Jimmie Åkessons bidragslinje

 

 
Bilden lånad från Dagens ETC:s pappersupplaga 2015-03-25
 


Det där med yttrandefrihet

Det är faktiskt lite lustigt hur vissa människor nästan medvetet tycks misstolka det där med yttrandefrihet. För många tycks uttrycket yttrandefrihet enkom innebära att man får säga exakt vad man vill i vilket sammanhang som helst. Ett bra exempel är det här med sociala medier. Det är inte många gånger det hänt, men några gånger har jag plockat bort personer jag haft på min vännerlista på Facebook därför att de givit uttryck för åsikter som jag inte sympatiserar med eller "uppfört" sig på ett sätt på min sida som jag inte tycker är okej. Och nästan uteslutande har jag fått kommentarer om hur odemakratiskt lagd jag är som hindrar folk i sin rätt att uttrycka sin åsikt när jag plockar bort de från min vännerlista och därmed hindrar dem från att göra sin röst hörd den vägen.
För mig är detta en fantastiskt komiskt och absurt resonemang. För det första är det ingen demokratisk rättighet att få vara med på någons vänlista på något socialt medium. Du har all rätt att skriva vad du vill till mig, men då får du också vara beredd på att jag utnyttjar min demokratiska rättighet att välja vem som ska få finnas med bland mina vänner på Facebook. Jag är inte på något sätt någon offentlig person som har några som helst förpliktelser att låta vem som helst komma till tals. Men jag misstänker att många tycker att yttrandefrihet är bra så länge det gynnar deras egna intressen, hindras de sedan på minsta sätt att komma till tals är man väldigt snabb med börja gasta att ens yttrandefrihet hindras.
Ungefär samma reaktion brukar jag ibland få när jag nekar kommentarer som jag på något sätt tycker är opassande på bloggen. Vips - som ett brev på posten - kommer kommentarer om att jag hindrar folks yttrandefrihet. Men vad gäller bloggen finns till ett börja med ett problem med olämpliga kommentarer. I och med att mitt kommentarsverktyg är modererat, är det också jag som juridiskt sett är ansvarig för innehållet i kommentarerna. Publicerar jag till exempel en rasistisk kommentar, är det jag och inte avsändaren som riskerar att åka dit för hets mot folkgrupp eller vilken brottsrubricering som kan bli aktuell om någon väljer att göra en anmälan. Och hur det än är med den juridiska biten, så kan jag inte köpa argumentet att det skulle vara odemokratiskt eller synonymt med hindra någons yttrandefrihet om jag tar bort någon från min vänlista på Facebook eller nekar en kommentar på bloggen. Vill man ge uttryck för sina åsikter, återstår fortfarande åtskilliga sätt att göra detta, även man inte ges möjligheten att göra det via min Facebooksida eller blogg. Precis som utanför cyberspace, väljer jag vilka jag vill "umgås" med även på sociala medier. Sen får folk tycka att jag är grinig eller låta bli - men jag är inte på något sätt odemokratisk för att jag väljer vem eller vilka jag vill umgås med.
 

 
Bilden lånad från Base Media
 


Vi har friheten att yttra oss, men inte friheten att hata och kränka

Så fort man ute på yttersta högerkanten ska yttra sig i en fråga, brukar man hävda yttrandefrihet och andra olika demokratiska rättigheter. SD brukar till exempel älska att hävda att de är demokratiskt valda och bör hanteras därefter. På olika sociala medier blir folk förvånade när de kritiseras för att de gör rasistiska uttalanden och i samma andetag hävda sin rätt till yttrande- och åsiktsfrihet. Om jag tar bort en person från min vänlista på Facebook med anledning av att personen gjort rasistiska uttalanden - eller gjort uttryck för andra åsikter som jag inte kan sympatisera med - kommer snabbt uttalanden om att jag hindrar personens yttrandefrihet och kränker vederbörandes rätt till en egen åsikt. Jo, det är faktiskt sant att det hänt mig flera gånger. Man har till och med dragit paralleller med regimen i Sovjetunion, där personer med "fel" åsikter likviderades, hur märkligt det än må låta.
De flesta av oss minns säkert när Jimmie Åkesson fick en tårta i ansiktet vid en boksignering på Nytorget i november 2013. Jag var rätt snabb att skriva en statusuppdatering på Facebook om att jag tyckte händelsen var lite smårolig med tanke på det trots allt var en ganska oskyldig attack mot någon som står för så mycket hat och fördomar. Det är en åsikt som inte har något med att göra att jag inte skulle stå för demokrati och yttrandefrihet, utan helt enkelt att själva situationen var lite komisk. Hade man kastat något som varit en potentiell fara och/eller som rentav skadat Åkesson, hade det givetvis inte varit det minsta roligt utan det komiska låg i att det var något så pass skyldigt som en tårta. Och det går faktiskt att tycka att något är komiskt, även om man i grunden tycker att det är fel. För självklart sympatiserar jag inte med att fysiskt attackera folk för deras åsikter utan tror mer på diskussion och information, något som också framgick i en kommentar jag skrev i anslutning till statusuppdateringen.
Men snabbt började jag få arga kommentarer om att jag skulle vara odemokratisk och inte stå för allas rätt till yttrandefrihet. Många av dem som kommenterade ägnade sig bildligt talat åt ungefär samma typ av tårtkastning mot mig som de i samma andetag fördömde att Åkesson blivit utsatt för. Kontentan av diskussion blev på något sätt att Åkesson hindrats i sin yttrandefrihet, medan jag inte riktigt hade friheten att tycka att det var lite komiskt och ge uttryck för den åsikten.
 
Grejen är just att jag själv inte alls är emot yttrandefrihet eller har några som helst intentioner att hindra någons rätt att hävda in åsikt. Men man ska inte blanda ihop äpplen och päron.
SD är demokratiskt invalda i Riksdagen och ingen har mig veterligen försökt ta deras mandat ifrån dem. Alltså har de fått sina demokratiska rättigheter, för det finns ingenting som säger att vare sig regeringen eller de andra riksdagspartierna har någon som helst skyldighet att samarbeta med SD.
Jag - och många med mig - kan se det komiska i en situation även om jag tycker att någon i grunden handlat fel. Även om det i grunden var fel att slänga en tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson, så blev kontentan av tårtningen trots allt lite komisk. Något som jag åsikts- och yttrandefrihetens namn i min tur torde få anse och också ge uttryck för.
Och att jag inte accepterar att man sprider till exempel rasistiska åsikter via mitt personliga facebookkonto är inte att hindra någons yttrandfrihet och går inte att jämföra med en diktaturs brutala metoder. Alla har rätt till sin åsikt, även om jag inte vill ha åsikterna i print på min Facebooksida. Vill man ge uttryck för sina åsikter ges det massor med möjligheter till detta, även om man hindras från att göra det just på min sida.
Men som debatten har blivit, så går det inte på något sätt att kritisera en rastists åsikter utan att man får höra att man är odemokratisk och motarbetar personens yttrandefrihet. För många är det uppenbarligen synonymt att vara antirasist och odemokratisk. Dock finns det en markant skillnad mellan mig som antirasist och en rasist, som inte alla tänker på. Jag må ogilla rasistiska åsikter, men dömer inte en männska utifrån ursprung, hudfärg, religion eller sexuell läggning - något som en rasist trots gör. En rasist dömer en människa utifrån saker som hon oftas inte ens kan rå över och förespråkar att människor ska behandlas olika utifrån till exmpel ursprung eller religion - något som i sin tur är emot de mänskliga rättigheterna, där bland annat yttrandefrihet ingår. Så yttrandefrihet är uppenbarligen bra så länge de gynnar ens egna intressen.
Vi har rätt att yttra oss, men det är en helt annan sak att sprida hat och att kränka andra människor. Sådant vill jag själv inte medverka till och plockar därmed bort personer från till exempel Facebook just på grund av deras åsikter. Precis som utanför cyberspace, väljer jag vilka jag vill umgås med på Facebook vilket inte har ett smack med yttrandefrihetens vara eller icke vara att göra. Vill man ge uttryck för sina rasistiska åsikter får man göra det någon annanstans.
Punkt slut.
 

 
Bilderna lånade från Chuck Gallagher, A paper bird
 


Tillbaka till 30-talet

 

 
Bilden lånad av Max Gustavsson
 


Yttrandefrihet the SD way

 

 
Bilden lånad av Max Gustafsson
 


Stoppa det organiserade tiggeriet!

 

 
Bilden lånad från ETC:s pappersupplaga 2015-02-12
 


Kristdemokraterna ♥ Sverigedemokraterna = sant!

 

 
Bilden lånad från Dagens ETC:s pappersupplaga 2015-02-02
 


Same shit, different name

Igår högtidlighölls minnet av 70-årsdagen av befrielsen Auschwitz över hela världen. Det är milt uttryckt obegripligt och svårt att greppa den ondska som utspelade sig i nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget. Det är en fruktansvärd händelse och ett av de värsta övergreppen i mänsklighetens historia.
Men det gör upprörd, ledsen och minst sagt förbannad att det finns människor som inte tycks lära sig av historien. Över hela Europa blåser extremhögerns vindar och partier från extremhögern vinner mandat i parlament och kommunhus över hela kontinenten. Och många av dessa partier får Sverigedemokraterna att framstå som fromma lamm. Men gemensamt har de fortfarande att man vill sätta grupper av människor emot varandra, att påstå att du är mindre värd ifall du har en annan hudfärg, en annan religion eller sexuell läggning än vad som faller inom ramen för vårt vita, heterosexuella, kristna samhälle.
Likt nazisterna vill man skilja ut grupper, särbehandla människor och införa lagar som diskriminerar våra medmänniskor utifrån hudfärg, religion eller sexuell läggning.
Inför gårdagens högtidlighållande av befrielsen av Auschwitz har Svenska motståndsrörelsen "spärrat av" flera nyhetsredaktioner runtom i Sverige. Intill avspärrningarna har man satt upp lappar som den ni er på bilden här nedanför. Texten lyder: OBS! Denna lokal har spärrats av i förebyggande syfte. Svenska folket vill inte veta av något gnäll om döda judar idag. Istället för att skriva om förlegad efterkrigspropaganda kan ni skriva om verkliga tragedier som massinvandringskolonisationen av Sverige eller folkmordet av boerna i Sydafrika. Med ovänliga hälsningar /Motståndsrörelsen.
Man tycker alltså att invandringen är en större tragedi än judeutrotningen under nazisternas tid vid makten, vilket säger ganska mycket om de här personernas människosyn. Att några av redaktionerna valt att polisanmäla tilltaget kallar SMR på sin hemsida för Stasi-metoder.
Jag är helt för yttrande- och åsiktsfrihet och respekterar andra människors åsikter, även om man inte tycker som jag. Men kommer man till åsikter rasism och nazism, är det åsikter som inte respekterar andra människor - och då förtjänar man heller inte min respekt tillbaka. Även om jag inte tillhör någon av de grupper som nassarna har något emot. Man får gärna ha åsikter om medias rapportering, som till exempel SMR visade att de hade med sitt lilla tilltag med avspärrningarna vid nyhetsredaktionerna. Men när man börjar förringa ett av de största brotten mot mänskligheten som förekommit och gör en så idiotisk jämförelse som med invandringen tassar man omkring på mycket hal is. Det säger visserligen mer om dessa individers intelligens än något annat, men det gör mig ändå väldigt orolig. Tilltaget är en - om än rätt liten - del av extremhögerns framfart. Jag är för första gången i livet riktigt orolig för vart samhället är på väg. Det börjar bli ett samhälle som jag inte vill lämna över till kommande generationer. Ett samhälle fyllt av hat, fyllt av våld och rasism där människor tycker det är helt okej att särbehandla människor enkom på grund av hudfärg, religion eller sexuell läggning. Och där mordet på miljontals människor på 40-talet anses vara en petitess.
 
 

 
A 1 AB 1 2 3 4 5 6 DD 1 DN 1 2 3 4 DT 1 E 1 GD 1 J 1 LTZ 1 MV 1
N24 1 2 NK 1 P 1 S 1 SR 1 2 ST 1 SvD 1 SVT 1 2 3 4 VK 1 ÖP 1
 
Bilderna lånade från World Jewish congress, Dala-Demokratren
 


Same shit, different wrapping

 

 

Gud är neger

 

 
Bilden lånad från Skratt utan gränser
 


Heja Göran Hägglund!

Göran Hägglund är väl egentligen inte min största idol, men ger han svar på tal på ett fantastiskt härligt sätt!
 
 

 
Bilden lånad av Göran Hägglund
 


Je suis Charlie

I ett dygn har världen förfasat sig över attacken mot tidningen Charlie Hebdo i Paris igår och i skrivande stund ska 88.000 poliser och soldater leta efter gärningsmännen över hela Frankrike. Det har spekulerats en hel del i vad som legat bakom attentatet, men de flesta verkar överens om att det har med att göra att man publicerat karikatyrer av bland andra profeten Muhammed.
Sista bilden som man publicerade på sitt Twitterkonto hittar ni här nedanför, men det råder väl lite olika åikter om just den bilden var den utlösande faktorn.
Och visst blir man illa berörd av de allra flesta våldshandlingar, det gäller förstås även mig. Jag blev kort sagt heligt förbannad när jag hörde om det som skett på nyheterna igår. Man kan i det oändliga diskutera ansvar kring vad man ska publicera eller ej. Om man nu vet att en viss typ av bilder kan vara extremt provocerande, kanske man ska vara återhållsam med den typen av publiceringar. Samtidigt som naturligtvis yttrandefrihet ska råda.
Så själva publiceringarna är jag aningen kluven till. Men oavsett hur kränkt man känner sig av att en tidning publicerar vissa bilder (som i det här fallet), finns det ju ingenting som berättigar våldshandlingar. Jag kan verkligen inte förstå vad man tror sig vinna genom sådana här illdåd. Är man missnöjd med att en tidning publicerar något, finns det en uppsjö sätt att visa sitt missnöje som är tusen gånger bättre än att ta till våld. Istället gör man sig en ogärning på mer än ett sätt genom att skjuta ihjäl en massa människor.
Just sådana här gärningar ger ju tyvärr högerextremismen mycket vatten på sin kvarn. Högerextremismen växer sig stark nog ändå, utan att få hjälp av några virrhjärnor som utgör en minoritet av världens muslimer. Och just nu får alla världens muslimer ta emot ilskan för det som skett i Paris. Här i Sverige visar sig till exempel SD:s Björn Söder och tillika riksdagens andre vice talman vara snabb med att komma med det grovt generaliserande uttalandet att "Fredens religion visar sitt ansikte" på Facebook. En uppdatering som ändrades snabbt när DN uppmärksammade det hela.
Det tragiska med högerextremismen, är att folk som tyr sig till den ideologin är helt inkompetenta att förstå att människor är olika. Det finns många miljoner muslimer i världen, men alla är inte terrorister. Hur många drog egentligen alla norrmän över en och samma kam när Anders Behring Breivik genomfört sitt terrordåd på Utøya? Men miljontals muslimer går tydligen alldeles utomordentligt att slå ihop i en enda klump...
 
 

 
D 1 2 3 4 5 DN 1 2 3 4 5 6 LR 1 2 3 4 5 LV 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 P 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
 
Bilderna lånade från GameWallsCharlie Hebdo
 


Missförstånd i myternas Mecka

Nyvalet är inställt, åtminstone för stunden. Men både under valrörelsen i höstas och det som började likna en ny sådan innan nyvalet ställdes in, fanns det et ämne som diskuterades i särklass mest av allt. Nämligen invandring och integration - mycket på grund av enfrågepartiet SD. Och det är väl en kvalificerad gissning att ämnet kommer utgöra en stor del av debatten även under 2015.
Förmodligen det all rätta, för viss finns det utmaningar som behöver hanteras. Men då krävs också att folk faktiskt vet vad man talar om och tar reda på fakta.
Fast det gör tyärr inte alla, åtminstone inte om man ska tro den undersökning som Novus gjort. Den visar bland annat att nästan hälften av de svarande tror att sysselsättningsgraden bland utrikes födda är 40 procent eller lägre. Statistik från 2013 visar dock att det i själva verket rör sig om 63 procent.
På frågan om hur många av de som invandrade till Sverige 2012 som var flyktingar, svarar sex av tio att det var fler än 30.000, när det i själva verket var runt 17.500 personer. Och på frågan om hur många som utvandrade samma år tror drygt fyra av tio att det var 20.000 eller färre. Det året utvandrade omkring 52.000 personer.
Med andra ord: Invandringen överskattas och utvandringen underskattas. Lägg där till en överdriven bild av hur få utrikes födda som arbetar. Tragiskt men sant.
Undersökningen visar också att fyra av tio tycker att Sverige ska ta emot färre flyktingar. Denna grupp är överrepresenterad bland dem som tror att fler får asyl i Sverige än vad som egentligen är fallet. De tror också i högre utsträckning att sysselsättningsgraden bland utrikes födda är lägre än vad den är.
Nästa sak som många SD-anhängare och folk med liknande åsikter brukar ta upp, är hur mycket ersättning en flykting får från Migrationsverket. Många får det att låta som att man som asylsökande har ren lyxtillvaron. Men här nedanför ser ni vad man faktiskt få som asylsökande - och det är långt ifrån några stora summor.
Så istället för att lyssna på SD och liknande partiers hatpropaganda, borde man kanske börja med att ta reda på fakta. Annars är de så lätt att fördummas.
 
 

 
Källor: DN, Politism
 
Bilderna lånade från Sven tycker, Politism
 


Svin som svin...

 

 
Bilden lånad Inte rasist, men...
 


Inhemsk rasism

För några år sedan dejtade jag under några månader en tjej, som jag skulle kunna skriva en hel uppsats om. Och då skulle den handla om hennes ganska märkliga olater och åsikter, inte om någon härlig romans som hade kunnat leda till ett härligt förhållande. Tjejen ifråga bodde långt ut i en förort till Stockholm, i Jakobsberg om jag inte minns fel. För er om inte är så bevandrasw i Stockholm med omnejd, är det inte frågan om någon av de "finare" förorterna till Stockholm. Snarare tvärtom, dessutom med nästan en timmes resväg in till centrala Stockholm.
Ändå verkade hon tycka att hon var lite förmer än alla andra, "en fin flicka" som hon själv uttryckte det. Hon vägrade till exempel att åka kollektivt, eftersom det bara är arbetarklassen som tar sig fram på det sättet. Istället puttrade hon hellre fram i sin begagnade Opel om hon skulle åka någonstans.
Men så till själva poängen i hela historien. Efter att ha dejtat under ett par månaders tid, kom diskussionen upp att vi så småningom skulle träffa varandras familjer. Inte så att vi började planera datum, utan snarare att det förr eller senare skulle ske. Vid det här tillfället bodde båda mina föräldrar i Hudiksvall, där också jag själv är uppvuxen. Under diskussionens gång, gjorde tjejen ifråga klart att hon aldrig i livet skulle sätta sin fot i vare sig i Hudik eller någon annan småstad överhuvudtaget. Anledningen? Jo, att småstadsbor är obildade människor utan någon som helst kunskap om omvärlden - och dessutom med extremt taskig smak vad gäller såväl kläder som inredning. Och detta hävdar hon på fullaste allvar utan att själv ha varit i någon småstad, mer än att bara ha passerat någon sådan vid enstaka tillfällen. Mina föräldrar - som hon aldrig träffat - ville hon absolut inte träffa, eftersom ju de var precis likadana som alla andra småstadsbor.
Jodå, hon var helt oresonlig och kunde inte ens tänka sig att ge Hudik och mina föräldrar en chans för att se om hon möjligen kunde tänkas omvärdera sina åsikter. Det var bara för att respektera hennes önskan (som hon uttryckte det), medan hon absolut inte hade någon skyldighet att respektera min ansåg hon.
 
Nu är jag rätt övertygad om att den här damen var rätt extrem i sina åsikter. Men liknande åsikter stöter man trots allt på lite då och då bland infödda storstadsbor. Oftast är det från personer som aldrig spenderar särskilt mycket tid i någons småstad, utan enbart bygger sina åsikter på vad man sett på TV och filmer.
Det finns märkliga förutfattade meningar om människor från mindre orter, som oftast inte stämmer särskilt väl överens med verkligheten.
Å andra sidan märker man ofta av det omvända när man är i Hudik eller andra mindre orter. Saker som att livet i storstan enbart kretsar kring pengar och materiella ting, att stockholmare är snorkiga och dryga och att tillvaron är superstressig.
Och jag håller med om att hur man än kategoriserar människor, så hittar man ofta vissa saker som är överrepresenterade i olika grupper. Livet i stortstan är ofta lite stressigare eftersom man till exempel har lite längre resvägar. Men det måste inte var så. Jämför jag med min tid i Kalmar, så kanske det skiljer 10 minuter per enkelresa om man jämför resorna till skolan i Kalmar och de resor jag har till jobbet här i Stockholm. Och att tillvaron här enbart skulle kretsa kring pengar tror jag de flesta stockholmare håller med om att det inte stämmer. Men visst kan man märka av tendenserna om stress och pengar märks av lite mer i storstan än på mindre orter, men det är inget utmärkande.
Jag kan enbart delvis hålla med om fördomarna kring småstadsbor. Just innebörden i dem kanske man märker av lite mer i småstäder än storstan, men det är fortfarande inget utmärkande.
Personligen har jag så extremt svårt för människor som uttrycker sig så generaliserande om saker som de inte har en aning om utan att ta reda på fakta. Det är samma tendenser och okunskap som till exmepel rasism bygger på. Så det blir en inhemsk rasism som inte riktar sig mot folk med annan hudfärg, utan utifrån vilken ort du väljer att leva på. Det är liksom lite märkligt att man inte kan ta reda på fakta innan man gör generaliserande uttalanden.
 

 
Bilderna lånade från Röda Korset, Brian Hunt blog
 


Jimmie Åkesson

 

 

Ibland är det inte läge att kräva att få välja

Igår, på nyårsaftonen, kördes 58 asylsökande med buss från Malmö till Grytans flyktingförläggning utanför Östersund. Men när bussen kom fram vägrade runt 40 av de asylsökande sonika att kliva av. Detta då de helt enkelt inte godtog placeringen i Jämtland.
Polisen ska idag ha varit på plats och informerat de asylsökande om att de måste lämna bussen, men utan att vidta några tvångsåtgärder. Även Migrationsverkets personal kommer under eftermiddagen att besöka gruppen.
Missnöjet hos de asylsökande ska bland annat handla om att de placerats på en relativt isolerad plats där det är kallt - och att de vill tillbaka till Malmö.
– De uppger att de inte fått information om vart de skulle flyttas. De säger också att platsen ligger långt ifrån en storstad och att det är kallt, säger Sophia Öhvall Lindberg på Migrationsverket till DN.
Isan Hydr är 75 år och en av de asylsökande som är kritisk till Migrationsverkets hantering.
– Det här känns ju som ett fängelse, mitt ute i skogen. Visst, jag skulle kunna stanna här i några veckor eller högst ett par månader. Men nu ska jag stanna här i nio månader, säger han till Östersunds-Posten.
Enligt Migrationsverket kommer merparten av flyktingarna kommer från Syrien. Under nyårsnatten ska runt 15 av de asylsökande även ha inlett en hungerstrejk i protest mot att de placerats på den relativt isolerade, före detta militärförläggningen. En kvinna som kom med bussen ska numera vara inlagd på sjukhus.
 
Förlåt, men jag har tyvärr lite svårt att känna sympati för att man som nyanländ flykting börjar ställa krav på varmt väder och storstadspuls när man får sin första placering i Sverige. De grymheter i Syrien om man flyr ifrån är förmodligen mycket värre än de flesta av oss kan föreställa sig. Vi ska naturligtvis göra vad vi kan för att ge de flyktingar som kommer hit - både från Syrien och andra håll - så bra skydd och mottgande som vi kan. Och jag står benhårt fast vid att vi ska ha en generös flyktingpolitik. Men som nyanländ kanske man inte heller ska ställa hur höga krav som helst på sin första placering.
När du flyr från grymheter i ditt hemland och slutligen kommer till tryggheten i ett land, där du har goda chanser att få en fristad är det kanske läge att helt enkelt gilla situationen även om du inte har tillgång till storstadspulsen under din första tid i det nya landet. Javisst, det är kallt i Jämtland i december, jag har också varit där så här års och vet hur det är. Men har du minsta lilla kunskap i geografi borde du veta om att så är läget på norra halvklotet - där bland annat Sverige ligger. Vill man komma till ett varmt land kanske man ska söka asyl i något sydeuropeisk land istället?
Man är i min värld mer än välkommen att söka asyl i Sverige, men kanske ska man avstå från att vara kräsen till en början när man får sin första placering. Väl på plats har du trots allt möjlighet att bo var helst du önskar i Sverige, även innan du fått asyl.
 

 
KÄLLOR: AB 1 DN 1 2 ÖP 1 2 3
 
Bilden lånad från Clipart Panda
 


Försvarsställning

Det finns kappast något politiskt parti som är helt fläckfritt och som har ett helt vitt förflutet. Gräver man tillräckligt mycket, kommer man i någon utsträckning att hitta oegentligheter. Och i alla partier har man eller har haft medlemmar och företrädare som på ett eller annat sätt gjort bort sig.
Jag kan ibland tycka att det förekommer något av en hetsjakt på skandaler och politiker som gör bort sig. Faktiskt så till den milda grad att jag ibland tycker liter synd om våra politiker. Minsta lilla snedsteg, så kommer blodtörsten fram och man vill se huvuden rulla. Helst i samma mått som vid Stockholms blodbad. Många gånger är det givetvis befogat, men absolut inte varje gång.
Mest fascinerande är et väl ändå hur olika partier handskas med de skandaler som oundvikligen dyker upp emellanåt. Och ju längre ut på högerkanten man kommer, ju mer accepterat verkar det vara att ställa till med skandaler.
Oftast när en skandal uppdagas kring någon företrädare från något av de mer etablerade partierna, hörs röster från de egna leden där man fördömer och tar avswtånd från det som hänt. Man skäms helt enkelt å sina patikollegers räkning. Den aktuelle partiföreträdaren får också förr eller senare ta konsekvenserna för sitt handlande och oftast avgå (även om man i slutändan trots allt sparkas snett uppåt). Många inom de egna leden instämmer i kritiken mot det om hänt och man kan höra saker som "jag skäms för att vara socialdemokrat" (eller vilket parti det nu är frågan om).
Men SD tycks vara undantaget som bekräftar regeln. Gör någon bort sig - även om det är å det radikalaste - får man inte bara vara kvar inom partiet utan (oftast) också behålla sina uppdrag. Man hör aldrig ens ett andetg från andra sverigedemokrater som tar avstånd från det som hänt. Istället tycks man försvara det hela och resonera att det trots allt inte är så farligt. Man går in i någon märklig försvarsställning och vägrar att se att fel har begåtts. Järnrörsskandalen för några år sedan är väl ett praktexempel på hur man inom SD kan göa i princip vad som helst utan att ens petas från partiet.
Detsamma gäller de kommentarer jag får här på bloggen om jag skriver något kritiskt om SD. Ofta kommer kommentarer i stil med "titta på sossarnas mörka historia då!!".
Och? Tänker jag då. Så bara för att sossarna (och andra partier) gjort bort sig genom historien, ger det dagens politiker - oavsett politisk hemvist - rätt att bete sig som rövhål? Borde man då inte - framförallt som ett relativt nytt parti - istället resonera att man borde jobba för att framstå i bättre dager än sin konkurrenter? I min värld känns det som det enda rimliga.
Men det tragiska när det gäller SD är att ju mer de gör bort sig, ju bättre opinionssiffror får de. Jag vet faktiskt inte vem det säger mest om - SD-politikerna eller dem som röstar på SD...
 

 
AB 1
 
Bilden lånad från Behind the scenes
 


Konstig syn på demokrati...

Återigen bevisar Sverigedemokraterna att de har en vrickad syn på demokrati och befäster en gång för alla positionen som ett odemokratiskt parti. De ser gärna att en minoritet styr Sverige, så länge minoriteten dansar efter deras egen pipa. Får de inte som de vill, gräver de sig istället djupare ner i sandlådan och lämnar in en misstroendeförklaring mot statsministern.
 
 

 
AB 1 2 3 4 5 6 DN 1 2 3 4 5
 
Bilden lånad av Inte rasist, men...
 


Hur kom Jimmie Åkesson in egentligen?

 

 
Bilden lånad av Maria Bohm
 


Tidigare inlägg