Se vad som händer killen som blir mobbad

Trots att jag vet att det rör sig om skådespelare, gör det ont i mig när jag ser det här klippet. Jag och många med mig har varit med om liknande situationer, men då rörde sig inte om skådespelare utan människor som på fullaste allvar tar sig friheten att behandla sina medmänniskor illa.
Och precis som i filmen är det många som väljer att tyst titta på istället för att ingripa. Det gäller såväl barn som vuxna. Men oavsett ålder, är man minst lika delaktig i mobbingen som mobbarna om man väljer att inte agera. Nej, man behöver inte ingripa rent fysiskt om man inte vågar - men ring åtminstone polisen eller uppmärksamma eventuella ordningsvakter eller vuxna om situationen.
Det ger mig ändå visst hopp om mänskligheten att det slutligen är några som faktiskt ingriper mot mobbarna i filmen och säger ifrån. Det borde finnas fler sådana vardagshjältar!
 
 

 
AB 1
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Mobbning

Äntligen någon som slår tillbaka!

15-årige Casey Heynes från Sydney har tydligen sista dagarna mer eller mindre blivit en internationell kändis. Detta sedan en scen där han slår tillbaka mot sina mobbare lagts ut på internet och spridits över världen.
Casey har sedan flera åra mobbats för sin övervikt och på klippet ser man hur den 12-årige mobbaren börjar med att slå Casey i ansiktet och sedan rikta flera slag mot hans kropp. Men där någonstans slår det slint hos Casey, som istället svingar runt med mobbaren och drämmer ner honom i marken.
Mobbaren linkar därifrån, men strax efteråt lägger mobbninsgänget själva ut filmen på Youtube - varpå drevet är igång. I Australien har tydligen en het mobbningsdebatt blossat upp, där Casey hyllas som hjälte medan hatstormar blossat upp gentemot mobbarna.
Här kan man ju i alla fall se att internet inte enbart behöver vara ett bra hjälpmedel för mobbarna, utan faktiskt kan ha totalt omvänd effekt också! Man hör ju ofta om hur mobbingen mer och mer flyttat ut på internet, där den är svårare att spåra till förövarna, samtidigt som den tycks bli råare där. Samtidigt kan det förstås också bli ett hjälpmedel för offren, som i det här fallet. Att det sedan blir som en häxjakt efter förövarna, känns väl inte som det rätta sättet att komma tillrätta med det hela. Även om det mobbarna gjort självklart är fel, ska det inte vara någon hetsjakt efter dem heller. Det ska få veta att det de gjort är fel och att man inte gör så, har de problem själva som föranlett deras beteende ska de givetvis ha hjälp med det.
Många mobbare har själva problem av något slag och deras sätt att handskas med dessa är helt enkelt att bli mobbare. Sen finns det givetvis massor med andra förklaringar till att folk blir mobbare också, det ska man inte neka till. Det är en förklaring, men absolut inte en ursäkt till en mobbares beteende. Men hat tar inte bort hat, det är en sak som är säker. Så jag har lite svårt att sympatisera med de hatstormar som många gånger blåser upp mot förövarna i sådana här fall - även om jag inte tycker att förövarna på något vis gjort rätt.
Samtidigt är det självklart positivt för offret - Casey i det här fallet - att situationen förhoppningsvis blir bättre och att han kanske slipper sin plågoandar i fortsättningen!

Filmklippet går bland annat att se här för den som vill. :-)


 
DN 1

Bilden lånad från Ronnaskolan
 

2 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Mobbning

Mobbning

Sista tiden har skriverierna kring mobbing varit många och långa i media. Diskussionerna har gått heta kring de arbetsmetoder vissa skolor har för att motarbeta detta stora problem. Bland annat har Skolverket mer eller mindre dömt flera av dessa arbetsmetoder.
Alla vi som i någon utsträckning utsatts för mobbning vet vilket helvete det är på ren svenska. Det är inte en behandling man önskar sin värsta fiende. Själv blir jag alltid illa berörd när jag hör om olika mobbingsfall! Många gånger undrar jag vilket som är värst; när ett barn eller en vuxen utsätts för denna hemska behandling. Visserligen är det alltid hemskt när ett barn far illa - och då blir jag mest ledsen. Men när man hör om vuxenmobbing blir jag mest förbannad. Då är det frågan om vuxna som beter sig mot allt bättre vetande; det är personer som borde veta bättre än att vara elaka mot varandra. Av barn kanske man inte alltid kan begära att de ska veta hur man beter sig mot andra. Däremot ska man absolut markera på något vis när barn och ungdomar gör fel och gör saker de inte ska göra.
Det stora dilemmat är ju förstås hur man gör detta? När jag själv jobbade som lärare för en massa år sedan kom jag själv i kontakt med elever som utsattes för mobbing av sina så kallade klasskompisar. Jag kände mig totalt maktlös! För vad gör man? Vad gör man när man håller samtal med mobbarna och de bara hånflinar och tycker att offret får skylla sig själv och förtjänar den behandling de utsätter honom/henne för?
Många gånger grundar sig mobbning i att offret på ett eller annat sätt sticker ut och inte "passar in". Det kan var skitsaker som en annorlunda musiksmak, klädstil eller dialekt. Ändå får man höra från många mobbare att "offren får skylla sig själva", att de själva får se över sitt beteende så upphör mobbingen. Självklart finns även dessa fall, men de befinner sig i minoritet. Så att offret får skylla sig själv känns mer som ett försvarstal från en förövare som vill dämpa sitt dåliga samvete.

Jag har sjäv utsatts för mobbing under större delen av min grundskoletid. Fölr min del var det mestadels frågan om utfrysning och en hel del glåpord. Jag var inte välkommen i gemenskapen i klassen och var uteslutande den som valdes sist i laget på idrottslektionerna. För min del var orsaken mestadels en udda klädstil (även om jag inte DIREKT stack ut) och en udda musiksmak, liksom mina mycket starka glasögon.
Samtliga lärare visste om problemet och den stora majoriteten gjorde också vad de kunde för att göra något åt problemet. Men jag hade även en lärare på mellanstadiet som aktivt deltog i mobbingen och mest tycktes njuta av att se vad jag utsattes för.
Idag är allt glömt och förlåtet för min egen del. Jag hyser inget agg emot dem som utsatte mig för detta. Som sagt, var vi barn och de flesta förstod knappast konsekvenserna av vad de gjorde. Det jag dock upplever som oerhört märkligt, är att det fortfarande finns en person som fortfarande tycks leva kvar i samma mönster!
För några år sedan var jag på en klassträff med min gamla klass. Denna person var fram och hälsade eftersom personen inte kände igen mig. När jag talade om vem jag är, vände personen mig ryggen bokstavlig talat och tilltalade mig inte med ett ord under hela klassträffen. Personen har merparten av klassen tillagd på Facebook, men har totalt ignorerat mina vänförfrågningar. När jag varit tillbaka i Hudiksvall - där jag är uppvuxen och gått i skolan - har jag några gånger sprungit ihop med denna person, som varje gång sett mig men inte ens hälsat tillbaka trots att jag sagt hej.
Jag tar inte på något sätt illa upp! Däremot tycker jag det är tragiskt att det är tragiskt och sorgligt att en person inte kommit längre i sin personliga utveckling på de närmare 20 år som gått sedan vi gick i skolan! Den här personen har jag själv aldrig gjort något illa, utan personen har bara bestämt sig för inte tycka om mig och tycka illa om mig. Under skoltiden hade jag förmodligen tagit illa upp av den här personens beteende, men idag tycker jag mest att det är komiskt och skrattretande - men även lite sorgligt. Sorgligt att en person inte kommit längre på nästan 20 år, sorgligt att en person inte vill se att folk kan förändras med åren. Men alla fungerar ju inte så - och själv hakar jag inte upp mig på det hela egentligen...

När en annan gick i skolan, förekom mobbning på skolgårdarna och i skolans korridorer. Det gör den självklart fortfarande, men nu förekommer förstås mobbningen även på andra ställen. Internet och mobiltelefoner är perfekta hjälpmedel för dem som vill trakassera någon på ett eller annat sätt. Och då blir det ju avsevärt svårare att komma åt förövarna. Det är svårt nog ändå, dessa personer är oftast inte dummare än att se till att det finns så få vittnen som möjligt - framförallt från vuxenvärlden om det är barnmobbning det är frågan om.
Internet ger det perfekta hjälpmedlet att anonymt skirva saker till den man vill trakassera. Ofta är det säkerligen frågan om att man formulerar sig så att offtret förstår vem som skriver elakheterna, men att det är svårt att bevisa något.
Det som störde mig när jag jobbade som lärare, var att man oftast inte hade några större befogenheter att göra något mot mobbarna. Man kunde prata med dem, förmana och tala om att de gjorde fel. Självklart ska man inte ha rätt till vad som helst i dessa fall. Men samtidigt har ju skolan en uppfostrande roll också - och barn och ungdomar måste ju också lära sig att det ger konsekvenser om man gör fel. Så fungerar det i vuxenvärlden, jag kan inte trakassera någon av mina kolleger på jobbet, skulle det med största sannolikhet direkt ge konsekvenser på ett eller annat sätt. Och det borde vara samma sak även i skolan.
Problemet är givetvis att många har mobbarna har egna problem som gör att de beter sig som de gör. Alla gånger är det kanske inte konsekvenser som behövs, utan hjälp och stöd istället.
 

 
DN 1, 2 EX 1, SvD 1, 2, 3 VG 1, 2
 
Bilderna lånade från Infomidwife, Drew Compton
 

En kommentar


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Mobbning
Visa fler inlägg