#metoo

Vissa saker är riktiga mäktiga och minst sagt imponerande. Filmproducenten Harvey Weinsteins karriär föll tungt när tidningen New York Times publicerade en granskning där det framgår att flera kända kvinnor anklagat honom för sexuella trakasserier och andra övergrepp.
Och granskningen har snabbt givit ringar på vattnet. I söndags twittrade skådespelerskan Alyssa Milano att den som drabbats av sexuella trakasserier eller övergrepp ska svara på hennes tweet med #metoo. I skrivande stund har tweeten retweetats 21 000 gånger och fått 43 000 likes.
Hashtaggen #metoo har dessutom använts miljontals gånger i sociala medier senaste dygnen.
Bättre sent än aldrig, men problematiken med sexuella övergrepp och trakasserier börjar det bli dags att komma tillrätta med. Idag bagatelliseras och förminskas problemet och det är mer eller mindre riskfritt att göra sig skyldig till den här typen av brott. Polisen lägger i snitt ned 13 utredningar angående våldtäkt - per dygn. Anledningarna till de nedlagda utredningarna är givetvis många: resursbrist hos polisen, bristande bevisning i vissa fall och så vidare, men också att brotten inte tas på tillräckligt stort allvar i samhället.
 
Jag blir ofta mer eller mindre illamånade av att umgås i olika sammanhang med bara män, mycket på grund av den råa och grabbiga jargong som förekommer. Har man träffat en tjej, är ofta första frågan från andra killar om hon har stora tuttar och/eller är bra i sängen. I många sammanhang är machojargongen män/killar emellan en jargong där man underförstått försvarar sexuella övergrepp av olika slag.
Jag minns väldigt väl hur det var i skolan, framförallt i högstadiet, då vissa av killarna tog sig mycket stora friheter när det kom till hur de behandlade en del av tjejerna. De fingrades och tafsades i tid och otid - och det var väldigt sällan som ens lärarna sa ifrån. Nu vill jag i alla fall tro att man kommit längre än när jag gick på högstadiet för 25 år sedan och att dagens lärare är bättre på att sätta gränser. Men godtas den här typen av beteende i tidig ålder, visar man ju att det är ett okej beteende - och det kommer finnas kvar hos många även i vuxen ålder.
Det är för mig så totalt obegripligt att man tycker sig ha rätten att komma med ovälkomna beröringar, tillmälen - och grövre saker - för att mottagaren är av ett visst kön. Jag vågar sätta en årslön på att problematiken tagits mycket mer på allvar, förmodligen knappt existerat, om det var män som till största delen fallit offer för sådant här.
Vi är säkert många som borde bli bättre på att säga ifrån och bättre på att sätta gränser när man möter beteende som inte är okej. Alltifrån vid sexistisk jargong till tafsande och andra övergrepp. Det gäller säkerligen både män och kvinnor. Sen finns det många som gör otroligt mycket också förstås, oavsett kön, för att bekämta sexuella trakasserier. Men den här typen av "kampanjer" ska överhuvudtaget inte behöva existera. Det borde en självklarhet att respektera sina medmänniskor oavsett kön.
 
 

 
DN 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4
 
Bilden lånad från Livemint
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Politik(er)
Taggar: metoo, sexual harassments, sexuella trakasserier

Totalförbud mot barnäktenskap

I Sverige är vi otroligt duktiga på att slå oss på bröstet och säga att vi ligger långt fram vad gäller jämställdhet och barns rättigheter. Ändå är det är fullt möjligt för personer under 18 år att vara gifta i Sverige. Trots att FN:s mål, antagna i september 2015, uttryckligen säger att medlemsländerna ska avskaffa barnäktenskap senast år 2030.
De senaste svenska lagändringarna, från 2014, tog bort möjligheten att bevilja dispens för barn­äktenskap. Men det kvarstår kryphål som gör det möjligt att ingå barnäktenskap när "synnerliga skäl föreligger". Fråga mig dock inte vbad som kan anses vara synnerliga skäl för att ett barn ska tillåtas gifta sig. Svenska myndigheter ska dessutom som huvudprincip också erkänna barnäktenskap som ingåtts av personer som flyr eller flyttar till Sverige.
Här pratar vi om barn så unga som 13-14 år som alltså är gifta. En ålder där det dessutom är olagligt att ha sex med vederbörande.
Nu föreslår visserligen en utredning att svenska myndigheter inte ska godkänna barnäktenskap som ingåtts i andra länder, äktenskapen kommer helt enkelt lösas upp. För mig är det en gåta att man ens behöver utreda deta hela. Runtom i världen gifts dagligen cirka 47 000 flickor bort mot sin vilja, så det kan visserligen tyckas vara en droppe i havet att Sverige skulle förbjuda barnäktenskap helt. Men dels är det just här i Sverige vi har den största makten och möjligheten att göra en förändring - och dels kan man inte arbeta för liknande förbud i andra länder så länge man själv inte har ett sådant. Det blir något av en dubbelmoral i så fall.
 
En annan del i debatten de senaste dagarna har ju varit det här med månggifte. Och här jag istället lite mer kluven. Så länge någon part i ett polygamt förhållande utsätts för någon form av tvång eller liknande, faller det givetvis under tvångsgifte och ska därmed bekämpas.
Men det finns redan idag exempel på familjer och/eller förhållanden som ett eller annat sätt kan definieras som polygama och där inget som helst tvång förekommer. Min poäng är att precis som att man antingen attraheras av personer av samma eller motsatt kön eller bådadera, finns det givetvis personer som har förmågan att förälska sig i flera personer samtidigt utan att någon svartsjuka uppstår.
Och så längr ingen far illa, kan jag heller inte se varför det är myndigheternas sak att lägga sig i hur ens kärleks- och sexliv ser ut.
För många tycks polygami/månggifte vara synonymt med män som har hela harem, där kvinnorna behandlas som slavar och inte har ett smack att säga till om. Visserligen kan det i viss mån se ut så på sina håll i världen, men det är heller inte det jag förespråkar. Det jag menar är att precis som det ska vara upp till vara och en att vara tillsammans med vem som helst oavsett kön, ska antalet personer som ingår i ett förhållande inte heller vara något annat än en privatsak. Så länge ingen utsätts för tvång, våld eller andra övergrepp utan alla parter i förhållandet är där av egen fri vilja och av kärlek/attraktion till de andra parterna. Jag kan liksom inte se problemet med ett polygamt förhållande så länge alla involverade är med på det. Vi andra kanske inte alltid kan förstå, men vi borde ändå kunna respektera våra medmänniskors livsval.
Samma sak här. Vi är långt gångna i jämställdhet och allas lika värde i Sverige, men vi har fortfarande en bra bit kvar att gå innan vi nått ända fram. Vi ska näbbar och klor fortsätta att bekämpa tvång, våld och övergrepp oavsett dess form, men givetvis inte förbjuda sådant som folk gör frivilligt av kärlek till en eller flera andra medmänniskor.
 

 
KÄLLOR: DN 1, UNFPA
 
Bilderna lånade från Somaya, Daily Mail
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring;
Taggar: barnäktenskap, polygami, tvångsäktenskap

Konsten att sparka på dem som redan ligger ner

Det var inte långt ufrån att jag blev smått illamående och fick en påtaglig känsla av att middagen längtade upp från magen igen när jag igår såg nyhetsinslaget om Moderaternas skuggbudget. Jag förstår faktiskt inte alltid hur man om moderat politiker kan sova gott om nätterna med den politik man förespråkar, det enda parti som möjligen torde vara värre är väl Sverigedemokraterna.
Moderaterna satsar - föga förvånande - i första hand på att sänka inkomstskatten. Det handlar både om ytterligare ett jobbskatteavdrag och att höja gränsen för när man ska börja betala statlig skatt. Man vill sänka skatten på inkomster med cirka 24 miljarder kronor nästa år. Därutöver vill man införa ett särskilt jobbskatteavdrag för dem som är över 64 år på 2,6 miljarder kronor.
För att finansiera skattesänkningarna vill Moderaterna bland annat ändra rejält i bidragssystemen. A-kassan ska sänkas, taket i sjukförsäkringen återinföras och det så kallade aktivitetsstödet ska upphöra vid arbetslöshet som är längre än tre år. Man vill dessutom införa en andra karensdag som ska infalla på den 15:e sjukskrivningsdagen. Allt för att man anser att det ska löna sig mer att jobba än att gå på bidrag.
 
Till att börja med, självklart ska det löna sig bättre att jobba än att gå hemma. Självklart ska man som arbetssökande vara beredd att ta jobb som inte uppfyller alla ens krav och önskemål, för att komma ut på arbetsmarknaden igen. Och självklart ska man jobba för att få ner sjukskrivningarna.
Men att tro att folk blir friskare eller att det skapar fler jobb genom att dra undan mattan för de sjuka och arbetslösa är inte bara naivt ut rentav grymt. Självklart måste man komma åt dem som fuskar, men den stora majoriteten fuskar trots allt inte. Så det där med kollektiva bestraffningar känns rätt osmakligt. De flesta arbetslösa vill inget hellre än att komma tillbaka till arbetsmarknaden igen, men det måste finnas jobb att söka och det skapas inte genom att man plockar bort A-kassan. Ingen sjuk blir friskare för att de förlorar pengar, snarare tvärtom. Jag är knappast ensam om att verkligen dra ut på det hela innan jag bestämmer mig för att stanna hemma från jobbet. Istället går man till jobbet nästan oavsett vilket skick man befinner sig i. När man sedan väl stannar hemma, blir man kanske hemma längre än om man stannat hemma redan när man började känna sig krasslig. Något som både arbetsgivare, arbetstagare och samhället förlorar på...
 

 
DN 1
 
Bilden lånad från Aftonbladet
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er)
Taggar: Alliansen, moderaterna

Visa fler inlägg