Vardagslyx

 
Det lätt att glömma den lilla lyxen och sätta guldkant på vardagen ibland. Ofta rinner tiden bara iväg och man ägnar all sin vakna tid till vardagssysslor. Det är lätt att man låser sig vid tanken att till exempel hotellvistelser bara hör till när man ska ut och resa, att det inte är något man kan unna sig även vid andra tillfällen.
Jag och sambon brukar dock en och annan gång unna oss lite vardagslyx genom hotellnätter utan att åka någonstans. Nu har vi ju fördelen att bo i Stockholm, där det finns ett brett utbud av hotell i de flesta klasser. Men man behöver trots allt inte åka särskilt långt heller, om det nu inte finns några hotell på hemorten.
Och just denna helg är just en sådan helg då vi passar på att unna oss lite vardagslyx - samtidigt som sambon också fyller år. Två nätter i en minisvit på Hilton hotel vid Slussen blir det - och givetvis restaurangbesök båda kvällarna. Ikväll bär det av till Beirut café, en restaurang jag hört mycket om men hittills inte besökt.
Imorgon väntar 90 minuters thaimassage följt av asiatisk avsmakningmeny på Berns på kvällen. Visserligen lite extra påkostat denna helg eftersom de vankas födelsedagsfirande. Men min poäng är att man inte behöver låsa sig vid att resa någonstans för att lyxa till vardagen. Man kan boka in sig på ett billigare hotell i hemstaden eller någon grannstad och kosta på sig ett restaurngabesök på kvällen. När vi tidigare gjort liknande saker, får man nästan känslan av att bara bortrest trots att man är kvar i sin hemstad.
 

 
Bilden lånad från Hilton hotels
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, På resande fot;

Familjer på äventyr

Igår kväll hamnade jag framför Familjer på äventyr på SVT. Alla som sett programmet vet att det handlar om svenska familjer som givit upp sin trygga tillvaro i Sverige och givit sig ut på olika äventyr runtom i världen. En familj seglar jorden runt, andra har tillfälligt eller tillsvidare flyttat till mer eller mindre udda länder.
Det går inte att neka till att jag imponeras av människor som faktiskt ta chansen att göra dessa udda, intressanta och roliga saker. Att man faktiskt vågar det som inte alla vi andra har modet att göra, nämligen att ta ett rejält steg utanför sin comfortzone.
Samtidigt blir jag lite undrande när jag ser programmet och frågar mig vems drömmar som familjerna faktiskt förverkligar. Gemensamt för alla familjerna tycks vara att föräldrarna är lyriska övr den nya tillvaron, medan barnen mår mer eller mindre dåligt. De är borta från kompisar, skola, hemmiljö och allt som känns tryggt, något som givetvis inte är helt lätt för ett barn. Nu menar jag givetvis inte att barnen verkade fara illa, men det var också de som verkade tycka det var som jobbigast med familjens nya tillvaro. Samtidigt ser jag också familjer med mycket kärlek och som också verkar väldigt lyckliga.
Jag är övertygad om att det är bra för barn med miljöombyte och att se olika delar av världen. Men just när man märker att barnen blir ledsna, tycker det är jobbigt eller inte hänger med i skolan har jag inte fullt lika mycket förståelse för att man rycker upp dem med rötterna och flyttar iväg. Det är just de gångerna jag undrar vems dröm som de vuxna faktiskt förverkligar. Familjer flyttar givetvis utomlands hela tiden, så självklart finns det många exempel där det går väldigt bra också.
 
Jag tror vi alla någon gång drömmer om att få göra något riktigt annorlunda, något som inte så många andra gjort. Det gäller även mig själv förstås. Jag har svårt att se mig själv sälja alla ägodelar och ge mig iväg på vinst och förlust, det är jag på tok för bekväm för att göra. Backpacking har heller aldrig stått särskilt högt på min lista över saker att göra innan jag dör.
Det kan kännas lite synd att det så ofta hänger på pengar bara, man är ju ganska beroende av att ha fungerande ekonomi varje månad. Tiden är ju oftast det minsta bekymret om man säger så.
 

 
Bilden lånad från Visitfjällen
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i På resande fot
Taggar: resa, resor

Lövhalka

Idag märkte jag av ett av de absolut säkraste hösttecknen, nämligen förseningar i tunnelbanan på grund av lövhalka. Lika säkert som att löven faller, lika säkert är att tågtrafiken fungerar lite sisådär. Framförallt om det kombineras med lite regn. Nu är det ju dessutom bara en tidsfråga innan snön kommer, vilket garanterat kommer innebära ännu mer problem.
Det är verkligen svårt att tycka något annat än att det är märkligt att vi inte kan ha en fungerande tåg- och tunnelbanetrafik när det snöar eller faller löv från träden. Att löv blir hala är jag fullt medveten om, liksom att snö och kan slamma igen växlar eller orsaka andra problem. Men att man inte kan få fram ett fungerande system för att minimera dessa problem är verkligen konstigt.
Rejälare snö-/regnoväder kan man givetvis aldrig gardera sig emot, det kommer alltid uppstå situationer som föranleder trafikstörningar. Men den normala väderlek som kommer år efter år - och har gjort så i tusentals år - borde man väl rimligen kunna bygga bort på ett eller annat sätt.
Jag undrar hur mycket det kostar samhället varje höst- och vintersäsong i förseningar och uteblivna arbetstimmar på grund av att resenärer sitter fast på olika tåg eller "bara" kommer försent? Även om det skulle kosta att rusta järnväg och tunnelbanespår, borde det bli en vinst i långa loppet att folk kommer fram i tid.
För min del kom jag fram i tid idag, förseningarna var inte större än så. Men ett ironins glimmer lyser över att vi sedan 60-talet kan sätta ner folk på månen men inte köra tåg när det faller lite snö.
 

 
Bilden lånad från Metro
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i På resande fot

Visa fler inlägg