

 
KÄLLOR: AB 1 DN 1 2 SvD 1 2
 
Bilden lånad från Ms Octopussy
 


När är det våldtäkt?

I fredags kom en friande dom mot sex tonårskillar, som stått åtalade för att ha våldtagit en 15-årig flicka i Tensta i våras. Pojkarna fälldes i tingsrätten, men hovrätten valde att fria. En del av motiveringen var att man inte tyckte det bevisat att pojkarna uppfattat att flickan inte varit med på det hela.
Enligt vad jag läst mig till i media, ska det hela skett på en fest i mars i år. Våldtäkten ska ha skett i ett rum, där dörren stundtals varit låst under övergreppet och pojkarna ska ha tagit flickans kläder och telefon under övergreppet. Sedan stod de på kö utanför dörren och turades om att gå in i rummet och ha samlag med flickan. Enligt flickan ska hon ha sagt nej flera gånger, men inte vågat göra fysiskt motstånd.
Jag tycker självklart att det hela låter fruktansvärt konstigt, att killarna friats. Den friande domen har lett till ett ramaskri på internet och protester mot att de fått gå fria. Det förstår jag verkligen, även jag reagerade med förvåning.
Men sen måste man ju alltid komma ihåg att det säkerligen inte alltid är helt lätt att döma i våldtäktsfall. Väldigt ofta står ord mot ord och det finns inte alltid vittnen eller teknisk bevisning. Och enligt svensk lag, ska det vara ställt utom allt rimligt tvivel att någon är skyldig för att man ska kunna få en fällande dom. Det är väl tyvärr där problemet ofta ligger i många våldtäktsfall, kan man skrapa ihop tillräckligt med bevis för att det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel att ett brott är begånget.
Jag har ingen aning om hur bevisläget var i detta fall från Tensta. Stod bara ord mot ord, är bevisläget svårt. Jag håller med om att det genom åren kommit konstiga våldtäktsdomar, där gärningsmän gått helt eller delvis fria trots tung bevisning. Och friande domar, där man "skyllt på" att kvinnan varit utmanande klädd, haft ett väldigt aktivt sexliv - och så vidare. Argument som ju självklart inte har med att göra om det rätt att våldta henne eller ej.
I mina ögon spelar det ingen roll hur många en tjej haft sex med, eller om hon så knatar spritt naken rätt genom city - det finns inget som rättfärdigar en våldtäkt. Absolut ingenting. Ett nej är och förblir ett nej - och man ska självklart inte heller kunna förgripa sig på någon som av någon anledning inte har möjlighet att säga nej om vederbörande inte vill ha sex. Det kan till exempel vara någon som är väldigt berusad, avsvimmade, har något funktionshinder - eller what so ever.
 
Så nej, jag försvarar verkligen inte övergrepp av något slag. Men det finns alltid olika faktorer man måste ta hänsyn till i en rättsprocess. Och jag kan bara spekulera i hur hovrätten resonerat, eftersom jag bara läst vad som skrivits i media och inte själva domen.
Sexuella situationer är många gånger ganska svåra, även för de inblandade parterna. Likväl som alla parter givetvis tydligt ska visa vad de ställer upp på eller ej i sänghalmen, är det självklart också upp till alla parter att vara lyhörda för signaler som den/de andra ger ifrån sig. Man ska inte behöva skrika "nej jag vill inte" och slå vilt omkring sig om det är något man inte vill. Men måste också vara tydlig nog för att den/de andra ska uppfatta signalerna.
Alla beter sig olika när de har sex; vissa är mer eller passiva medan andra är väldigt aktiva och tar för sig mycket när de har sex. Det kan därför vara svårt att exakt läsa av vad den andre menar...
Och det är även sådant man måste väga in i en rättsprocess, där någon eller några står anklagade för exempelvis våldtäkt. Sen måste man givtvis å andra sidan också beakta hur lätt det varit i vissa situationer att säga ifrån. Är du stundtals inlåst i ett rum, blivit ifråntagen kläder och telefon och har flera personer emot dig - hur lätt är det då att faktiskt våga säga ifrån? De flesta kan sätta sig in i att man i ett sådant läge blir väldigt rädd för vad som händer om man verkligen sätter sig till motvärn. Riskerar man bli utsatt för våld eller att situationen på annat sätt blir ännu värre än den redan är? Man kanske helt inte vågar göra alltför mycket motvärn eller vara övertydlig i alla lägen. Och där borde ju istället gärningsmannen/-männen i sin tur vara de som drar en gräns, som faktiskt borde inse att offret förmodligen inte är med på det hela.
Min poäng är helt enkelt att det säkerligen inte alltid är helt lätt att döma i väldtäktsfall, att det kanske inte är så konstigt att det ibland kommer uppseendeväckande domar. Domstolen behöver inte nödvändigtvis säga att inget brott är begånget när en friande som kommer - utan snarare att man inte fullt ut anser alla delar vara bevisade. Sen är det självklart jättetragiskt - och absolut en spark under bältet för offret. Självklart är det så. Det måste - milt uttryckt - känns fruktansvärt att först bli utsatt för ett grovt övergrepp, sedan genomgå en lång och uppslitande rättsprocess som inte helt sällan kantas av hot och spekulationer om lögner för att sedan se gärningsmannen/-männen frias. Jag varken kan eller vill sätta mig in i hur det skulle kännas!
 

 
 

 
AB 1 DN 1 GP 1 SR 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4
 
Bilderna lånade från Nyheter24, Nigeria Intel, Renegade Chicks
 


Urtida syn på saker

Skrämmande att det 2013 finns människor som överhuvudtaget tänker i de här banorna!
 
 

 
Texten kommer från DN:s pappersupplaga 2013-09-21
 


Apropå homoäktenskap

 

 
SvD 1
 
Bilden lånad från Vildvittra
 


I jämställdhetens namn

För en tid sedan valdes Omar Mustafa in i Socialdemokraternas partistyrelse, något som inte helt och hållet fallit i god jord. För vid sidan av sitt politiska uppdrag inom Socialdemokraterna är Omar ordförande i Islamiska förbundet. Och Islamiska förbundets stadgar ska det enligt DN stå att man strävar efter att män och kvinnor ska ha olika laglig status, något som inte stämmer överens med Socialdemokraternas jämställdhetsarbete.
I ett brev till Aftonbladet försöker Mustafa försvara sig. Det är inte bara hans ordförandeskap i Islamiska förbundet som kritiserats, utan även att han varit med om att bjuda in egyptiern Salah Sultan till att tala på en konferens i Stockholm. Sultan ska bland annat ha sagt att judar begår ritualmord på kristna i samband med påsken och använder deras blod i det osyrade brödet. Omar Mustafa har även ha synts på bild tillsammans med en känd antisemit - palestiniern Azzam Tamimi.
Enligt Mustafa har han helt enkelt blivit missförstådd, han står inte för det saker som kritikerna hävdar säger han i brevet till Aftonbladet. Men är det inte märkligt att folk som engagerar sig i politik på hög nivå inte riktigt verkar lära sig?! Oavsett var man står ideologiskt bör man givetvis tänka på vilka kretsar man rör sig, vilka uppdrag man åtar sig vid sidan av sina politiska uppdrag.
Mustafa kan mycket väl vara en skicklig politiker, men till stor del måste man tänka sig för hur man agerar oavsett sin skicklighet. Det ska helt enkelt inte finnas några tveksamheter kring var man står när det gäller de politiska uppdragen. Självklart ska man även som politiker kunna göra misstag, trots allt är det människor vi pratar om - och människor gör misstag ibland. Men vissa saker kanske man bör tänka sig för innan man gör - och vissa uppdrag borde man förstå att de inte är förenliga med varandra.
Mustafa har fått ultimatumet att välja mellan sossarna och Islamiska förbundet, vilket väl verkar väldigt rimligt. Återstår väl att se vilket alternativ han väljer...
 

 
DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SR 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
 
Bilden lånad från Jämställt
 


Internationella kvinnodagen

Så är det Internationella Kvinnodagen. På 90-talet var jag i Ryssland och landade på flygplatsen just den åttonde mars. Ganska snart gick det upp för mig och mitt resesällskap att Internationella Kvinnodagen är röd dag i Ryssland. På gatorna stod åtskilliga blomsterförsäljare - och som man/kille förväntades man köpa röda rosor till kvinnorna i sin bekantskapskrets.
En väldigt sympatisk tradition tycker jag - här i Sverige uppmärksammas Kvinnodagen istället väldigt dåligt. Jag ska ärligt erkänna att jag inte nödvändigtvis håller 100% koll på att denna dag infaller just den 8/3, men kan ändå tycka att det är en dag som är viktig att uppmärksamma.
I Sverige är vi duktiga att slå oss för bröstet och hävda att vi är så otroligt jämställda, men frågan är om vi faktiskt är det. Det är fortfarande stora skillnader i lön mellan män och kvinnor - det är olika lön trots lika arbete och lika meriter.
 
Samtidigt kan jag tycka att det finns lite av en dubbelmoral i samhället när man diskuterar diskriminering - oavsett om det är frågan om diskriminering på grund av kön, sexuell läggning, hudfärg, religion eller något annat.
Diskriminering är självklart aldrig okej, tro inte att jag tycker något annat!! Men om någon skämtar om män, att män skulle vara "mindre intelligenta" eller liknande på grund av sitt kön, då är det inte många som reagerar. Skulle man istället dra liknande skämt om en kvinna eller invandrare är det plötsligt många som reagerar väldigt starkt. På något säger man emot sig själv om man först reagerar starkt på nedlåtande skämt eller diskriminering mot kvinnor men i nästa andetag drar nedlåtande skämt om män.
Självklart är det inte okej att vare sig skämta eller på annat sätt uttala sig plumpt om vare sig kvinnor om invandrare, men det finns garanterat många män som också tar illa vid sig om man yttrar sig så om män. Jag menar absolut inte att vi ska ha en "internationell mansdag", helt enkelt av den simpla anledningen att män inte utsätts för den diskriminering eller negativa särbehandling som kvinnor utsätts för. Egentligen skulle sådana här dagar inte behövas överhuvudtaget. Det borde inte behöva uppmärksammas att alla ska behandlas lika oavsett kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller något som helst annat.
I många sammanhang pratar om diskriminering när en invandrare inte får ett visst jobb, en kvinna särbehandlas utan att det nödvändigtvis behöver vara frågan om diskriminering. Det läskiga är att det finns arbetsgivare som hellre anställer till exempel en invandrare eller kvinna trots att det finns någon annan med bättre meriter - enbart av rädsla att bli anmäld för diskriminering.
Vad man än tycker om diskriminering, så ska man förstås kunna anställa den som är bäst lämpad för jobbet utan en diskussion om diskriminering. Att någon inte får det jobb man sökt, inte blir insläppt på en krog, inte får klä sig på ett visst vis i något specifikt sammanhang - och så vidare - behöver inte nödvändigtvis vara diskriminering.
 
Avslutningsvis tänkte jag dela med mig av ett klipp från Youtube som med glimten i ögat beskriver den vardagsdiskriminering jag kan tänka mig att många kvinnor upplever. Vad man än har för kvinnosyn, vågar jag hävda att den situation som beskrivs i klippet naturligtvis är helt förkastlig. Oavsett ursprung, blir jag mörkrädd när man hör att det finns killar/män som fäller dessa uttalanden år 2013.
 




 
SR 1 2 SVT 1
 
Bilden lånad från Kvinna i fokus
 


Klart män ska ha högre lön!

Insändare från Metro 19/2... :-)
 
 

 
DN 1 SR 1 SvD 1
 


Könsneutral

Jag vet ibland inte om jag bara ska låta det hela passera eller om jag ska låta mig provoceras - eller i alla bli lite irriterad. Men i jämställdhetens namn verkar man ibland låta saker och ting gå lite för långt.
Misstolka mig rätt, jag är absolut för jämställdhet! Självklart ska man oavsett kön (och hudfärg, sexuell läggning, religion och så vidare) ha precis samma rättigheter och skyldigheter. Det är inga konstigheter i det. Men någonstans känns det som att vissa saker övergår till viss fanatism. Plötsligt ska alla tänkbara gränser mellan könen suddas ut; man ska inte säga han/hon, barn ska döpas till könsneutrala namn och de föräldrar som låter döttrar leka med dockor, klär sina söner i blå kläder eller döper sin avkomma till alltför könsstereotypa namn blir ganska snart fall för Socialtjänsten.
Väljer man som man "ett typiskt mansyrke", är man mot jämställdhet, arbetsgivare vågar nästan inte neka kvinnor arbete eftersom det kan tolkas som diskriminering och tjejer som klär sig i rosa får ett gäng arga feminister efter sig.
Äh, ni förstår säkert att jag är aningen sarkastisk. Jag kan bara tycka att man ibland går lite väl långt! Vill flickorna leka med dockor och killarna med bilar ska det förstås få göra - precis det omvända naturligtvis också ska få existera. Jag lekte själv med dockor när jag var liten (jodå, jag lekte med bilar också) - och det blev människa av mig trots detta trauma.
Självklart ska man kunna klä sig i vilka färger som helst, självklart ska barnen kunna leka med vilka leksaker de vill utan att det blir en massa rabalder. Oavsett om en kille klär sig blått eller rosa, oavsett om tjejerna leker med bilar eller dockor. Men vad är det för jämställdhet om småflickorna tvingas leka med bilar, trots att de hellre vill ha dockor (eller tvärtom)? Och självklart ska man gå på meriter och lämplighet när man anställer, inte vad personen ifråga har mellan benen eller behöver BH.
För mig är jämställdhet att alla ska samma chanser och skyldigheter oavsett kön och att det inte ska anses konstigt med pojkar som leker med dockor, tjejer som leker med bilar, män som jobbar med "typiska kvinnoyrken", män som klär sig i rosa eller kvinnor som är "för manliga". Det är däremot inte jämställdhet att sudda ut könsgränser, att tvinga någon att bryta mönster, att nödvändigtvis välja könsneutrala namn.
 
Ironiskt nog hittade jag en ganska rolig artikel om att det ju trots allt går att dra det hela ännu längre! Det råkar nämligen vara så att leksakskedjorna BR och Toys´r´us i år skickat ut leksakskataloger med lite mer könsneutrala bilder. På bilderna syns flickor som leker med vapen och pojkar som dammsuger och stryker kläder - något som fått många att formligen se rött. Medier i bland annat Kina, Ryssland, Storbritannien, Kanada och USA har uppmärksammat katalogerna - och i kommentarsfälten till artiklarna på nätet haglar kommentarerna tydligen in, den ena dummare än den andra.
Jag kan faktiskt inte låta bli att dela med mig av några av de allra mest korkade kommentarerna:
 
”Fler surrealistiska nyheter från det ockuperade Sverige. Den mest vansinnigt socialistiska, vaksamma, omhändertagande och helt enkelt paranoida samhälle i världen har nått sin bottenpunkt”, skriver John i Dublin på brittiska Daily Mails webbsajt.
 
”Det här är helt sjukt. En galenskap som lägger sig över väst som vi aldrig bad om” svarar Harry på samma sajt. Och Jb från Glasgow fortsätter: ”Att visa pojkar som leker med dockor och dockhus är helt oacceptabelt”.
 
”Jag tycker det är så extremt sjukt med pojkar som leker med dockor”, skriver en svensk pappa till två döttrar.
 
På den kanadensiska tidningen Toronto Sun, rasar läsarna och använder ord som Indoktrinering. En kommentator på lokaltv-stationen WDIV-TV i amerikanska Detroit menar att det är ”Så politiskt korrekt att jag mår illa”.
 
Ja, ni ser själva! Det tycks verkligen väcka ont blod - och här går man ju för långt åt andra hållet. Vari ligger felet i att pojkar leker med strykjärn eller flickor med "typiska pojkleksaker"? I mina lilla värld pratar man om att leksaker är till för barn inte för pojkar eller flickor. Eller är jag bara någon trångsynt stackare som inte förstått poängen med de traditionella könsrollerna?!
 

 
SvD 1
 
Bilderna lånade från Neiland Financial Services Ltd., Dan's data
 


Jämställdhet

Jämställdhet har sista åren nästan blivit någon form av "innegrej", något som är ett "mode" och som plötsligt genomsyrar det allra mesta i vårt samhälle. Genus och jämställdhet stöter vi på i de allra flesta sammanhang nuförtiden, vare sig vi vill det eller ej.
Som ett töcken, som en dimma ligger jämställdheten över det svenska samhället. Eller åtminstone strävan efter vad man anser vara ett jämställt samhälle.
Föräldrar döper sina barn till könsneutrala namn, plötsligt ska vi inte använda ord som han och hon utan hen. Förskolorna och skolorna ska arbeta efter olika genus- och jämställdhetsplaner, liksom att alla arbetsgivare ska ha jämställdhetsplaner att arbeta efter. Det diskuteras kvotering och att det ska vara en jämn könsfördelning på arbetsplatserna, liksom i bolagsstyrelser.
Barn ska plötsligt inte längre kläs i vilka färger som helst, utan könsneutralt - och uppmuntras att göra saker om inte nödvändigtvis faller in under de traditionella könsrollerna. En förälder som klär sin dotter i rosa och låter henne leka med dockor, betraktas plötsligt en freak och nästan en dålig förälder.
Samtidigt märker ändå av "det andra lägret", den sida av folks beteende som är kvar i det gamla, i de könsroller som i någon form och utsträckning existerat de senaste seklen. Nämligen att man som man förväntas vara intresserad av fotboll, motorer - men inte det minsta av hushållsarbete och att ta hand om barnen. Jag undrar hur många gånger jag i olika sammanhang fått kommentarer, frågor och gliringar om att jag "borde" kunna saker om motorer och sport, men också med förvåning när det visar att jag tycker om matlagning.
Det blir nästan reaktioner i stil med att jag "borde" vara homosexuell bara för att jag intresserar mig för matlagning och inredning, medan jag kan ytterst lite om sport och motorer. Så visst är det väldigt många som fortfarande håller sig kvar i gamla könsroller, i hur det faktiskt "borde" se ut.
 
Men hur skulle NI definiera jämställdhet? Är det att det är en jämn könsfördelning på arbetsplatserna, att småtjejer inte alltid klär sig i rosa och småkillar i blått? Att man kvoterar in den sökande till en tjänst som tillhör det underrepresenterade könet - oavsett personens kvalifikationer? Eller att någon befordras till en chefstjänst beroende på vad man har mellan benen?
Eller att man vill ha en jämn könsfördelning på en arbetsplats, även om det innebär att personer med "fel" eller undermåliga meriter får det jobb de sökt?
För min egen del är definitionen på jämställdhet väldigt enkel! Den är nämligen att alla ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning, religion och så vidare. Skulle jag få veta att jag fått ett jobb enbart på grund av vad jag har mellan benen, skulle jag omgående frånsäga mig det jobbet. Man ska aldrig ha företräde till någonting överhuvudtaget, oavsett någonting alls. Självklart ska ingen diskrimineras, det tror jag de allra flesta är överens om. Men när jag hör att någon fått företräde till något för att man har en slida eller en snopp blir jag mest provocerad.
Jag har svårt att se varför man ska ha hälften kvinnor/hälften män på en arbetsplats eller i bolagsstyrelser. Varför inte anställa den som är bäst meriterad för en viss position? Vad gör man om hälften av en bolagsstyrelse måste bestå av ena könet, men man inte får tag i någon av "rätt" kön med rätt meriter? Ska man då anställa någon enbart på grund av personens genitalier?
Självklart, har man två personer med samma meriter men det ena könet är underrepresenterat ska man förstås anställa den som tillhör den underrepresenterade gruppen. Oavsett om man talar om kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller något annat.
Men jag skulle nog aldrig komma på tanken att benämna mina barm med "hen" istället för han/hon. Vill min dotter leka med dockor och min son med bilar, är det fritt fram. "Problemet" må möjligen bli om min son vill klä sig i rosa när han går till skolan. Inte saken i sig, att han vill klä sig i rosa - utan att han förmodligen kommer bli retad för att han har rosa kläder på sig,
Det vi måste jobba med i stort och smått, är istället grundproblemet. Nämligen att det finns förutfattade meningar om vad som är "manligt" och "kvinnligt". Självklart ska vi lära våra barn vad som är rätt och fel, men det gör vi inte genom att förneka könstillhörighet - utan genom att lära dem att lära dem vad som är okej eller ej. Genom att lära barnen att det är okej att klä sig i rosa och leka med dockor även om man är kille, eller klä sig i blått och leka med bilar även om man är tjej, då lär vi dem att vara sig själva.
 

 
Bilderna lånade från Göteborgs universitet, Labour list
 


Popens jämställdhet

Madonna är ute på världsturné och har redan fått utstå en hel del kritik kring sitt utseende och sin ålder. Många tycks inte anse att en medelålders kvinna ägnar sig åt musik, utan anser att hon (med flera, "förstås") ska lägga av med artisteriet när utseende inte längre är med henne. Alltmedan ingen ifrågasätter att gubbarna i till exempel Rolling Stones fortsätter att turnera och producera musik år efter år.
Inom musikbranschen - liksom i samhället i stort - är det ingen som reagerar på en man som börjar bli äldre och ser lite sliten ut. Det anses snarare som något attraktivt och positivt. Plura kan uppträda i slitna kläder där hälften av hans stor mage väller ut mellan byxlinning och tröja utan att någon reagerar. Skulle han istället varit kvinna hade det blivit ett ramaskri.
Madonna - som säkerligen många andra i samma bransch, oavsett kön - har garanterat levet ett hårt liv på ett eller annat sätt. Och oavsett hur man levt sitt liv, sätter förstås tiden sina spår i våra kroppar. Det spelar ingen roll hur många mirakelkrämer vi kletar in i kroppen, det kommer alltid synas att vi åldras.
Men det är bara för män det anses vara "okej" att åldras, en kvinna ske helst inte visa sig utomhus när rynkorna börjar synas. Visst, en väldigt grov generalisering, men ändå ganska nära sanningen. En man som ser lite sliten ut och är aningen överviktig kan rentav anses vara lite attraktiv, men det ´hör man sällan om en kvinna med liknande utseende.
 
Men precis som män ofta kan komma undan med sitt utseende, tycks artister - oavsett kön - kan komma undan med andra saker. Väldigt ofta hör man hur många artister mer eller mindre romantiserar droger - och dessutom är öppna med att de använder dem. Men hur ofta händer det att de får påföljder för att de använt droger, det vill säga att polisen kommer och ringer på? Just det, inte särskilt ofta...
 

 
DN 1, 2, 3 SvD 1
 
Bilden lånad från Kodaly and Orff Music Teacher's blog
 


Definition jämställdhet

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Det är ytterst få länder som kommit så långt som vi faktiskt gjort i jämställdhetesfrågor. Samtidigt som det förstås finns en del att jobba med fortfarande, även i Sverige. Lika löner för lika arbete och så vidare.
Dock tror jag inte jag är den enda som ibland blir lite less på allt snack om hur vi ska bli mer jämställda - och framförallt hur man definierar jämställdhet. Det har ingenting med att göra att jag skulle vara för ett omjämställt samhälle, utan helt enkelt hur man definierar vad som är just jämställdhet.
För många är jämställdhet en jämn könsfördelning på till exempel en arbetsplats eller i en företagsstyrelse. Man vill komma så nära en jämn fördelning som möjligt mellan könen. Inklusive mycket annat förstås, men det är just den jämna könsfördelningen som ofta kommer upp när man diskuterar jämställdhet.
Och för att uppnå denna jämna fördelning diskuterar man kors och tvärs olika åtgärder för att nå dit. Lagstiftning och kvotering till exempel. Personligen är jag mot kvotering i vissa avseenden. Det ska självklart vara en persons kvalifikationer som gör att vederbörande får ett jobb och ingenting annat. Om man inför krav på jämn könsfördelning i till exempel en företagsstyrelse, vad gör man då om inte tillräckligt många kvalificerade personer av "rätt" kön söker poster inom styrelsen? Ska man då anställa personer just på grund av deras kön och inte deras meriter?
Det märkliga är ju att ingen vågar ens andas att man skulle anställa en man för att denne är man, för då har man taskig kvinnosyn. Men det går utomordentligt att säga att man vill kvotera in kvinnor, även om de kvinnor som söker en tjänst inte har rätt meriter.

För mig har jämställdhet ingenting med jämn könsfördelning att göra, utan snarare att alla ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter oavsett kön. Självklart kan jag tycka det blir trevligare på en arbetsplats om båda könen är representerade, men det har fortfarande ingenting med jämställdhet att göra.
Har man någon gång frågat sig varför det är så få kvinnor inom vissa yrkeskårer eller företagsstyrelser - förutom att Sverige tidigare varit oerhört ojämställt?? Kan det vara så enkelt att det finns för få kvinnor med de rätta meriterna? Om man nu vill ha en jämnare könsfördelning i toppskikten, kanske man istället ska börja i andra ändan och arbeta för att fler kvinnor söker sig till de utbildningar som krävs?!
Tittar man 25 år tillbaka i tiden, är ju skillnaden enorm mot hur det är idag. På 80-talet fanns ytterst få kvinnliga ministrar, VD:ar och andra toppchefer. Idag är de ändå ganska många - och tittar man 25 år framåt i tiden kommer vi säkert att ha kommit ännu längre.
Fortfarande kan det vara svårt att rekrytera kvinnor till vissa utbildningar, fortfarande finns det en del gamla "stofiler" som hellre anställer en man på en topposition än en kvinna. Något som säkerligen kommer fortsätta förändras med tiden.
Och varför debatteras det aldrig hur ojämställt det är inom till exempel vård och omsorg? Är det för att det är så kvinnodominerat där och män inte ska behöva "förnedras" att kvoteras in på kvinnodominerade arbetsplatser, utan bara tvärtom? Är det viktigare att toppskikten i samhället är jämställt än till exempel vården?



SvD 1

Bilden lånad från International training center



Taskig kvinnosyn

Ikväll sänder Uppdrag Granskning ett reportage om vilka råd familjerådgivarna vid de svenska moskéerna ger de kvinnor som söker stöd där. Med dold kamera kommer kvinnor till moskéerna och säger sig blivit bedragna och misshandlade och ber som stöd.
Vad sedan vissa av familjerådgivarna säger känns som hämtat från medeltiden. Ingen försvarar visserligen kvinnomisshandel, men en stor del avråder till och med kvinnorna att ens kontakta polisen. Någon rådgivare anser till och med att kvinnan ska be mannen om ursäkt.
Företrädare från moskéerna har inför dold kamera inte bara avrått kvinnorna från att polisanmäla, utan även talat om att det män "har rätt" till fyra fruar oavsett vad fruarna själva tycker. Man har till och med pratat om att visst mått av våld mot frun/fruarna är helt i sin ordning. Liksom att kvinnan inte har rätt att neka mannen sex så länge hon är frisk och inte har mens. Med andra ord: våldtäkt är okej.
Nu har jag av förklarliga skäl inte sett reportaget än, eftersom det ännu inte har sänts, utan bara kunnat se de snuttar som funnits ute på nätet. Men det går självklart ändå inte att komma ifrån att detta låter som föråldrade inställningar från stenåldern.
Detta är garanterat ett reportage som kommer få SD och andra människor med mer eller mindre förvirrade åsikter om muslimer och/eller invandrare att börja hävda "vad var det vi sa?" och "klart alla muslimer/invandrare missköter sig".
Men istället måste man inse att rötägg finns inom alla grupper av människor, oavsett vilken grupp man väljer att titta på. Man har nu hittat en grupp rötägg inom den muslimska kyrkan, något som inte betyder att alla muslimer är likadana.
Sen är det självklart helt i sin ordning att man gör sådana här granskningar. Jag kan tänka mig det finns vissa som tycker det är ett känsligt område, vissa som till och med skulle kunna dra paralleller med rasism för att man granska den muslimska kyrkan. Men själklart har det heller inget med rasism att göra. Ingen hade knappast ens tänkt tanken på rasism om man granskat Livets Ord, Pingströrelsen eller Jehovas Vittnen. Möjligen kan SD och andra långt ut på högerkanten "dra nytta av" en sådan här granskning, men rasism är det inte.
Sen hoppas jag - och tror faktiskt - att de flesta har vett nog att förstå att de personer som syns i reportaget inte representerar alla muslimer. Åsikterna är självklart totalt förkastliga och ingenting som överhuvudtaget går att försvara och det är totalt oacceptabelt att någon överhuvudtaget kommer med sådana sådana här "råd". Hur många som står för den här typen av åsikter - oavsett bakgrund och religion - har jag ingen som helst aning om, men det är knappast något som den stora majoriteten står för.
Och trots allt är det inte islam som religion reportaget granskar - det är enskilda individer. Klumpar man ihop en hel grupp människor för att det finns några rötägg är man ute på hal is. Det gäller oavsett om man grupperar människor efter hudfärg, religion, sexuell läggning, kön, yrke, bostadsort eller någon som helst annan grupptilhörighet. Självklart ska alla organisationer och enskilda personer inom organisationerna kunna utsättas för granskning utan att det ska börja ropas om rasism, hat eller något annat.
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5 DN 1, 2, 3 SR 1 SvD 1, 2 SVT 1, 2
 
Bilden lånad från Leifs lilla rosa
 


Tidigare inlägg