Polishat

När en fest på Rågsvedsskolan skulle avslutas i lördags kväll, dök ett större gäng maskerade ungdomar upp utanför skolan. Polis som befann sig på platsen fick stenar kastade mot sig och flera patruller kallades till platsen för att söka efter gänget som försvann från platsen i riktning mot Rågsveds centrum.
– Där fortsatte bråket och ungdomar kastade flera brandbomber mot polisen, skadade flera polisbilar och tände eld på tio privatbilar, säger Kjell Lindgren på Stockholmspolisens länskommunikationscentral till DN.
En tät dimma av brandrök lade sig under någon timma över Rågsveds centrala delar. Flera explosioner hördes från bilar som brann. Sju enheter från räddningstjänsten skickades till platsen, men kunde först inte köra fram till de brinnande bilarna eftersom man riskerade att vli angripna. När de väl kunde köra fram, fick det bli under poliseskort.
Tio personer i 20-årsåldern har gripits, uppger polisen. Dessa misstänkts nu för våldsamt upplopp, försök till grov misshandel och mordbrand. Ingen ska dock ha skadats fysiskt och situationen hade då lugnat ned sig enligt polisen. Varför ungdomarna gick till angrepp visste polisen sent på lördagskvällen inte, men man misstänker att angreppet var planerat.
 
Personligen har jag så svårt att förstå sånt här beteende. Vad är det som gör att människor tycks finna ett nöje i att attackera polis och räddningstjänst? Har man varit i klämeri med rättvisan, är det kanske inte så konstigt om man hyser agg mot polisen. Men varför ge sig på enskilda polisanställda, som kanske inte ens haft med det hela att göra?! Och att ambulanspersonal och räddningstjänst blir attackerade i sitt arbete är heller inte helt ovanligt, något som jag har ännu svårare att förstå. Här har vi människor som arbetar med att rädda liv och egendom, men inte har några som helst befogenheter att gripa eller lagföra någon. Ändå händer det då och då att de attackeras och måste polisbeskydd för att kunna utföra sitt arbete.
Vad är vitsen med att störa räddningstjänsten när de ska släcka en brand eller störa ambulanspersonal som ska rädda liv? Vad får man ut av ett sådant beteende? Jag måste säga att jag har väldigt svårt att se logiken i ett sådant beteende.
Och har man nu varit i klämeri med rättvisan och gripits - och kanske även dömts - för något, blir ju inte situationen bättre av att man attackerar poliser. Det är ju knappast så att de prickar du har i brottsregistret kommer att plockas bort genom att du attackerar poliser. Snarare risker du att få ytterligare prickar på dig...
 
 

 
KÄLLOR: AB 1 2 DN 1 2
 
Bilden lånad från Boomerang
 


Oproportionerliga straff

I Sverige sägs det väldigt vackert att alla ska vara lika inför lagen. Och jämför man med många andra länder, så lever vi säkerligen upp till det ganska bra trots allt. Men börjar man analysera och tänka till lite, så är det trots allt vissa skillnader mellan folk och folk även i Sverige. Tyvärr. För någonstans vill man ju ändå tro att det inte är så.
För blir man straffad för något - även om det bara är en skitsak - har man extremt svårt att få komma tillbaka till samhället. Låt säga att det är en så banal sak som en betalningsanmärkning hos Kronofogden. Det är ganska lätt att få trots allt, det räcker med att man missar en betalning av till exempel en parkeringsbot så hamnar man hos Kronofogden. Alla kan glömma och missa i olika sammanhang och en betalningsanmärkning säger egentligen väldigt lite om hur du är som kund hos ett företag.
Även om jag kan förstå ett företags resonemang när man drar öronen åt sig om man ser att en eventuellt blivande kund har en betalningsanmärkning, så måste man ju tänka ett steg till. Vad jag vet, så syns det bara att en person har en betalningsanmärkning - inte vilka summor det rör sig om. Har du struntat i att betala räkningar för flera tusen kronor är det förståeligt att ett företag nobbar dig som kund. Men har du missat en räkning på ett par hundralappar är det mindre förståeligt.
En betalningsanmärkning säger trots allt väldigt lite om hur du är som kund i slutändan. Du kan vara hur ordentlig som helst, men av någon anledning missat en enda räkning - men det syns inte när någon tar en kreditupplysning. Låt säga att jag råkar ut för en olycka och blir liggande på sjuhus en tid och av någon anledning inte har möjlighet att kolla min post. Det skulle i vissa fall kunna räcka för att få en anmärkning hos Kronofogden.
Jag förstår att företag inte vill ha slarviga kunder, men alla är människor och kan missa saker vid enstaka tillfällen. Varför ska man straffas för en sådan sak? Ska man dömas i domstol talas det ofta om uppsåt men i många andra fall är det totalt oväsentligt om man haft ett uppsåt eller ej.
 
I mitt jobb får vi någon gång ibland in larm från personer, där det uppenbart finns en stor sannolikhet att det ligger en olycka bakom det som skett. En kille som "fått med sig" en tjej hem från krogen, men som hittar henne död i badrummet på morgonen till exempel. Hon kan mycket väl ramlat och slagit sig illa och därmed avlidit.
Men tänk er det scenariot! En kille går på dejt, tjejen följer med honom hem. Frampå morgonkvisten vaknar han till av att hon går upp ur sängen med orden "jag ska bara gå på toaletten". Han somnar om, men vaknar efter ytterligare några timmar och noterar att hon inte kommit och lagt sig igen. Så han går upp och tittar - och hittar henne då livlös i badrummet och ringer 112.
Jag som är helt ostraffad och dessutom anställd inom Polisen (även om jag inte är polis) skulle förmodligen ha ganska goda odds att bli trodd av den polis- och ambulanspersonal som kommer till platsen. Men låt säga att jag istället är en "strulputte" med en rad domar om misshandel och annat krafs i bagaget - då är det mindre säkert att jag skulle bli trodd. Jag hade förmodligen fått kämpa mycket hårdare för att man inom rättssystemet skulle förstå att jag inte gjort något dumt.
Trots allt spelar det ingen roll om jag så gjort mig skyldig till folkmord - en olyckan kan fortfarande hända, eller hur?! Så nej, lika inför lagen är vi definitivt inte. Inte ens i Sverige.
 

 
Bilden lånad från Stefan Stenudd
 


Brott och straff

Någon gång emellanåt slås jag av tanken kring konsekvenserna att straffas för ett brott man begått. Inte för att jag själv varit i den sitsen, utan mer en eftertanke av något slag. Tanken kring vilka konsekvenser det trots allt får att "åka dit" för ett brott är nästan skrämmande ibland.
Självklart är det helt och hållet i sin ordning att man får ta konsekvenserna när man bryter mot lagen. Det håller säkerligen de allra flesta med om. Men följderna av ett straff kan ibland göra att man straffas på ett sätt som kanske inte alltid är proportionerligt till vad man faktiskt har gjort sig skyldig till.
Låt säga att man gjort sig skyldig till rattfylleri. Ingen olycka har inträffat som följd av att man kört på fyllan, utan det enda man gjort är att kört ett motordrivet fordon under påverkan av alkohol.
Självklart ska detta ge konsekvenser, inga som helst tvivel på den punkten. Men låt säga att du i övrigt är helt ostraffad och aldrig gjort en fluga förnär. Om ett indraget körkort innebär att du blir av med jobbet och därmed inte kan betala hyran och kanske hamnar på gatan, vad blir konsekvenserna då? För att inte tala om samhällskostnaderna?!
En person som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle och åker dit för en förseelse som sedan gör att jobbet ryker, vilka konsekvenser ger inte det?
Många gånger kan jag tycka att rättssystemet är alltför stelbent och enbart tittar på brott och straff istället för vilka konsekvenser ett straff kan få. Om ett indraget körkort gör att den skyldige blir av med jobbet, tvingas gå från hus och hem, kanske inte kan försörja sina barn och i slutändan istället blir en dyr belastnig för samhället kanske man borde överväga alternativa straff? Jag säger inte att man ska gå fri, utan att det kanske i vissa fall borde finnas alternativ. Är det proportionerligt till den handling man begått att man har svårt att ta sig tillbaka till samhället? Är det rimligt att en person som gör en mindre förseelse har svårt att få jobb, lån och så vidare med tanke på vilken belastning det eventuellt kan bli för samhället?
Lagbrott ska absolut ge konsekvenser, men också stå i proportion till vad man faktiskt har gjort sig skyldig till. Om straffet kan ge följdkonsekvenser, borde det trots allt vägas in i straffet. Om jag riskerar jobbet för att mitt körkort blir indraget, kanske det borde finnas ett alternativt straff. Då syftar jag inte på notoriska rattfyllerister, utan personer som fastnar i kontroller för första gången och då ingenting hänt utöver att man kört på fyllan - eller kört alldeles för fort.
 

 
Bilden lånad från Nillas blogg
 


112 Aina - Pågående rån

 


Väktaren Kim Andersson

 


Kent Ekeroth in action

Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth har än en gång varit inblandad i bråk i Stockholms krogliv. Under fredagskvällen blev han nämligen utslängd från en krog i centrala Stockholm. Ekeroth kom till krogen Nosh and Chow vid 23-tiden på fredagskvällen tillsammans med 5-6 kompisar och två Säpovakter. Efter ett tag ska krogens vakter ha kommit fram till sällskapet och diskussion uppstått. Därefter eskorteras Ekeroth med sällskap ut ur lokalen medan flera andra kroggäster jublar åt det hela.
I ett uttalande skriver restaurangchefen såsom följer: ”Personen i fråga kränkte en kvinnlig gäst på ett extremt förnedrande sätt. Han avvisades då från restaurangen som vilken gäst som helst som ej kan uppföra sig. Gästens säkerhetsvakter var närvarande under hela händelsen. Han slängde ett glas i golvet innan han lämnade”.
Det olämpliga som ska ha sagts av någon i Ekeroths sällskap kallat en kvinnlig gäst för "jävla hora".
Ekeroths version skiljer sig dock (inte föga förvåndande) avsevärt om vad som hänt. Han uppger att han besökte krogen Nosh and Chow med tre vänner när en värd kom fram.
– Sedan så sade han att hans chef inte ville att vi skulle vara där. Då frågade vi varför och då sade han att han trodde att vi var Sverigedemokrater. Det finns inspelat, jag har det på band, säger han till TT.
Ekeroth har själv lagt ut en ljudfil (klippet finns även här nedanför) som stöd för sin version av händelsen. Den är dock bara 41 sekunder lång och det framgår inte vad som sagts innan eller efter det korta klippet. Och man ska väl även komma ihåg hur Ekeroth och de andra inblandade ljög sig blåa kring vad som hänt i samband med järnrörsskandalen innan filmen blev offentlig och det visade sig vad som faktiskt hänt.
Jag var inte där, så jag vet inte exakt vad som hänt, det gör nog bara det inblandade. Skullde det vara så att krogen avvisat Ekeroths sällskap på grund av Ekeroths (och eventuellt sällskapets?) åsikter, är det givetvis principiellt fel. Men jag skulle inte bli förvånad om det är krogens version av händelsen som ligger närmast sanningen trots allt. Kent Ekeroth har ju vid tidigare tillfällen setts i situationer där man kallat folk för hora och babbe på fyllan.
Men jag måte erkänna att jag är rätt nyfiken på säpovakternas version av det hela, de är väl de personer som bör vara mest opartiska i den här situationen. Nu kommer det förmodligen inte att ske; säpofolk är ju inte direkt kända för att vara särskilt talföra. Samtidigt bör de ju faktiskt i egenskap av poliser ingripa om något brottsligt inträffar - som till exempel när en person kränker eller förolämpar någon annan.
Sen behöver ju inte ett brott ha begåtts för att restaurangen ska ha rätt att avvisa en gäst. För det är säkerligen fullt möjligt att en gäst uppträder kränkande utan att det nödvändigtvis är brottsligt.
Men faktum kvarstår. Jag är inte förvånad över det hela och jag skulle vara ännu mindre förvånad över att restaurangen är den part som ligger närmast sanningen. Och skulle det visa sig vara så, kommer Ekeroth självklart få sitta kvar på sin post ändå. Inom SD är taket fruktansvärt högt när det gäller vilket beteende som anses vara okej för partiets representanter. "Gräsrötterna" sparkas för minsta sak medan medlemmarna i partitoppen verkar vara fastgjutna vid sina positioner.
 


 

 
KÄLLOR: AB 1 2 B 1 BLT 1 BT 1 DN 1 2 3 4 5 EN 1 EX 1 2 3 4
LHT 1 LT 1 N24 1 S 1 2 SR 1 SvD 1 2 3 4 SYD 1
 
Bilden lånad från Ordningsvakt
 


Polisfilmer

Jag undrar om det finns något yrke som kan konkurrera med polisyrket när det gäller hur mång filmer och TV-serier det gjorts om yrket ifråga?! Det går nog knappast att räkna de filmer som gjorts om poliser, som ofta är avdankade, ensamma och trötta men som ändå lever för sitt yrke och inte tänker på något annat under dygnets 24 timmar. Och kanske är det inte så konstigt att de är trötta, ensamma och nedsupna när de jobbar jämt, under årets första 2-3 dygnet slår i övertidstaket med dunder och brak och dessutom ska reda ut mordgåter som är så orealistiska att de värsta amerikanska massmördarna framstår som fromma små lamm?!
Och jag är knappast den enda polisanställde som inte bara ler åt, utan faktiskt stör mig på alla fel som förekommer kring polisarbetet i olika deckare. Alltifrån rent organisatoriska saker till hur själva arbetet går till. I verkligheten skulle det knappast godtas att poliser tar med sig bevismatrial hem, gör oinbjudna besök i folks hem på nätterna, eller ensamma ger sig in i potentiellt farliga situationer. En person som Gunvald Larsson skulle med största sannolikhet inte bli särskilt långlivad inom polisyrket...
Så trots att deckaren kan vara aldrig så spännande, har jag många gånger svårt att bortse från de fatala tabbar man ofta gör kring polisyrket i handlingarna. Ofta stör jag mig på att man lagt otroligt mycket arbete på att bygga upp en bra story med invecklade handlingar och intriger, men att man samtidigt inte gjort sig ansträningen att verkligen kolla upp hur det funkar inom Polisen.
Att jag sedan stör mig handlar givetvis om att jag jobbar inom Polisen sedan massor med år. En person som inte jobbar inom Polisen lägger givetvis inte märke till dessa saker på samma vis som jag. Sen vet jag givetvis att man många gånger spetsar till saker i filmer för att det helt enkelt ska bli spännande. Och lyckas jag sedan bortse från de detaljer som inte stämmer, dras jag förstås med i handlingen och kan tycka det är riktigt spännande. Men då slås jag alltid av nästa tanke. Att trots att jag vet att mördaren alltid åker fast i slutet - eller möjligen blir ihjälskjuten av polis alternativt begår självmord - så sitter jag som på nålar om det är en någorlunda välgjord film...
 

 
Bilden lånad från Teknikens värld
 


Rättsligt efterspel

Igår tog åklagaren på enheten för polismål beslutet att åtala den polis som i somras filmades när hon till synes använde mer våld än situationen krävde mot en berusad man som var misstänkt för misshandel. Polisen åtalas för misshandel alternativt tjänstefel.
Jag sitter inte på andra uppgifter än de som nämnts i media, men utifrån vad man ser på filmen som DN publicerade i somras, ser det ju verkligen inte bra ut. I mina ögon verkar polisen använda mer våld än vad situationen faktiskt kräver.
Men det som ofta glöms bort i debatten, är att väldigt mycket i polisens verksamhet kan se väldigt konstigt ut om det rycks ur sitt sammanhang. Tittar man på ett ingripande kan det se fruktansvärt våldsamt ut om man inte vet att den/de som grips kanske uppträtt väldigt våldsamt och/eller hotfullt bara en liten stund tidigare. Jag försvarar absolut inte poliser som uppsåtligen gör fel när de är i tjänst - och inte när de är lediga heller för den delen. Tvärtom ska det självklart ge påföljder om man som polisanställde begår brott eller gör fel, det är inte tu tal om annat.
Men man ska också komma ihåg att det ibland blir fel även inom Polisen - och att i just fallet med den här filmen potentiellt sett kunnat hänt något innan kameran slogs på som gör polisens agerande korrekt. Vad det skulle vara vet jag förstås inte, jag menar bara att möjligheten faktiskt finns. Men faktum kvarstår: det som syns på filmen ser absolut inte bra ut. Och har polisen ifråga gjort fel, ska hon självklart stå till svars för det - punkt slut.
 
Det som kan reta mig en aning när det framkommer fel som begåtts inom Polisen, är att många tycks dra en hel kår över samma kant. Begår en anställde fel, är plötsligt alla anställda samma svin. Tyvärr kommer det in rötägg i alla yrkeskårer och Polisen är långt ifrån något undantag. Men det det är drygt 28.000 anställda inom svensk polis och det vore väl snarare konstigare om det aldrig blev fel på något sätt. Och de allra flesta strävar efter att göra ett så bra jobb som möjligt.
Man stirrar ofta sig blind på siffror kring att så få poliser åtalas och döms för brott eller övertramp man begått. Och jag håller absolut med om att siffrorna ser konstiga ut! Men man ska å andra sidan inte bara titta på siffrorna, utan även vad respektive anmälan handlar om. Många gånger rör det om saker som visserligen är olämpliga, men inte olagliga. Det kan bli ett personalärende i de fallen, där den anställde kan få varningar, läneavdrag eller liknande men det skrivs det sällan om i media.
Det är ytterst pinsamt att polisanställda gör sig skyldiga till brott. I mina ögon är det en försvårande omständighet att en brottsling dessutom är anställd inom Polisen. Så självklart ska man dömas för sina handlingar om man gjort något olagligt.
Men bara för att en och annan polisanställd gör fel, så är alla polisanställda inte svin. Bara för att det kommer in en anmälan, behöver detta inte betyda att ett brott faktiskt är begånget - det gäller oavsett om det är en polisanställd eller någon annan som blir anmäld. Och bara för att man gjort något olämpligt är det inte nödvändigtvis brottsligt.
 

 
SR 1 DN 1 2 3 4 SvD 1 2 SVT 1
 
Bilden lånad från Norran
 


Källskydd

I Sverige har vi yttrande­frihet, något vi absolut ska vara stolta över. Det är trots allt inte överallt man har sådant inskrivet i grundlagen. Dessutom alla som pratar med en journalist enligt samma lag rätt att vara anonyma.
Är man sen offentligt anställd, omfattas man dessutom av det som kallas meddelarfriheten och har rätt att förse medier med information, även om det handlar om informationen är sekretessbelagd. I det läget har arbetsgivaren inte rätt att efterforska vem som lämnat ut uppgifterna, oavsett hur uppenbart det är vem som lämnat ut dem. Även om man med lätthet kan förstå vem som lämnat ut informationen, har man inte rätt att konfrontera vederbörande. Det spelar ingen roll om man läckt uppgifter ur en polisutredning eller andra uppgifter som kan sinka arbetsgivarens och/eller kollegernas arbete.
Tanken är säkerligen god; att man ska ha rätt att påtala missförhållanden utan att för den sakens skull riskera jobbet eller att råka ut för repressalier. Och så långt håller jag också med om att man ska ha den rätten - även om man inte är offentliganställd. Samtidigt har alla rätt att vara anonyma när man pratar med journalister, så till viss del kan ju även icke offentliganställda relativt riskfritt prata med journalister.
Problemet är ju tyvärr att det finns offentliganställda som missbrukar rätten att prata med media utan att man har rätt att efterforska källan. Jag tänker på till exempel polisanställda, som lämnar ut uppgifter från polisutredningar till media - men där syftet inte är att påvisa missförhållanden utan att helt enkelt läcka och ingenting annat. Självklart finns det säkerligen liknande situationer inom andra sektorer i de offentliga verksamheterna.
Ser man till den polisiära verksamheten, bryter den anställde då mot sin tystnadsplikt och kan ibland även sinka en hel utredning. I värsta fall med resultatet att gärningsmannen inte kan gripas. Men inte heller då får arbetsgivaren efterforska källan.
 
Jag kan inte låta bli att tycka att det faktiskt är lite vrickat! Självklart ska man kunna pratat med media för att avslöja missförhållanden utan att riskera repressalier för det - det borde inte bara gälla offentliganställda. I vissa fall kanske en konsekvens av det också är att man bryter mot sin tystnadsplikt.
Men när man enbart läcker uppgifter, när man utnyttjar "kryphål" i lagen för att enbart bryta mot sin tystnadsplikt tycker jag att man gått över någon gräns. I vissa fall borde det finnas en möjlighet att efterforska vem som sinkat en utredning till exempel. Tanken med lagen är ju inte att man ska kunna få ut vad som helst i media, utan enbart avslöja missförhållanden.
Jag menar naturligtvis inte att arbetsgivare ska bryta mot befintliga lagar och börja spåra vilka anställda som pratat med media. Nu ser lagen ut som den gör och det är bara att gilla läget. Problemet ligger snarare i hur lagen är konstruerad.
Polisen som myndighet kan givetvis hamna lite mellan stolarna när någon pratar med media. Bryter du mot din tystnadsplikt, kan det vara frågan om ett lagbrott. Som polisanställd är man skyldig att anmäla om man får kännedom om ett brott. Men samtidigt finns en annan lag som säger att man inte får efterforska - det vill säga utreda - vem som lämnat ut sekretessbelagda uppgifter till media.
Motstridigt, eller hur? Ska man hårdra det, kan med andra ord säga att det inom Polisen finns anställda som begår brott genom att bryta mot sin tystnadsplikt, men Polisen - som har som huvuduppgift att utreda brott - får inte utreda dessa brott.
Jag kan inga siffror, så jag vet inte vanligt förekommande det är med offentliganställda som läcker information till media utan syftet att avslöja missförhållanden. Men jag vill i alla fall hoppas och tro att problemet inte är särskilt stort. Samtidigt kan jag ändå tycka att är det så att någon enbart läckt uppgifter utan syftet att avslöja missförhållanden, borde det finnas möjligheter att efterforska källan. Det ska givetvis vara strikt reglerat när man får göra detta, men möjligheten borde ändå finnas.
 

 
FAKTARUTA:
 
Om du omfattas av meddelarskyddet
Kontrollera att uppgifterna du vill berätta om inte är belagda med kvalificerad sekretess. Du får aldrig lämna ut själva dokumenten om du berättar om information som finns i hemliga handlingar.
Om dina uppgifter är sekretessbelagda, kontrollera att du vänder dig till medier som har utgivningsbevis. Bloggar och privata webbplatser har sällan det.
Dokumentera noga om du utsätts för repressalier för att du lämnat uppgifter till medier. Det behövs om du vill göra anmälan till Justitieombudsmannen eller Justitiekanslern, eller vill driva frågan på annat sätt.
 
Om du är anställd i ett företag
Försök först att få arbetsgivaren att själv rätta till problemet. Väg annars angelägenheten i att få ut informationen mot risken för konsekvenser för dig. Fundera även över om det finns andra sätt att leda journalisten på rätt spår utan att lämna ut dig själv.
Anser du dig för hårt straffad av arbetsgivaren efter ett offentliggörande, kan frågan drivas vidare genom den fackliga organisationen. Ytterst kan frågan avgöras i Arbetsdomstolen.
 
För alla
Om du vill vara anonym, är det viktigt att säga det till journalisten. Om en journalist ändå röjer dig som källa, kan du polisanmäla det hela.
 
Meddelarfrihet
Rätten för offentlig­anställda och vissa andra, att lämna muntliga uppgifter till media i publiceringssyfte. Detta rör även sekretesskyddad information - dock inte information som faller under kvalificerad sekretess. De som omfattas av meddelarfriheten är anställda i kommun, landsting, stat och kommunala bolag.
 
Efterforskningsförbud
Förbud för myndigheter att försöka ta reda på vem som lämnat uppgifter med stöd av meddelarfriheten.
 
Repressalieförbud
Förbud mot att myndigheter straffar en anställd som använt sin meddelarfrihet.
 
Anonymitetsskydd/källskydd
Rätten för alla, oavsett arbetsgivare, att få vara anonyma när de lämnar lagligt anskaffade uppgifter till media, antingen de publiceras eller inte. En journalist som bryter källskyddet riskerar fängelsestraff.
 
Källa: Publikt

 
Bilderna lånade från Publikt, The wife, Treehugger
 


Pinsamt

Jag skäms faktiskt en aning just nu, skäms för vad som avslöjats kring vad Polisen i Skåne registrerat i sin databas. Idag har det varit mycket prat och skrivits många spaltkilometer om det register som Skånepolisen skapat över romer.
Strax över 4.000 personer har man registrerat, alltifrån små barn till personer som sedan länge är avlidna. Det dessa personer har gemensamt är att de antingen är romer eller har någon form av relation till romer. Många av dem är inte ens dömda för brott, eller har endast mindre förseelser i brottsregistret. Förseelser som till exempel fortkörning och liknande.
Av registret ska det framgå släktband mellan de registrerade personerna, personnummer, folkbokföringsadress och en lång rad andra uppgifter.
Jag har svårt att förstå vad man behöver ett sådant register till?! Och framförallt reagerar jag själv på att det trots allt är olagligt att föra ett sådant här register. Hur ser det ut att den myndighet som ska se till att andra följer lagen själv inte gör det? Ur Polisens synvinkel är det förstås inte särskilt lyckat att detta avslöjas med tanke på folks förtroende för myndigheten. Missförstår mig rätt, det är inte avslöjandet i sig som är problemet - utan det faktum att registret överhuvudtaget existerar. Men hade inte registret existerat, hade det heller inte funnits något att avslöja.
Det är alltid allvarligt om polisen som myndighet eller enskilda polisanställda gör fel, oavsett om det är rent olagligheter eller saker som etiskt och moraliskt kan diskuteras. Är det sedan något - som i det hör fallet - som man gör rent uppsåtligen är det ännu värre.
Många gånger kan man peka på att det är enskilda anställda som har gjort bort sig, att det är ett rötägg som på ett eller annat sätt hamnat på fel ställe. Polisen är givetvis inget undantag, även där hamnar det personer som inte borde jobba inom myndigheten. Men när man bygger upp ett helt register med över 4.000 namn, måste det ligga ett gediget arbete bakom - och säkerligen är det många anställda som både varit inblandade i själva uppbyggandet av registret, men som också använt sig av det. Jag kritiserar egentligen inte Polisen som myndighet, utan de anställda som faktiskt varit inblandade i det och säkerligen många gånger valt att blunda för det tvivelaktiga i att ha ett sådant register.
Jag har själv inte känt till att detta register existerar fram tills jag läste om det i DN i morse. Men ska man tro vad som står i media, har polisanställda i hela Sverige haft möjlighet att söka registret. Något som ju gör det hela extra allvarligt.
Självklart ska man bekämpa brott, oavsett vem som begått brottet ifråga. Hade det funnits ett klart och tydligt samband mellan registret och konkreta brottsutredningar och brott, hade jag åtminstone kunnat förstå syftet med det hela. Men i dagsläget ser jag inte något samband. Snarare kan man ana en underton som säger att bara för ett barn föds i en romska familj, är barnet en potentiell brottsling och man "behöver" därför hålla extra koll på vederbörande.
Tanken är säkert god - hoppas jag i alla fall - men det har blivit fruktansvärt fel. Jag hoppas verkligen att detta utreds ordentligt och att registret i slutändan plockas bort.
 

 
AB 1 2 3 4 5 6 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 GP 1 2 3 4 5
SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 SR 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
 
Bilden lånad från Cancercentrum
 


Brott och straff

Polisen planerar tydligen att skaffa ett instrument som ska avslöja narkotikapåverkade förare genom ett enkelt salivprov. Något som då ska kunna göras direkt på plats, istället för att "testpersonen" ska behöva följa med till stationen eller sjukhus för provtagning.
Till en början är provet tänkt att användas bara när polisen har anledning att misstänka drogpåverkan. Men på sikt kan polisen tänka sig att använda instrumentetet på samma sätt som utandningsprovet för alkohol. Det vill säga rutinmässigt och utan misstanke, men dock skulle det kräva en lagändring.
Men polisens eget etiska råd är skeptiskt till att gå den vägen; att tvingas till ett drogtest kan uppfattas som en större integritetskränkning än alkoholtest anser man. Detta eftersom narkotika i sig är en olaglig substans till skillnad från alkohol, resonerar rådet.
Personligen har jag lite svårt att se problemet med att rutinmässigt testa förare för narkotika när man även gör det för alkohol. Med tanke på hur många drogpåverkade personer som varje dag sätter sig bakom ratten och kör, så är det väl värt att vi som aldrig skulle göra så någon enstaka gång får utstå ett enkel test i någon trafikkontroll?! Jag skulle själv inte på något vis uppleva det särskilt integritetskränkande!
Givetvis skulle man inte få stopp på drograttfylleristerna, med tanke på att man gör rutinmässiga alkoholkontroller så är det fortfarande väldigt många som dagligen kör bil på fyllan. Men varje person som stoppas från att köra vidare med narkotika i kroppen är ju en risk mindre att någon skadas eller dödas. Till det ska man naturligtvis lägga till den samhällskostnad som dessa personer orsakar om de orsakar en olycka - oavsett om någon skadas/dödas eller ej.
Självklart ska olika nya befogenheter och tvångsmedel som Polisen tilldelas granskas och övervägas. Men man behöver inte hugga sig själv i handen heller. Jag tror och hoppas att de allra flesta inte skulle protestera att ge ett sådant salivprov likaväl som ett utandningsprov för alkohol i en poliskontroll...
 

 
Källa: SR 1
 
Bilden lånad från Trivia
 


Policerace

I fredags kom det senaste "avslöjandet" om poliser som fångats på film med att missköta sig på något vis. Den här gången var det en film, där en polisbil verkar delta i ett så kallat streetrace - som ju är olagligt.
Min första reaktion när jag såg filmen, var att nej, nej det kan inte vara sant! Gud, vad pinsamt!! Med alla kameror som idag är var människas egendom, får man många gånger tänka sig för både en och två gånger extra hur man beter sig. Inte bara som polis, utan i många andra yrkesroller. Det finns mycket som kan hamna på film, mycket som kan se mycket dumt och konstigt ut - oavsett om det är något som är ryckt ur sitt sammanhang eller ej.
Och det finns många saker i Polisens verksamhet som ryckt ur sitt sammanhang kan se väldigt illa ut. Om du "bara" ser en polis hårdhänt bunta ihop någon med handfängsel och gripa vederbörande, kan det se väldigt illa ut om man "bara" ser det specifika gripandet. Men om man sedan ser att den gripne någon minut tidigare varit våldsam och hotfull, kanske det inte är så konstigt att Polisen agerat som man gjort.
Men ser man en polisbil delta i ett streetrace, kan det hela vara svårare att förklara. Jag tänkte ändå, att måste det hela visa sig vara en tillfällighet. Måtte jag inte ha kolleger som är så dumdristiga att de i tjänst och i en polisbil faktiskt deltar i ett streetrace!
Flera chefer och befäl inom Polisen har sedan gjort uttalanden om att det hela faktiskt varit en slump, att polisbilen av en slump hamnat på platsen på väg till ett annat jobb. Man ska ha stannat till och bett personerna på platsen att skingra sig och att man inte fick stanna bilen (alltså den aktuella bilen som just då stod på platsen) mitt i vägen som man gjort. Sedan åkte man och av en händelse åkte den andra bilen samtidigt. Det är givetvis en förklaring som låter väldigt rimlig, men jag visste inte riktigt vad jag skulle tro.
Men så har nu Polisen fått stöd från ett ganska oväntat håll - nämligen personerna bakom den aktuella filmen, samma personer som också arrangerade det aktuella streetracet. Till Aftonbladet säger man att,
– Det var inget race. Polisen ber oss att lämna platsen och sen kör de iväg. Det stämmer att vi kör repor ibland, men att polisen skulle ha deltagit är inte sant.
Anledningen till att man från börjat skickat in filmen till Expressen, var att man ville jävlas helt enkelt. Arrangören berättar att han lämnade felaktiga uppgifter till media för att "ge igen" på polisen för tidigare oförrätter när han hamnat i klammeri med rättvisan.
– Jag tänkte att nu har jag chansen att jävlas. Det var som en payback time, säger han. Han hade hoppats på någon liten spalt i någon tidning, men inte den stora mediala uppmärksamhet som det hela faktiskt fick.
 
Jag försvarar inte på något sätt poliser som gör fel eller begår brott oavsett tillfälle och situation, men framförallt om de är i tjänst. Som polis/polisanställd är det givetvis extra viktigt att hålla sig på rätt sida av lagen - och jag kan tycka att det till och med är en försvårande omständighet att kombinera en anställning inom Polisen och att begå brott.
Är man i tjänst, är det givetvis viktigt att inte bara begå regelrätta brott, utan även försöka att undvika att figurera i någon form av gråzon för vad som är okej eller ej.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är skönt att det i alla fall denna gång visat sig att man med största sannolikhet inte begått något fel. Inte för att jag skulle vara partisk gentemot några kolleger som jag (mig veterligen) inte känner eller ens ha träffat. Utan helt enkelt för att det helt enkelt visat sig att man inte gjort fel, att det trots allt inte var så att det händelsen var vad den såg ut att vara. Jag hade - oavsett min egen anställning - blivit ganska oroad om det fanns poliser som betedde sig så idiotiskt.
Att det av Polisens totalt nästan 30.000 anställda kommer in rötägg är givetvis oundvikligt tyvärr. Självklart finns det borde poliser och civilanställda som inte borde jobba inom Polisen av olika anledningar. Naturligtvis ska de som begår fel stå till svars för det, det finns inga bortförklaringar. Där tror jag de allra flesta är överens.
Samma sak hade givetivs gällt om det visat sig att polispatrullen faktiskt deltagit i ett streetrace. Och jag tror att majoriteten av mina kolleger också är av samma åsikt.
 

 
AB 1 GP 1 SvD 1 2 3 SR 1 2 3
 
Bilderna lånade från Staffanstorps kommun, Blanco lån
 


Nyfikenhet

I vintras hamnade jag mitt i ett polisingripande inne i Stockholms city. När jag passerar, hade man gripit tre personer för något som jag tyvärr inte känner till. De tre gripna ligger på marken med handfängsel och det är fullt med poliser runtomkring.
Vad de gjort sig skyldiga till vet jag som sagt inte, så jag lägger inga värderingar i polisens hantering av det hela. Men det jag reagerade på var att så många människor stannade till för att titta. Och man tittade inte på håll, utan helt ogenerat promenerar man fram och iakttar hela händelseförloppet på bara några meters håll - så när att man nästan kliver på de gripna personerna.
Och inte nog med att man går nära och tittar, flera personer plockar dessutom fram sina mobiler och börjar filma det hela! Jag kan tycka det är osmakligt nog att många ställer sig i en klunga runtomkring de gripna för att titta på - men att dessutom filmar det hela gör situationen rent vedervärdig.
Oavsett om personerna är skyldiga eller ej till vad de gripits för, kommer de med filmernas hjälp alltid vara brottslingar i vissa personers ögon. Det jag själv tänker i dessa lägen, är förstås vilken spridning en film kan få idag med tanke på internet. Låt bara leka med tanken att dessa personer som gripits faktiskt är oskyldiga, men att filmerna på gripandet sprids på internet. På så vis kommer de potentiellt sett bli uthängda som brottslingar, trots att de kanske faktiskt friats från misstankarna. Så hela situationen med filmande vittnen runt de tre gripna männen känns väldigt olustig på något sätt.
Idag slog mig exakt samma tanke. När jag stiger av tunnelbanan, hamnade jag även då mitt i ett polisingripande. Jag ser flera poliser komma springande längs plattformen för att omhänderta en person - även denna gång utan att jag visste exakt för vad.
Visst, även jag vände mig om för att se vad som hände, men jag valde att gå vidare. Inte för att jag inte var nyfiken, utan av respekt till den person man ingrep emot. Men i ögonvrån kunde jag se hur flera personer vände sig om och till och började gå emot händelsernas centrum på perrongen. Många var otroligt nyfikna och all uppmärksamhet på perrongen vändes mot platsen där poliserna gjorde sitt ingripande.
Även om jag förstår att många blir nyfikna, kan jag ofta känna en avsmak inför den uppmärksamhet polisingripanden kan få. Att många är så nyfikna att de inte bara stannar till och tittar, utan rentav börjar filma verkar väldigt märkligt och osmakligt.
Det betyder inte att jag sympatiserar för skyldiga brottslingar, utan att jag snarare vet att man inte nödvändigtvis är skyldig till något brott för att man grips eller omhändertas av polis. Det är i sig en förnedring att gripas oavsett skuld och inget blir bättre för att folk stannar till och filmar...
 

 
Bilden lånad från Frontpage Mag
 


Är allt Polisens fel?

En man avled i fredags kväll sedan han blev påkörd av en bil utanför Västerås. Bara minuterna innan olyckan hade Polisen fått ett larm om att en mörkklädd person var ute och gick på den oupplysta vägen och man skickade ut en patrull för att varna mannen. Men patrullen hann inte fram i tid - och mannen avled.
Jättetragiskt, absolut! Det är självklart jättetragiskt varje gång en människa dör alldeles för tidigt - och 53 års ålder är alldeles för tidigt att vandra vidare till se sälla jaktmarkerna.
Men när jag läser artikeln på SvD.se börjar jag undra vad det är man vill ha sagt med artikeln?! Rubriken gastar ut "Polis hann inte varna - man dog" - en rubrik som praktiskt säger att det är Polisens fel att mannen dog för att man var tvungen att hinna förbi McDonalds först.
Visserligen står det i artikeln att det bara var minuter från det larmet kom in till Polisen om en man som gick på den mörka vägen tills det att olyckan faktiskt inträffade. Med andra ord förmodligen en omöjlighet för Polisen att hinna fram innan olyckan var ett faktum. Polisen kan omöjligen vara på plats överallt samtidigt för undvika brott och olyckor. Vi får dagligen in larm liknande just detta och kommer så fort vi kan, men det är inte alltid det är tillräckligt fort. Tyvärr!
Man kan sedan fråga sig hur det kommer sig att en vuxen människa är ute och går på en större väg? Borde man inte vara rejält observant i det läget?
 
Det som hände i måndags natt, då Polisen tog beslutet att öppna Hjulstabron under biljakt (åtminstone enligt medierna) med följden att bilen som jagades faktiskt störtade ner i vattnet har  ju också varit en het potatis senaste dagarna. De två killar i 20-årsåldern som satt i bilen omkommer vid olyckan.
Jag tänker inte neka till att det faktiskt är ett märkligt beslut att öppna bron! Att fällar ner bommarna hade varit en sak, men det är ett konstigt beslut att öppna bron. Sen ska tilläggas att vi ännu inte vet med 100 % säkerhet om Polisen faktiskt gav order att öppna bron eller bara fälla ner bommarna. Det kan faktiskt vara frågan om någon form av missförstånd - eller att polisbefälet som eventuellt tog beslutet var felunderrättad. Vissa broar öppnas genom att en del av bron fälls upp i luften, medan andra - som Hjulstabron - genom att en del av bron vrids i horisontellt läge och man får en öppning på båda sidor om den vridna brodelen.
Det kan ju faktiskt vara så att befälet som tog beslutet inte hade koll på alla fakta. Något man självklart ska ha när man tar ett sådant beslut. Att öppna en bro för att stoppa en flyende bil är givetvis en potentiell risk för dem som sitter i den flyende bilen - det råder det inga som helst tvivel om!
 
Så jo, det är ett märkligt beslut! Men det som många verkar glömma i den heta debatt som varit, är att det ju faktiskt finns en annan sida i det hela. Visserligen är det Polisens beslut att öppna bron (som det verkar i alla fall), men å andra sidan hade det aldrig blivit någon biljakt om killarna i bilen inte begått något brott från första början.
Statistiskt sett vet man att personer som grips och/eller kontrolleras i samband med bensinstölder ofta är skyldiga till även andra brott än just själva bensinstölden. Man har hittat både det ena och det andra i bilarna när man stoppat misstänkta bensintjuvar.
Under tre mil pågår biljakten mot Hjulstabron. Killarna har haft åtskilliga chanser att stanna när de märkt att de har Polisen efter sig. De mejar dessutom ner bommarna som är nedfällda vid bron när denna öppnas. Det är klart att patrullen/patrullerna som ligger efter får allt starkare skäl att misstänka att personerna i bilen har mer att dölja än enbart en bensinstöld.
Min poäng är helt enkelt att det inte enbart är Polisens fel att det gick som det gick - även om beslutet med den öppna bron (om det nu enkom var Polisens egna beslut) var otroligt märkligt. Männen i den jagade bilen började med att begå ett brott (bensinstöld) och har haft åtskilliga chanser att själva undvika olyckan, eller hur?! Men i media är orsaken till olyckan helt och hållet enbart Polisens agerande.
Jag försvarar inte på något sätt beslutet att öppna bron, men kan inte låta bli att tycka att även killarna i den flyende bilen faktiskt också har en del i skulden för det inträffade. De hade kunnat låta bli att stjäla bensin, de hade kunnat stanna, de hade kunnat välja en annan väg - och så vidare. HELA skulden ligger inte hos Polisen!
Även inom Polisen tas det ibland beslut som är galna på ett eller annat sätt, men det fråntar inte andra personer deras egna ansvar och deras egna möjligheter att fatta beslut. Hur kommer det sig att någon riskerar sitt eget liv för att undkomma Polisen? Vad är värt att riskera sitt eget liv för?
Jag tycker det är bra att det hela nu utreds - och jag hoppas att den som eventuellt finns skyldig det hela (direkt eller indirekt) också får stå till svars för sina handlingar. Så det är inte det det är frågan om. Min poäng är att många är alltför duktiga på att lägga skulden enbart på Polisen i dessa lägen.
 
Sedan Missing People börjat delta i att söka efter personer som är försvunna av olika anledningar, har många börjat ifrågasätta Polisens arbete i dessa fall.
Självklart finns det säkerligen fall då man kan ifrågasätta Polisens arbete i fall då personer försvunnit och Polisen inte kunnat hitta dem. Men man kan inte hävda att Polisen ofta slarvar när man får in fall om försvunna personer (som ju faktiskt många gör), för det är väldigt långt ifrån sanningen.
Att Missing People sedan hittar vederbörande kan ju ha med helt andra saker att göra. Att Polisen inte letat på just den platsen kan ju ha med att göra att man inte haft uppgifter som gjort att man haft anledning att leta just där - bara för att ta ett exempel.
Jag kan tycka att organisationer som Missing People är en bra resurs, eftersom Polisens resurser inte alltid räcker till för att till exempel hitta försvunna personer. Det skulle ju vara alldeles lysande om Polisen kunde utnyttja de resurser som till exempel Missing People har att erbjuda.
Det är ju samma sak här - är en människa försvunnen tar Polisen det på största allvar, men resurserna räcker tyvärr inte så långt som man skulle kunna önska. Självklart skulle man önska att Polisen skulle kunna lägga enorma resurser på att eftersöka en person som saknas, men det är i de flesta fall en utopi.
Det är ofta man inom Polisen känner sig väldigt maktlös inför de mycket begränsade resurser man har. Ofta vill man göra mycket mer än vad budgeten faktiskt tillåter - oavsett vad det är frågan om. Polisen kan som sagt inte vara överallt hela tiden - och allt är inte en frågan om felbedömningar utan istället resursbrist.
Sedan förekommer förstås felbedömningar av olika anledningar även inom Polisen. Precis som inom alla organisationer - att det även inom Polisen jobbar människor. Och människor gör ibland misstag och felbedömningar, det är knappast någon nyhet.
 
 
FOTNOT
Inlägget består helt och hållet av mina personliga åsikter!
Inlägget har ingenting med att göra att jag arbetar inom Polisen
och jag är ingen talesman för Polisen som myndighet.
 

 
AB 1 2 3 4 DN 1 SR 1 2 3 4 SvD 1 2
 
Bilderna lånade från Nyhetswebben, Triquetra
 


Begränsande dörrvakter

Ni som sedan tidigare följt min blogg känner säkerligen till mina tidigare väldigt dåliga erfarenheter av dörrvakter. Dörrvakter som påstått saker om mig som varit så långt ifrån sanningen man bara komma. Dörrvakter, som lekt privatspanare och tillkallat polis med motiveringen att jag skulle varit narkotikapåverkad trots att man aldrig pratat med mig och kollat läget - och trots att jag aldrig i mitt liv någonsin varit i närheten av narkotika.
Att sedan ägaren till det aktuella vaktbolaget till 100 % ställde sig bakom vaktens agerande, trots att poliserna som kom till platsen ställde sig precis lika frågande som jag till samma agerande, är otroligt märkligt. Ett agerande som inte gör annat än stärker min uppfattning att dörrvakter inte är annat än "låtsaspoliser" som älskar att ha något att säga till om och få bära batong.
Under tiden jag bodde i Kalmar upplevde jag situationen som att Kalmars dörrvakter var långt hårdare än dörrvakterna i Stockholm. Var jag nu fick det ifrån har jag faktiskt ingen aning om, men en spekulation är att jag förmodligen började gå på krogen oftare när jag flyttade till Kalmar än när jag tidigare bott i Stockholm.
När jag nu är tillbaka i Stockholm och någon gång ibland får för mig att gå på krogen börjar jag sakta tvivla på att dörrvakterna i Kalmar skulle vara mer oprofessionella än dörrvakterna i Stockholm.
Okej, jag har hittills aldrig blivit falskt anklagad för brott av en dörrvakt i Stockholm, det ska jag erkänna! Men jag har aldrig blivit nekad att komma in på krogen så många gånger som under det 1,5 år jag nu bott i Stockholm som någon annan tidsperiod i mitt liv. Detta trots att jag nu har en mycket mer återhållsam alkoholkonsumtion än någon gång tidigare i mitt liv. Det har nämligen hänt att jag blivit nekad att komma in på krogen trots att jag varit helt nykter - med motiveringen att dörrakten anser att jag är för berusad. Hur märkligt är detta på en skala?! Och även när jag enbart druckit 2-3 öl är det samma sak. Jag själv vet var mina begränsningar går och skulle inte ens försöka att komma in på en krog efter 8-10 öl.
Okej, en dörrvakt på en krog vet naturligtvis inte mina begränsningar - och jag köper rakt av att att jag blir nekad inträde när jag faktiskt är för berusad. Men när jag inte är för berusad, blir det inget annat än en kränkning att inte bli insläppt - och slutligen förlorar den aktuella krogen trots allt en potentiell gäst/kund.
För vet jag att jag har svårt att komma in på en krog trots att jag är praktiskt taget nykter, då går jag förstås inte dit igen. Slutligen blir det resultatet, för jag är inte villig att stå i en lång kö enbart för att nekas inträde på en krog.
 
Så här ligger det nämligen till. Jag äter en medicin som gör att jag kan se mer påverkad ut än jag faktiskt är när jag dricker alkohol. Visst, det är inte lätt för en dörrvakt att veta - men varför ska detta begränsa min möjlighet att gå på krogen när jag vill göra det?? Jag ska kunna dricka 2-3 öl och fortfarande kunna komma in på en krog utan att bli misstänkliggjord som någon våldsverkare eller en stökig och full kroggäst, eller hur?!
En dörrvakt kan inte veta att jag oavsett promillehalt i blodet inte kommer göra en fluga förnär, men jag känner mig fortfarande kränkt och framförallt oerhört begränsad av att inte kunna gå ut på krogen efter att ha druckit 2-3 öl till en middag eller på en förfest.
Det finns åtskilliga sjukdomar som gör att en person kan se påverkad ut utan att vara det, det finns andra sjukdomar - och mediciner också för den delen - som gör att man ser mer påverkad ut än man faktiskt är. Vad gäller vaktbolaget i Kalmar - Kalmar vakt och bevakning - var detta inget argument att komma med alls. Ser man påverkad ut, har man inte på krogen att göra - punkt slut - var nämligen vaktbolagets argument. Min egen uppfattning är att om man resonerar så har man inget att göra i yrket som dörrvakt. Självklart är det bra med observanta dörrvakter, självklart finns det många tillfällen då dörrvakter hjälpt polisen i brottsbekämpning - men det ger inte dörrvakter rätt att bete sig på vilket sätt som helst.
I det yrket måste man nämligen vara medveten om att personer kan se påverkade ut av 1.000 olika anledningar. Det finns sjukdomar och mediciner som gör att en person kan se påverkad ut utan att alls vara det (eller se mer påverkad ut än man faktiskt är) - bara för att ta några få exempel.
Visst måste en dörrvakt i vissa sammanhang ta snabba beslut och visst finns det personer som inte alls bör komma in på krogen, men som ändå börjar sarga och dividera om huruvida de ska få komma in eller ej. Min poäng är att dörrvakter dels ska få bättre utbildning, dels ska få befogenheter att faktiskt låta folk blåsa för att visa sin promillehalt. Uppstår en diskussion, kan dörrvakten plocka fram alkometern och vips kan man visa att en person är för full för att komma in på krogen. I annat fall kan man visa att man faktiskt är helt eller nästan nykter och förmodligen kapabel att sköta sig när man väl kommer in.
 
Jag ska väl också förtydliga att jag inte tycker det är någon så kallad "rättighet" att gå på krogen. Självklart är det ingen "mänsklig rättighet". Men i vilka andra sammanhang är det okej att påstå saker om folk som inte alls stämmer överens med verkligheten?
Skulle en butiksanställd få neka en person att handla i butiken för att personen "ser för fattig ut"? Skulle en hyresvärd få neka en potentiell hyresgäst för vederbörande ser för "vårdslös" ut? Skulle en körskola få neka en elev för att personen "ser ut som en missbrukare"? Eller skulle en matbutik få neka en kund inträde för att vederbörande ser ut att lida av bulimi eller anorexi?
I vissa lägen är det självklart svåra bedömningar, men det ska heller inte göra att vissa personer begränsas i sin tillvaro. Är jag extremt överviktig ska jag fortfarande kunna få handla mat så länge jag betalar för mig - precis som att jag ska kunna gå på krogen även om jag ser mer påverkad ut än jag faktiskt är. Krogbesök må inte vara "en rättighet", men det ska heller inte vara en rättighet för krogägarna/dörrvakterna att neka gäster på vilka grunder som helst.
Personligen skulle jag förmodligen inte lägga energi på att driva rättsprocesser kring att jag inte blivit insläppt på en krog med anledning av den sjukdom jag medicineras för - och därmed kan se mer påverkad ut än jag faktiskt är. Men jag hoppas att det faktiskt finns en och annan dörrvakt som tänker till, som faktiskt börjar fundera över sitt yrkesutövande och faktiskt agerar annorlunda i framtiden! Tänk på att det finns många anledningar till att man kan se påverkad ut, utan att man faktiskt har druckit alkohol! Alltifrån att man har en viss sjukdom via att man tagit en viss medicin till att man faktiskt har andra orsaker till att man beter sig på det sätt man faktiskt gör!! Detta tycks inte ingå i utbildningen till dörrvakt...
Förtydligande nummer två får förstås bli att det naturligtvis finns många dörrvakter som också gör ett bra jobb, som faktiskt är bra lämpade för det jobb de gör. Självklart är inte alla olämpliga för sitt yrke. Jag tänker inte dra en hel yrkeskår över en och samma kam på grund av hur vissa sköter sig.
 

 
Bilderna lånade från Hans Lindström, UNT, Creativity blast
 


Svenskar i utländskt fängelse

Lite då och då skrivs det om svenskar som sitter fängslade i olika länder runt om i världen. Svenskar som ofta dömts för rätt grova brott som mord och narkotikabrott.
Men i media framställs dessa personer ofta som offer, som att det är så synd om dem att de sitter inne. De sitter i vad media kallar "skräckfängelser" och delar cell med flertalet andra fångar.
Själv har jag väldigt svårt att se dessa personer som offer. Trots allt har merparten av dem gjort något som gör att de sitter där de sitter. Den dag någon bevisligen fälls trots att person är oskyldig kan vi börja snacka offer, men inte för dess.
Visst är det så att kriminalvården ska vara human och det där med human kriminalvård kan man verkligen diskutera i vissa länder. Självklart kan jag förstå att det är tufft i vissa fängelser, det tvivlar jag inte en sekund på. Men låter man bli att begå brott är också risken ganska liten att man hamnar i fängelse.
Att man jobbar för att få journalisterna Martin Shibbye och Johan Persson, som sitter fängslade i Etiopien, friade kan jag förstå. Där finns det trots allt tveksamheter kring hela rättsprocessen som kan göra att man undrar om allt gått rätt till.
Men självklart ska man följa lagar och regler i det land man befinner sig. Gör man det inte, får man ta sitt straff. Samma saker gäller personer som besöker Sverige, så varför ska svenskar som begår brott utomlands plötsligt bli någon slags offer och martyrer?
 

 
AB 1 DN 1 SVT 1, 2
 
Bilden lånad från Conflicting Clarity
 


Åldersgräns

 



Nervositet

På ett märkligt sätt kan jag emellanåt känna en nervositet när jag rör mig ute i Stockholms uteliv. Inte för att hamna i bråk eller bli attackerad, rånad eller misshandlad konstigt nog. Snarare vet jag hur granskad man blir varje gång man ska in på en krog. Man granskas inte bara utifrån lagar och regler (till exempel att en överförfriskad person inte får serveras alkohol) utan även utifrån klädsel, stil och massor med andra saker.
Här känns det inte som att krogarna är glada att få gäster, utan att man som kroggäst ska vara tacksam över att man överhuvudtaget släpps in av de bistra dörrvakterna i entrén.
En av de absolut första gångerna jag gick ut i Stockholm sedan jag flyttat hit 1999, blev jag verkligen varse vilket klimat det trots allt är. Min vana trogen från Hudiksvall, tänkte jag inte på att det kunde råda andra klädkoder än att det räckte att vara prydligt klädd. Så iklädd helt nya jeans och skjorta begav jag mig mot stan.
Men i dörren till en av krogarna var det stopp. Blåjeans godkände man inte! Jag tyckte det lät så absurt att jag trodde vakten skämtade med mig. Jag skrattade och sa att "jaja, skitkul!" och försökte gå in. Men blev snabbt stoppade av den inte alls lika roade vakten. Och med två meter dörrvakt, försedd med överarmar lika breda som normala lår framför sig är man inte så stöddig. Jag protesterade inte, utan gick vidare till nästa krog istället.
Men även om man som företagare vill kunna "välja sina kunder" - vilket man ju också har rätt att göra under vissa omständigheter - har jag ibland lite svårt att se vitsen i att inte få ha blåjeans när man går på krogen. Att inte släppa in personer som är riktigt sjaskigt klädda är en sak, men man kan se städad ut även i jeans.
Men Stockholm är vissa avseenden lite snobbigt och här får man i vissa fall smöra för vakterna för att ha minsta chans att komma in på krogen. Det är inte gästerna som väljer krogen, det är krogen som väljer gästerna. Och just därför kan jag ibland känna mig smått nervös när jag ska gå ut i Stockholm. För trots allt är det något av ett lotteri om man kommer in, samtidigt som det är lite av en förnedring när man nekas att komma in.
Jag har varit med om att nekas inträde för att jag enligt vakten druckit för mycket, trots att jag varit praktiskt taget nykter. Självklart var det något annat än att jag var onykter som gjorde att vakten inte släppte in mig. Det är klart att det inte alltid är helt lätt att ta beslut om vem som ska få komma in eller ej, men många gånger är det så uppenbart att orsaken inte är densamma som den vakten hävdar. Det blir helt enkelt lättare att hävda att man druckit för mycket istället för att säga "du finns inte på listan", "du har fel klädsel" eller liknande.

Sen är det självklart så att det inte är någon "rättighet" att gå på krogen. Det är svårt att hävda sin "rätt" att befinns sig på en specifik krog när man blir nekad att komma in.
Men vet man med sig att man är väldigt grinig och petig på en viss krog, är det åtminstone i mina ögon en dålig reklam för det stället. Jag är inte personen som vill smöra, böna och be för att komma in på ett visst ställe. I mina ögon finns ingen krog som är värd det.
Men för många är det viktigt att komma in på krogar som har en viss "status" och dessa personer är också villiga att smöra och ha sig för att komma in just där. Personligen kan jag ha minst lika roligt på en liten pub på Söder och behöver inte alls hänga på de flashiga krogarna kring Stureplan. Jag är till och med övertygad om att jag faktiskt har roligare just på pubarna på Söder jämfört med inneställerna kring Stureplan.
Men för min del är det å andra sidan inte viktigt med "statusen" att kunna hänga på just dessa krogar. Jag längtar inte efter att se hur vakterna lyfter på repet och släpper in mig före alla andra för att jag sedan ska kunna slå mig ner vid något VIP-bord och beställa in helrör efter helrör. Det är inte viktigt att vakterna på dessa krogar har ett "gott öga" till mig för att jag ska bli insläppt.
Det som stör mig är att man ständigt har känslan av att bli granskad i sömmarna vart man än ska. Det som stör mig är att jag som kroggäst kan bli nekad inträde på väldigt lösa grunder, händelser som kan upplevas som ganska förnedrande på något sätt.
Och det är nog få andra städer där det anses vara en sådan "status" att gå på vissa krogar. I de flesta andra städer är det sällan diskussioner på samma sätt som här om huruvida man kommer in på krogen i jeans, om man är för onykter efter två öl och så vidare.
Precis som när jag går in i en affär, sätter mig på ett flygplan eller går till gym - oavsett vilken typ av serviceföretag det är - vill jag känna mig välkommen. Jag vill känna att jag får ett trevlig och bra bemötande och att jag är välkommen som kund. Trots allt är det på mig som kund eller gäst som företaget får sina inkomster. Men när jag istället tvingas göra mig till för att visa att jag vill ge just den här krogen mina surt förvärvade pengar känns det snarare förnedrande.

Tilläggas ska väl att jag normalt sett är prydligt klädd och inte är den som blir dyngrak, otrevlig och stökig när jag går på krogen.
 

 
Bilderna lånade från Shirley, SvD
 


Enhetstänkande

En polisorganistationskommitté (fint ord, eller hur? *L*) har i en utredning föreslagit att polisens 21 polismästardistrikt inklusive Rikspolisstyrelsen ska slås samman till en enda stor myndighet. Polisarbetet kan på så sätt centraliseras och allmänheten kan förvänta sig ungefär samma sevice var i landet man än bor.
I grunden brukar jag vara emot centraliseringar. Men i vissa avseenden kan det faktiskt vara riktigt bra - som till exempel en myndighets arbete. Polisens roll är otroligt viktig i samhället och det borde vara en självklarhet att man har ungefär samma polisservice i hela landet.
De exakta detaljerna vet jag inte - utöver de som presenterats i media. Men låt säga att du gör en polisanmälan för ett brott som begåtts i Göteborg. Dock är du bosatt i Stockholm och efter en tid vill du ha ut uppgifter kring din anmälan. Själva utredningen kan givetvis bara den som ansvarar för den svara på - men kontaktar du mig som jobbar vid stockholmspolisen, kan jag inte ens gå in och titta på en anmälan som är gjord utanför Stockholms län. Det är helt olika system nämligen. Om just detta kommer ändras vet jag förstås inte, men det skulle ju vara rimligt att man gör det.
Det pratas mycket om polisens resurser och jag inbillar mig att man i större utsträckning kan samordna saker och ting om man är en enda stor myndighet. Man behöver kanske inte samma kompetens på två platser, utan vissa kan kanske åka emellan olika städer vid behov. Det är idag en väldig byråkrati när två olika polismyndigheter ska samarbeta med varandra; papper och beslut ska skrivas, skickas, godkännas och diarieföras åt olika håll. Även där kommer man säkerligen tjäna in en hel del.
Personligen tycker jag det finns fler områden där man borde ha samma tänk om en enda stor organisation! Ta till exempel sjukvården. Idag känns det som något av ett lotteri vilken vård man får - helt enkelt beroende på vilket landsting man tillhör. Självklart borde man ha samma sjukvård till samma pris oavsett var man bor i Sverige...
Sen finns det självklart en hel del annat som kan göra att man inom polisen både kan spara pengar och bli effektivare. Till exempel skulle jag själv gärna se fler civilanställda sm kunde sköta merparten av det administrativa sm poliser idag måste sköta istället för att vara ute och jag bovar. Det administrativa kan ta åtskilliga timmar av ett arbetspass för en polispatrull, vilket är totalt förkastligt.
 

 
DN 1 HD 1 SR 1, 2 SVT 1
 
Bilden lånad från  Wikipedia
 


Polisen hänger ut brottslingar på nätet

Bland annat polisen här i Stockholm har börjat att ta hjälp av allmänheten att identifiera misstänkta brottslingar genom att lägga ut bilder på dem på sin hemsida. Första bilderna har publicerats nu i dagarna, i jakten på en misstänkt våldtäktsman. Men det är inte bara bilder man lägger ut, man lägger även ut texter, där man till exempel söker vittnen till olika händelser. Det kan var brott och olyckor, där man behöver vittnesuppgifter.
Först och främst, internet är rätt använt ett otroligt effektivt verktyg i flera avseenden när man söker information. Bara genom att lägga ut en efterlysning på detta sätt, kan man nå otroligt många människor. Så ur den synvinkeln är det givetvis otroligt effektivt att söka vittnesuppgifter och identiteter på personer med hjälp av internet. Det klår de flesta "gamla, beprövade" sätten att utföra polisarbete - som till exempel dörrknackning och liknande. Man når personer som man kanske inte skulle få tag i annars.
Men personligen är jag väldigt kluven till att hänga ut folk på internet på det här sättet. Vad sker med de personer som hängs ut med bild om det visar sig vara oskyldiga? Det finns åtskilliga historier om personer som oskyldigt pekats ut som brottslingar på internet och sedan fått ett helvete att kunna fortsätta leva sina liv på ett normalt sätt. Även om man frias i alla rättsinstanser, är man fortfarande dömd i grannars, vänners och släktingars ögon. Folk kommer resonera i banor som "att det är väl inte utan anledning denna person figurerar i en polisutredning" eller "personen kan mycket väl vara skyldig, det var bara bevisningen som inte räckte".
Jag är helt för att man ska kunna efterlysa försvunna personer, söka vittnesuppgifter och liknande, det är just det faktum att lägga ut bilder på misstänkta brottslingar - som i lagens bemärkelse är oskyldiga tills motsatsen bevisats - som jag är lite skeptisk till.
Visserligen ska dessa sätt att efterlysa misstänkta vara en sista utväg, när inget annat kvarstår. Det ska vara särskilt grova brott - man efterlyser inte till exempel snattare på det här sättet - eller att personen kan anses vara farlig för allmänheten. Jag håller med om att det absolut är ett effektivt sätt att söka uppgifter och förhoppningsvis gripa den skyldige till olika brott. Jag ifrågasätter inte den som pekat ut just den man som man nu efterlyser. Men vips kan man hamna i läget att fel person hängs ut - eller att en helt oskyldig person som råkar likna den misstänkte "döms" i folks ögon för ett brott som han/hon inte har begått. Och därmed får ett mindre helvete han/hon inte förtjänar.
Samtidigt kan man fråga sig om det skiljer sig så hemskt mycket från att man sedan länge gått ut med bilder på misstänkta brottslingar i TV. Efterlyst är ju ett praktexempel - som ju även de lägger ut matrial på sin hemsida - men även att bilder visas i TV-nyheter och tidningar.
Ja, det är svårt att vare sig helhjärtat hata eller älska denna metod. Jag tvivlar inte på att man ökar sina chanser att få fast fler personer, samtidigt som det måste skötas på ett korrekt sätt. Det kan lätt ställa till det för personer som inte har begått en brottslig handling i hela sitt liv...
 

 
Bilden lånad från Linkyred
 
DI 1 DN 1, 2 JO 1 SVT 1
 


Tidigare inlägg