Pornografi

Jag misstänker att jag befinner mig i minoritet, framförallt hos killar/män men kanske även om man jämför med det (för mig) motsatta könet. Jag har nämligen aldrig sett en porrfilm från början till slut (!). Jag har heller aldrig ägt en porrtidning, även om jag får erkänna att det hänt att jag bläddrat i sådana vid några tillfällen.
Men jag kan inte komma ifrån att jag tycker att det inte är något annat än osmakligt med porr, oavsett om den är i pappers- eller filmformat. Just det ställningstagandet bygger inte på några moralkakor eller principer, utan jag kan helt enkelt inte ser tjusningen i att titta på p-rullar eller läsa porrtidningar.
Krasst uttryckt kan jag faktiskt inte riktigt förstå vad det är man får ut av att nyttja porr om jag ska vara helt ärlig. Jag håller med om att det finns filmer och bilder inom området erotik som även jag kan gilla. Kanske inte nödvändigtvis ur en rent sexuell vinkel, utan att många erotiska bilder kan vara väldigt vackra. Det finns mycket som kan vara vackert kring en helt eller delvis naken kropp. Men porr är ofta väldigt spekulativt, utstuderat och förnedrande i mina ögon - och just därför tycker jag det är så otroligt osmakligt.
Men inom sexindustrin finns det förstås en hel del som jag har svårt att förstå att man får ut något av att faktiskt nyttja. Jag tänker till exempel på sexlinjer av olika slag, som jag har ännu svårare att förstå vad man får ut av att använda sig av. Hur mycket jag än fördömer det och tycker det är osmakligt, kan jag förstå att man får ut något av att gå till en prostituerad. Jag kan delvis förstå konsumtion av porrfilm/-tidningar - men att per telefon diskutera sex med en helt känd person?!? Nej, jag ser faktiskt inte vad man får ut av det.
Att inte betala för sex är för min del även en fråga om moral. Dels är sex för mig en fråga om något fint mellan två (eller fler, för den delen) personer som båda är med på det, något som är skönt, härligt och trevligt för alla inblandade parter. Jag skulle inte kunna slappna av och njuta om jag visste att den/de andra enbart hoppade i säng med mig för pengarnas skull.
 
Sen kan man förstås vända på det och fråga sig hur man är skapt för att delta i porrfilmer, vika ut sig eller sälja sin kropp. Det finns nämligen även en moralisk aspekt och ett ställningstagande som spelar in när det gäller att jag inte konsumerar porr.
Det är en smutsig bransch där många utnyttjas och far illa på olika sätt och dessutom förmedlar en ganska vriden bild av sex. Man gör det ganska enkelt för sig om man hävdar att alla har ett fritt val i alla lägen. En stor del av dem som prostituerar sig och/eller arbetar inom porrindustrin utnyttjas ganska bestialiskt, även om jag är medveten om att en (försvinnande) liten minoritet är där av fullt ut egen fri vilja.
Många som prostituerar sig gör det för att täcka kostnaderna för ett missbruk, andra luras hit från fattiga länder med löften om riktiga jobb. Ytterligare andra har andra problem, som olika former av självskadebeteenden där prostitution är en del av detta beteende. Många har ju dessutom utsatts för olika former av sexuella övergrepp, vilket i sin tur leder till att man ger sig in i någon av sexindustrins olika grenar.
Så nej, jag köper inte argumentet att de flesta gjort ett aktivt val i dess rätta bemärkelse. Många förespråkare av prostitution brukar hävda att "jamen, båda parter får ju vad de behöver: säljaren pengar och köparen sex". Jovisst är det så, men till vilket pris? Hur bra mår den som säljer sin kropp egentligen? Vilket lidande innebär det inte för många av dem som säljer sex? Hade man kunnat säga att alla som försörjer sig inom sexundistrin rakt gör det av egen vilja, hade det väl till stor del varit frid och fröjd. Men riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte och då kan jag itne låta bli att starkt ogilla och ta avstånd från denna smutsiga bransch.
 

 
Bilderna lånade från Letter Means, RFSU
 


Sexistisk debatt

Den här debatten känns liksom rätt bekant på nåt sätt!! Är inte idén stulen från något svenskt debattprogram?! ;-)
 
 


Man slår sin tjej i hissen – hur många säger till?

I en hiss sätter man upp en dold kamera. I hissen finns också ett par, där mannen plötsligt börjar misshandla kvinnan. Paret är dock skådespelare och det hela rör sig om ett socialt experiment. Det man vill se är hur många som faktiskt säger ifrån när det behövs som mest.
Under experimentets gång passerar förutom paret 53 personer genom hissen. Hur många tror ni säger ifrån gentemot den misshandlande mannen?
 
 


Inlägg i debatten om offentlig amning

 

 

Sexual harassments: 10 hours of walking in NYC as a woman

Den här filmen är filmad under en och samma dag i New York. En till synes ensam kvinna går längs New York citys gator, men vad folk inte vet är att hon hela tiden filmas med en dold kamera. Och det är faktiskt rätt skrämmande att se vad folk hojtar efter henne. En del av tillropen är att direkt klassas som sexuella trakasserier, andra rör sig i en mycket misstänkt gråzon.
Oavsett brottsrubricering eller om det ens är kriminellt, så är det ändå rätt beklämmande att många tar sig den frihet som man gör i filmen. Jag hittade en debatt från amerikansk TV, där vissa hävdade att många av tillropen inte alls var trakasserier. Själv skulle jag vilja hävda motsatsen. Även en hälsningsfras kan vara ofredande om den inte är välkommen. Och jag tycker det räcker att lyssna på tonfallen som männen i filmen använder, så förstår man att de inte alls bara vill tillönska kvinnan ifråga en trevlig dag...
 
Titta på filmen och bedöm själva...
 
 

 
Källa: Aftonbladet
 


Kvinnlig list

Polisen har hastighetskontroll längs en motorväg och man registrerar en fartöverträdelse på en bil. Bilen vinkas in till vägkanten och ena konstapeln vandrar barskt fram till kvinnan som sitter bakom ratten.
- Det gick visst lite för fort här, säger han artigt till kvinnan.
- Oh, jag förstår...
- Får jag se på körkortet?
- Tyvärr inte, jag har det indraget för fjärde gången på grund av rattfylla, svarar kvinnan lugnt.
- Okej, men då vill jag gärna se registreringsbeviset på bilen.
- Det kan jag inte visa eftersom bilen är stulen!
- Vänta nu här, säger polisen, har du stulit bilen?!?
- Japp. Jag har dessutom dödat och styckat ägaren! Likdelarna ligger i bagageluckan.
 
Polisen tittar skeptiskt på kvinnan, backar långsamt bort från bilen och ropar över radion på förstärkning. Det tar bara några minuter innan flertalet andra polisbilar kommer till platsen och ytterligare en polis närmar sig kvinnan med draget vapen. Han beordrar kvinnan att stiga ur bilen, vilket hon gör.
- Är det något problem? frågar hon den nyanlände polismannen.
- Min kollega här säger att ni har stulit bilen och mördat dess ägare, svarar polismannen.
- Va?! Mördat ägaren??
- Japp. Kan du var snäll att öppna bagageluckan!
Kvinnan öppnar bagageluckan - och bagageutrymmet visar sig vara tomt.
- Är det här er bil? fortsätter den nyanlände polismannen.
- Naturligtvis, svarar kvinnan och sträcker fram registreringsbeviset.
- Min kollega säger också att ni inte har något körkort.
Kvinnan gräver i sin handväska och hittar slutligen sin plånbok. Hon räcker fram sitt körkort till polismännen. Den nyanlände polismannen blir konfunderad;
- Min kollega har berättat att du inte har något körkort, inget registreringsbevis, att ni har stulit bilen och mördat ägaren!
- Jaha - och snart säger han väl att jag körde för fort också?!
 

 
Bilden lånad från APG29
 


Så jävla PK

 


Fuck genus!!

Häromkvällen blev jag tipsad om filmklippet här nedanför. Normalt brukar jag försöka undvika att lägga ut reklamklipp på bloggen, men just den här filmen kan jag faktiskt inte låta bli att publicera. Det ligger så otroligt mycket sanning i filmens budskap, så att så många som möjligt borde få ta del av den.
Jag kan ibland bli lite trött på debatten kring genus och jämställdhet. Inte för att jag på något vis är emot jämställdhet och rättvisa, oavsett om man diskuterar kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning. Utan för att jag helt enkelt tycker att den ibland går lite för långt.
Ta bara användandet av ordet hen. Visst ska man inte göra skillnad mellan könen så länge det innebär något negativt, alla ska samma chanser, möjligheter och - givetvis - även skyldigheter. Men förespråkar man att man inte ens i ordalag ska göra skillnad mellan könen, säger man ju indirekt att det är något negativt att vara kvinna (eller man för den delen). Det är väl fantastiskt att vi är olika och unika individer, inte bara utifrån personlighet utan även kön, hudfärg, kultur och så vidare?!
Ingen ska tvingas in i att fack enbart på grund av att man är född till man eller kvinna. Det spelar ingen roll om man diskuterar vem som ska ha huvudansvaret i hemmet, vilket yrke/utbildning man ska välja. Däremot ska var och en göra det man är duktigast på och utifrån vad som är praktiskt möjligt. Om jag har ett jobb som gör att jag är bort en större delen av dagen än min sambo/fru, kanske det faller sig mer naturligt att hon tar ett större ansvar än jag hemma eftersom har större möjlighet till det. Om jag råkar tycka om att laga mat och är den som är duktigast på det, medan min sambo/fru avskyr att göra det och dessutom inte kan är det väl rätt naturligt att jag tar huvudansvaret för matlagningen? Men varför ska jag tvingas till det för att man förväntas vara jämställd och man tänker sig att min sambo/fru gärna är den som sköter matlagningen? Då blir det trots allt ojämställd åt andra hållet. Jämställt är det när det är upp till varje par/familj att själva avgöra vem ska ansvara för vad utifrån vad man är duktig på och vilka förutsättningar man har att sköta olika saker.
Detsamma gäller när man diskuterar lagstadgad kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Självklart ska kvinnor och män konkurrera på samma villkor. Den med lämpligast meriter ska givetvis få jobbet, men har man två personer som är lika kvalificerade för ett jobb, ska givetvis den som tillhör underrepresenterad grupp få jobbet. Det borde gälla även i bolagsstyrelser.
 
Istället borde det vara upp till var och en att var den man är. Är du tjej och "springer som en tjej" (som man diskuterar i filmklippet), så gör det oavsett vad andra tycker. Springer du "som en kille" fast du är tjej, jamen gör det då! Är du "feminin" som kille, var det oavsett vad andra säger! Och fortsätt "hon" och "han", är det inte fantastiskt att vi är olika?!
Att det sedan finns orättvisor som är knutna till vilket kön man fötts till är en helt annan sak. Det ska självklart bekämpas med alla tänkbara medel!
 

 
 

 
Relaterat: AB 1 SvD 1 2
 
Bilden låna från Dominique Di Primacon
 


Stereotypa könsroller

Numera är det väldigt mycket tal åt höger och vänster om jämställdhet och könsroller. Och det är självklart bra, jag är tveklöst för jämställdhet och att alla ska ha samma rättigheter, förutsättningar och skyldigheter oavsett kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller whatsoever.
Men många könsroller lever otvetydigt kvar, trots allt snack om jämställdhet. Och vissa gånger kan jag bli riktigt trött på det hela - och skulle förmodligen blivit det oavsett vad jag tyckt om jämställdheten mellan könen.
I perioder har jag varit med på olika dejtingsajter på internet och där är de invanda könsrollerna extra markanta. Det kan reta gallfeber på mig att det oftast verkar vara så att jag som kille förväntas vara den som tar kontakt, förväntas vara den som tar initiativ till utveckla relationen till dem som man får kontakt med - som att byta nummer, fråga om man ska ses och så vidare. Det är ytterst sällan en tjej tagit kontakt med mig eller varit den som tagit initiativ till att byta nummer eller fråga om man vill ses.
Man kan ävdm se hur dömande många kan vara utifrån vad som skrivs i medlemmarnas presentationer. En tjej/kvinna som kan uttrycka att man vill ha ett öppet förhållande eller inte är främmande för en flirt/romans anses väldigt snabbt vara en slampa, en hora. Medan en kille/man som uttrycker samma sak bara är ute efter att knulla och inte är något annat än en horbock. Medan jag själv inte ser något som helst fel i att ha ett öppet förhållande, flera partners eller bara kortare romanser - så längd alla parter är med på det hela.
Själv skulle jag bli jättesmickrad om en tjej tar kontakt med mig på en dejtingsajt! Och det är inte frågan om att jag inte får svar när skriver till tjejer på dejtingsajter, för det får jag. Men visst vore det roligt om fler än jag kunde ta initiativ till att få kontakt?! 
Så går man på krogen - och samma sak händer där! Hur ofta händer det att tjejer tar kontakt med killar de är intresserade av? Inte så ofta, eller hur? Själv tycker jag det är fruktansvärt attraktivt med tjejer som vågar ta för sig, som faktiskt tar egna initiativ. Men hur många gör det? Nej, just det...
Självklart är det inte bara på krogen och dejtingsajterna man märker av att vissa stereotypa könsroller fortfarande finns kvar. Man färväntas som kille/man att hålla upp dörrar, ge företräde, spotta snus, ha stora muskler, svära och köra i 140 km/timmen på 50-sträckor.
Och jovisst, jag håller upp dörrar och lämnar företräde - men det gör jag åt alla oavsett kön. Visst, jag spottar ut snusen när jag inte vill ha den kvar i munnen, men det är mest för att de är så äckliga att svälja. Muskulös är jag absolut inte, snarare muskellös. Svär händer det att jag kan göra om jag blir riktigt uppretad, men kör 140 på 50-sträckor skulle jag bara göra om det gällde liv eller död. Men könsrollerna finns där, vare sig vi vill eller inte. Vi förväntas uppträda på ett visst vis, trots att många av oss säkert gärna skulle vilja slippa de invanda könsrollerna. Och framförallt att det vore trevligt om man vände lite på dem.
 

 
Bilden lånad från Pelle Billing
 


Kampanj mot kvinnomisshandel

 


Feminism

 

 
Bilden lånad av Max Gustavsson
 


Det svagare könet

 

 

Demokrati

 

 
Relaterade artiklar: AB 1 2 3 4 5 6 7 8 DN 1 HD 1 SK 1 SvD 1 2 3
 
Bilden lånad från Wisti
 


The best father in the world...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
Bilderna lånad från Chicquero
 


Löjligt och lite perverst!

 
Jaha, så var det dags igen... I år, precis som förra året, har några leksaksbutikskedjor valt att skicka ut vad man kallar könsneutrala leksakskataloger inför julhandeln. Det rör sig om BR och Toys "R" Us, som nu har kommit ut med kataloger där man ser flickor leka med bilar och krigsleksaker och pojkar med dockor, köksleksaker och dammsugare.
Ganska oskyldigt, eller hur? Men alla håller tydligen inte med om det. Nyheten har spridit sig över världen och blivit omnämnd i media i bland annat Kina, Ryssland, Storbritannien, Kanada och USA. Och reaktionerna har tydligen inte låtit vänta på sig;
 
”Fler surrealistiska nyheter från det ockuperade Sverige. Den mest vansinnigt socialistiska, vaksamma, omhändertagande och helt enkelt paranoida samhälle i världen har nått sin bottenpunkt”, skriver John i Dublin på brittiska Daily Mails webbsajt.
 
”Det här är helt sjukt. En galenskap som lägger sig över väst som vi aldrig bad om” svarar Harry på samma sajt. Och Jb från Glasgow fortsätter: ”Att visa pojkar som leker med dockor och dockhus är helt oacceptabelt”.
 
”Jag tycker det är så extremt sjukt med pojkar som leker med dockor”, skriver en svensk pappa till två döttrar på sajten.
 
Och liknande kommentarer ska tydligen gå att hitta på sajter runt om i världen enligt SvD. ”Indoktrinering”, rasar en läsare på kanadensiska Toronto Sun. ”Så politiskt korrekt att jag mår illa”, menar en kommentator på lokaltv-stationen WDIV-TV i amerikanska Detroit.
Alla kommentarer och reaktioner ska dock inte vara negativa, det finns även folk som är positiva till dessa könsneutrala leksakskataloger. Men det är svårt att låta bli att fråga sig vad man är rädd för när man reagerar så starkt på barn som leker? Jag själv lekte mycket med dockor när jag var liten och har inte tagit någon som helst skada av det.
Visserligen tror jag att rapporteringen i svensk media kring detta är rätt vinklad. Jag tror inte - eller vill åtminstone inte tro - att detta är representativt för hela befolkningen i de länder dessa reaktioner har förekommit. Det finns garanterat även svenskar som sympatiserar med dessa negativa åsikter också.
Men medan vissa anser att det är löjligt och lite perverst med pojkar som leker med dockor och flickor som leker med bilar, skulle jag själva att det snarare är motsatsen som skulle vara löjlig och pervers. Om min son vill ha en docka så får han det, var ligger det sjuka och perversa i det? Varför hindra barnen från att leka med de leksaker de har som roligast med? Och det är väl just det som är budskapet bakom de aktuella leksakskatalogerna - inte att man ska tvinga barnen att leka med något de inte vill leka med...
 

 
KÄLLOR: AB 1 DN 1 2 SvD 1 2
 
Bilden lånad från Ms Octopussy
 


När är det våldtäkt?

I fredags kom en friande dom mot sex tonårskillar, som stått åtalade för att ha våldtagit en 15-årig flicka i Tensta i våras. Pojkarna fälldes i tingsrätten, men hovrätten valde att fria. En del av motiveringen var att man inte tyckte det bevisat att pojkarna uppfattat att flickan inte varit med på det hela.
Enligt vad jag läst mig till i media, ska det hela skett på en fest i mars i år. Våldtäkten ska ha skett i ett rum, där dörren stundtals varit låst under övergreppet och pojkarna ska ha tagit flickans kläder och telefon under övergreppet. Sedan stod de på kö utanför dörren och turades om att gå in i rummet och ha samlag med flickan. Enligt flickan ska hon ha sagt nej flera gånger, men inte vågat göra fysiskt motstånd.
Jag tycker självklart att det hela låter fruktansvärt konstigt, att killarna friats. Den friande domen har lett till ett ramaskri på internet och protester mot att de fått gå fria. Det förstår jag verkligen, även jag reagerade med förvåning.
Men sen måste man ju alltid komma ihåg att det säkerligen inte alltid är helt lätt att döma i våldtäktsfall. Väldigt ofta står ord mot ord och det finns inte alltid vittnen eller teknisk bevisning. Och enligt svensk lag, ska det vara ställt utom allt rimligt tvivel att någon är skyldig för att man ska kunna få en fällande dom. Det är väl tyvärr där problemet ofta ligger i många våldtäktsfall, kan man skrapa ihop tillräckligt med bevis för att det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel att ett brott är begånget.
Jag har ingen aning om hur bevisläget var i detta fall från Tensta. Stod bara ord mot ord, är bevisläget svårt. Jag håller med om att det genom åren kommit konstiga våldtäktsdomar, där gärningsmän gått helt eller delvis fria trots tung bevisning. Och friande domar, där man "skyllt på" att kvinnan varit utmanande klädd, haft ett väldigt aktivt sexliv - och så vidare. Argument som ju självklart inte har med att göra om det rätt att våldta henne eller ej.
I mina ögon spelar det ingen roll hur många en tjej haft sex med, eller om hon så knatar spritt naken rätt genom city - det finns inget som rättfärdigar en våldtäkt. Absolut ingenting. Ett nej är och förblir ett nej - och man ska självklart inte heller kunna förgripa sig på någon som av någon anledning inte har möjlighet att säga nej om vederbörande inte vill ha sex. Det kan till exempel vara någon som är väldigt berusad, avsvimmade, har något funktionshinder - eller what so ever.
 
Så nej, jag försvarar verkligen inte övergrepp av något slag. Men det finns alltid olika faktorer man måste ta hänsyn till i en rättsprocess. Och jag kan bara spekulera i hur hovrätten resonerat, eftersom jag bara läst vad som skrivits i media och inte själva domen.
Sexuella situationer är många gånger ganska svåra, även för de inblandade parterna. Likväl som alla parter givetvis tydligt ska visa vad de ställer upp på eller ej i sänghalmen, är det självklart också upp till alla parter att vara lyhörda för signaler som den/de andra ger ifrån sig. Man ska inte behöva skrika "nej jag vill inte" och slå vilt omkring sig om det är något man inte vill. Men måste också vara tydlig nog för att den/de andra ska uppfatta signalerna.
Alla beter sig olika när de har sex; vissa är mer eller passiva medan andra är väldigt aktiva och tar för sig mycket när de har sex. Det kan därför vara svårt att exakt läsa av vad den andre menar...
Och det är även sådant man måste väga in i en rättsprocess, där någon eller några står anklagade för exempelvis våldtäkt. Sen måste man givtvis å andra sidan också beakta hur lätt det varit i vissa situationer att säga ifrån. Är du stundtals inlåst i ett rum, blivit ifråntagen kläder och telefon och har flera personer emot dig - hur lätt är det då att faktiskt våga säga ifrån? De flesta kan sätta sig in i att man i ett sådant läge blir väldigt rädd för vad som händer om man verkligen sätter sig till motvärn. Riskerar man bli utsatt för våld eller att situationen på annat sätt blir ännu värre än den redan är? Man kanske helt inte vågar göra alltför mycket motvärn eller vara övertydlig i alla lägen. Och där borde ju istället gärningsmannen/-männen i sin tur vara de som drar en gräns, som faktiskt borde inse att offret förmodligen inte är med på det hela.
Min poäng är helt enkelt att det säkerligen inte alltid är helt lätt att döma i väldtäktsfall, att det kanske inte är så konstigt att det ibland kommer uppseendeväckande domar. Domstolen behöver inte nödvändigtvis säga att inget brott är begånget när en friande som kommer - utan snarare att man inte fullt ut anser alla delar vara bevisade. Sen är det självklart jättetragiskt - och absolut en spark under bältet för offret. Självklart är det så. Det måste - milt uttryckt - känns fruktansvärt att först bli utsatt för ett grovt övergrepp, sedan genomgå en lång och uppslitande rättsprocess som inte helt sällan kantas av hot och spekulationer om lögner för att sedan se gärningsmannen/-männen frias. Jag varken kan eller vill sätta mig in i hur det skulle kännas!
 

 
 

 
AB 1 DN 1 GP 1 SR 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4
 
Bilderna lånade från Nyheter24, Nigeria Intel, Renegade Chicks
 


Urtida syn på saker

Skrämmande att det 2013 finns människor som överhuvudtaget tänker i de här banorna!
 
 

 
Texten kommer från DN:s pappersupplaga 2013-09-21
 


Apropå homoäktenskap

 

 
SvD 1
 
Bilden lånad från Vildvittra
 


I jämställdhetens namn

För en tid sedan valdes Omar Mustafa in i Socialdemokraternas partistyrelse, något som inte helt och hållet fallit i god jord. För vid sidan av sitt politiska uppdrag inom Socialdemokraterna är Omar ordförande i Islamiska förbundet. Och Islamiska förbundets stadgar ska det enligt DN stå att man strävar efter att män och kvinnor ska ha olika laglig status, något som inte stämmer överens med Socialdemokraternas jämställdhetsarbete.
I ett brev till Aftonbladet försöker Mustafa försvara sig. Det är inte bara hans ordförandeskap i Islamiska förbundet som kritiserats, utan även att han varit med om att bjuda in egyptiern Salah Sultan till att tala på en konferens i Stockholm. Sultan ska bland annat ha sagt att judar begår ritualmord på kristna i samband med påsken och använder deras blod i det osyrade brödet. Omar Mustafa har även ha synts på bild tillsammans med en känd antisemit - palestiniern Azzam Tamimi.
Enligt Mustafa har han helt enkelt blivit missförstådd, han står inte för det saker som kritikerna hävdar säger han i brevet till Aftonbladet. Men är det inte märkligt att folk som engagerar sig i politik på hög nivå inte riktigt verkar lära sig?! Oavsett var man står ideologiskt bör man givetvis tänka på vilka kretsar man rör sig, vilka uppdrag man åtar sig vid sidan av sina politiska uppdrag.
Mustafa kan mycket väl vara en skicklig politiker, men till stor del måste man tänka sig för hur man agerar oavsett sin skicklighet. Det ska helt enkelt inte finnas några tveksamheter kring var man står när det gäller de politiska uppdragen. Självklart ska man även som politiker kunna göra misstag, trots allt är det människor vi pratar om - och människor gör misstag ibland. Men vissa saker kanske man bör tänka sig för innan man gör - och vissa uppdrag borde man förstå att de inte är förenliga med varandra.
Mustafa har fått ultimatumet att välja mellan sossarna och Islamiska förbundet, vilket väl verkar väldigt rimligt. Återstår väl att se vilket alternativ han väljer...
 

 
DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SR 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
 
Bilden lånad från Jämställt
 


Internationella kvinnodagen

Så är det Internationella Kvinnodagen. På 90-talet var jag i Ryssland och landade på flygplatsen just den åttonde mars. Ganska snart gick det upp för mig och mitt resesällskap att Internationella Kvinnodagen är röd dag i Ryssland. På gatorna stod åtskilliga blomsterförsäljare - och som man/kille förväntades man köpa röda rosor till kvinnorna i sin bekantskapskrets.
En väldigt sympatisk tradition tycker jag - här i Sverige uppmärksammas Kvinnodagen istället väldigt dåligt. Jag ska ärligt erkänna att jag inte nödvändigtvis håller 100% koll på att denna dag infaller just den 8/3, men kan ändå tycka att det är en dag som är viktig att uppmärksamma.
I Sverige är vi duktiga att slå oss för bröstet och hävda att vi är så otroligt jämställda, men frågan är om vi faktiskt är det. Det är fortfarande stora skillnader i lön mellan män och kvinnor - det är olika lön trots lika arbete och lika meriter.
 
Samtidigt kan jag tycka att det finns lite av en dubbelmoral i samhället när man diskuterar diskriminering - oavsett om det är frågan om diskriminering på grund av kön, sexuell läggning, hudfärg, religion eller något annat.
Diskriminering är självklart aldrig okej, tro inte att jag tycker något annat!! Men om någon skämtar om män, att män skulle vara "mindre intelligenta" eller liknande på grund av sitt kön, då är det inte många som reagerar. Skulle man istället dra liknande skämt om en kvinna eller invandrare är det plötsligt många som reagerar väldigt starkt. På något säger man emot sig själv om man först reagerar starkt på nedlåtande skämt eller diskriminering mot kvinnor men i nästa andetag drar nedlåtande skämt om män.
Självklart är det inte okej att vare sig skämta eller på annat sätt uttala sig plumpt om vare sig kvinnor om invandrare, men det finns garanterat många män som också tar illa vid sig om man yttrar sig så om män. Jag menar absolut inte att vi ska ha en "internationell mansdag", helt enkelt av den simpla anledningen att män inte utsätts för den diskriminering eller negativa särbehandling som kvinnor utsätts för. Egentligen skulle sådana här dagar inte behövas överhuvudtaget. Det borde inte behöva uppmärksammas att alla ska behandlas lika oavsett kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller något som helst annat.
I många sammanhang pratar om diskriminering när en invandrare inte får ett visst jobb, en kvinna särbehandlas utan att det nödvändigtvis behöver vara frågan om diskriminering. Det läskiga är att det finns arbetsgivare som hellre anställer till exempel en invandrare eller kvinna trots att det finns någon annan med bättre meriter - enbart av rädsla att bli anmäld för diskriminering.
Vad man än tycker om diskriminering, så ska man förstås kunna anställa den som är bäst lämpad för jobbet utan en diskussion om diskriminering. Att någon inte får det jobb man sökt, inte blir insläppt på en krog, inte får klä sig på ett visst vis i något specifikt sammanhang - och så vidare - behöver inte nödvändigtvis vara diskriminering.
 
Avslutningsvis tänkte jag dela med mig av ett klipp från Youtube som med glimten i ögat beskriver den vardagsdiskriminering jag kan tänka mig att många kvinnor upplever. Vad man än har för kvinnosyn, vågar jag hävda att den situation som beskrivs i klippet naturligtvis är helt förkastlig. Oavsett ursprung, blir jag mörkrädd när man hör att det finns killar/män som fäller dessa uttalanden år 2013.
 




 
SR 1 2 SVT 1
 
Bilden lånad från Kvinna i fokus
 


Tidigare inlägg