Skillnad mellan pojkar och tjejer...

Det är nästan med viss vånda jag tänker tillbaka på vissa saker i barndomen. Jag är uppvuxen i andan att i princip allt som liknar krigsleksaker i princip är bannlysta. På sin höjd kunde jag få leka med en vattenpistol, men där gick också gränsen.
Och det är inte den delen som är det traumatiska. Jag minns nämligen lekarna med andra (i första hand) pojkar när man var liten. Nästan uteslutande skulle det lekas krig. Ett äggur kunde förvandlas till en atombomb, modellflygplanen var i princip alltid stridsflygplan - det skulle ofta lekas krig, död och tortyr.
Jag minns hur obekväm jag kände mig när dessa lekar kom upp. Det var lekar jag starkt ogillade, som fick det att gå kalla kårar längs ryggraden på mig. Som barn (liksom nu som vuxen) kunde jag inte se tjusningen i att göra en lek av något så vedervärdigt och ondskefullt som krig faktiskt är.
Det märkliga är också hur många föräldrar så onyanserat godtar barns (läs pojkars) våldsamma lekar. Som vuxen torde man ha mer koll på vad krig innebär och kanske inte i alla lägen uppmuntra den typen av lekar. Men i dagens högteknologiska samhälle har krigslekarna till och med flyttat in i hemmen i en helt annan utsträckning än när jag var liten, genom alla realistiska data- och TV-spel.
Det är givetvis naivt att säga att alla som lekt krigslekar eller spelat våldsamma dataspel som barn blir våldsamma våldsverkare, kvinnomisshandlare och/eller yrkesmördare. Men det är minst lika naivt att tro att det inte påverkar någon överhuvudtaget.
 
Jag kan fortfarande ha otroligt svårt för den matchokultur som många gånger råder när killar umgås. För även i vuxen ålder kommer ofta dessa våldsbejakande tendenser fram. Det ska snackas brudar, sex, knulla och ges sken av en lång rad ganska vrickade åsikter. Jag blir ofta väldigt obekväm och frågar mig i mitt stilla sinne om dessa "män" ger uttryck för samma vrickade åsikter när de kommer hem till sina fruar eller flickvänner.
Det har absolut skett en färändring till viss del, det måste jag faktiskt erkänna. Numera är det mer okej att som kille/man vara en "mjukis" med helt okej åsikter och som inte förespråkar våld eller har en nedvärderande kvinnosyn. Väldigt många respekterar detta numera helt öppet. Men det motsatta förekommer ändå fortfarande - och jag blir fortfarande lika irriterad över föräldrar som uppmuntrar sina barn (oftast pojkar) till krigslekar.
En sak är i alla fall väldigt, väldigt säker. Mina barn kommer aldrig komma närmare en krigsleksak än en vattenpistol. Det finns inte på världskartan. Inte någonstans, inte ens som en parantes. Krig är vissa fall tyvärr ett ont måste, men det är inte på något vis en lek - och vi ska inte lära våra barn att krig är något skojigt vi har för oss hemma i vardagsrummet. Det är nämligen något hemskt, vedervärdigt och barbariskt. Ingenting annat.
 

 
Bilden lånad från Renew magazine
 

2 kommentarer
    Follow
publicerat i Kön och jämställdhet
Taggar: jämställdhet, krig, kön

Jämställdhet även i Stockholms förorter

Igår tog jag mig samman och tittade på det omdiskuterade inslaget i Uppdrag Granskning, som handlade om moralpoliser och könssegregering i några av Stockholms förorter.
Och man blir förfasad över att det överhuvudtaget förekommer sådan uttalad förföljelse av kvinnor så nära en. Här i trygga Sverige, där vi kommit så långt när det kommer till jämställdhet känns det så otroligt främmande med caféer med separata sittplatser för kvinnor och män, skolbussar där eleverna delas upp efter kön och kvinnor som hotas och trakasseras enbart på grund av deras klädsel eller sätt att leva.
Den skolbuss där personalen separerar eleverna till olika delar av bussen utifrån kön har väl inte gått någon förbi vid det här laget. Men det var inte bara den frågan programmet behandlade, utan även liknande historier där bland annat kvinnor förföljs ocgh trakasseras i förorter som Rinkeby, Tensta och Husby. Man filmar på caféer där män och kvinnor hänvisas till olika avdelningar och poliser vittnar om hur man knappt ser tjejer eller kvinnor utomhus om kvällarna.
Givetvis ger reportaget högerextrema krafter vatten på sin kvarn. Tyvärr. Krafter som helt glömmer bort att man inte kan dra människor över en kam. Samtidigt som folk från andra sidan om mittsträcket säkert kommer börja dilla om rasism för en sådan här granskning. Men det är trots allt ganska självklart att alla delar av det svenska samhället ska tåla en medial granskning utan att det diskuteras rasism i någon som helst bemärkelse. Oavsett om det är högerpopulister som fäller rasistiska kommentarer över invandrare eller om man tycker att granskningen i sig är rasistisk.
För mig är invandrarfrågan inte relevant i sammanhanget. Det relevanta är jämställdhetsarbetet, hur långt vi faktiskt kommit i debatten och hur duktiga vi är på dels att sprida information men också hur vi fångar upp drabbade och rapporter om att något är fel. Problemet finns trots allt på flera ställen i samhället, det yttrar sig bara på lite olika sätt.
 

 
Bilden lånad från Wikipedia
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Kön och jämställdhet, Rasism och invandring;
Taggar: invandrare, jämställdhet, rasism

Jämställt bad

För ett antal veckor sedan bokade jag in mig och sambon på hotell Hilton här i Stockholm för att fira hennes födelsedag. Hon fick presenten lite i förväg så att vi skulle kunna planera helgen tillsammans och göra sådant som vi både tyckte var roligt.
Vi var ganska tidigt inne på att besöka något badhus för simma och bada bastu ihop. Men väldigt snart insåg vi hur svårt det faktiskt är att hitta badhus som erbjuder en bastu som inte är könssegregerad, det vill säga att bastun är i anslutning till respektive omklädningsrum.
Personligen har jag inte reflekterat över det så mycket tidigare, men vid närmare eftertanke är det ju inte på något vis ett ovanligt fenomen i Sverige att det ligger till på det viset. I exempelvis Norge är det inte ovanligt att bastun finns i anslutning till simhallen, så att det egentligen bara är själva omklädningen och duschen som sker i utrymmen separerade utifrån kön.
Jag kan inte låta bli att tycka att detta faktiskt är lite märkligt. Ofta går man och badar i grupp på ett eller annat sätt - och där ingår ofta ett besök i bastun som en naturlig del. En grupp består ofta av personer av båda könen, precis som ett par i många fall är två personer av motsatt kön (även om det givetvis inte alltid är så). Jag har därför lite svårt att se problemet i att vi i dagens relativt toleranta Sverige inte kan erbjuda möjligheten att bada och basta tillsammans även om man är av olika kön. Det borde åtminstone finnas en valmöjlighet att välja om man vill basta med personer av samma kön eller en "blandad" bastu.
 
Det är inte länge sedan det var debatt kring ämnet huruvida det skulle vara upp till var och en om man vill bada med bar överkropp i ett badhus eller ej. Själv tycker jag svaret på den frågan är rätt enkel; självklart ska det vara upp till var och en. Tycker man att det är motbjudande att se ett par nakna bröst, är det bara att titta bort. As simple as that.
Och av samma anledning borde det kunna finnas tre omklädningsrum på ett badhus; ett för respekive kön och ett blandat omklädningsrum. Givetvis går det inte att tillgodose alla önskemål när det kommer till möjligheten att byta om i den miljö varje person vill. Men på många ställen skulle till exempel ett extra omklädningsrum eller en bastu i anslutning till simhallen inte vara några problem.
Vi är väldigt duktiga på att rätta oss efter om någon kan känna sig kränkt, i väldigt många och vitt skilda sammanhang. Men varför inte vända på steken och tänka att de som känner sig kränkta av lite bar hud kanske får titta åt ett annat håll om det nu är så besvärande?!
Och en bastu i anslutning till en simhall, en bastu där man har badkläderna på sig när man bastar, borde ju inte vara mer kränkande än simmande människor i badkläder i en simbassäng.
 

 
Bilden lånad från Kommunalarbetaren
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Kön och jämställdhet
Taggar: jämställdhet

Visa fler inlägg