Årets prideparad

Jag lyckades baxa mig iväg till stan idag för att se prideparaden. Visserligen var jag jättetrött efter den gångna veckans nattarbete och kroppen protesterade till en början. Men väl på plats i solen och festivalstämningen kom kroppen igång igen. Det blev till och med en liten vända under avdelningen för stolta föräldrar. Även om jag själv inte har några barn, finns det andra familjemedlemmar som är en del av hbtq-världen och jag brukar tycka det känns så rätt att gå med i den sektionen under paraden.
Precis som förra året hann det komma några häftiga regnskurar under paraden, men det är sådant man får räkna med när det är svensk sommar.
500.000 åskådare och 45.000 deltagare räknade man visst med vid dagens parad. Ganska mäktigt måste man ju ändå säga.
Men alla höll uppenbarligen inte med om det positiva i prideparaden. Vid Stureparken ställde sig tydligen mågot 15-tal personer från högerextrema Nordisk Ungdom iu syfte att hindra tåget från att passera. Enligt DN ska tåget stått stilla runt 10 minuter, den tid som det tog för polisen att få undan nazisterna.
Jag har så svårt att förstå inställningen att hindra andras rätt att uttrycka sin åsikt, vilket ju faktiskt dessa nazister gjorde idag. Det spelar ingen roll om det är vänsterfolk som förstör en SD-demonstration eller nazister som förstör en prideparad. Båda delarna är lika avskyvärt. Jag reagerar alltid med ilska vid båda scenarierna. När det är vänsterfolk som missköter sig blir jag förbannad eftersom jag tycker att det hela är pinsamt då det är dem jag ligger närmast ideologiskt sett. Och jag vill inte förknippas med antidemokratiska metoder som att till exempel använd våld, hot eller förstöra tillståndsgivna demonstrationer.
När det kommer till nazister blir jag förbannad eftersom det rör sig om personer som uttryckligen är emot demokratiska värderingar. Många hävdar att att även antidemokrater har rätt att framföra sin åsikt i ett demokratikt samhälle, men det kan ju vara en sanning med viss modifikation. Som jag ser det måste det någonstans gå en gräns när det kommer till att motarbeta demokratin. Självklart går gränsen vid terrordåd och liknande, men gränsen går kanske inte alltid mellan svart och vitt och vissa gånger finns det trots allt en gråzon. Det kan vara värt en diskussion om saker som att få synas vid Almedalsveckan, få demonstrationstillstånd och så vidare. Visst att vi har yttrandefrihet och demokrati, men ska det i alla lägen vara tillåtet att motarbeta demokratin? Nånstans finns det ändå en gräns tycker jag. Sen är det farligt om gränsen blir alltför flytande ocgh godtycklig, det håller jag med om. Det enda jag vill ha sagt är att det är sunt med en diskussion i ämnet kring vad som ska anses vara okej, även i en demokrati. För bara för att man har demokrati och yttrandefrihet, är inte allt okej! Vi har fortfarande inskränkningar i yttrandefriheten när det kommer till olaga hot, förtal och hets mot folkgrupp. Bara för att ta några exempel. Och ur det perspektivet borde det vara en självklarhet att även diskutera andra perspektiv i det hela.
 

 
KÄLLOR: DN 1 2
 
Bilden lånad från Racespective
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Homo/trans/bi, Rasism och invandring;

Att ge antidemokratiska krafter utrymme i demokratins namn

Idag ska norsk polis ha gripit totalt 18 personer vid den svensk-norska gränsen. De är misstänkta för att vara på väg till högerextrema demonstrationer i Fredrikstad, Østfold - demonstrationer som inte fått tillstånd av polisen.
Männen har gripits i samband med kontroller vid gränsövergången med stöd av utlänningslagen. Minst två av dem ska vara högt uppsatta inom Nordiska Motståndsrörelsen.
I samband med gripandena ska polisen beslagtagit en rad föremål, däribland tårgas. Den norska polisen tror att beslagen var tänkta att användas vid den planerade, högerextremistiska demonstrationen.
NMR:s demonatration blev ändå trots polisen gripanden och mandemonstrerade mot ”homolobbyn” som man anser har ett destruktivt inflytande på människor. Förutom antisemitism och motstånd mot demokrati är homofobi en central del av deras ideologi, något som ju knappast är en hemlighet för någon som följer med någorlunda i debatten på sistone.
 
Det är ju ett känsligt ämne att börja pilla i yttrandefriheten, det är jag fullt medveten om. Men nu snackar vi om en organisation som öppet motarbetar demokratin och som skulle avskaffa den om de fick tillräckligt mycket att säga till om. Och då är det trots allt ändå något man borde diskutera om man ska få utnyttja demokratins förmåner.
Du som läser detta får gärna vänta några sekunder innan du kommenterar inlägget och kränger dig med ord som yttrandefrihet och demokrati. Tänk istället efter på ett par saker först. Hur skulle du resonera om det var vänsterextremister eller islamister vi diskuterade istället för NMR? Skulle du tycka det var okej om IS eller Boko Haram fick demonstrationstillstånd i Stockholm eller tilläts ha ett tält på Almedalen? Vad de två sistnämnda har gemensamt med NMR är att man inte står för demokratins värderingar och att man använder våld och hot för att nå ut med sina budskap. Vissa skulle förmodligen hävda att IS borde få demonstrera, bara för att man med gott samvete ska kunna försvara NMR:s yttrandefrihet - men innerst inne vill man inget hellre än att motarbeta IS.
För mig är det en självklarhet att alla former av extremism skall motarbetas, oavasett om den kommer från höger, vänster, islam eller kristendomen. Och i det arbetet torde det också ingå att åtminstone diskutera i vilka forum dessa organisationer och personer skall tillåtas att delta. Det är ingen demokratisk rättighet att få vara med exemelvis Almedalen, yttrandefriheten kränks inte för att debattartiklar nekas publicering och det finns även i svensk lag utrymme att neka demonstrationstillstånd om man befarar ordningsstörningar eller misstänker att brott kommer begås under demonstrationen.
Nu råkar detta inlägg kretsa kring just NMR, men samma principer ska givetvis alla som motarbetar demokratin, oavsett om det höger- eller vänsterextemism eller religiös extremism. Som jag ser det, är alla som motarbetar demokration också ett hot mot samhället, något som i vissa fall borde kunna likställas med terrorism. Man utgör en form av fara helt enkelt.
Så rådigt ingripande av den norska polisen, som stoppade vissa högerextremister redan vid gränsen! Demonstrationen blev visserligen av ändå, men med aningen desarmerad styrka. Och extremister ska märka att de möter mostånd, det ska vara svårt för dem att gemonföra sina aktiviteter. Jag önskar det fanns lika mycket stake i den svenska polisen när det kommer till denna fråga, men här vill man ju inste stöta sig med någon. Inte ens extremister.
 

 
KÄLLOR: SvD 1 DN 1
 
Bilden lånad från Schoolido
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring;

Synen på yttrandefrihet

Det är snuddpå komiskt vilken vrickad syn man kan ha på det här med yttrandefrihet. För de flesta av oss är innebörden självklart: det är en frihet under visst ansvar, det vill säga du får inte kläcka ur dig precis vilka dumheter som helst bara för att vi har yttrandefrihet. Vissa saker kan hamna under brottsrubriceringar som förtal, hets mot folkgrupp, olaga hot eller liknande. Och för de flesta av oss innebär också yttrandefriheten det självklara i ordets betydelse: att du har frihet att yttra dig och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning.
Men redan när Sverigedemokraterna tog plats i riksdagen för några val sedan och inga andra partier ville samarbeta med dem, började många SD-politiker liksom deras sympatisörer ta på sig offerkoftan och hävda att deras demokratiska rättigheter liksom deras yttrandefrihet kränktes.
Men så fasen heller att det är så det ligger till! Är det någon som ens yppat tanken att SD inte ska få tillgång till sina riksdagsplatser? Nej, just det. Även om jag själv avskyr detta parti som pesten, skulle även jag reagera på om det demokratiskt framröstat parti inte fick de mandat de fått i valet. Men det är upp till varje parti att bestämma vilka andra partier man vill samarbeta med. De andra partierna i riksdagen har sina egna väljare att företräda och många av dessa väljare vill nog inte se samarbete med SD. Allt har alltså gått till och hållet enligt det demokratiska system som SD åtminstone officiellt säger sig försvara. Ingen har i detta avseende fått sina demokratiska rättigheter kränkta.
 
För ett par år sedan skrev jag några rader på Facebook angående de två ordningsvakter som gjorde ett våldsamt ingripande mot en 10-årig pojke och satte på honom handfängsel. Det hela filmades av en förbipasserande och ordningsvakterna kom att misstänkas för tjänstefel i samband med ingripandet. Min åsikt var att ordningsvakterna gått för långt, att de varit för hårdhänta och att det våld som användes fömodligen inte varit befogat vid ett ingripande mot en liten pojke.
Man får tycka vad man vill om mitt ställningstagande i just den frågan, det är inte just det som den här diskussionen handlar om. En för detta kollega skrev en ganska burdus kommentar om att jag hade fel, praktiskt taget att jag inte hade rätt att uttala mig eftersom jag inte varit på platsen (vilket han själv heller inte hade varit). Det blev en viss diskussion i kommentarsfältet, där han gick rätt hårt åt både mig och andra som kommenterade och hade ungefär samma uppfattning som jag. Det hela slutade med att jag stoppade möjligheten att kommentera inlägget mer - och plockade bort exkollegan från min vännerlista på Facebook.
I sammanhanget skall också sägas att det i skrivande stund är minst 12 år sedan jag och exkollegan jobbade tillsammans, efter det har vi bara haft ytterst sporadisk kontakt via Facebook.
Men det tog inte mer än någon dag innan jag fick ett mejl från min före detta kollega - och det är här det roliga kommer. Han var inte irriterad över min åsikt i sakfrågan eller att jag tog bort honom från min vännerlista, utan för att han ansåg att jag kränkt hans yttrandefrihet.
Det roliga i kråksången är att han inte är ensam om att tycka så här. Tänk vad många gånger man fått höra att någons demokratiska rättigheter eller någons yttrandefrihet är kränkt för att jag nekat en - i mina ögon - olämplig, stötande, otrevlig och/eller rasistisk kommentar på till exempel bloggen. Då undrar man ju förstås var min demokratiska att själv få bestämma vad som publiceras i mina egna sociala medier tagit vägen? Bara för att vi har yttrandefrihet, har man inte rätt att nyttja vilka plattformar man önskar. Jag som alla andra har rätt att själv välja vilka som ska finnas på min vännerlista på Facebook eller vilka kommentarer jag godkänner på bloggen. Däremot lägger jag mig inte i vad du skriver på din egen blogg eller Facebooksida, för det faller under din yttrandefrihet.
 
Men framförallt från högerhåll krängs det gärna offerkoftorna och gastas om att man fått sin yttandefrihet kränkt när man inte varit välkommen på vissa ställen. Tyvärr måste jag göra er besvikna! Men yttrandefriheten gör inte att man har tillgång till vilka plattformar man önskar, bara att man har rätt att uttrycka sin åsikt utan konsekvenser från myndigheterna. Varje enskild aktör har sedan rätt att utifrån sin värdegrund välja sina gäster/kunder. Och ja, det är faktiskt inte olagligt att neka någon tillträde utifrån dennes politiska åsikt till exempelvis krogar eller hotell. Till skillnad mot att neka någon tillträde på grund av dennes sexuella läggning, hudfärg eller religion. Det är bara att gilla läget och kränga av sig offerkoftan.
 

 
Bilden lånad från Antihumantrafficing
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring;
Taggar: rasism, yttrandefrihet

Visa fler inlägg