Medias beskrivningar av Sverigedemokraterna i nio enkla steg

 

 
Bilden lånad från Nöjesguiden
 


Burkini

Det är verkligen roande att följa den debatt som blossat upp kring burkinins vara eller icke vara. Tänk att ett klädesplagg kan väcka så mycket åsikter - och dessutom bli storpolitik. I Frankrike har man försökt förbjuda burkini på några badstränder, men det är ju trots allt inte bara där som diskussionen går het kring burkini, slöja, niqab, burka och hijab.
Personligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om ett eventuellt förbud, men tror nog innerst inne inte riktigt på den tanken. Visst, jag håller till stor del med om frågan kring kvinnoförtryck, att det är vad man (åtminstone säger sig) vilja bekämpa genom ett förbud. I många länder är kvinnans heltäckande klädsel absolut inget frivilligt val. Där är det istället lagstadgat att kvinnorna ska täcka sig eftersom männan annars riskerar att bli alldeles för upphetsade. Och de kvinnor som trotsar förbudet blir istället många gånger hårt straffade. Givetvis kan man tänka sig att det även finns förväntningar på dessa kvinnor att de ska fortsätta täcka sina kroppar, även om de är bosatta i Sverige (eller någon annanstans i världen för den delen).
Men man ska heller inte glömma att det finns kvinnor som faktiskt av egen fri vilja väljer att leva sitt liv på detta vis. Alltifrån kvinnor som kommer från dessa kulturer till kvinnor som exempelvis konverterar till islam. Till det undrar jag vad som händer de kvinnor som faktiskt är föremål för ett förtryck från exempelvis manliga släktingar, när kvinnan i lag förbjuds att bära täckande klädsel? Hur hjälps de av ett förbud? Ökar inte istället risken för ett än hårdare förtryck, där de helt förbjuds att gå utanför hemmets vägga när de inte får bära täckande klädsel?
Självklart skall alla former av förtryck bekämpas, inte tu tal om annat. Men man kan inte bota en sjukdom genom att ta bort symptomen... I mina ögon blir ett eventuellt förbud faktiskt ett förtryck gentemot dem som frivilligt bär täckande klädsel. Grundprincipen borde nog ändå vara att arbeta för att var och en - oavsett kön - ska kunna bestämma själv hur man vill klä sig, oavsett om det rör sig burkini, bikini eller något annat. Istället för att förbjuda symbolen för att förtryck, arbeta mot själva förtrycket!
 

 
SvD 1 2 SVT 1 2
 
Bilden lånad från Abendzeitung
 


Kent Ekeroth gör bort sig igen

 

 
 

 
Det är verkligen inte ofta jag håller på Liberalerna i några som helst debatter, än mindre som jag håller med dem eller tycker att de gör bra ifrån sig. Men när jag såg TV-debatten i Aktuellt här ovan häromkvällen kände jag en inre frid och glädje över att även Liberalerna opponerar sig emot Sverigedemokraternas vansinne. Det hade nog inte spelat någon roll vem som tog debatten mot det mentala kalhygget Ekeroth i Aktuellt, huvudsaken är helt enkelt att hans förvirrade idéer och ologiska verklighetsuppfattning får mothugg.
Det var först efter inslaget i Aktuellt häromkvällen som jag själv fick nys om Ekeroths minst sagt osmakliga statusuppdatering på Facebook. Givetvis kunde jag inte motstå frestelsen att leta reda på den - och hur den såg ut ser ni ju längst upp i det här inlägget.
I sitt desperata försök att väcka debatt och kanske också försöka komma med något som liknar "sakliga argument" glömmer Kent Ekeroth (liksom många av hans själsfränder inom SD) några mycket viktiga detaljer. Man är nämligen snabba med att diskutera flyktingars/invandrares/asylsökandes skyldigheter i Sverige, något som dyker upp i vart och vartannat andetag samtidigt som man inte vill diskutera några som helst rättigheter. Men säger man att en person inte har rättighet till vad lagen säger, säger man indirekt att vederbörande inte har någon skyldighet att följa svensk lag. För alla som befinner sig på svensk mark gäller svensk lag, men rättigheter och skyldigheter hänger liksom ihop väldigt intimt - har man inte rättigheterna, har man heller inte skyldigheterna.
SD vill gärna säga att man vill att invandrare ska anamma svenska värderingar, men vad säger just dessa värderingar om till exempel yttrandefrihet? I yttrandefriheten ingår rätten att demonstrera, men inte att frihetsberövas utan saklig grund - något som ju Kent Ekeroth uppenbarligen förespråkar. Så är det någon som ska lära sig ett och annat om svenska värderingar är det Kent Ekeroth och hans "kompisar" (om han nu har några?) inom SD, inte invandrarna...
 

 
Bilderna lånade från Facebook, Wikipedia
 


Inhemsk rasism

Minns väldigt väl en tjej som jag dejtade för ganska många år sedan. Hon var märklig på väldigt många sätt, bland annat i sin egen självbild. Bland annat ansåg hon sig vara helt perfekt på alla sätt och vis och vara Guds gåva till mänskligheten. Något som hon ivrigt påpekade så fort tillfälle gavs.
Hon hade med andra flera märkliga sidor - och en av dem var hennes inställning till hur saker och ting är utanför Stockholms stadsgräns. Märkligt nog egentligen, eftersom hon själv bodde långt ute i en förort, cirka en timmes resväg kollektivt från Stockholkm city. Men på något sätt tyckte hon sig vara lite förmer än dem som är födda/uppvuxna och/eller lever utanför storstan.
Relativt tidigt i vår väldigt korta relation fick hon veta att jag kommer från Hudiksvall och att - på den tiden - båda mina föräldrar bodde kvar där. Damen ifråga meddelade väldigt fort att hon aldrig skulle sätta sin fot där, hon skulle aldrig i livet gå med på att besöka mina föräldrar - även om vi skulle vara tillsammans livet ut. Anledningen var "enkel" i hennes ögon: människor som lever på mindre orter har helt enkelt väldigt taskig och sunkig smak. Så visste hon att det var, eftersom hon sett det på TV. Jag försökte förstås argumentera, bland annat med att hon inte kunde vara så fördomsfull när hon ju knappt varit utanför Stockholms län i hela sitt liv. Men det var som att banka sig blodig mot en stenmur, det gick inte att få henne att ändra uppfattning - eller åtminstone gå med på att ge mina föräldrar en chans genom att besöka dem.
Att relationen avslutades snabbare än den inleddes behöver jag knappast nämna, misstänker jag. Men det lustiga är att jag ofta får höra liknande åsikter från många - och det är så att säga åt båda hållen. I Stockholm hör man då och då infödda stockholmare som tycker sig vara väldigt mycket förmer än människor som valt att leva sina liv på mindre orter eller ute på landet. Och när jag är i Söderhamn eller Hudiksvall, hör man en lång rad fördomar om storstan och dess invånare. Som att de är dryga, bara tänker på pengar, är superstressade och så vidare...
Jag kan hålla med om att man märker av skillnader i hur folk är när jag är på olika ställen, inte bara inom Sverige. Men när folk som egentligen inte har en aning alls om hur det ligget - och knappt varit utanför den egna stadsgränsen - är det exakt samma okunskap som ligger bakom till exempel rasism. En okunskap som stör mig otroligt mycket - och jag får bara lust att be dessa människor hålla käften tills de skaffat sig lite mer kunskap om hur världen faktiskt ser ut.
 

 
Bilden lånad från Antidiskriminering
 


Bryssel

Den 22 mars 2016 blev Europa återigen tagen på sängen av ett terrordåd i en europeisk storstad. Ett fruktansvärt dåd på alla sätt och vis, det är nog de allra flesta rörande överens om.
Enligt de sista uppgifterna jag själv hört, tycks det var IS som ligger bakom dådet. Och det är för mig obegripligt att man sedan länge inte stoppat dessa idioter en gång för alla. I många andra situationer har såväl FN som EU och USA tagit i med hårdhandskarna för att få stopp på olika hemskheter och/eller förtryck, men IS tycks få härja hur fritt som helst.
Och då är det som hände i Bryssel rena söndagsskoleaktiviteterna i jämförelse med vad IS gjort sig skyldiga till på andra håll i världen. Jag vågar nog drista mig till att hävda att förutom inbördeskriget i Syrien, är IS en av grundorskarna till de stora flyktingströmmarna vi ser just nu. Lyckas man stoppa IS' framfart, skulle med stor sannolikhet färre människor tvingas på flykt från sina hem.
Men har stormakter som EU och USA inget konkret att vinna på att ingripa mot något, då väljer man hellre andra metoder. Metoder som på något vis hindrar symtomen att sprida sig snarare än att bota själva sjukdomen. Så istället för att stoppa kriget i Syrien och hejda IS' skoningslösa härjningar, stänger man gränserna för dem som flyr från ondskan och hoppas på att det hela löser sig på egen hand.
Nu finns ingen olja att "rädda" (som USA hoppades på när man gick in i Irak) utan bara några "sketna" flyktingars välbefinnande. Och kanske möjligheten att förskona mänskligheten från i alla fall några terrorattentat.
 
Det lustiga i sammanhanget är trots allt debatten som blossar upp efter sådana här händelser - en debatt som var exakt densamma efter terrordåden i Paris. Dels blir det en enorm debatt över händelser som är mer eller mindre vardagsmat i de oroligare delarna av världen - och där terrordåden är långt mer blodiga än Paris och Bryssel tillsammans. Plötsligt tycks det långt mycket värre när västeuroper faller offer för terrorn än när syrier eller irakier gör det.
Och dels ser man från högerkanten sin chans att klanka ner på invandringen när sådant här sker. För jo; frågar man sverigedemokrater och deras likasinnade, då är trots allt alla invandrare åtminstone lite av en terrorist. Framförallt vill man gärna hävda att vi som försvarar asylrätten och en frikostig invandringspolitik faktiskt försvarar terrorism och den minoritet av invandrarna som missköter sig. Vilket givetvis inte är sant.
För mig är en terrorist alltid en terrorist - och terrorattacker är alltid avskyvärda. Oavsett gärningsmannens ursprung. Vi ska trots allt komma ihåg att den allvarligaste terrorhandlingen i Norge i efterkrigstid begicks av just en infödd norrman. Det hade varken varit en värre handling eller en försvarbar handling om Breivik kommit från till exempel Mellanöstern. Terrorism ska givetvis bekämpas på alla fronter - och är lika hemsk oavsett vem som är förövare och vem som är offer.
 

 
Bilden lånad från Pin it
 


Förändringarnas tid är här

Det är med viss fasa (milt uttryckt) man följt nyhetsrapporteringen på sistone. Vi möter den största flyktingströmmen vi haft sedan andra världskriget, samtidigt som högerextrema krafter växer sig oroväckande starka - inte bara i Europa, utan över hela världen. Bara det faktum att en person som Donald Trump ligger bra till för att bli USA:s näste president är skrämmande nog.
Med den förvirrade mannen vid rodret för en av världens supermakten kan tyvärr vad som helst hända. Jag skulle nästan våga säga att det skulle kunna bli vår tids Adolf Hitler. Och att folk faktiskt köper hans minst sagt hatiska retorik säger ju en hel del om anhängarnas intelligens - för att inte tala om Trumps IQ-nivå med tanke på de uttalanden han gör.
Men mönstret är ju rätt bekant om man jämför med Sverigedemokraternas frammarsch här hemma i Sverige. Man väljer enkla och lättförståeliga lösningar, men som inte på något vis är realistiska. Och framförallt är de inte på något vis mänskliga och kan inte beskrivas som något annat än djupt egoistiska och populistiska. Man säger helt enkelt sådant som man tror att vissa vill höra, men som inte är realtistiskt att kunna genomföra. Personer som Donald Trump och Jimmie Åkesson drivs av den förvirrade uppfattningen att politik är en lek där man lite på vinst och förlust kan experimentera sig fram till det resultat som man tror fungerar bäst i realiteten.
Men det mest skräckinjagande är givetvis att man gör skillnad på folk och folk - ett ställningstagande som inte styrs av något annat än rädsla för sådant som är nytt och främmande. Plötsligt börjar det komma hit folk från andra länder, människor som talar ett annat språk och har ett annat sätt att leva än vi. Det låter otroligt skrämmande, eller hur?
Grejen är bara att världen alltid sett ut så. Folk har av olika anledningar flyttat på sig mellan kontinenterna och på ett eller annat sätt kan man säga att de flesta härstammar från invandrare i sin egna länder. USA är givetvis ett praktexempel, där merparten av invånarna härstammar från invandrare - om man inte är indian vill säga. Situationen i Sverige är likadan om man inte är same.
Så det Trump, Åkesson och liktänkande kanske helt enkelt måste lära sig är att det är så här världen ser ut. Tendenserna är desamma, även om de ter sig lite olika. Tiderna förändras, liksom anledningarna till att folk flyttar sig mellan olika länder. Men faktum kvarstår: vi är alla människor och emellanåt måste vi ställa upp för varandra. Men det där med medmänsklighet existerar inte för somliga.
 

 
Bilden lånad från Politiskt korrekt
 


Rasisters utbredda sabotage mot samtal om sexbrott

 
 

 

Har vi råd med fler rasister?

 

 
Bilden lånad från Café
 


Pärleporten

 

 
Bilden lånad från Svarten
 


Synen på demokrati

Hur många gånger har man inte fått höra att behandlingen av SD är odemokratisk?! Det är en mening som pumpats åt höger och vänster ända sedan det stod klart att partiet tagit plats i riksdagen och övriga partier inte ville samarbeta med dem.
Men att välja bort SD-samarbete är inte det minsta odemokratiskt - snarare tvärtom. De andra partierna använder sig nämligen just av sin demokratiska rättighet att samarbeta med vem de vill. Den dag ett parti fråntas sina platser i riksdagen om man fått genom demokratiska val, är jag den första att skriva under på att det är odemokratiskt. Men mig veteligen är det aldrig någon som ens fört på tal att SD ska tas ifrån sina riksdagsmandat.
I sann martyranda skanderar ändå SD-anhängarna att de andra partierna inte är demokratiska när de vägrar samarbeta. Det finns mycket man kan ha åsikter om när det kommer till hur övriga partier bemöter SD, men odemokratiska är de inte. Åtminstone inte just den här specifika frågan. Personligen hade jag gärna sett att man tagit debatten med SD och profilerat sig starkare i de frågor som SD lyfter fram - allt för att påvisa att det finns vettiga alternativ än detta parti fyllt av rasister och avdankade nazzar.
Men att påstå att det är odemokratiskt att välja vilka man vill samarbeta med är bara ett tecken på okunskap. Det finns i en demokrati nämligen ingenting som säger att något parti, som inte ingår i en majoritet, måste ges något inflytande. Men håller vi istället oss till fakta, går det inte att blunda för att SD får sina demokratiska rättigheter tillgodosedda. SD har fått sina tilldelade platser i riksdagen och ledamöternas röster räknas vid omröstningarna. Partiet påverkar alltså utifrån de 13 procent som det fått sig tilldelat av folket.
Att missförstånd och myter får spridning är däremot allvarligt - för om det är någonting som är farligt för demokratin så är det när förtroendet för den urholkas. Själv blir jag bara så innerligt trött på folk som börjar gasta om att de blir odemokratiskt behandlade när de egentligen bara saknar sakliga argument.
 

 
DN 1
 
Bilden lånad av Hanna Nibéus Gyllensparre
 


Des priéres pour Paris

Som de flesta andra vaknade jag upp till en helt vanlig lördag den morgon. En vanlig lördag, då jag såg fram emot en ledig helg och för en stund var lyckligt ovetande om den ondska som utspelat sig i Paris under kvällen och natten.
I skrivande stund pratar man om 128 dödsoffer (varav minst en svensk) och att IS ska ha tagit på sig skulden för de fruktansvärda dåden. I Europa har vi varit lyckligt förskonade från liknande attacker, medan just sådana här händelser varit mer eller mindre vardag de senaste åren för dem som numera flyr till Europa. Nu har även vi i Europa fått ondskan inpå husknuten och denna lördag kommer hädanefter få ett sorgens skimmer över sig.
Som extra salt i såren försöker många på högerkanten att skaffa politiska poänger genom de hemska dåden i Paris. Kommentarer i stil med "vad var det vi sa?" har redan börjat florerar på internet och gladeligen drar man alla från Mellanöstern över en och samma kam. Givetvis i samma andetag som man hävdar att vi som förespråkar en liberal invandringspolitik skulle försvara den här typen av ondskefulla dåd.
Istället för enas kring att fördöma ondskan vill många högerkrafter skrapa ihop ytterligare poänger och desperat påvisa att vi borde minska invandringen till ett minimum. Men det är inte människor vi ska bekämpa, det är ondskan i alla dess skepnade vi måste enas emot. Ondskan i form av våld och terror, ondskan i form av diskriminering, blodspillan och hedersvåld. Ondskan finns överallt, fast tar olika skepnader. Den hederskultur inom islam som man inom högern skriker sig hes över, existerar även i svensk kultur - om än i annan skepnad. 
Men det som är nytt och annorlunda skrämmer, det man inte känner igen vill man helst hålla på behörigt avstånd. Och då drar vissa människor gärna en hel grupp människor över en och samma kam. 
 

 
 

Flygblad från Sverigedemokraterna

Vi är många som har kritiserat det flygblad som Sverigedemokrater delat ut till flyktingar på Lesbos. Dock tycks det finnas ännu en papperslapp som också den sägs cirkulera ute på de grekiska öarna - och detta tros vara originaltexten...
 

 
Bilden lånad från Svenska Dagbladet
 


Några visdomsord på vägen

Det ironiska med många som ideologiskt befinner sig ute på högerkanten, är deras uppenbart snedvridna syn på yttrandefrihet. För att få ut sina snedvridna och hatfyllda åsikter är man väldigt snabba med att hävda att de har rätt att ventilera dessa i tid och otid oavsett sammanhang. Oaktat om man tar upp programtid i något underhållningsprogram, spaltmeter efter spaltmeter i någon tidning eller genom någon demonstration på allmän plats.
Men så fort någon inte håller med rasisterna på högerkanten och ger uttryck för åsikter som inte passar dem, då är man snabb att fördöma exakt samma medel som de själva använder. Yttrandefriheten gäller nämligen bara åt det håll som gynnar rasisterna, inte åt något annat håll man frågar dem. En inställning som säger ganska mycket om deras syn på yttrandefrihet - oliktänkande passar helt enkelt inte in i deras trångsynta lilla värld.
Och detta är en attityd som skiner igenom i flera sammanhang, både i stort och smått. Igår gjorde Niklas Strömstedt en smärre "kupp" i programmet Så mycket bättre - och snabbt därefter låg numret ute på Youtube, följt av en statusuppdatering på Facebook. Båda delarna hittar ni här nedanför om ni inte redan sett dessa. Men snabbt började kommentarerna välla in om programtid inte ska fyllas med sådana här åsiktsyttringar, givetvis från personer som inte håller med om de åsikter Strömstedt framför.
Liknande argument har jag fått höra när jag plockat bort personer som följt mig på till exempel Facebook eller Twitter. Om någon framför åsikter jag inte sympatiserar med på ett sätt som jag inte tycker hör hemma på mitt konto - det vill säga på ett aggressivt, otrevligt eller liknande sätt - eller väldigt rasistiska åsikter plockas personen bort. Men som ett brev på posten kommer då kommentarer om att jag är odemokratisk och emot yttrandefrihet.
Och ungefär samma sak hör man från martyriska personer på högerkanten när politiska möten och demonstrationer från SD, Svenskarnas parti och liknande organisationer möts av motdemonstranter. Det går ju då inte undgå frågan om hur det kommer sig att samma personer som nyss vurmat sig varma om yttrandefrihet plötsligt inte alls försvarar den? Är yttrandefriheten inget värt så länge den inte gynnar dina egna syften och åsikter?
Tilläggas ska att jag givetvis inte försvarar dem som med våld försöker stoppa till exempel en högerextrem demonstration - vål löser nämligen ingenting. Men man kan inte försvara yttrandefrihet enbart så länge den bara gynnar ens egna syften och åsikter. Yttrandefrihet innebär nämligen att alla åsikter får framföras, även om man inte sympatiserar med dem. Men i yttrandefriheten finns inget som säger att du exempelvis får skriva vad du vill på min (eller någon annans) facebooksida, twitter, kommentarsfältet på bloggen eller liknande. Det ingår också i mina demokratiska rättigheter att avgöra vem jag "umgås med" på Facebook, vem som får kommentara och läsa mina tweets liksom kommentera mina blogginlägg. Att du blir blockerad eller borttagen från min vännerlista har ingenting med att göra att jag skulle vara odemokratisk.
Så innan man börjar gasta om yttrandefrihet bör man lära sig att skilja på äpplen och päron. I mina ögon är det därmed inga som helst konstigheter att Niklas Strömstedt framförda nedan låt i TV på bästa sändningstid - det är helt i enlighet med den yttrandefrihet vi har i Sverige och som man på högerkanten tycks värna så mycket om.
 

 

Jag spelade en låt i TV tidigare ikväll. Jag tolkade Ace of Base-hiten ”Happy Nation” och i min version fick den heta ”...

Posted by Niklas Strömstedt on den 7 november 2015
  

 
 

 
AB 1 DN 1 EX 1
 
Bilden lånad från Sven tycker
 


Logik enligt s k Sverigevänner

 

 
Bilden lånad från ETC:s pappersupplaga 2015-10-30
 


Lägre än lägst

Jag tror inte jag sett en enda nyhetssändning de senaste veckorna där den pågående flyktingkatastrofen inte har nämnts. Sedan länge har jag tappat räkningen på de spaltmeter som tidningarna måste ha skrivit om den flyktingström som är värre än under andra världskriget.
Det är minst sagt svårt - för att inte säga omöjligt - att ta in det elände som man bokstavligt talat matas med varje dag. Bilderna på flyende, traumatiserade människor går liksom inte att ta till sig till sist. På något sätt börjar man liksom avskärma sig för att orka med nyhetssändningarna.
Men det är inte nog med att man förfasas och blir illa berörd över de hemskheter runtom i världen som tvingar miljontals människor på flykt. När man hör om hur vissa EU-länders myndigheter möter flyktingar med taggtråd och militär, hur man stryper flyktvägarna genom Europa och på regeringsnivå basunerar ut människor i nöd inte är välkomna, blir jag milt uttryckt både arg och ledsen.
När man sedan får höra om hur bussar med flyktingar möts av raketer skjutna mot bussen, hur flyltingförläggningar i såväl Baltikum som Sverige bränns ner till grunden börjar jag så smått ge upp hoppet om mänskligheten.
När man ger sig på de allra svagaste grupper av människor man kan tänka sig, är man inte ett dugg bättre än människorna bakom de hemskheter som flyktingarna flyr ifrån. I mina ögon går det nästan inte att sjunka lägre än så. Man får tycka vad man vill om den politik som drivs i olika sakfrågor, men när man börjar ta till våldshandlingar för att föra fram sina åsikter visar man inget annat än att man bara saknar sakliga argument.
Det spelar ingen roll vilket poltiskt läger man tillhör, att med våld och/eller kränkande ord ge sig på andra människor kan aldrig vara annat än förkastligt. Men när vi har människor i Sverige som tar emot våra medmänniskor i nöd genom att bränna ned flyktingförläggningar, då skäms jag ärligt för att vara svensk.
 

 
AB 1 2 3 4 5 DN 1 2 3 4 5
 
Bilden lånad från Jogg
 


Logik á la Sverigedemokraterna

 

 
Bilden lånad från inte rasist, men...
 


Stoppa det organiserade tiggeriet!

 

 
Bilden lånad från Korpnästet
 


Jag delar!

Det har varit minst sagt svårt att värja sig mot det ämne som dominerat nyhetsrapporteringen de sista dagarna. Med en klump i magen har jag öppnat morgontidningen vid frukostbordet - och på kvällen har klumpen i magen vuxit sig än större när jag slår på TV-nyheterna.
Som en redig smäll på käften - eller snarare en bulldozer uppkörd i skrevet - levereras gång på gång budskapet om hur bra vi trots allt har det i trygga lilla Sverige. Vilken obeskrivlig tur vi har som i årtionde efter årtionde sluppit krigets fasor, sluppit behöva lämna hus, hem och familj för att fly för våra liv från krig, tortyr, svält och katastrofer.
När jag ser bilderna på flyktingströmmarna rullas upp på TV-skärmen påminns jag om och om igen om hur orättvis världen är - och hur dålig jag är på att uppskatta min egen, trygga tillvaro. Mina vardagsbekymmer kretsar kring om jag ska välja torska eller lax till middagen på kvällen, vilket vin jag ska bjuda på när jag har gäster till helgen, när jag ska hinna städa den lägenhet jag har som hem och när jag ska hinna tvätta kläderna jag bär på kroppen. Alltmedan miljoner och åter miljoner människor är flykt för sina liv. På flykt utan att kunna äta sig mätta, kunna sova i en torr och varm säng eller ta på sig rena kläder.
Det är ändå rörande, glädjande och ett enormt hopp för mänskligheten när man ser vilket engagemang som flyktingströmmarna ändå tycks väcka hos de allra flesta normalbegåvade människor. Alla de pengar som väller in till olika hjälporganisationer, alla insamlingar och det varma mottagande som tycks ges på många håll (många gånger av helt ideella krafter) värmer verkligen hjärtat. Mer förvånande är det svala intresse som majoriteten av världens ledare tycks visa. Inte ens USA, som normalt brukar älska att leka världspolis, har lyft ett enda finger för att försöka lösa konflikterna som så många miljoner människor flyr ifrån. Men finns det inga oljeintressen att rädda, kan man knappast vänta sig av supermakten i väst att göra något åt saken.
Självklart ska vi hjälpa de människor som flyr, men man botar inga sjukdomar genom att angripa symtomen. I den perfekta av världar ska i människor behöva fly, men nu är läget som det är och då finns det bara två saker att göra: ta emot de som flyr med öppna armar och försök i möjligaste mån att på olika sätt angripa de oroshärdar som orsakar människors flykt.
 
Minst lika förbannad blir jag på de människor - både här på hemmaplan och i andra länder - som skriker sig hesa om att vi inte ska ta emot några flyktingar. Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan blunda för den humanitära katastrof som pågår just nu, på vår egen kontinent - det går helt enkelt inte in i skallen på mig.
För min del är det hela mycket enkelt. Gå till dig själv och fråga dig hur du skulle vilja att omvärlden bemötte just dig om det var du som behövde fly. Om det var du som på grund av krig, förföljelse och/eller tortyr omöjligt kan bo kvar i ditt land, om det var du som tvingades fly för att alls ha en chans att överleva. Ingen väljer att fly någonstans, det är trots allt den allra sista utvägen.
Självklart måste länder inom till exempel EU enas och fördela ansvaret för flyktingarna emellan sig, några få länder kan inte göra allt. Det blir helt enkelt orimligt. Men att stänga gränserna är helt enkelt inget alternativ. Jag skulle vilja se den Sverigedemokrat - eller annan likasinnad - som faktiskt själv skulle välja att torteras, förföljas och dödas istället för att fly och förhoppningsvis kunna bygga upp en dräglig tillvaro någon annanstans. Jag vill åtminstone tro att sådana personer inte existerar.
Men möjligheten att fly ska finnas, måste också andra länder ställa upp och ta emot människor i nöd. Som världen ser ut idag, är Sverige det land som måste öppna sina armar och ta emot de människor som behöver vår hjälp. Likväl som givetvis även ska lägga resurser på att hjälpa på plats. Och det är i min värld så orimligt att man inte kan se det humanitära och fullt logiska i att faktiskt ta emot dem som söker sig hit utan istället ser dem som en belastning för samhället.
 
Hittills i år har 7.000 ensamkommande flyktingbarn kommit till Sverige. 1944 var samma siffra över 70.000. Då var Sveriges folkmängd 6,5 miljoner, idag är folkmängden 9,8 miljoner. BNP per capita var 1944 ungefär en fjärdedel av vad den är idag. En tiondel av antalet ensamkommande flyktingbarn ska idag alltså tas emot av 1,5 gånger så många människor som har de fyra gånger bättre ekonomiskt än 1944. Om skulle göra om år 1944:s insats idag och bara tittar på folkmängden, skulle vi kunna hjälpa 105.000 barnoch tittar vi bara på BNP blir siffran 280.000 barn. Bara i år.
 
Frågor på det?
 
(Källor: Bara hemliga och tillrättalagda PK-varianter såsom statistisk årsbok och annat suspekt material från SCB)
 
P.S. Tack, Martin Johansson, för den sista delen av texten. Den var så genialisk att jag inte kunde låta bli att låna den! D.S.
 

 
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 DN 1 2 3 4 5
 
Bilden lånad från Soulshaper, Länsstyrelsen
 


När Sverigedemokraterna fått regeringsmakten

 

 
DN 1 2
 
Bilden lånad av Max Gustafson
 


Angående knivmorden på Ikea

 

 

Tidigare inlägg